De tragiska händelserna i september i USA har vänt upp och ner på hela världsbilden. Inget demokratiskt land kan längre gå säkert från terrorismen och västvärldens alla stater står enade bakom USAs och Storbritanniens kamp för de demokratiska värdena mot terrorism, fundamentalism och människoförtryck.
Detta är i alla fall den bild amerikanska medier och myndigheter vill förmedla till Sveriges befolkning och när vår statsminister ges några timmar av världens mäktigaste mans tid strös beröm och ryggklappningar över det svenska folket som så starkt sluter upp bakom de två allierade kapitalistiska staterna. Borta är den sunda skepticism mot USA som frodades under Olof Palmes tid och istället anses man likvärdig med massmördaren Bin Laden om man inte ställer sig i första ledet i demokratins kamp mot förtrycket. "Alla som inte är med oss är emot oss"!
Syftet med denna krönika är inledningsvis att utreda begreppet terrorist. Vad är en terrorist, och om man nu är en sådan, hur kom det sig att man valde terror framför det traditionella sättet att få sin vilja igenom; d.v.s. KRIG! Avslutningsvis skall jag reflektera över det bästa sättet att bekämpa de som vi faktiskt anser vara terrorister.
I nuläget vet ingen riktigt vad en terrorist är vilket är mycket farligt då detta i praktiken innebär att man kan beskylla vem som helst, som verkar i sitt eget intresse, för att vara terrorist. Exempelvis är de Tjetjenska rebellerna som kämpar mot den Ryska överhögheten terrorister enligt sina herrar i Moskva. Kurderna, som slåss mot de odemokratiska staterna Irak och Turkiet för rätten till ett eget land är terrorister enligt de styrande i dessa två länder och palestinsk polis som patrullerar Västbankens gator är terrorister enligt Israelerna. Innan den svenska regeringen ställde sig bakom en internationell kamp mot terrorismen borde de således ha krävt en definition av fenomenet terrorist för att inte ge ovan nämnda förtryckarregeringar detta ypperliga läge att legitimera fortsatt mördande.
Varför blir man då terrorist? Låt oss ta de av Israel utpekade palestinska terroristerna som exempel. Vad kommer det sig att ungdomar i Jerusalem växer upp till självmordsbombare? Jo, terrorist blir man när ingen annan lösning finns i sikte. När ingen möjlighet att få sin vilja fram genom politisk eller militär kamp finns och när hoppet för länge sedan lämnat såväl individen som samhället i sin helhet.
Palestinierna har blivit bestulna på sitt eget land, något som ironiskt nog kommit i skymundan de senaste åren. Kanske p.g.a. att för många år förflutit sedan landet varit i palestinsk ägo eller kanske p.g.a. det kollektiva dåliga samvete västvärlden med all rätt känner för judarnas lidande under andra världskriget men inte känner för den grymma behandlingen av det palestinska folket efter dess avslutande. Troligen är sanningen en kombination av dessa faktorer!
De män i 20 års åldern som ger sitt eget liv för den palestinska saken har under hela sin livstid matats av bomber från Israeliska flygplan och granater från Israeliska kanoner. När de sedan efter ytterligare ett anfall samlar ihop resterna av vad som en gång varit deras hem hittar de granatskärvor med inskriptionen "made in USA". På TV ser de hur västvärlden drunknar i överflöd av såväl mat, nöjen och skönhet medan de själva inte har bröd att äta, kläder på kroppen eller chans till arbete. Några möjligheter att ta upp en politisk kamp finns inte eller är i sådant fall helt verkningslös och att besegra Israel i konventionellt krig har av historien visats vara omöjligt. Det enda som återstår är att slå till där fienden inte kan skydda sig; mot civilbefolkningen. Palestinierna har blivit terrorister.
Liknande resonemang om varför en människa tar till terrorismen som sätt att få sin vilja fram, eller i varje fall sin röst hörd, kan användas på såväl Afghanistans, Tjetjeniens, som Kurdistans befolkning. Jag hävdar inte på något sätt att terrorismen är rättfärdigad, endast att man måste ha förståelse för varför till synes omänskliga och oförståeliga brott mot civilbefolkningen begås.
Återstår gör då det svåraste problemet, att finna lösningen till hur man skall hantera och slutligen utrota terrorismen. USA, Storbritannien, Ryssland, Irak, Turkiet och Israel m.fl. har valt att göra det på sitt sätt, att försöka röja existerande terrorister ur vägen. Vilken lycka kan det komma att ha? Ponera att Talibanledarna dödas, Hamas tillintetgörs, PKK´s ledande elit tillfångatas och den Tjetjenska gerillan röjs ur vägen. Innebär detta med automatik att terrorismen som utgår från ovan nämnda grupper upphör? Nej, för så länge orsakerna för att dessa män och kvinnor blev terrorister finns kvar kommer nya grupper ungdomar konstant att rekryteras. Så länge dessa människor inte har någon möjlighet att hävda sig, utan ständigt trycks ner av en starkare motståndare, kommer terrorismen alltid att vara ett hot.
Det går enligt mig således inte att bomba bort problemet, detta köper endast tid innan vissa grundläggande förändringar måste göras. I slutändan är det de demokratiska staterna som måste ta de första, tunga, stegen på den långa vägen mot en lösning. Israel måste dra tillbaka sina trupper från de ockuperade områdena och genast avbryta nybyggena i dessa. USA och övriga västvärlden måste låta de arabiska staterna få kontroll på sin egen ekonomi (läs olja) utan inblandning av vinsttörstande utländska multinationella företag. De ekonomiska sanktionerna mot Irak måste hävas omedelbart och vårt dåliga samvete för judeförföljelsen får inte ge Israel utrymme att ytterligare kränka palestinierna. Vi måste hjälpa de krigshärjade staterna i Mellanöstern på fötterna utan att kräva något tillbaka i gengäld, inte bara för deras egen skull utan även för våran skull.
Först när vi tagit bort roten till det onda; svält, hopplöshet och förtryck, kan vi börja hoppas på en fredligare värld. Gör vi inte det kvittar det hur många terrorister vi blåser bort från jordens yta. De som redan anser att västvärlden, främst USA och Israel, förstör deras land kommer bara få ytterligare en anledning att sälla sig till terrororganisationer och vart det kan sluta vågar jag inte sia om.
Avslutningsvis vill jag förtydliga att attackerna mot USA var ett fruktansvärt slag mot demokratin och att jag hyser fullaste respekt för befolkningens önskan att slå tillbaka mot angriparna. I framställningen ovan vill jag dock klargöra att den totala vedergällningens politik kan komma att göra problemet med den internationella terrorismen ännu större och att lösningen troligen finns på annat håll!
/Marcus Larsson
till toppen av sidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2008
Jag kan motstå allting utom frestelser. / Oscar Wilde