|
Det viktigaste är inte att segra - det är det enda | | TÄVLINGAR | alla mina höjdhoppstävlingar |
 Annan tävling |
 |
|
3 feb 07 |
|
31. Köstritzer Hochsprung mit Musik |
Arnstadt, GER |
234 |
i |
3 |
|
| | | | | | | | | | | | |
| | | | | | | | | | | | |
220 |
o |
225 |
xo |
228 |
o |
231 |
o |
234 |
xo |
238 |
xxx |
|
Årets tredje tävling och sjätte besöket i Arnstadt. Efter segrar här både 2003 och 2004 åkte jag härifrån med en dragen baksida 2005 och rakt in i en penicillinkur 2006. Den ena målsättningen i år var således att komma hem härifrån hel och frisk för första gången på tre år. Den andra att göra minst 230 cm – karriärens nittionionde tävling över den höjden i så fall. Inhoppningen rullade på bra. Saxade 205 cm med luft och gled över 2x215 cm och 1x220 cm med flopp och gick, liksom de elva andra hopparna, in på 220 cm som var uppsatt som första tävlingshöjd. Alltså sjätte gången här i Arnstadt och faktum är att jag vid de övriga fem tillfällena noterat minst årsbästa här. Så efter 230 cm i Karlstad för sex dagar sen och 232 cm i Göteborg tre dagar senare borde det ligga höga höjder i luften… 220 cm och elva av tolv klarade direkt i första. Lite överraskande var det den nykorade ryske rekordhållaren (239 cm i söndags) Ivan Ukhov som stod för rivningen. För egen del fortsatte jag på den inslagna vägen från både Karlstad, Göteborg och dagens inhoppning och gled lugnt och säkert över. 225 cm och när det, som näst siste man i hoppordningen, blev min tur att hoppa hade tre rivit och sju klarat. Jag sällade mig dessvärre till minoriteten genom att också riva. Kändes bra i ansatslöpningen hela vägen in mot ribban men när jag skulle till att hoppa upp verkade det som om marken bara försvann under mina fötter och jag välte rakt in i ribban. Bara att ta nya tag. Andra omgången och nu gick det bättre. Tryckte på hela vägen in mot ribban och seglade lugnt och stilla över – faktiskt karriärens 400:e tävlingshopp över minst 225 cm!! När höjden summerades hade åtta klarat 225 cm i första (varav sju var felfria), två i andra och två i tredje. Alltså återstod samtliga tolv hoppare när ribban höjdes till 228 cm. Två av dessa tolv valde att stå över, fyra av de återstående tio rev i första och sex klarade. Av dessa sex var tre fortfarande felfria medan tre hade rivningar med sig från lägre höjder. Jag tillhörde den där sista kategorin: En av de tre som klarat 228 cm i första men hade ett kryss på vägen. Vis av skadan från höjden innan tryckte jag på ordentligt och höll ihop både löpning, upphopp och ribbpassage hela vägen tills jag landade i madrassen och jag var tillbaka på banan igen. I andra rundan klarade ytterligare en hoppare europamästare Andrey Silnov medan övriga tre (Botswaniern Kabelo Kgosiemang, tjecken Svatoslav Ton och svenske Linus Thörnblad) alla rev både två och tre gånger på höjden. Så när ribban placerades 231 cm över marken var vi fortfarande nio hoppare kvar i tävlingen. Tre klarade direkt i första försöket. En som var helt felfri så långt (Yaroslav Rybakov) och två med varsin rivning på vägen (undertecknad och Silnov). Fick på dagens kanske bästa hopp och om det nu finns en så kallad ”sweet spot” i Arnstadt (alltså det perfekta stället för ett upphopp, där golvet sviktar så där lite lagom så att du får en katapulteffekt av det) så träffade jag den i det här hoppet. Upp och klart över och nummer 99 var ett faktum! I andra rundan gled så Ukhov över och i tredje och sista klarade EM-tvåan Tomáš Jankú (även om det i hans fall inte handlade om höjdhopp med musik utan snarare höjdhopp under absolut tystnad) och cubanen Víctor Moya (som ärligt talat hade mer darr än vad hans landsman Javier Sotomayor hade när han slog världsrekord i Salamanca för 13,5 år sen) som noterade nytt personbästa inomhus. Däremot rev både amerikanen Tora Harris som stått över 228 cm men varit felfri fram till dess, tyske Eike Onnen som gjorde 230 cm för en dryg vecka sedan och ukrainas Andriy Sokolovskiy som med ett årsbästa på 235 cm också tillhörde de felfrias skara efter 228 cm. Sex hoppare över 231 cm och jag var en av dem. Ribban upp på 234 cm och ingen klarade i första. Det var inga större fel på mitt försök och när jag landade i madrassen så visste jag visserligen att jag stött till ribban men så snäll som den varit mot många andra denna dag tyckte jag gott att den kunde ligga kvar… …men föll gjorde den och det var bara att ta nya tag! Andra rundan och nya rivningar på fyra av sex hoppare. Undantag nummer ett hette Rybakov och undantag nummer två Holm. Ett i det närmaste klockrent hopp. Kanske inte samma superträff i upphoppet som på höjden innan men bra tryck in mot ribban, explosiv i upphoppet och jag gled över utan att vara i närheten av ribban. Mitt högsta inomhushopp sedan Madrid var ett faktum och det kändes ärligt talat som om det kunde finnas mer i benen också. I tredje omgången försvann så Moya, Jankú och Ukhov – men Silnov klamrade sig kvar i tävlingen och ribban höjdes med två centimeter till. 236 cm och var det något jag bestämt mig för innan så var det att jag skulle stå över om Rybakov klarade – så jag stod över. Rybakov över i första försöket utan att vidröra ribban och hans landsman Silnov klarade i andra – 15 centimeter bättre än i Göteborg för fyra dagar sen – och höjde det personbästa han noterade här för ett år sedan med en centimeter. Upp på 238 cm och nytt hallrekord för den som skulle lyckas klara. Hallrekordet överlevde dock första omgången och även om ingen var jättenära att klara var jag nog den som var längst ifrån. Hade helt enkelt blivit lite för stillasittande sedan 234 cm-hoppet och hade väl dessutom lite för mycket respekt för en höjd jag inte provat på 1,5 år. Så det var ett rätt bortkastat försök. Andra omgången och Rybakov över – tredje gången i karriären han klarade 238 cm inomhus, lägg därtill 3x237 cm och 3x235 cm inomhus av en hoppare med personbästa på 234 cm utomhus. Nytt hallrekord och skulle någon slå honom denna dag skulle denna någon vara tvungen att klara minst 240 cm. Mitt andra försök var betydligt bättre än det första. Kom bara lite, lite för nära på vägen upp och petade bort ribban redan på uppväg, men annars vete katten om jag inte lyckats krångla mig över. Hade bra höjd – men då var ribban redan borta. Inte heller Silnov klarade i andra och ingen av oss heller i tredje – mitt sämsta av tre försök på 238 cm denna dag – och Rybakov vann här i Arnstadt för tredje året i rad och avslutade med att vara riktigt nära på 241 cm. Återigen en stabilt genomförd tävling från min sida. En onödig rivning på 225 cm förvisso och lite missflyt i första på 234 cm men annars inte mycket att klaga på. Tre tävlingar på en vecka och 230 cm, 232 cm och 234 cm i ryggen känns också helt ok. Nu är det bara att gå ner i varv lite och ladda om för att förhoppningsvis få återvända till Banská Bystrica för första gången på tre år och gärna få med sig en centimeter eller två till därifrån… 31. Köstritzer Hochsprung mit Musik Resultatlista |
1 |
. |
Yaroslav Rybakov |
 |
238 |
2 |
. |
Andrey Silnov |
|
236 |
3 |
. |
Stefan Holm |
 |
234 |
4 |
. |
Ivan Ukhov |
|
231 |
5 |
. |
Víctor Moya |
 |
231 |
6 |
. |
Tomáš Jankú |
 |
231 |
7 |
. |
Andriy Sokolovskiy |
 |
228 |
=8 |
. |
Tora Harris |
 |
225 |
=8 |
. |
Kabelo Kgosimang |
 |
225 |
=8 |
. |
Linus Thörnblad |
|
225 |
=11 |
. |
Eike Onnen |
 |
225 |
=11 |
. |
Svatoslav Ton |
|
225 |