Publicerad i Värmlands Folkblad den 2 april 2002
Ibland undrar man vad som egentligen kom först, människorna eller företagen? Skapades företagen verkligen för att befolkningen skulle få sina behov tillfredsställda eller tillverkades vi människor ursprungligen av företagen för att de skulle ha någon att sälja sina produkter till?
En snabb koll i historieboken ger mig följande ungefärliga svar på frågan: När feodalismen under senare delen av medeltiden började släppa greppet om de livegna bönderna fick de lön i pengar istället för, som tidigare, del av dagsverken. Dessa intjänade slantar ville man naturligtvis omsätta i mat och kläder. Protoindustrier (exempelvis manufakturer) som tillverkade kläder började växa upp i främst England och Holland och arbetskraften fick de från bönder som blivit övertaliga efter skiftesreformerna. Handel och fabriker uppstod således för att fylla ett behov hos människan och således är mitt inledande problem löst. Människan kom före företagen och företagen finns till tack vare människorna!
Vart vill jag då komma med denna återblick i historien? Jo, när vi nu slagit fast att människorna skapade industrin för sina egna intressen borde det väl vara rimligt att anta att industrin skall anpassa sig efter människorna och inte människorna efter industrin. Företagens uppgift är att förse sina kunder med varor och att ge befolkningen arbete mot rimlig ersättning. Företagen och fabrikerna skall finnas där befolkningen är, inte tvinga befolkningen att flytta dit företagen och fabrikerna är.
Hur är då verkligheten i dagens Sverige? Sätter vi människan före företaget? Anpassar vi industrin efter befolkningen? Jag vill mena att vi definitivt inte gör det och att det blir extra tydligt i den ökade centraliseringen av resurser i samhället. De tre storstäderna i vårt land blomstrar på bekostnad av småstaden och landsbygden. Nedläggningar av fabriker och sjukhus kombinerat med dålig infrastruktur tvingar människor att flytta till Stockholm, Göteborg eller Malmö för att överleva. Nyliberalismens egoism håller på att helt bryta ner det svenska folkhemmet och Socialdemokratiska Arbetare Partiet visar ingen större lust att göra något åt detta.
Listan på orter som har drabbats kan göras hur lång som helst; Hagfors, Degerfors, Gislaved, Arboga, Norrköping o.s.v. Enligt den allmänna åsikten bland beslutsfattare och höga företagsledare är detta naturligtvis beklagligt men tyvärr inget man kan göra något åt. Företagen måste effektiviseras, omstruktureras, privatiseras, globaliseras och/eller kostnadsminimeras. Att detta sker på människornas bekostnad är inte intressant. Dessa måste anpassa sig efter företagens behov.
Vilka är då dessa behov och vad är egentligen företagen? Om företagen är dess anställda skulle man ju ändå kunna hävda att människorna gynnas av att företagen flyttar. Så är dock inte fallet. När Avesta Sheffield lägger ner den sin fabrik i Degerfors, som för övrigt är en av de mest vinstgenererande i hela koncernen, och flyttar till Sheffield är det inte för de anställdas skull. Degerforsarna kan inte ta med hela sin familj och flytta till England. Företagen är således inte dess anställda utan snarare dess aktieägare. Nåväl, kanske är företagets anställda även aktieägare och på det sättet gynnade av flytten? Nej, inte heller så var fallet. Avesta Sheffields storägare bor varken i Degerfors, eller Sheffield heller för den delen. De bor i flotta lägenheter i centrala London eller Stockholm och berörs inte alls av flytten.
Är då demokratins tid förbi? Har människor för alltid förlorat bestämmanderätten till fördel för de multinationella företagen och de stora aktieägarna? Min förhoppning är att så inte skall vara fallet och att vi fortfarande kan ta tillbaka det som en gång var vårt. Att alla delar av landet skall ha samma möjligheter till att frodas såväl ekonomiskt som kulturellt. Att vi på politisk väg kan undvika en ny form av imperialism i globaliseringens kölvatten där staden suger ut landsbygden på samma sätt som den industrialiserade världen länge sugit ut tredje världen.
Globalisering och kapitalism behöver inte vara något odelat negativt och såväl stora som små företag måste ges möjligheten att blomstra i vårt land. Jag anser dock att vi gått för långt när företagens vilja sätts över människans. När småstäderna tvingas riva lägenheter värda miljarder och när vårdcentraler och sjukhus läggs ner för att spara pengar. Vid sådana tillfällen får vi inte glömma att det faktiskt är människan som skall skyddas, inte företagen. Att Sverige är mer än förorter och avgaser och att faktiskt storstaden aldrig skulle kunna blomstra utan landsbygdens produktion av pappersmassa, elektriciteten eller stål.
Kommentarer välkomnas!
/Marcus Larsson
till toppen av sidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2010
Utan tvivel vore jag inte riktigt klok. / Tage Danielsson