2 mars : 13.52 En höjdhoppshistoria XXIII Visserligen är det ju ingen mer än jag och möjligen A Lennart Julin som bryr sig om hur många tävlingar man har över 230 cm, i alla fall om vi ska tro Patrick Ekwall… …men det ska vi tydligen inte göra eftersom nämnde Ekwall ägnade sin dyrbara söndagskrönika åt exakt det temat och en annan fråga i samma ämne kommit upp i ett par olika sammanhang: Hur många tävlingar har Javier Sotomayor gjort över 230 cm?!? Enligt den cubanske statistikern Basilio Fuentes gjorde Sotomayor 218 tävlingar på 230 cm eller högre under åren 1984 till 2001. Och som landsman till tidernas störste höjdhoppare borde han ju ha koll på sina siffror och uppgifter!! Men... Christer Söderberg i Uppsala har hittat 52 tävlingar där nämnde Sotomayor stannat på exakt 230 cm. Två av dessa - Pan-Amerikanska Mästerskapen i Winnipeg 1999 och höjdhoppsgalan i Eberstadt 2001 - måste dock räknas bort på grund av dopning. 50 kvar således och tillsammans med de 170 tävlingarna på minst 231 cm blir det 220 totalt. Och inte för att någon bryr sig, som sagt, men jakten på det korrekta antalet går vidare på flera olika håll och i olika världsdelar!! Avslutningsvis i detta inlägg, en kille som ännu inte nåt upp till 230 cm men som gjort sig till lite av en följetång på Schloggen: Först knäckte han dröm-2 i januari, sen blev det 201 cm strax efter det och 202 cm på danska mästerskapen för två veckor sedan... ...och igår blev det 206 cm - för den 168 cm långe killen som fyller 15 år om en månad!! Jag är imponerad och fascinerad!! 1 mars : 19.34 En höjdhoppshistoria XXII Ja, där satt den - äntligen!!! --> 23 februari : 14.07 Höjdhoppsstatistik XXVI Trots att det ju heter H-Ö-J-D-hopp och det bara handlar om vem som hoppar högst kan jag ändå inte låta bli att fundera... Vem är till exempel egentligen störst av: Carlo Thränhardt och Dietmar Mögenburg. Båda tävlade för Västtyskland och hade sina karriärer mer eller mindre parallellt. En jämförelse mellan de båda ger vid handen att Thränhardt var den som hoppade högst både inomhus - 242 mot 239 - och utomhus - 237 mot 236. Alltså är Thränhardt helt klart nummer ett. Om man nu inte väger in något annat... ...som till exempel meriter! För medan Thränhardt ståtar med ett EM-brons utomhus och ett EM-guld inomhus kan Mögenburg å sin sida kontra med ett OS-guld, ett EM-guld och inte mindre än fem EM-guld inomhus. Track and Field News världsranking har haft Mögenburg som etta två gånger (1979 och 1984) medan Thränhardt aldrig varit bättre än trea och på sina 12 rankingår samlade Mögenburg ihop 74 poäng medan Thränhardt på 10 rankingar fick ihop 39 poäng. Vem är Tysklands bäste höjdhoppare genom tiderna: Carlo Thränhardt eller Dietmar Mögenburg?!? Och vem är störst och bäst: Rudolf Povarnitsyn eller Gennadiy Avdeyenko?!? De tävlade båda för Sovjet och var också ganska samtida i sina respektive karriärer. Povarnitsyn blev först i historien att klara den magiska drömgränsen 240 cm och innehade världsrekordet i en knapp månad medan Avdeyenko aldrig nådde högre än 238 cm. Tittar man på deras respektive mästerskapsmeriter har Povarnitsyn ett OS-brons (delat med Patrik Sjöberg) hemma i prishyllan medan Avdeyenko kan skryta med dubbeln: OS-guld och VM-guld och därutöver silver på VM både inne och ute och ett brons vid inomhus-EM. Avdeyenko rankades som trea två gånger, fyra en gång och femma en gång av Track and Field News medan Povarnitsyn aldrig var bättre än femma. Vem var störst: Den som hoppade högst, alltså Povarnitsyn, eller den mest merittyngde, alltså Avdeyenko?!? Och eftersom antalet exempel alltid ska vara tre: Sorin Matei vs Artur Partyka! Återigen har vi ett exempel där den ene, Matei, hoppat högst både utomhus - 240 mot 238 - och inomhus - 238 mot 237 - men där den andre, Partyka, är långt mer meriterad! För medan Matei vid blott två tillfällen fått kliva upp på internationella prispallar - silver vid inomhus-EM 1992 och brons vid inomhus-EM 1988 - tycktes Partyka ha något slags klippkort till sådana: EM-guld 1998, inomhus-EM-guld 1990 och 1998, OS-silver 1996, OS-brons 1992, VM-silver 1993 och 1997, VM-brons 1995, silver på inomhus-VM 1991 och på EM 1994 - alltså medalj på sju raka (1992-1998) utomhusmästerskap!! Partyka rankades på topp-tio totalt 8 gånger och var tvåa en gång, fyra en gång och femma tre gånger att jämföra med Matei som rankades vid blott två tillfällen: tvåa och sexa. Vem borde i ett historiskt perspektiv anses varit nummer ett, den högst hoppande Matei och den medaljtyngde Partyka?!? Så handlar H-Ö-J-D-hopp verkligen bara om vem som hoppar högst och ingenting annat?!? (Därmed fortfarande inte sagt att jag är en bättre höjdhoppare än vad Patrik Sjöberg var på sin tid - men nog kan man undra om den gren han sysslade med och som jag nu ägnar mig åt verkligen bara handlar om en enda sak...) 22 februari : 21.03 För 11 år sen IV Egentligen var jag inte speciellt sugen på att hoppa alls den där lördagen, men i och med att det var en SM-tävling kändes det ändå viktigt att ställa upp även om jag inte hade några direkta förväntningar på toppresultat. Dels hade jag tävlat i Globen bara två dagar tidigare och inte hoppat speciellt bra där och dels hade jag sovit rätt dåligt natten innan tävlingen i Eskilstuna. Har inga starkare minnen av vare sig uppvärmning eller inhoppning men protokollet och resultatlistan ger i alla fall vid handen att jag gick in på 212 cm och när jag klarade den höjden i första försöket hade jag vunnit tävlingen. Höjde sen till 220 cm eftersom jag så långt under inomhussäsongen 1997 haft alla mina tävlingar över den höjden - och klarade i första. Eftersom tävlingen ändå var vunnen kunde jag lika gärna lägga ribban en centimeter över mitt då gällande personbästa... ...så det blev 227 cm som nästa höjd - och när jag klarade den i andra försöket fanns det inte mycket annat att göra än att lägga ribban på 230 cm... Faktum var att det var allra första gången som jag ens försökt på 230 cm (eller högre) på tävling och redan i första försöket klarade jag och blev Sveriges tredje hoppare genom tiderna att passera den barriären - och även om det tog nästan 17 månader innan jag gjorde det för andra gången har det ju blivit ett par gånger till sedan dess... Sen höjde jag till 244 cm och kan inte ens med allra godaste vilja i världen säga att jag var nära att klara... För övrigt var det på den tiden som Suede toppade Trackslistan med Saturday Night… 21 februari : 23.59 Fundering XIX Tre citat från en gammal höjdhoppare och frågan lyder: Kan någon förklara för mig vem som är en dålig förlorare och vem som inte är det?!? Expressen den 19 augusti 2003: Då får han börja jobba på cirkus eller nåt. Värmlands Folkblad den 30 januari 2007: Det som vissa, som lever med höjdhopp dagligen, håller på med och kallar honom pajas och clown är bara pinsamt. Det tyder på att man är en dålig förlorare. Svenska Dagbladet den 21 februari 2007: Men det låter ju pajasaktigt. 20 februari : 20.46 För 20 år sen III Det var då allting började... ...i Våxnäshallen i Karlstad gjorde jag min första riktiga höjdhoppstävling i samband med Länsförsäkringar Cup. Jag ska inte säga att jag minns allt som hände den där dagen - men jag kände mig verkligen som den nykomling jag ju var... Jag hade ingen egen tävlingsdräkt utan fick låna linne och shorts (Kils AIK hade röda tävlingskläder på den tiden, bara en sån sak) av min tränare Kjell Hällsten... ...och jag hade heller ingen klubboverall utan hade istället min grönvita fotbollsoverall med ÖDIK-märket prydligt på bröstet. Slutade tillslut på fjärdeplats på 140 cm och blev slagen med 9 cm av segraren: Mikael Johansson från Eds SK... Har tävlat ytterligare fyra gånger detta datum: 1994 vann jag junior-SM inomhus i Malmö på tangerade personbästat och klubbrekordet 214 cm... ...1997 tävlade jag för första gången i Globen i samband med det som då hette DN Games och mäktade med 220 cm och en femteplats... ...två dagar senare hände något jag ska rapportera om om två dagar... ...2000 var jag i Birmingham för första gången - har ju blivit fler turer dit sedan dess - och hoppade 220 cm och blev fyra i CGU Indoor Grand Prix... ...och förra året firade jag nittonårsjubileum som höjdhoppare med att vinna GE Galan på 233 cm. Och nu är jag tillbaka i Globen för att tävla här imorgon - och förhoppningsvis få med mig något trevligt hem härifrån!! 17 februari : 20.45 Fundering XVIII Hade jag vunnit en tävling på 2.27 la jag oftast upp ribban på 2.38. berättar Patrik Sjöberg i dagens Aftonbladet som förklaring till att han inte gjorde ännu fler tävlingar över 2.30. Utan bara lika många som mig. Ett uttalande som tillsammans med nedanstående skapar åtminstone tre funderingar: Häromåret konstaterade han nämligen i Expressen att: - Det känns snopet att tävlingen tar slut där våra tävlingar började, runt 2.33. Före de höjderna behövde man aldrig vara nervös. Nu kan de ta medalj på 2.28, vid våra ingångshöjder. Det känns lite konstigt. Och tråkigt att se på. Fundering nummer 1: Hur kan man vinna tävlingar på 2.27 om man inte går in förrän på 2.28?!? Fundering nummer 2: Hur kan man vinna tävlingar på 2.27 om de inte ens "börjar" förrän runt 2.33?!? Fundering nummer 3: Eftersom alla höjdhoppare i hela världen var så mycket bättre förr - de hoppade ju i genomsnitt en decimeter högre, ni vet - hur var det då ens möjligt för Sjöberg att vinna tävlingar på 2.27?!? Och bara för sakens skull, om vi verkligen ska ta den svenske rekordhållaren bokstavligt… Eftersom jag - stort tack till Jonas Hedman för den hjälpen - har fått kopior på rankinglistorna från tidningen Friidrott innehållande samtliga Sjöbergska tävlingar från 1981 fram till 1996 kan vi ju för skojs skull se hur ofta i sin karriär som han egentligen stannade på just 2.27: Totalt gjorde Sjöberg just 2.27 i tolv tävlingar i sin karriär. Tre av dessa var kvaltävlingar vilket omöjliggjorde en vidare höjning till 2.38 oavsett om han vann dem eller inte. Nio möjliga från 2.27 till 2.38-höjningar kvar således! Placeringarna i dessa nio tävlingar utföll som följer: 3:a - 2:a - 2:a - 1:a - 3:a - 4:a - 2:a - 1:a - 4:a Alltså bara två segrar av nio möjliga: Finnkampen 1990 och inomhus-SM 1993. Om nu Sjöberg verkligen höjde från vinnarhöjden 2.27 till 2.38 i dessa två tävlingar vet jag faktiskt inte, men jag finner det föga sannolikt. Men vi kan väl ändå låtsas att han gjorde det och vidare låtsas att han höjt till 2.30 istället och klarat den höjden - något som alltså resulterat i totalt 120 tävlingar över 2.30 istället för de 118 det slutligen blev… Så om någon frågar mig känns inledningscitatet som ett ganska vagt argument för att han inte gjorde fler tävlingar över 2.30 än 118 stycken… Sjöberg konstaterar vidare att: Holm borde nog vidga vyerna. Och nej... jag ska inte slå in den straffsparken, det vore alldeles för enkelt och billigt!!! Men kan väl ändå konstatera att jag har väldigt vidgade vyer när det kommer till mitt höjdhoppande, men till skillnad från Sjöberg håller jag mig i alla fall till sanningen och verkligheten i mina uttalanden… 8 februari : 16.03 Höjdhoppsstatistik XXV Age Ain't Nothing But a number sjöng den alltför tidigt bortgångna sångerskan Aaliyah… Och det tycks vara en tes som blir alltmer tydlig i höjdhoppskretsar! I Arnstadt för sex dagar sen blev jag ju den äldste i historien att klara 235 cm… …i Banská Bystrica i tisdags dök den evigt unge Dalton Grant upp från ingenstans (eller egentligen från ett träningsläger i Etiopien…) i jakten på världsrekord för sin åldersgrupp… …och i Novi Sad igår kväll blev den snart 37-årige Dragutin Topic historiens äldste 230 cm-hoppare!! Naturligtvis finns det en (i alla fall hyggligt uppdaterad) hemsida för den här typen av rekord som förmodligen är både fabulerade, fåniga och inte ens finns om vi ska tro på en helt annan gammal höjdhoppare… Men för oss som inte behöver låtsas att vi inte bryr oss så berättar denna hemsida till exempel att Dalton Grant måste hoppa minst 212 cm för att passera amerikanen Dennis Lewis och slå sitt efterlängtade världsrekord - men å andra sidan har han ju redan ett par andra rekord att falla tillbaka på!! Dessutom säger den att jag inte alls är den äldste att klara 235 cm... ...men om nu rätt ändå ska vara rätt gjorde Javier Sotomayor sina 235 cm i ungerska Somoskõ en dryg månad efter att han lämnade sitt andra positiva dopningsprov - det med nandrolon - och således redan var avstängd… 7 februari : 17.35 Fundering XVII I mitten av september upphörde IAAF:s världsranking att vara IAAF:s och blev istället fristående under namnet World Rankings in Athletics. Inget märkligt med det eftersom rankingen byggde på ett lite bristfälligt system och dessutom i viss mån spelat ut sin roll då den inte längre låg till grund för vilka som kvalade in till World Athletics Final. Den fortsatte ändå att uppdateras och fungera på exakt samma sätt under sitt nya namn... ...ända tills den senaste uppdateringen kom den 21 januari då jag utan att göra en enda tävling ändå ökat min rankingpoäng från 1335 p till 1337 p. Denna min ökade poäng hade dock varit ännu mera mystisk om det inte varit för att också de flesta av mina konkurrenter fått fler poäng - något som förklarades ganska enkelt: Istället för att räkna snittet på de 6 bästa tävlingarna beräknades snittet nu på de 5 bästa. Men - för det fanns ändå ett men - jag fick det ändå inte att bli helt rätt. För när jag tog snittet av mina fem bästa tävlingar fick jag det till 1345 p - inte 1337 p. Boven i dramat lokaliserades ganska snabbt: Segern vid inomhus-EM i Birmingham hade gett mig 140 p enligt det gamla systemet - men tydligen bara 100 p nu. Alltså fick jag inte 1337 p totalt i Birmingham utan 1297 p. Men eftersom listan över mina tävlingar sa emot sig själv och angav 1197 plus 140 till 1297 mailade jag och frågade vad som egentligen gällde, men fick inget svar... Så med spänt intresse kunde jag bara invänta nästa uppdatering - som skedde i tisdags och då hade något väldigt intressant hänt: Jag hade förlorat min förstaplats på rankingen!!! Men inte för att den tidigare tvåan Donald Thomas fått fler poäng utan... ...därför att inomhus-EM-segern helt plötsligt räknats bort från mina fem bästa tävlingar - och helt plötsligt kan den segern inte gett mig mer än 80 p!! Och till på köpet ersattes den inte av GE Galan som borde stått näst i tur med sina 1287 p utan av Athletissima i Lausanne (1278 p) istället... Intressant nog säger reglerna - som kom online i samband med tisdagens uppdatering - att en seger i en klass A-tävling, som ju inomhus-EM är, ska ge 140 poäng... Så rimligtvis borde jag ha 1345 p och ligga etta och inte tvåa på 1333 p!! Frågan är om jag vågar ifrågasätta det här - risken är väl att jag förlorar ännu fler poäng… 25 januari : 10.53 För 11 år sen II Fem gånger i min karriär (hittills...) har jag tvingats till omhoppning om segern. Tre gånger - Nobelspelen 1991, DN Galan 1999 och Asics GP Helsinki 2001 - har jag avgjort denna omhoppning och gått segrande ur striden med ett enda hopp, och en gång - Finnkampen 2005 - har det krävts två hopp. Men en gång har det varit betydligt mer utdraget - denna enda gång inträffade för exakt 11 år sen i Stangehallen i Norge. I konkurrens med bland annat fyra OS-finalister från Atlanta ett halvår tidigare var jag väl egentligen med mest som utfyllnad i startlistan (personbästat inomhus löd på 220 cm och utomhus på 226 cm)... ...och ironiskt nog var den som jag kom att göra upp om segern med i ungefär samma situation. Efter att vi båda - alltså jag och Martin Buss - klarat 210 cm, 215 cm, 220 cm och 225 cm i våra första försök och rivit tre gånger om på 228 cm drog det i gång... Ytterligare varsin rivning på 228 cm och ribban sänktes... ...och båda rev också på 226 cm och ribban sänktes... ...och båda rev ytterligare en gång, nu på 224 cm och ribban sänktes... ...och vi var båda nära men rev ändå på 222 cm och ribban sänktes... ...och på 220 cm klarade först jag och därefter också han - och ribban höjdes... ...tillbaka på 222 cm och jag klarade medan den tyske Bussen fick se ribban falla - och segern var min! Det är ärligt talat inte ofta (faktiskt enda gången det hänt mig) som man lyckas med konststycket att riva 7 hopp i rad - men ändå vinna tävlingen!! De fyra besegrade Atlanta OS-finalisterna (eftersom resultatlistan här på hemsidan inte är komplett): Steinar Hoen, Tim Forsyth, Dragutin Topic och Jaroslaw Kotewicz. Synd bara att den andre svensk som också stod på startlistan aldrig dök upp... ...och precis som två veckor tidigare toppade No Doubt Trackslistan med sin brottarhit Don't speak!! 22 januari : 19.00 En höjdhoppshistoria XXI Alltid trevligt när man blir bönhörd och får sina frågor besvarade på stört. Alltså kan vi nu lägga till ett tredje par med höjdhoppande far och son till våra två tidigare: Sergey och Sergey Zasimovich (236 och 230). Aleksey och Dmytro Dem'yanyuk (233 och 232). Pappa Sergey (238) och sonen Eduard (228) Malchenko lyckas dessutom snitta 233 cm tillsammans vilket ju är lika högt som firma Zasimovich & son och en halv centimeter högre än Dem'yanyuk & Dem'yanyuk. Med tre dagar kvar till min egen premiär i Dresden är jag fortfarande inte 100% säker på vilken låt jag eventuellt ska hoppa till... ...en hel del tips har droppat in, men ännu inget som känts helt rätt. Men skam den som ger sig, och jag ger mig aldrig… 20 januari : 12.23 Höjdhoppsstatistik XXIV Bra hoppning i Hustopece igår. Nytt världsårsbästa för Ivan Ukhov - som börjat säsongen minst sagt imponerade - med 236 cm och dessutom 234 cm för Linus Thörnblad. Linus´ resultat är intressant eftersom det är det högsta någonsin av en svensk i januari!! Till saken hör väl att den tidigare bästanoteringen på 233 cm tillhörde Linus själv från Malmö för två år sen. Ukhovs resultat är också intressant eftersom protokollet skvallrar om att han var blott en rivning på 232 cm ifrån att stanna på 224 cm. Ny chans att hoppa högt i Trinec imorgon... I övrigt gjorde den icke helt obekante Yaroslav Rybakov årsdebut med 228 cm i Moskva igår - men fick se sig besegrad av landsmannen Eduard Malchenko som stannade på samma höjd och bättrade på sitt personbästa inomhus med 10 cm... ...och frågan vi alla naturligtvis ställer oss: Är denne Malchenko son till Sergey Malchenko som hoppare 238 cm för 20 år sen?!? Världsårsbästa inomhus just nu - såvitt jag känner till: 236 : Ivan Ukhov (RUS) : Hustopece : 19 jan 234 : Andrey Silnov (RUS) : Yekaterinburg : 7 jan 234 : Linus Thörnblad (SWE) : Hustopece : 19 jan 230 : Eike Onnen (GER) : Wuppertal : 18 jan 230 : Aleksey Dmitrik (RUS) : Hustopece : 19 jan 228 : Eduard Malchenko (RUS) : Moskva : 19 jan 228 : Yaroslav Rybakov (RUS) : Moskva : 19 jan 227 : Svatoslav Ton (CZE) : Hustopece : 19 jan 227 : Peter Horák (SVK) : Hustopece : 19 jan 226 : Vyacheslav Voronin (RUS) : Moskva : 19 jan 226 : Pavel Fomenko (RUS) : Moskva : 19 jan 225 : Siarhei Haliashou (BLR) : Mogilyov : 12 jan 19 januari : 18.57 En höjdhoppshistoria XX Förra veckan klev han över 200 cm för första gången, vilket uppmärksammades av dansk TV… …idag blev det en centimeter högre än så för Jannicke Klausen!! I övrigt att se fram emot denna dag är tävlingen i tjeckiska Hustopece med ett riktigt bra startfält!!! Och själv drar jag igång i Dresden på fredag!! 13 januari : 15.00 En höjdhoppshistoria XIX Snubblade över det här på YouTube denna morgon när jag sökte på temat High Jump och det är ett klipp som kan vara värt att dela med sig av... Killen i fråga - som alltså så sent som igår klarade 200 cm - är från Århus i Danmark, heter Jannick Klausen och är enligt uppgift ännu inte fyllda 15 år (14 år och nio månader) - och dessutom inte mer än 168 cm lång!!!! Dessutom minst ett helt ok försök på 203 cm!!! Mer info på Danska friidrottsförbundets hemsida. 11 januari : 14.00 För 16 år sen I Just detta datum - fast för 16 år sedan då - klev jag in i Lugnethallen i Falun för att hoppa FaluHus Spelen med ett personbästa på 194 cm i bagaget. När jag ett antal timmar senare klev ut därifrån hade jag slagit personbästa en, två och tre gånger om och via 195 cm och 200 cm tillslut tagit mig över också 205 cm. Personbästa med 11 centimeter (något man kan drömma våta drömmar om att upprepa...) således och över dröm-2 för första gången på tävling, just den 11 januari och kuriöst nog bodde jag på rum 111 på vandrarhemmet natten före tävlingen... Och helt apropå ingenting så toppade Mauro Scocco med Till dom ensamma Trackslistan den lördagen. På dagen fem år senare - i samma inomhushall - där jag faktiskt aldrig förlorat gled jag över 220 cm - för första gången inomhus... ...allt medan Don't speak med No Doubt toppade Trackslistan!

Höjdhopp  En höjdhoppshistoria XXIII   En höjdhoppshistoria XXII   Höjdhoppsstatistik XXVI   För 11 år sen IV   Fundering XIX   För 20 år sen III   Fundering XVIII   Höjdhoppsstatistik XXV   Fundering XVII   För 11 år sen II   En höjdhoppshistoria XXI   Höjdhoppsstatistik XXIV   En höjdhoppshistoria XX   En höjdhoppshistoria XIX   För 16 år sen I   15 senaste : Samtliga  Alla  Höjdhopp  Friidrott  Musik  Böcker  Film  Fotboll  Ishockey  Annan sport  Allmänt & osorterat  Samtliga inlägg              © Copyright  Stefan Holm  scholm AB  1999-2008