2 mars : 13.52
En höjdhoppshistoria XXIII
Visserligen är det ju ingen mer än jag och möjligen A Lennart Julin som bryr sig om hur många tävlingar man har över 230 cm, i alla fall om vi ska tro Patrick Ekwall
…men det ska vi tydligen inte göra eftersom nämnde Ekwall ägnade sin dyrbara söndagskrönika åt exakt det temat och en annan fråga i samma ämne kommit upp i ett par olika sammanhang:
Hur många tävlingar har Javier Sotomayor gjort över 230 cm?!?

Enligt den cubanske statistikern Basilio Fuentes gjorde Sotomayor 218 tävlingar230 cm eller högre under åren 1984 till 2001. Och som landsman till tidernas störste höjdhoppare borde han ju ha koll på sina siffror och uppgifter!!

Men...
Christer Söderberg i Uppsala har hittat 52 tävlingar där nämnde Sotomayor stannat på exakt 230 cm.
Två av dessa - Pan-Amerikanska Mästerskapen i Winnipeg 1999 och höjdhoppsgalan i Eberstadt 2001 - måste dock räknas bort på grund av dopning.
50 kvar således och tillsammans med de 170 tävlingarna på minst 231 cm blir det 220 totalt.

Och inte för att någon bryr sig, som sagt, men jakten på det korrekta antalet går vidare på flera olika håll och i olika världsdelar!!

Avslutningsvis i detta inlägg, en kille som ännu inte nåt upp till 230 cm men som gjort sig till lite av en följetång på Schloggen:
Först knäckte han dröm-2 i januari, sen blev det 201 cm strax efter det och 202 cm på danska mästerskapen för två veckor sedan...
...och igår blev det 206 cm - för den 168 cm långe killen som fyller 15 år om en månad!!
Jag är imponerad och fascinerad!!
1 mars : 19.34
En höjdhoppshistoria XXII
Ja, där satt den - äntligen!!! -->
23 februari : 14.07
Höjdhoppsstatistik XXVI
Trots att det ju heter H-Ö-J-D-hopp och det bara handlar om vem som hoppar högst kan jag ändå inte låta bli att fundera...

Vem är till exempel egentligen störst av:
Carlo Thränhardt och Dietmar Mögenburg.
Båda tävlade för Västtyskland och hade sina karriärer mer eller mindre parallellt. En jämförelse mellan de båda ger vid handen att Thränhardt var den som hoppade högst både inomhus - 242 mot 239 - och utomhus - 237 mot 236. Alltså är Thränhardt helt klart nummer ett.
Om man nu inte väger in något annat...
...som till exempel meriter!
För medan Thränhardt ståtar med ett EM-brons utomhus och ett EM-guld inomhus kan Mögenburg å sin sida kontra med ett OS-guld, ett EM-guld och inte mindre än fem EM-guld inomhus.
Track and Field News världsranking har haft Mögenburg som etta två gånger (1979 och 1984) medan Thränhardt aldrig varit bättre än trea och på sina 12 rankingår samlade Mögenburg ihop 74 poäng medan Thränhardt10 rankingar fick ihop 39 poäng.
Vem är Tysklands bäste höjdhoppare genom tiderna:
Carlo Thränhardt eller Dietmar Mögenburg?!?

Och vem är störst och bäst:
Rudolf Povarnitsyn eller Gennadiy Avdeyenko?!?
De tävlade båda för Sovjet och var också ganska samtida i sina respektive karriärer. Povarnitsyn blev först i historien att klara den magiska drömgränsen 240 cm och innehade världsrekordet i en knapp månad medan Avdeyenko aldrig nådde högre än 238 cm.
Tittar man på deras respektive mästerskapsmeriter har Povarnitsyn ett OS-brons (delat med Patrik Sjöberg) hemma i prishyllan medan Avdeyenko kan skryta med dubbeln: OS-guld och VM-guld och därutöver silver på VM både inne och ute och ett brons vid inomhus-EM.
Avdeyenko rankades som trea två gånger, fyra en gång och femma en gång av Track and Field News medan Povarnitsyn aldrig var bättre än femma.
Vem var störst: Den som hoppade högst, alltså Povarnitsyn, eller den mest merittyngde, alltså Avdeyenko?!?

Och eftersom antalet exempel alltid ska vara tre:
Sorin Matei vs Artur Partyka!
Återigen har vi ett exempel där den ene, Matei, hoppat högst både utomhus - 240 mot 238 - och inomhus - 238 mot 237 - men där den andre, Partyka, är långt mer meriterad!
För medan Matei vid blott två tillfällen fått kliva upp på internationella prispallar - silver vid inomhus-EM 1992 och brons vid inomhus-EM 1988 - tycktes Partyka ha något slags klippkort till sådana:
EM-guld 1998, inomhus-EM-guld 1990 och 1998, OS-silver 1996, OS-brons 1992, VM-silver 1993 och 1997, VM-brons 1995, silver på inomhus-VM 1991 och på EM 1994 - alltså medalj på sju raka (1992-1998) utomhusmästerskap!!
Partyka rankades på topp-tio totalt 8 gånger och var tvåa en gång, fyra en gång och femma tre gånger att jämföra med Matei som rankades vid blott två tillfällen: tvåa och sexa.
Vem borde i ett historiskt perspektiv anses varit nummer ett, den högst hoppande Matei och den medaljtyngde Partyka?!?

Så handlar H-Ö-J-D-hopp verkligen bara om vem som hoppar högst och ingenting annat?!?
(Därmed fortfarande inte sagt att jag är en bättre höjdhoppare än vad Patrik Sjöberg var på sin tid - men nog kan man undra om den gren han sysslade med och som jag nu ägnar mig åt verkligen bara handlar om en enda sak...)
22 februari : 21.03
För 11 år sen IV
Egentligen var jag inte speciellt sugen på att hoppa alls den där lördagen, men i och med att det var en SM-tävling kändes det ändå viktigt att ställa upp även om jag inte hade några direkta förväntningar på toppresultat. Dels hade jag tävlat i Globen bara två dagar tidigare och inte hoppat speciellt bra där och dels hade jag sovit rätt dåligt natten innan tävlingen i Eskilstuna.

Har inga starkare minnen av vare sig uppvärmning eller inhoppning men protokollet och resultatlistan ger i alla fall vid handen att jag gick in på 212 cm och när jag klarade den höjden i första försöket hade jag vunnit tävlingen.

Höjde sen till 220 cm eftersom jag så långt under inomhussäsongen 1997 haft alla mina tävlingar över den höjden - och klarade i första.

Eftersom tävlingen ändå var vunnen kunde jag lika gärna lägga ribban en centimeter över mitt då gällande personbästa...
...så det blev 227 cm som nästa höjd - och när jag klarade den i andra försöket fanns det inte mycket annat att göra än att lägga ribban på 230 cm...

Faktum var att det var allra första gången som jag ens försökt på 230 cm (eller högre) på tävling och redan i första försöket klarade jag och blev Sveriges tredje hoppare genom tiderna att passera den barriären - och även om det tog nästan 17 månader innan jag gjorde det för andra gången har det ju blivit ett par gånger till sedan dess...
Sen höjde jag till 244 cm och kan inte ens med allra godaste vilja i världen säga att jag var nära att klara...

För övrigt var det på den tiden som Suede toppade Trackslistan med Saturday Night
21 februari : 23.59
Fundering XIX
Tre citat från en gammal höjdhoppare och frågan lyder:
Kan någon förklara för mig vem som är en dålig förlorare och vem som inte är det?!?
Expressen den 19 augusti 2003:
Då får han börja jobba på cirkus eller nåt.
Värmlands Folkblad den 30 januari 2007:
Det som vissa, som lever med höjdhopp dagligen, håller på med och kallar honom pajas och clown är bara pinsamt. Det tyder på att man är en dålig förlorare.
Svenska Dagbladet den 21 februari 2007:
Men det låter ju pajasaktigt.
20 februari : 20.46
För 20 år sen III
Det var då allting började...
...i Våxnäshallen i Karlstad gjorde jag min första riktiga höjdhoppstävling i samband med Länsförsäkringar Cup.
Jag ska inte säga att jag minns allt som hände den där dagen - men jag kände mig verkligen som den nykomling jag ju var...
Jag hade ingen egen tävlingsdräkt utan fick låna linne och shorts (Kils AIK hade röda tävlingskläder på den tiden, bara en sån sak) av min tränare Kjell Hällsten...
...och jag hade heller ingen klubboverall utan hade istället min grönvita fotbollsoverall med ÖDIK-märket prydligt på bröstet.
Slutade tillslut på fjärdeplats på 140 cm och blev slagen med 9 cm av segraren: Mikael Johansson från Eds SK...

Har tävlat ytterligare fyra gånger detta datum:
1994 vann jag junior-SM inomhus i Malmö på tangerade personbästat och klubbrekordet 214 cm...
...1997 tävlade jag för första gången i Globen i samband med det som då hette DN Games och mäktade med 220 cm och en femteplats...
...två dagar senare hände något jag ska rapportera om om två dagar...
...2000 var jag i Birmingham för första gången - har ju blivit fler turer dit sedan dess - och hoppade 220 cm och blev fyra i CGU Indoor Grand Prix...
...och förra året firade jag nittonårsjubileum som höjdhoppare med att vinna GE Galan233 cm.

Och nu är jag tillbaka i Globen för att tävla här imorgon - och förhoppningsvis få med mig något trevligt hem härifrån!!
17 februari : 20.45
Fundering XVIII
Hade jag vunnit en tävling på 2.27 la jag oftast upp ribban på 2.38. berättar Patrik Sjöberg i dagens Aftonbladet som förklaring till att han inte gjorde ännu fler tävlingar över 2.30. Utan bara lika många som mig.

Ett uttalande som tillsammans med nedanstående skapar åtminstone tre funderingar:
Häromåret konstaterade han nämligen i Expressen att:
- Det känns snopet att tävlingen tar slut där våra tävlingar började, runt 2.33. Före de höjderna behövde man aldrig vara nervös. Nu kan de ta medalj på 2.28, vid våra ingångshöjder. Det känns lite konstigt. Och tråkigt att se på.

Fundering nummer 1: Hur kan man vinna tävlingar på 2.27 om man inte går in förrän på 2.28?!?
Fundering nummer 2: Hur kan man vinna tävlingar på 2.27 om de inte ens "börjar" förrän runt 2.33?!?
Fundering nummer 3: Eftersom alla höjdhoppare i hela världen var så mycket bättre förr - de hoppade ju i genomsnitt en decimeter högre, ni vet - hur var det då ens möjligt för Sjöberg att vinna tävlingar på 2.27?!?

Och bara för sakens skull, om vi verkligen ska ta den svenske rekordhållaren bokstavligt…
Eftersom jag - stort tack till Jonas Hedman för den hjälpen - har fått kopior på rankinglistorna från tidningen Friidrott innehållande samtliga Sjöbergska tävlingar från 1981 fram till 1996 kan vi ju för skojs skull se hur ofta i sin karriär som han egentligen stannade på just 2.27:

Totalt gjorde Sjöberg just 2.27 i tolv tävlingar i sin karriär. Tre av dessa var kvaltävlingar vilket omöjliggjorde en vidare höjning till 2.38 oavsett om han vann dem eller inte.

Nio möjliga från 2.27 till 2.38-höjningar kvar således!
Placeringarna i dessa nio tävlingar utföll som följer:
3:a - 2:a - 2:a - 1:a - 3:a - 4:a - 2:a - 1:a - 4:a
Alltså bara två segrar av nio möjliga: Finnkampen 1990 och inomhus-SM 1993.
Om nu Sjöberg verkligen höjde från vinnarhöjden 2.27 till 2.38 i dessa två tävlingar vet jag faktiskt inte, men jag finner det föga sannolikt.
Men vi kan väl ändå låtsas att han gjorde det och vidare låtsas att han höjt till 2.30 istället och klarat den höjden - något som alltså resulterat i totalt 120 tävlingar över 2.30 istället för de 118 det slutligen blev…

Så om någon frågar mig känns inledningscitatet som ett ganska vagt argument för att han inte gjorde fler tävlingar över 2.30 än 118 stycken

Sjöberg konstaterar vidare att: Holm borde nog vidga vyerna.
Och nej... jag ska inte slå in den straffsparken, det vore alldeles för enkelt och billigt!!!
Men kan väl ändå konstatera att jag har väldigt vidgade vyer när det kommer till mitt höjdhoppande, men till skillnad från Sjöberg håller jag mig i alla fall till sanningen och verkligheten i mina uttalanden…
8 februari : 16.03
Höjdhoppsstatistik XXV
Age Ain't Nothing But a number sjöng den alltför tidigt bortgångna sångerskan Aaliyah
Och det tycks vara en tes som blir alltmer tydlig i höjdhoppskretsar!

I Arnstadt för sex dagar sen blev jag ju den äldste i historien att klara 235 cm
…i Banská Bystrica i tisdags dök den evigt unge Dalton Grant upp från ingenstans (eller egentligen från ett träningsläger i Etiopien…) i jakten på världsrekord för sin åldersgrupp…
…och i Novi Sad igår kväll blev den snart 37-årige Dragutin Topic historiens äldste 230 cm-hoppare!!

Naturligtvis finns det en (i alla fall hyggligt uppdaterad) hemsida för den här typen av rekord som förmodligen är både fabulerade, fåniga och inte ens finns om vi ska tro på en helt annan gammal höjdhoppare…
Men för oss som inte behöver låtsas att vi inte bryr oss så berättar denna hemsida till exempel att Dalton Grant måste hoppa minst 212 cm för att passera amerikanen Dennis Lewis och slå sitt efterlängtade världsrekord - men å andra sidan har han ju redan ett par andra rekord att falla tillbaka på!!

Dessutom säger den att jag inte alls är den äldste att klara 235 cm...
...men om nu rätt ändå ska vara rätt gjorde Javier Sotomayor sina 235 cm i ungerska Somoskő en dryg månad efter att han lämnade sitt andra positiva dopningsprov - det med nandrolon - och således redan var avstängd…
7 februari : 17.35
Fundering XVII
I mitten av september upphörde IAAF:s världsranking att vara IAAF:s och blev istället fristående under namnet World Rankings in Athletics.
Inget märkligt med det eftersom rankingen byggde på ett lite bristfälligt system och dessutom i viss mån spelat ut sin roll då den inte längre låg till grund för vilka som kvalade in till World Athletics Final.

Den fortsatte ändå att uppdateras och fungera på exakt samma sätt under sitt nya namn...
...ända tills den senaste uppdateringen kom den 21 januari då jag utan att göra en enda tävling ändå ökat min rankingpoäng från 1335 p till 1337 p.

Denna min ökade poäng hade dock varit ännu mera mystisk om det inte varit för att också de flesta av mina konkurrenter fått fler poäng - något som förklarades ganska enkelt:
Istället för att räkna snittet på de 6 bästa tävlingarna beräknades snittet nu på de 5 bästa.

Men - för det fanns ändå ett men - jag fick det ändå inte att bli helt rätt. För när jag tog snittet av mina fem bästa tävlingar fick jag det till 1345 p - inte 1337 p.
Boven i dramat lokaliserades ganska snabbt: Segern vid inomhus-EM i Birmingham hade gett mig 140 p enligt det gamla systemet - men tydligen bara 100 p nu. Alltså fick jag inte 1337 p totalt i Birmingham utan 1297 p.
Men eftersom listan över mina tävlingar sa emot sig själv och angav 1197 plus 140 till 1297 mailade jag och frågade vad som egentligen gällde, men fick inget svar...

Så med spänt intresse kunde jag bara invänta nästa uppdatering - som skedde i tisdags och då hade något väldigt intressant hänt:
Jag hade förlorat min förstaplats på rankingen!!!
Men inte för att den tidigare tvåan Donald Thomas fått fler poäng utan...
...därför att inomhus-EM-segern helt plötsligt räknats bort från mina fem bästa tävlingar - och helt plötsligt kan den segern inte gett mig mer än 80 p!!
Och till på köpet ersattes den inte av GE Galan som borde stått näst i tur med sina 1287 p utan av Athletissima i Lausanne (1278 p) istället...
Intressant nog säger reglerna - som kom online i samband med tisdagens uppdatering - att en seger i en klass A-tävling, som ju inomhus-EM är, ska ge 140 poäng...

Så rimligtvis borde jag ha 1345 p och ligga etta och inte tvåa på 1333 p!!

Frågan är om jag vågar ifrågasätta det här - risken är väl att jag förlorar ännu fler poäng…
25 januari : 10.53
För 11 år sen II
Fem gånger i min karriär (hittills...) har jag tvingats till omhoppning om segern.
Tre gånger - Nobelspelen 1991, DN Galan 1999 och Asics GP Helsinki 2001 - har jag avgjort denna omhoppning och gått segrande ur striden med ett enda hopp, och en gång - Finnkampen 2005 - har det krävts två hopp.
Men en gång har det varit betydligt mer utdraget - denna enda gång inträffade för exakt 11 år sen i Stangehallen i Norge.

I konkurrens med bland annat fyra OS-finalister från Atlanta ett halvår tidigare var jag väl egentligen med mest som utfyllnad i startlistan (personbästat inomhus löd på 220 cm och utomhus på 226 cm)...
...och ironiskt nog var den som jag kom att göra upp om segern med i ungefär samma situation.

Efter att vi båda - alltså jag och Martin Buss - klarat 210 cm, 215 cm, 220 cm och 225 cm i våra första försök och rivit tre gånger om på 228 cm drog det i gång...
Ytterligare varsin rivning på 228 cm och ribban sänktes...
...och båda rev också på 226 cm och ribban sänktes...
...och båda rev ytterligare en gång, nu på 224 cm och ribban sänktes...
...och vi var båda nära men rev ändå på 222 cm och ribban sänktes...
...och på 220 cm klarade först jag och därefter också han - och ribban höjdes...
...tillbaka på 222 cm och jag klarade medan den tyske Bussen fick se ribban falla - och segern var min!
Det är ärligt talat inte ofta (faktiskt enda gången det hänt mig) som man lyckas med konststycket att riva 7 hopp i rad - men ändå vinna tävlingen!!

De fyra besegrade Atlanta OS-finalisterna (eftersom resultatlistan här på hemsidan inte är komplett):
Steinar Hoen, Tim Forsyth, Dragutin Topic och Jaroslaw Kotewicz.
Synd bara att den andre svensk som också stod på startlistan aldrig dök upp...

...och precis som två veckor tidigare toppade No Doubt Trackslistan med sin brottarhit Don't speak!!
22 januari : 19.00
En höjdhoppshistoria XXI
Alltid trevligt när man blir bönhörd och får sina frågor besvarade på stört.
Alltså kan vi nu lägga till ett tredje par med höjdhoppande far och son till våra två tidigare:
Sergey och Sergey Zasimovich (236 och 230).
Aleksey och Dmytro Dem'yanyuk (233 och 232).
Pappa Sergey (238) och sonen Eduard (228) Malchenko lyckas dessutom snitta 233 cm tillsammans vilket ju är lika högt som firma Zasimovich & son och en halv centimeter högre än Dem'yanyuk & Dem'yanyuk.

Med tre dagar kvar till min egen premiär i Dresden är jag fortfarande inte 100% säker på vilken låt jag eventuellt ska hoppa till...
...en hel del tips har droppat in, men ännu inget som känts helt rätt. Men skam den som ger sig, och jag ger mig aldrig…
20 januari : 12.23
Höjdhoppsstatistik XXIV
Bra hoppning i Hustopece igår.
Nytt världsårsbästa för Ivan Ukhov - som börjat säsongen minst sagt imponerade - med 236 cm och dessutom 234 cm för Linus Thörnblad.
Linus´ resultat är intressant eftersom det är det högsta någonsin av en svensk i januari!! Till saken hör väl att den tidigare bästanoteringen på 233 cm tillhörde Linus själv från Malmö för två år sen.
Ukhovs resultat är också intressant eftersom protokollet skvallrar om att han var blott en rivning på 232 cm ifrån att stanna på 224 cm.
Ny chans att hoppa högt i Trinec imorgon...

I övrigt gjorde den icke helt obekante Yaroslav Rybakov årsdebut med 228 cm i Moskva igår - men fick se sig besegrad av landsmannen Eduard Malchenko som stannade på samma höjd och bättrade på sitt personbästa inomhus med 10 cm...
...och frågan vi alla naturligtvis ställer oss: Är denne Malchenko son till Sergey Malchenko som hoppare 238 cm för 20 år sen?!?

Världsårsbästa inomhus just nu - såvitt jag känner till:
236 : Ivan Ukhov (RUS) : Hustopece : 19 jan
234 : Andrey Silnov (RUS) : Yekaterinburg : 7 jan
234 : Linus Thörnblad (SWE) : Hustopece : 19 jan
230 : Eike Onnen (GER) : Wuppertal : 18 jan
230 : Aleksey Dmitrik (RUS) : Hustopece : 19 jan
228 : Eduard Malchenko (RUS) : Moskva : 19 jan
228 : Yaroslav Rybakov (RUS) : Moskva : 19 jan
227 : Svatoslav Ton (CZE) : Hustopece : 19 jan
227 : Peter Horák (SVK) : Hustopece : 19 jan
226 : Vyacheslav Voronin (RUS) : Moskva : 19 jan
226 : Pavel Fomenko (RUS) : Moskva : 19 jan
225 : Siarhei Haliashou (BLR) : Mogilyov : 12 jan
19 januari : 18.57
En höjdhoppshistoria XX
Förra veckan klev han över 200 cm för första gången, vilket uppmärksammades av dansk TV
idag blev det en centimeter högre än så för Jannicke Klausen!!

I övrigt att se fram emot denna dag är tävlingen i tjeckiska Hustopece med ett riktigt bra startfält!!!
Och själv drar jag igång i Dresden på fredag!!
13 januari : 15.00
En höjdhoppshistoria XIX
Snubblade över det här på YouTube denna morgon när jag sökte på temat High Jump och det är ett klipp som kan vara värt att dela med sig av...
Killen i fråga - som alltså så sent som igår klarade 200 cm - är från Århus i Danmark, heter Jannick Klausen och är enligt uppgift ännu inte fyllda 15 år (14 år och nio månader) - och dessutom inte mer än 168 cm lång!!!!
Dessutom minst ett helt ok försök på 203 cm!!!
Mer info på Danska friidrottsförbundets hemsida.
11 januari : 14.00
För 16 år sen I
Just detta datum - fast för 16 år sedan då - klev jag in i Lugnethallen i Falun för att hoppa FaluHus Spelen med ett personbästa på 194 cm i bagaget.
När jag ett antal timmar senare klev ut därifrån hade jag slagit personbästa en, två och tre gånger om och via 195 cm och 200 cm tillslut tagit mig över också 205 cm.
Personbästa med 11 centimeter (något man kan drömma våta drömmar om att upprepa...) således och över dröm-2 för första gången på tävling, just den 11 januari och kuriöst nog bodde jag på rum 111 på vandrarhemmet natten före tävlingen...

Och helt apropå ingenting så toppade Mauro Scocco med Till dom ensamma Trackslistan den lördagen.

På dagen fem år senare - i samma inomhushall - där jag faktiskt aldrig förlorat gled jag över 220 cm - för första gången inomhus...
...allt medan Don't speak med No Doubt toppade Trackslistan!
27 november : 20.40
Höjdhoppsstatistik XXIII
Ryktet säger ju - föga överraskande - att det blir kvinnligt höjdhopp i Golden League 2008.
Och alla spekulerar i varför.
Min åsikt i frågan är att världsmästarinnan Blanka Vlašic tillhör den ytterst lilla kategori av friidrottare som faktiskt har en ärlig chans att vara med och dela på jackpotten - i alla fall utifrån 2007-års resultat - och i grund och botten är det ju det hela konceptet handlar om.
Jag menar: Två olika vinnare i de två första GL-galorna och grenen är stendöd ur intressesynpunkt för resten av sommaren - det var precis det som hände senast herrarna hade den äran 2005!

En diskussionstråd på Track & Field News debattforum hävdar i grund och botten att manligt höjdhopp är ointressant eftersom damernas höjd håller så mycket högre klass - vilket naturligtvis måste utredas!!

Att Vlašic försökt och varit nära på världsrekordhöjd ett antal gånger under sommaren och att ingen manlig höjdhoppare varit i närheten av världsrekord på evigheter går inte att bortse ifrån!!
Men klassen på en friidrottsgren hänger väl ändå på mer än en enda aktiv och dennes resultat?!?

Den första frågan att reda ut måste alltså vara:
Vilka resultat är jämnbördiga?!? Hur högt måste en man respektive kvinna hoppa för att vara lika bra?!?
En indikation kan vara kvalgränserna till VM:
230 cm för herrar och 195 cm för damer (Vilket också råkar vara det mått som används på de tyska höjdhoppsgalor som räknar toppresultat genom tiderna).

En titt på 2007-års världsbästalistor ger vid handen att:
Inomhus hoppade 23 herrar minst 230 cm medan 13 damer klarade 195 cm eller högre.
Utomhus hoppade 30 herrar minst 230 cm medan 21 damer klarade 195 cm eller högre.
Totalt hoppade 35 herrar minst 230 cm medan 25 damer klarade 195 cm eller högre.
Klar övervikt för herrarna i samtliga jämförda tal - både inomhus, utomhus och totalt!

Vi höjer ribban ytterligare fem centimeter och jämför 235 cm för herrar och 200 cm för damer på samma sätt:
Inomhus hoppade 7 herrar minst 235 cm medan 4 damer klarade 200 cm eller högre.
Utomhus hoppade 4 herrar minst 235 cm medan 8 damer klarade 200 cm eller högre.
Totalt hoppade 9 herrar minst 235 cm medan 9 damer klarade 200 cm eller högre.
Övervikt för herrarna inomhus, damerna utomhus och helt lika totalt sett!

En titt på de poängtabeller som ligger till grund för det som var IAAF:s världsranking och som är World Rankings in Athletics ger dock en lite annan bild på skillnaden mellan herrar och damer...
...problemet är bara att den jämförelsen inte talar till damernas fördel...
...eftersom dessa poängtabeller ger vid handen att 228 cm för herrar ger 1138 poäng vilket är närmast jämförbart med 195 cm för damer som ger 1139 poäng. Varje centimeter är värd ungefär 10 poäng på herrsidan och 11 poäng på damsidan.
Vidare är 234 cm för herrar värt 1197 poäng medan 200 cm för damer ger 1194 poäng.
Med andra ord vinner bara herrarna på en sådan ytterligare jämförelse - så vi hoppar så att säga över den...

Kan ju avslutningvis bara roa oss med att konstatera att snittet på de 10 bästa herrarna under 2007 är 236,30 cm medan det för damerna är 202,10 cm - enligt poängtabellerna är 236 cm värt 1217 poäng medan 202 cm ger 1215 poäng.
Snittet på de 30 bästa är 232,97 cm respektive 197,43 cm och skulle gett herrarna 1187 poäng (för 233 cm) och damerna 1166,5 poäng (för 197,50 cm).

Med andra ord får knappast damerna Golden League-status år efter år efter år för att damhöjden är märkbart bättre än herrhöjden - snarare för att herrhöjden har en djupare bredd medan damerna har de enstaka toppresultaten...

Hur var det man sa i matematiken i plugget: VSB!!
14 november : 20.07
Höjdhoppsstatistik XXII
Eftersom jag ändå var inne på ämnet inbördes möten så sent som igår kan jag fortsätta på det temat också idag.
Dagens fråga att besvara:
Vilken hoppare har besegrat mig flest gånger under de 20 säsonger och 450 tävlingar jag hoppat höjdhopp?!?

Svaret på den frågan stavas Staffan Strand som på våra 138 möten slagit mig 47 gånger - därutöver 8 oavgjorda och 83 segrar till mig. Vilket ger +36 totalt räknat i min favör.
Finns av förklarliga skäl ingen som jag tävlat mot så många gånger som just Strand - vi möttes första gången redan i Festisspelen 1989 och under en period hade jag mött honom i mer än var tredje tävling jag någonsin hoppat!

Tvåa på listan över de som besegrat mig flest gånger är också en "gammal" bekant:
Yaroslav Rybakov som slagit mig 22 gånger och i övrigt har 6 oavgjorda och 44 förluster mot mig. Alltså +22 totalt för mig i våra 72 möten.
Näste man till rakning är också han en gammal bekant ryss i form av:
Vyacheslav Voronin med 20 segrar, 2 oavgjorda och 19 förluster mot mig - vilket ger honom +1 totalt41 tävlingar sen Junior EM 1993.

Sen följer två hoppare som båda slagit mig 14 gånger vardera:
Filipstads Jon Högblad som gäckade mig ett antal gånger i skarven mellan 80- och 90-tal, men som jag i slutändan slog 18 gånger och har +4 på i inbördes möten. I just hans fall är dock inte statistiken här på hemsidan helt komplett eftersom det bara är 26 av våra 32 möten som finns med.
Den andre som besegrat mig 14 gånger är Sergey Klyugin som dessutom har 1 oavgjord och 26 förluster vilket ger mig ett övertag på +1241 möten.

Nummer sex på listan är förste icke-svensk eller icke-ryss: Tomáš Jankú med 13 segrar, 1 oavgjord och 39 förluster - alltså +26 totalt i min favör.

Sen finns ytterligare sex hoppare (enligt den statistik jag har tillgänglig) som besegrat mig minst 10 gånger:
Martin Buss (GER) 11 - 0 - 12 (-1)
Linus Thörnblad (SWE) 11 - 1 - 48 (-37)
Andrey Silnov (RUS) 10 - 0 - 3 (+7)
Steinar Hoen (NOR) 10 - 2 - 7 (+3)
Mika Polku (FIN) 10 - 0 - 21 (-11)
Mark Boswell (CAN) 10 - 4 - 34 (-24)

I övrigt kan konstateras att, så vitt jag vet, nämnde Silnov tillsammans med den icke helt obekante Patrik Sjöberg är de som jag har sämst inbördes statistik på med -7.

I övrigt övrigt kan också konstateras att jag när andan faller på ska diskutera temat inbördes möten i kvaltävlingar - eftersom det är en historia för sig…
13 november : 18.51
En höjdhoppshistoria XVIII
Det har lyckligtvis inte hänt så ofta, men varje gång är en för mycket - och nu har det tyvärr hänt igen.
Att en av mina konkurrenter har testat positivt för doping och att en resultatlista måst skrivas om i efterhand.

Den skyldige i det här fallet är Canadas Jesse Lipscombe som testade positivt redan den 12 maj - samma dag som han noterade sitt personbästa 226 cm i Santo Domingo.
Straffet har bestämts till sex månaders avstängning (en avstängning som alltså borde tagit slut igår, vilket ter sig ironiskt eftersom nyheten om fallet fanns på IAAF:s hemsida först idag…) och att alla resultat han gjort sedan dess (alltså 12 maj) styrks ur rullorna - däribland Götagalan på Tingvalla i juli.
Med andra ord skrivs resultatlistan från Götagalan om från plats nummer 4 och nedåt, Osku Torro flyttas från femte till fjärde plats och så vidare.

Dessutom innebär detta att Den Majlardska Decimetern får se sig något försämrad vad gäller snittet på de 100 bästa hopparna och antalet hoppare över 225 cm under 2007.
Istället för 228,03 cm blir det nu 228,00 cm och dessutom blott 74 hoppare över 225 cm detta år.

Vill man däremot återuppleva bland annat Götagalan från i somras finns det - tack vare just Jesse Lipscombe - två rätt roande videoklipp på YouTube här och här.
13 november : 14.13
Höjdhoppsstatistik XXI
Eftersom jag gjorde en sån här sammanställning efter inomhussäsongen kan jag ju uppdatera och göra en också efter sommaren och inför den vinter som kommer - även om det är nästan två och en halv månad tills tävlingarna rullar igång.

Frågan är alltså:
Vilken är den senaste hoppare som slagit mig utan att jag slagit honom efter det?
Och svaret är mycket enkelt eftersom jag ju förlorade den senaste tävlingen som jag hoppade. Faktum är att det till och med är den senaste gången jag hoppade höjd...
Donald Thomas slog mig i Stuttgart den 23 september.

Men sen då...
Andrey Tereshin besegrade mig veckan innan i min näst senaste tävling i Dubnica nad Váhom och han var inte med i Stuttgart.
Kyriakos Ioannou - som ju är den ende hoppare jag inte besegrat under 2007 - slog mig i Osaka och la ner sin säsong efter det.

Men sen då...
Topptrion efter inomhussäsongen...
Andrey Silnov, Vyacheslav Voronin och Yuriy Krymarenko
...har jag alla mött och besegrat i våra senaste inbördes möten.
Så med andra ord fylls listan i nuläget på med
Wolfgang Kreissig i Eberstadt 2001 och fortsätter med samma namn som den gjorde senast det begav sig.
10 november : 23.01
Höjdhoppsstatistik XX
Höjdhoppsåret 2007 får väl ändå sägas vara till ända nu.
Ja, faktum är att 2008 på sätt och vis redan inletts eftersom de nyligen avslutade Asiatiska inomhusmästerskapen rent statistiskt verkar räknas dit. Något som får sägas vara minst sagt motsägelsefullt eftersom vinnaren Rashid Ahmed Al-Mannai från Qatar noterats för nytt nationsrekord för juniorer - och han är född 1988. Så om hans 224 cm räknas till 2008-års statistik borde det inte kunna anses vara juniorrekord...

Men i vilket fall som helst. Vår kära gamla Majlardska Decimeter kan ändå dammas av igen nu när statstiken knappast ändras mer i år.
Så för att gå igenom de gamla kända termerna och sammanfatta 2007:
0 hoppare över 240 cm.
9 hoppare över 235 cm - bästa sen 1993, 4 fler än 2006 och 4 färre än rekordåret 1988.
35 hoppare över 230 cm - bästa sen 1994, 5 fler än 2006 och 7 färre än 1990.
75 hoppare över 225 cm - 6 färre än 2006, näst bästa sen 2000 och 23 färre än 1984 och 1993.

10-snitt på 236,30 cm - bästa sen 1993, 1,20 cm bättre än 2006 och 2,10 cm sämre än 1988.
30-snitt på 232,97 cm - bästa sen 1993, 0,74 cm bättre än 2006 och 1,66 cm sämre än 1988.
100-snitt på 228,03 cm - bästa sen 1996, 0,36 cm bättre än 2006 och 0,95 cm sämre än 1988.

Summa summarum får 2007 sägas ha varit ett väldigt bra höjdhoppsår - åttonde bästa någonsin enligt den definition som satts upp för Den Majlardska Decimetern - och det mycket beroende på att inomhussäsongen höll ovanligt hög klass:
Faktum är att årets sex bästa resultat gjordes inomhus medan världsårsbästat utomhus - 235 cm - är det lägsta sedan 1982. Men det gjordes i gengäld av fyra olika hoppare vid fem tillfällen.
Totalt alltså 59 tävlingsresultat231 cm eller högre detta år - hela 34 inomhus men bara 25 utomhus.
Fjolåret bjöd på 63 resultat på minst 231 cm - men...
Medan 2006 bara såg sammanlagt 101 resultat230 cm eller högre bjöd 2007132 stycken!!

Förklaring?!?
Ja, en tänkbar sådan: Förra året var det EM med en kvalgräns på 225 cm - i år var det VM med en A-kvalgräns på 230 cm och ett B-kval på 227 cm, vilket förmodligen påverkat arrangörerna och deras val av höjningsschema...

Dessa 132 resultat (varav 63 inomhus och 69 utomhus) fördelades alltså på 35 hoppare varav undertecknad stod för 17 stycken, världsmästaren Donald Thomas för 10 och trion Víctor Moya, Yaroslav Rybakov och Linus Thörnblad för 9 vardera.
4 november : 17.23
Försnack XVIII
Det är november och en arenafriidrottsligt lugn månad. Men det som brukar tilldra sig ett visst intresse vid den här tiden är det faktum att nästa års Golden League-grenar snart presenteras.
Så den stora frågan är alltså:
Manligt höjdhopp eller inte i 2008-års Golden League?!?
Mitt svar just nu:
Ingen aning...

Eftersom det under de senaste fem säsongerna varit damhöjd fyra gånger (2003, 2004, 2006 och 2007) och herrhöjd bara en gång (2005) kunde man ju tycka att det vore vår tur nu.
Å andra sidan borde det enligt exakt samma resonemang varit vår tur redan 2007...

Om man dessutom tillägger att det var kvinnligt höjdhopp både 1999 och 2001 (alltså totalt 6 gånger de senaste nio åren), men manligt bara 2000 (2 gånger under samma nio säsonger), kan man tycka att till och med de största jämlikhetsivrarna skulle tala till männens fördel i detta specifika fall.

Vad är då grejen med att ens gren ingår i Golden League?!?
Chansen att kamma hem jackpotten på en miljon dollar...
...nej, faktiskt inte!!

Som jag ser det handlar det mer om att saker och ting blir så mycket enklare.
Om manligt höjdhopp får Golden League-status 2008 vet jag redan nu...
...i stort sett exakt vilka tävlingar jag kommer att hoppa inför OS i Peking och slipper hoppas in i det sista på att andra arrangörer väljer att ha herrhöjd på programmet!
...att jag får chansen att hoppa de största och bäst arrangerade galorna, på de bästa arenorna i städer dit det är enkelt att resa och tävla mot alla de bästa konkurrenterna inför den största publiken!

Så vad tror jag då?!?
Egentligen tror jag ingenting, även om jag kanske anar vartåt det lutar i år igen...
...men blir det inte herrhöjd vore det på sätt och vis skönt om det inte blev damhöjd heller - det öppnar ändå en lucka för att någon GL-arrangör ska plocka in oss herrar på programmet eftersom ytterst få tävlingar kör både herr- och damhöjd i samma gala…
31 augusti : 12.12 CET
Fundering X
För lite drygt fem år sedan, i samband med Golden Gala i Rom, delade jag rum med tjeckiske 400 meter häck-löparen Jirí Mužík och vi kom att prata om våra respektive karriärer och utvecklingskurvor.

Just då - precis som just nu, för övrigt - bar jag en stark längtan efter att bättra på mitt personbästa.
Då för tiden hade jag som bäst hoppat 234 cm (både inomhus och utomhus) men det hade gått nästan fyra år sedan den magiska eftermiddagen i Eurajoki då jag hoppat 233 cm.

Min tjeckiske rumskamrat, jämnårig med mig för övrigt, hade dock en än mer frustrerande historia att berätta:
När säsongen 1997 inleddes hade han aldrig någonsin tävlat på 400 meter häck. Hade provat på flera andra grenar, bland annat rätt bra i längdhopp och sprungit en del 400 meter. Men skador och annat gjorde att han testade lång häck - och efter bara ett par tre lopp kvalade han in till det VM som denna sommar avgjordes i grekiska Aten - för övrigt det senaste internationella mästerskapet utan mitt deltagande.
Ska man tro den finska statistikfabriken hade han inför Aten-VM bara sprungit två tävlingslopp på sin nya distans, det var förmodligen ytterligare ett par, men det var inte många fler.

Väl i Aten gick han i försöken för första gången under 49 sekunder då han tog sig vidare till semifinal på tiden 48.56 - nytt tjeckiskt rekord!
I semifinalen putsade han detta sitt nysatta nationsrekord med knappa tre tiondelar och tog sig till VM-final med sina 48.27.
Att kraften sen rann ut är fullt naturligt och i finalen blev han åtta med 49.51.

När vi knappt fem år senare delade rum i den eviga staden Rom hade han fortfarande ett personbästa - och tjeckiskt rekord - på 48.27!
Och när jag sitter här, ytterligare fem år senare, har han fortfarande ett personbästa - och tjeckiskt rekord - på 48.27, noterat i vad som inte ens var hans tionde lopp på distansen!

Vad är då min poäng med allt det här?!?
Kanske bara att relativa nykomlingar har poppat upp förr men att utvecklingen inte alltid går som på räls...

Själv hoppade jag som sagt 233 cm för över nio år sedan och jag klarade exakt samma höjd i VM-finalen för två dagar sedan.
Skulle jag jämföra den hoppare jag var den 18 juli 1998 med den hoppare jag är idag är jag bättre på precis allting nu: Starkare, snabbare, tekniskt bättre, säkrare på höga höjder, mer meriterad, mentalt starkare, och så vidare...
Så rent logiskt, matematiskt och teoretiskt borde jag göra 233 cm sju dagar i veckan och till och med om jag blev väckt mitt i natten och ombedd att hoppa då.
Ändå gör jag inte det och jag antar att det är tjusningen med idrott, även om jag stundtals har svårt att se det vackra i det…
26 augusti : 08.40 CET
Försnack XVII
Så har då startlistorna kommit.

Vid inomhusmästerskapen kan det stundtals ligga en spänning i att se vilken av de två kvalgrupperna man hamnar - med tanke på att det visar sig om man får sovmorgon eller inte, om man måste klara kvalgränsen eller inte och om man får mer eller mindre vila inför den final man eventuellt kvalar in till.

Utomhus avgörs alltid båda kvalgrupperna samtidigt vilket mest gör att man vill ha svar på två frågor:
- Vilken grupp hoppar jag i?!?
- Som vilken hoppare i ordningen hoppar jag?!?
A och 8 blev svaren denna gång.

I övrigt kan konstateras:
- Det tycks tillslut bli 39 hoppare till start - den "försvunne" 40:e hopparen är Libanons Jean-Claude Rabbath!
- I min grupp finns två hoppare jag aldrig tidigare tävlat mot: Tom Parsons från Storbritannien (månne släkt med 231 cm-hopparen Geoff Parsons som besegrade mig den enda gången vi möttes, vid Back on Track 1996?!?) och Seychellernas William Woodcock.

10:40 lokal tid (03:40 svensk tid) imorgon rullar det igång, 39 hoppare som jagar 229 cm eller en plats bland de 12 bästa för att få vara med i onsdagens final!
24 augusti : 03.26 CET
Försnack XVI
Imorgon rullar så äntligen VM i Osaka igång med bland annat damernas sjukamp och försöksheat på herrarnas alltid lika upphaussade 100 meter.
För egen del är det redan idag dags att lämna Marugame bakom mig och rulla mot Osaka.

Gårdagens höjdpass, det sista inför VM, i siffror:
Sax: 180o / 190o / 195xo / 200oo / 205o
Flop: 210o / 215o / 220xo / 225ooxo / 230oxo

Pre-campen i Marugame är således till ända och resultatet av vistelsen kan väl sammanfattas som att jag är betydligt korthårigare än när jag kom, jag har slagit nytt personbästa i sax (212 cm) och jag har tappat en del i vikt på grund av magproblem i början på den här veckan.

Med VM för ögonen kom igår kväll breaking news i form av hopphöjderna i måndagens kvaltävling:
214 - 219 - 223 - 226 - 229
Inte mycket att säga om även om jag på förhand tippat på en kvalgräns på 230 cm och ett höjningsschema som skulle ligga en centimeter högre rakt igenom än det som nu bestämts.
Slutliga startlistor inför kvalet lär inte dyka upp förrän på söndag så då får vi se hur många av de förhandsanmälda 40 hopparna som också kommer till start.

I övrigt: Organisationen för vårt pre-camp (och det är ingen liten apparat...) har varje dag ändrat budskapet på träningsarenans stora ljustavla, igår såg det - passande nog - ut så här:
21 augusti : 08.57 CET
En höjdhoppshistoria XVII
I och med min seger i London för knappt tre veckor sedan tog jag åter klivet upp som etta på IAAF:s världsranking efter att sedan i mars 2006 varit omväxlande tvåa och trea på listan.
Och ska man tro det som finns att läsa här och här (och det ska man nog) så tycks det ha varit i sista sekunden som jag lyckades kravla mig upp på toppen igen eftersom den ska läggas ner!

Man kan naturligtvis tycka vad man vill om rankingen som sådan. Gren för gren fungerade den hyfsat men i ett perspektiv där man jämförde aktiva i olika grenar fungerade den knappast alls. Detta eftersom grenar med Golden League-status hade ett sånt enormt försprång i jakten på poäng framför oss som inte ofta fick den chansen.

Dessutom baserades ju poängberäkningen på ett system som inte speciellt många förstod sig på hur det egentligen gick till (kort sammanfattning här) - även om jag väl kan erkänna att jag förstod det och att jag var rätt bra på att "utnyttja" det också...
Det var väl i slutändan därför jag låg etta så länge som jag gjorde (från den 10 juni 2002 till den 12 mars 2006 i ett svep) och därför jag till slut tog tillbaka förstaplatsen.

Har alltid närt en förhoppning om att toppa rankingen den dag jag la skorna på hyllan - men jag hade aldrig trott att rankingen skulle lägga av innan mig…
19 augusti : 14.32 CET
Försnack XV
Som man ropar får man svar...
...och nu har IAAF hörsammat gårdagens önskan om Entry-lists.

Igår presenterades ju totalt 28 hoppare som ansågs mer eller mindre säkra och alla dessa 28 finns också med på dagens lista, det intressanta är vilka som finns där mer - och det handlar om närmare bestämt ytterligare 13 namn.
Av dessa 13 kan genast en amerikan (USA har förhandsanmält fyra hoppare...) räknas bort och så vitt jag förstår är det Keith Moffatt som är den olycklige fjärde mannen.

Då återstår 12 namn vilket ger en preliminär startlista om sammanlagt 40 VM-hoppare!
Att jämföra med de 29 hoppare som kom till start i Helsingfors 2005.
Eller att det var 32 stycken som hoppade i Paris 2003.
För att inte tala om de 25 hoppare som deltog i Edmonton 2001.
Eller de 31 deltagarna som fann det mödan värt att åka till Sevilla 1999.
Med andra ord: Det största startfält jag upplevt på ett VM - och snäppet större än både Sydney 2000 (35 hoppare) och Aten 2004 (38 hoppare)!!

Och här kommer de 12 namnen som saknades igår sorterade efter samma kriterier som då:
Donald Thomas BAH (235)
Huang Haiqiang CHN (232)
Kyriakos Ioannou CYP (232)
Niki Palli ISR (230)
Rožle Prezelj CYP (230)
Kabelo Kgosiemang BOT (230)
Gerardo Martínez MEX (230)
Sergey Zasimovich KAZ (230)
Abderahmane Hammad ALG (228)
James Grayman ANT (227)
Jean-Claude Rabbath LIB (223 / 224i)
William Woodcock SEY (217 / 218i)


Av dessa totalt 40 hoppare kan också konstateras att:
30 stycken har gjort minst 230 cm sedan den 1 januari 2006!
35 stycken har gjort minst 230 cm någon gång i karriären - och att Dragutin Topic gjorde det för första gången redan 1990.
18 augusti : 06.59 CET
Försnack XIV
Finns ännu inga officiella Entry-lists för VM hos IAAF så här nedan kommer en högst inofficiell uppräkning på de höjdhopparnamn som är mer eller mindre konfirmerade på diverse förbundshemsidor och diskussionsforum på nätet.

Intressant att notera kan vara att kvaltiden som sträcker sig från den 1 januari 2006 till och med 13 augusti 2007 har gett totalt 47 hoppare som klarat A-kvalande 230 cm vid minst ett tillfälle och ytterligare 30 hoppare över B-kvalande 227 cm.
Rent teoretiskt skulle vi kunna få ett VM-kval med 77 hoppare?!?

Nej, naturligtvis inte eftersom varje land bara har rätt att komma till start med 3 hoppare vardera (undantaget Ukraina som har rätt att skicka 4 stycken i och med att Yuriy Krymarenko är regerande världsmästare) och av de 77 hoppare som klarat den ena eller den andra av kvalgränserna är till exempel 12 stycken från USA och 11 stycken från Ryssland.
Så den utrensningen lämnar totalt 55 hoppare kvar.

Nästa punkt att ta i beaktande är det faktum att ett land bara får skicka 1 hoppare som klarat B-kvalet, vilket till exempel gör att ett land som Finland som har tre man som klarat minst B-kvalande 227 cm men ingen som klarat 230 cm under kvaltiden bara har rätt att skicka 1 hoppare.
Denna rensning av listan plockar bort ytterligare 3 namn och lämnar 52 stycken tänkbara VM-namn kvar - exklusive den lilla kvot av hoppare som kommer från ett land som inte har någon som kvalat i någon gren alls och väljer att skicka en höjdhoppare, som exempelvis Seychellerna gjorde med Eugene Ernesta i Edmonton för sex år sen.
Återstår således 52 stycken tänkbara alternativ (plus eventuellt någon) till startlistan i Osaka om en dryg vecka.

Men till exempel kan konstateras att ovan nämnda Ukraina som har rätt att skicka 4 hoppare bara väljer att skicka 2 stycken.
Canada (1 plats), Frankrike (2 platser), Sydafrika (1 plats) och Vitryssland (1 plats) skickar inte någon medan Italien och Polen bara skickar iväg 2 av de 3 som de har rätt låta hoppa VM - och så vidare.

Tillslut har då listan över namn som just nu är "säkra" visat sig bestå av 28 namn och se ut så här sorterat enligt bästa resultat under kvalperioden (men, och det är ett stort MEN, den här listan utger sig INTE på något vis för att vara en komplett startlista!!!):

Yaroslav Rybakov RUS (234 / 238i)
Stefan Holm SWE (235 / 238i)
Linus Thörnblad SWE (234 / 238i)
Andrey Silnov RUS (237)
Andrey Tereshin RUS (234 / 236i)
Tomáš Jankú CZE (234)
Yuriy Krymarenko UKR (227 / 234i)
Eike Onnen GER (234)
Svatoslav Ton CZE (232 / 233i)
Naoyuki Daigo JPN (233)
Jesse Williams USA (233)
Víctor Moya CUB (233)
Michal Bieniek POL (232)
Dmytro Dem'yanyuk UKR (232)
Nicola Ciotti ITA (228 / 231i)
Germaine Mason GBR (231)
Jessé de Lima BRA (230)
Jim Dilling USA (230)
Andrea Bettinelli ITA (230)
Peter Horák SVK (227 / 230i)
Aleksander Walerianczyk POL (230)
Martyn Bernard GBR (226 / 230i)
Jaroslav Baba CZE (227 / 228i)
Jamie Nieto USA (227 / 228i)
Oskari Frösen FIN (228)
Tom Parsons GBR (228)
Dragutin Topic SRB (227)
Javier Bermejo ESP (227)


Att ett namn som Donald Thomas saknas på listan beror helt enkelt på att jag inte sett Bahamas VM-trupp någonstans.
Däremot verkar till exempel namn som Ivan Ukhov, Andriy Sokolovskiy, Tora Harris och Grzegorz Sposób av en eller annan orsak (inte uttagna, skadade, etc) utebli från Osaka.
11 augusti : 21.12
En höjdhoppshistoria XVI
I dessa mästerskapstider - SM i Eskilstuna pågår ju som bäst i helgen - avgörs också Universiaden i Thailands huvudstad Bangkok.
Själv deltog jag i detta mästerskap i höjdhoppsmetropolen Palma de Mallorca sommaren 1999. De 225 cm jag mäktade med den dagen räckte till en fjärdeplats - vann gjorde britten Ben Challenger på personbästat 230 cm.

Dagens övningar i Bangkok gav rysk seger i form av Aleksandr Shustov (som ju för en dryg vecka sedan blev tvåa vid ryska mästerskapen, men som inte får hoppa VMAndrey Silnov fick den platsen istället) som gick felfri över 228 cm och sen fyllde på med nya personbästat 231 cm i tredje och sista försöket.
Tvåa blev min överman från Ostrava: Cyperns Kyriakos Ioannou som denna dag klarade 226 cm i första försöket.
Bronspengen knep Junioreuropamästaren från Hengelo, ukrainas Oleksandr Nartov genom att klara 226 cm i andra försöket till skillnad från landsmannen Viktor Shapoval som klarade samma höjd först i sitt tredje försök.
5 augusti : 09.37
Höjdhoppsstatistik XIX
Temat sådan far, sådan son har varit aktuellt tidigare - och är det idag igen!
Vid Ukrainska mästerskapen igår lyckades Dmytro Dem'yanyuk vinna genom att höja ett tre år gammalt personbästa från 226 cm till 232 cm.
I och med det blev han inte bara nationsmästare och årets 35:e 230 cm-hoppare - han kom dessutom nästan ikapp sin pappa!

I det som då hette Leningrad och som nu heter S:t Petersburg hoppade Aleksey Dem'yanyuk nämligen 233 cm den 11 juli 1981, ett resultat som han tangerade i Moskva lite drygt tre år senare - medan resten av världen var i Los Angeles och laddade för OS - och inomhus i Minsk vintern 1985.

Däremot räcker inte Dem'yanyuks nysatta personbästa för att komma ikapp firma Zasimovich & son som ju snittar 233,00 cm tillsammans.
3 augusti : 14.58 GMT
Försnack XIII
London Calling!
Det drar ihop sig till sommarens nionde tävling i och med kvällens Norwich Union Super Grand Prix/IAAF SGPCrystal Palace i London.
I skrivande stund skiner solen över London och vad mig anbelangar får den gärna fortsätta att göra det resten av min vistelse på brittisk mark!

Tävlingsstart klockan 19.30 GMT och startlistan ser ut som följer denna afton:
Aleksander Walerianczyk (POL)
Jaroslav Baba (CZE)
Svatoslav Ton (CZE)
Germaine Mason (GBR)
Jim Dilling (USA)
Jesse Williams (USA)
Martyn Bernard (GBR)
Tomáš Jankú (CZE)
Donald Thomas (BAH)
Stefan Holm (SWE)


Höjningsschemat är dessutom av det lite ovanligare slaget, vad nu det kan komma att innebära för tävlingen:
214 - 218 - 222 - 226 - 229 - 232 + 2 cm
3 augusti : 09.10 GMT
En höjdhoppshistoria XV
Ryska mästerskapen avgjordes igår och med tanke på stundande VM kan ju en höjdhoppare inte låta bli att ha ett visst intresse i frågan:
Vilka ryssar kommer till Osaka?!?

Gårdagens tävling gav väl inget entydigt svar på den frågan, men man kan ändå konstatera att:
- Klar sedan tidigare var Andrey Tereshin vars största merit helt klart är fjolårets IVM-silver i Moskva.
- Klar efter gårdagen blev också Yaroslav Rybakov som vann mästerskapen på 230 cm och som ju dessutom är ganska våldsamt meriterad från olika mästerskap genom åren.
- Frågetecken kvarstår dock ändå om den tredje och sista platsen i ryska VM-truppen. Tvåan igår Aleksandr Shustov är i det närmaste helt grön internationellt medan trean Andrey Silnov ju är regerande europamästare och dessutom fortfarande toppar IAAF:s världsranking.
Det som talar emot Silnov är väl i så fall att hans årsbästa utomhus på 227 cm just nu bara räcker till sjunde plats i Ryssland bakom Tereshin och Rybakov (som båda har 234 cm) och de fyra 230 cm-hopparna Vyacheslav Voronin (sexa220 cm igår), Aleksej Dmitrik (tolva205 cm igår), Pavel Fomenko (fyra224 cm igår) och Shustov.
Men stalltipset inför VM säger väl ändå:
Tereshin, Rybakov och Silnov!

Övriga VM-uttagna namn från när och fjärran så här långt:
Italien: Andrea Bettinelli och Nicola Ciotti
Tyskland: Eike Onnen
Storbritannien: Martyn Bernard och Germaine Mason

Efter att Canada presenterat sin VM-trupp tycks det däremot bli ett VM utan Mark Boswell.
Boswell som deltog, men åkte ut i kvalet, redan i Aten 1997 har sedan dess blivit tvåa i Sevilla 1999, delad sexa hemma i Edmonton 2001, trea i Paris 2003 och fyra senast det begav sig i Helsingfors 2005!
29 juli : 20.23
En höjdhoppshistoria XIV
Fortsatt mästerskapande här och var också denna helg.
I Rio de Janeiro blev det cubanen Víctor Moya som gick segrande ur duellen mot Donald Thomas i finalen av Pan-Amerikanska mästerskapen.
Moya mäktade med 232 cm i tredje och sista efter att också ha klarat 230 cm i sista medan Thomas stannade på 230 cm som han klarade i sitt andra försök.

Den regerande Pan-Amerikanske mästaren Germaine Mason (vann på 234 cm i Santo Domingo när det senast begav sig för fyra år sedan) fick ju av förklarliga skäl inte chansen att försvara denna sin titel i år.
Istället fick han nöja sig med en silvermedalj i brittiska mästerskapen på 218 cm. Vann gjorde Martyn Bernard - vinterns IEM-trea - på 224 cm.

I Padova blev det Filippo Campioli som korades till italiensk mästare. Detta genom att vinna på 226 cm - en centimeter under personbästat - före Nicola Ciotti som stannade på 224 cm.
Vare sig sommarens 230 cm-italienare Andrea Bettinelli eller Giulio Ciotti kom dock till start i Padova.

Vid European Youth Olympic Festival i Belgrad vann UVM-tvåan Sergey Mudrov220 cm.
För en väldig massa år sedan - 14 närmare bestämt - hette denna tävling European Youth Olympic Days och undertecknad slutade på fjärde plats med 208 cm. Vann den gången gjorde Ungerns Attila Zsivótsky221 cm. På senare år har samme Zsivótsky hunnit med att ta både EM-silver och VM-brons i tiokamp - men så har han också en far med OS-guld i slägga på sitt samvete.
22 juli : 21.18
En höjdhoppshistoria XIII
Precis som förra veckan har också denna helg kryddats med ett mästerskap.
Och precis som då blev det ett svenskt guld!
Detta genom Erika Wiklund som vann guld vid Junior-EM i holländska Hengelo!

I killarnas tävling blev det däremot ukrainskt guld genom Oleksandr Nartov (som för övrigt är en av årets 230 cm-hoppare) som vann på 223 cm med tvåan, trean, fyran, femman och sexan på 221 cm.
trettonde plats i Hengelo slutade Sveriges hopp Emil Svensson från IFK Växjö.
Ukrainskt guld blev det också i San Sebastian för 14 år sedan när Aleksandr Zhuravlyov vann före de senare betydligt mer meriterade herrarna Vyacheslav Voronin och Tomáš Jankú.
Själv slutade jag på elfte plats den gången.

Mitt andra framträdande i detta mästerskap gav mig en sjätteplats i en av de jämnaste finaler som avgjorts - med hela sju man inom två centimeter.
Vinnare i Nyiregyháza 1995 blev den inte helt obekante Oskari Frösen med blivande världsmästaren från Edmonton 2001 Martin Buss på silverplatsen.

I tyska Erfurt var det tyska mästerskap och där lämnade Eike Onnen, delad världstvåa utomhus just nu, tävlingen efter blott ett hopp - en rivning på 210 cm - och vann gjorde istället Benjamin Lauckner226 cm.

Dessutom har All African Games avgjorts i Algeriets huvudstad Alger och där avgick tillslut Botswanas Kabelo Kgosimang med segern på 227 cm.
20 juli : 19.57
En höjdhoppshistoria XII
Vi var inne på Jeff Skiba häromdagen och det är väl inte mer än rätt att också nämna Arnie Boldt.
I det här urgamla YouTube-klippet glider den enbente canadensaren över 186 cm - vilket är nog så imponerande.
Jag har genom åren hört många siffror på hur högt Boldt egentligen hoppade, men enligt Canada's Sports Hall of Fame mäktade han med imponerande 204 cm utomhus och ännu grymmare 208 cm inomhus - intressant nog ytterligare en höjdhoppare med bättre personbästa inomhus än utomhus.
Så jag är i gott sällskap - än så länge.
15 juli : 19.08
En höjdhoppshistoria XI
Något av en mästerskapshelg denna helg där höjdpunkten ur svensk synvinkel naturligtvis är Linus Thörnblads seger vid U23-EM i ungerska Debrecen224 cm.
Detta mästerskap som introducerades 1997 har sett följande rad av vinnare genom åren:
Åbo 1997: Staffan Strand (SWE) 228 cm
Göteborg 1999: Ben Challanger (GBR) 230 cm
Amsterdam 2001: Rožle Prezelj (SLO) 221 cm
Bydgoszcz 2003: Aleksander Walerianczyk (POL) 236 cm
Erfurt 2005: Jaroslav Baba (CZE) 229 cm

Noterbart och glädjande är självklart också Ebba Jungmarks brons på 189 cm!

I tjeckiska Ostrava har ungdomarna haft sitt World Youth Championships för de som är födda 1990 eller senare. Vinnare efter en rätt rafflande duell blev kinesen Wang Chen222 cm.
Också han har ett par mer eller mindre välmeriterade namn som föregångare. Den förste att vinna detta mästerskap (1999) var Jacques Freitag (RSA) 216 cm som i sin tur följdes av:
2001: Aleksej Dmitrik (RUS) 223 cm
2003: Martin Günther (GER) 211 cm
2005: Haiqiang Huang (CHN) 227 cm

Avslutningsvis har det också varit canadensiska mästerskap där världsrekordhållaren Jeff Skiba slutade på femteplats på 210 cm - dock utom tävlan.
Utom tävlan och världsrekordhållare eftersom hans ena ben är amputerat nedanför knät, värt ett besök på YouTube!
Vann tävlingen gjorde förre juniorvärldsmästaren Michael Mason på 227 cm medan gamle bekantingen Mark Boswell blev tvåa på 221 cm.
10 juli : 12.56
Försnack XII
Idag är det 50 dagar kvar till VM-finalen och även om jag inte alltid älskar den typen av nedräkningar finns det ändå anledning att skriva det här!

Eftersom de allra flesta medier räknar ner och listar upp, betygsätter och dömer ut redan nu kommer här ett inlägg i debatten, nämligen:
Hur har topp tre på världs-/europabästa i manligt höjdhopp sett ut 50 dagar före andra stora mästerskapsfinaler?

20 juni 2006 - 50 dagar innan EM-finalen i Göteborg
232 Svatoslav Ton (CZE) - EM-sexa
232 Yaroslav Rybakov (RUS) - EM-femma
232 Andrey Silnov (RUS) - EM-guld


25 juni 2005 - 50 dagar innan VM-finalen i Helsingfors
238 Jacques Freitag (RSA) - Ut i VM-kval
236 Michal Bieniek (POL) - Ej VM-start
232 Jaroslav Baba (CZE) - VM-femma
232 Stefan Holm (SWE) - VM-sjua
- - -
228 Yuriy Krymarenko (UKR) - VM-guld


3 juli 2004 - 50 dagar innan OS-finalen i Aten
235 Andriy Sokolovskiy (UKR) - OS-femma
234 Grzegorz Sposób (POL) - Ut i OS-kval
233 Jaroslav Baba (CZE) - OS-brons
233 Svatoslav Ton (CZE) - OS-åtta
233 Tomáš Jankú (CZE) - Ut i OS-kval
- - -
232 Stefan Holm (SWE) - OS-guld


6 juli 2003 - 50 dagar innan VM-finalen i Paris
234 Matt Hemingway (USA) - VM-tolva
234 Yaroslav Rybakov (RUS) - VM-nia
234 Stefan Holm (SWE) - VM-silver
- - -
230 Jacques Freitag (RSA) - VM-guld


19 juni 2002 - 50 dagar innan EM-finalen i München
231 Stefan Holm (SWE) - EM-silver
231 Toni Huikuri (FIN) - Ej EM-start
230 Staffan Strand (SWE) - EM-brons
230 Grzegorz Sposób (POL) - DNS i EM-final
- - -
226 Yaroslav Rybakov (RUS) - EM-guld


19 juni 2001 - 50 dagar innan VM-finalen i Edmonton
235 Charles Clinger (USA) - Ej VM-start
232 Andriy Sokolovskiy (UKR) - Ut i VM-kval
232 Sergej Dymchenko (UKR) - Ut i VM-kval
- - -
224 Martin Buss (GER) - VM-guld


5 augusti 2000 - 50 dagar innan OS-finalen i Sydney
240 Vyacheslav Voronin (RUS) - OS-tia
236 Konstantin Matusevich (ISR) - OS-femma
235 Nathan Leeper (USA) - OS-elva
- - -
233 Sergey Klyugin (RUS) - OS-guld


4 juli 1999 - 50 dagar innan VM-finalen i Sevilla
236 Steve Smith (GBR) - NH i VM-final
235 Martin Buss (GER) - VM-brons
234 Javier Sotomayor (CUB) - Ej VM-start / Dopingavstängd
- - -
232 Vyacheslav Voronin (RUS) - VM-guld


2 juli 1998 - 50 dagar innan EM-finalen i Budapest
232 Dragutin Topic (YUG) - EM-nia
230 Wolfgang Kreissig (GER) - Ej EM-start
230 Artur Partyka (POL) - EM-guld
230 Lámbros Papakóstas (GRE) - Ej EM-start
230 Dimítrios Kokótis (GRE) - EM-femma
230 Steve Smith (GBR) - Ej EM-start
230 Christian Rhoden (GER) - EM-elva
7 juli : 14.40
Fundering VIII
Ibland finns orsaker till funderingar, som idag till exempel.
För nog är det fascinerande att en journalist som, så vitt jag kan påminna mig, funnits på plats på samtliga internationella mästerskap och massor av tävlingar som jag hoppat ändå lyckats missa så mycket.
Aftonsnabelns Mats Wennerholm funderar på vad jag kan utomhus, så det kanske är på plats att påminna honom om:
OS-guld, VM-silver, EM-silver och EM-brons.
Dessutom kan jag väl i förbigående lägga segrar i Goodwill Games, Berlin, Zürich, Paris, Oslo, Eberstadt och tre gånger om i DN-Galan plus lite annat smått och gott.
Men det räknas tydligen inte i Wennerholms eget universum så länge jag har ett bättre personbästa inomhus än utomhus - vilket ju somliga andra svenska friidrottare också har, utan att för den skull behöva bevisa något under bar himmel.
5 juli : 11.32
Höjdhoppsstatistik XVIII
Nytt världsårsbästa utomhus igår och mannen bakom verket var den närapå mytiske Donald Thomas som i det närapå lika mytomspunna Salamanca - platsen för det gällande världsrekordet - klarade 235 cm i tredje försöket efter serien:
214xo / 219o / 223o / 225xo / 231o / 235xxo
Finns väl dessutom en poäng i att hans landsman och världsmästaren från Göteborg 1995 Troy Kemp också hoppat just 235 cm i just Salamanca - dessutom året han blev världsmästare.

På temat världsrekord finns ett par intressanta och aktuella artiklar i Svenska Dagbladet i dessa dagar, en intervju med Javier Sotomayor, en kommentar från Arne Ljungqvist, ett uttalande från undertecknad (som jag vet att många av mina kollegor håller med mig om...) och ytterligare en kommentar från Arne Ljunqvist.
Somliga av de sedvanliga inläggen under respektive artikel kan man väl i bästa fall skratta ihjäl sig åt!

Till alla som undrat så tycks första mötet mellan mig och Donald Thomas ske i min nästa tävling, alltså i Lausanne nu på tisdag.

I övrigt har denna sommar redan sett 26 hoppare230 cm eller högre och totalt inomhus och utomhus är summan uppe i 33 stycken.
Den senaste över 230 cm är ryske Pavel Fomenko vilket också ger en rätt intressant rysk situation inför resten av sommaren eftersom regerande europamästaren från Göteborg i somras Andrey Silnov bara är sjua i Ryssland utomhus i år med de 227 cm han presterat så här långt.
30 juni : 08.52
Dagens grattis VII
Går naturligtvis till det svenska rekordet i höjdhopp som just idag fyller 20 år.
DN-Galan 1987, tredje och sista försöket på 242 cm och med darr på ribban klarade Patrik Sjöberg och noterade inte bara svenskt rekord utan också världsrekord - och resultatet gäller ännu som Europarekord!

På samma arena, den 29 maj 1982, hade samme Sjöberg slagit svenskt rekord för allra första gången genom att klara 224 cm och då raderat ut Rune Alméns en centimeter lägre resultat från Finnkampen i Helsingfors 1974.
Sommaren 1982 höjde Sjöberg sen sitt eget rekord till både 225 cm och 226 cm innan Thomas Eriksson hoppade 227 cm i Taipei den 18 september.
Men på Stockholms Stadion den 4 juli 1983 i samband med det årets DN Galan klippte Sjöberg till med 228 cm och återtog det svenska rekord ingen annan än han har haft i sin ägo sedan dess.
Dessa 228 cm följdes upp med både 230 cm och 233 cm i Oslo fem dagar senare, tangerades i både Eberstadt och Los Angeles sommaren 1984 och höjdes via 234 cm och 238 cm i Eberstadt den 16 juni 1985 och slutade på 239 cm på klassiska Slottskogsvallen i Göteborg den 27 juni 1987 - innan den där kvällen för exakt 20 år sedan!
26 juni : 17.00
Fundering VII
Hittade söndagens SexpressenKarlstad Airport i väntan på planet till Ostrava och upphör aldrig att fascineras.
På andrasidans sportbilagan möter jag mitt eget ansikte under en sur geting och kommentaren:
VM-formen verkar långt borta, Stefan Holm. Snälla ryck upp dig.!
Och jag kan inte låta bli att undra vem som ska rycka upp sig: Jag - eller Sexpressen?!?

En orsak till att VM-formen kan anses vara långt borta är att VM är långt borta - lite drygt två månader närmare bestämt. Erfarenheten säger mig att det är i det närmaste omöjligt att hålla en "VM-form" under en så lång tidsperiod - men sånt kanske Sexpressen vet mer om förstås!

Å andra sidan har jag ju i mina fyra tidigare VM-finaler radat upp resultaten: 225 - 230 - 232 - 229 så i den jämförelsen är ju 230 cm i rejäl motvind ärligt talat inte speciellt långt ifrån den så kallade "VM-formen.

Men varför skulle någon på en tabloid bry sig om sådant?!?
24 juni : 22.06
En höjdhoppshistoria X
För två år sedan slutade Jamie Nieto fyra i de amerikanska mästerskapen.
I och med det var han inte direktkvalad till VM i Helsingfors senare samma sommar. Men eftersom en av de han hade framför sig i resultatlistan inte klarat A-kvalet var Nieto ändå klar för VM - så länge inte Jesse Williams klarade minst 230 cm.
Den allra, allra, allra sista chansen att kvala in till VM var i samband med DN Galan 2005.
Jesse Williams hoppade där och i andra försöket gled han med lätt, lätt darr på ribban för första gången i sin karriär över 230 cm. Med följden att Nieto missade VM och Williams kunde boka in sig på resan till Helsingfors.

Ironiskt nog har Nieto just getts en gyllene chans till revansch!
I dagens amerikanska mästerskap slutade nämligen Williams på fjärde plats (mycket beroende på två rivningar redan på 215 cm) medan Nieto delade andraplatsen med Adam Shunk - och det är nu twisten kommer!
Vare sig Nieto eller Shunk har nämligen klarat A-kvalet 230 cm inom den stipulerade kvaltiden (sen den 1 januari 2006). Båda har istället ett årsbästa226 cm och båda klarade minst B-kvalade 227 cm under fjolårssäsongen. Alltså:
Om ingen av dem klarar minst 230 cm denna sommar kommer, såvitt jag förstår, Williams få chansen i Osaka i augusti tillsammans med antingen Nieto eller Shunk. Om jag känner amerikanerna rätt blev det omhoppning om andraplatsen för att avgöra vem av de två som i så fall får VM-biljetten.
Detta eftersom IAAF ändrat sina kvalregler från:
- Ska mer än en deltagare representera en nation måste båda eller alla tre ha klarat A-kvalet, till:
- Man får skicka en deltagare som bara klarat B-kvalet tillsammans med en eller två (eller tre om man har den regerande världsmästaren) som klarat A-kvalet.
Slutsats:
Om Nieto hoppar 230 cm eller högre innan kvaltiden går ut tar han med sig Shunk till Osaka.
Om Shunk hoppar 230 cm eller högre innan kvaltiden går ut tar han med sig Nieto till Osaka.

För alla som undrar arrangeras DN Galan den 7 augusti och man kan väl förmoda att åtminstone Jamie Nieto är ganska sugen på att tävla där!
23 juni : 19.03
Eftersnack VI
Så blev det då Europacup-seger nummer åtta i karriären efter 230 cm i finska Vasa.
En lite onödig rivning i första försöket på 222 cm var väl egentligen det enda som inte följde planen. I övrigt 214 cm, 218 cm och 225 cm i första och därmed var segern vunnen. Följde upp med att dessutom klara 230 cm i mitt tredje försök och hade ett hyggligt på 234 cm.

Exakt vilken tävling TT respektive DN såg idag låter jag vara osagt, men det kan knappast varit den jag hoppade, eller?!?
19 juni : 19.25
Höjdhoppsstatistik XVII
Så har då världen fått ytterligare en 230 cm-hoppare (borde vara nummer 251 i ordningen) och ni som följer Schloggen kommer känna igen namnet:
Sergey Zasimovich.
Vid dagens Asian Grand Prix i Thailands huvudstad Bangkok höjde nämligen nämnde Zasimovich sitt personliga rekord från 223 cm till 230 cm.
Intressant att notera är att pappa Sergey Zasimovich ju en gång i tiden innehade ett delat europarekord med de 236 cm han klarade i Tashkent den 5 maj 1984.
Det här väcker självklart frågan: Är far och son Zasimovich (och för enkelhetens skull heter ju båda Sergey i förnamn) bästa höjdhoppsfar och -son genom tiderna?!?
Och svaret är att förmodligen är det så! Jag kan i alla fall inte påminna mig något annat fall där far och son snittat 233 cm på sina personbästan.
Vad gäller släktskap har vi ju annars bröderna Tomáš Jankú och Ján Jankú där den förstnämnde (lillebror) klarat 234 cm och den senare (storebror) 230 cm.
Värt att nämna är också tvillingarna Giulio Ciotti och Nicola Ciotti som båda klarat 231 cm - och dessutom i samma tävling och båda två i tredje försöket!

Zasimovichs plötsliga uppdykande på listan över 230 cm-hoppare detta år höjer ju den summan till 32 stycken vilket också det skapar lite statistiskt intresse, nämligen:
1990 var det år som såg flest 230 cm-hoppare med 42 stycken följt av i tur och ordning:
1988 med 39 stycken
1985 med 37 stycken
1994 med 36 stycken
1986 med 35 stycken
1992 med 34 stycken
1989 och 1991 med 33 stycken
Så i avseendet antal hoppare över 230 cm på ett och samma år har 2007 redan klivit in på topp tio genom tiderna och det återstår ju ännu knappt sex och en halv månader av det här året.
18 juni : 11.45
Försnack X
Utomhussäsongens tredje tävling står för dörren. Efter Glasgow och Kil väntar Karlskrona ikväll.
Har väl inte odelat positiva minnen från Västra Marks IP men det började i alla fall bra med ett guld vid junior-SM 1993 i vad som var kariärrens 100:e tävling. Följde upp med SM-silver, personbästa och distriktsrekord tre år och 75 tävlingar senare.
1997 blev jag höjdlös i det som då hette BLT galan på grund av en krånglande fot och förra året slutade jag tvåa och missade Europacupen efter att ha stannat på 228 cm bakom en banrekordsslagande och persande Linus Thörnblad som hoppade 231 cm.

Kvällens startlista i alfabetisk ordning och med årsbästa ser ut som följer:
Mehdi Alkhatib (SWE) 214/216i
Nicola Ciotti (ITA) 224/227i
Stefan Holm (SWE) 230/238i
Joel Spolén (SWE) 216/221i
Emil Svensson (SWE) 214
Linus Thörnblad (SWE) -/238i

Höjningsschemat denna kväll:
210 - 215 - 220 - 225 - 228 - 230 + 2 cm
Användbara länkar:
Telenorgalan 2007
Friidrottsförbundets live-rapporter

En kort internationell utblick avslöjar en allt bättre klass på världsårsbästalistan. I Warszawa klev toppduon från fjolårets inomhus-VM, alltså de båda ryssarna Yaroslav Rybakov och Andrey Tereshin, över 234 cm igår.
Detta innebär att det i skrivande stund är 21 hoppare som redan klarat minst 230 cm utomhus detta år - och totalsiffran är 31 stycken. För att hitta fler 230 cm-hoppare på ett och samma år får den statistikintresserade leta sig tillbaka till 1994.

Världsårsbästa utomhus just nu - såvitt jag känner till:
234 Donald Thomas BAH
234 Eike Onnen GER
234 Yaroslav Rybako RUS
234 Andrey Tereshin RUS
233 Jesse Williams USA
233 Scott Sellers USA
232 Kyriacos Ioannou CYP
231 Víctor Moya CUB
+ 13 stycken på 230 cm
16 juni : 09.14
En höjdhoppshistoria IX
Av någon anledning som jag inte riktigt själv förstår har jag på senaste tiden fått väldigt många frågor om - dykstil!
Och eftersom det dessutom pågår en diskussion hos Track and Field News om det högsta hoppet med denna teknik tycks ämnet plötsligt aktuellt lite varstans.

Så ett par konstateranden:
Det högsta någon någonsin hoppat med dykstilen är 235 cm, detta när Sovjets Vladimir Yashchenko vann inomhus-EM i Milano den 12 mars 1978. Utomhus hoppade samme Yashchenko den 16 juni samma år 234 cm i Tblisi.
Och eftersom det är den 16 juni idag har vi just hittat en lämplig orsak att föra det här resonemanget vidare.
Yashchenkos karriär blev kort och skadefylld, han hann vinna EM-guld i Prag sommaren 1978, men mycket roligare än så blev det aldrig och han gick bort redan vid 40-års ålder. Mer info finns hos IAAF.
Det högsta någon svensk dykt är Rune Almén med 224 cm inomhus och 223 cm utomhus.
Det högsta undertecknad har klarat i dykstil är 205 cm - men då erkänner jag utan omsvep att jag är en synnerligen tekniskt dålig dykstilshoppare!

Kan dykstilen utvecklas och komma tillbaka och konkurrera med floppen?!?
Jag tillhör ju de människor som inbillar mig att dykstilen inte var helt färdigutvecklad när floppen tog över.
Det som otvivelaktigt talar för dykstilen är att en människa är böjligare framåt än bakåt.
Det som talar emot är betydligt fler saker. Dels är floppen lättare att lära sig rent tekniskt, dels är dykstilen betydligt mer skadebenägen och dels finns förmodligen inte längre några tränare kvar som kan lära ut dykstilen!
Så höjdhoppsvärlden får nog dras med Fosbury-flop ett tag till. Men Fosbury förresten, var han verkligen först?!?

Richard "Dick" Fosbury revolutionerade höjdhoppsvärlden när han vann OS-guldet i Mexico City 1968 och stilen uppkallades efter honom eftersom det är vinnarna som får äran att skriva historien!
Under VM i Edmonton hörde jag talas om The Brill Bend vilket helt uppenbart var den patriotiska versionen av Fosbury-flop i Canada - uppkallad efter den som enligt dem var först: Debbie Brill.
Fosbury må ha varit först att vända ryggen till ribban internationellt - men han var inte ensam!
13 juni : 18.32
Höjdhoppsstatistik XVI
Trots att vi bara skriver den 13 juni har höjdhoppsåret 2007 på ytterligare en punkt tagit sig ikapp många av sina föregångare.
Under helgens tävlande blev till exempel den kinesiske juniorvärldsmästaren Huang Haiqiang och den brittsiske ex-jamaicanen Germaine Mason årets 29:e och 30:e hoppare över minst 230 cm - alltså redan lika många som under hela fjolåret.
Vad gäller Huang var hans 230 cm en förbättring av årsbästat utomhus med 20 cm efter att tidigare ha klarat 215 cm under inomhussäsongen.
Intressant kring Mason är att han höjde sitt tre veckor gamla årsbästa med 2 cm efter att i två tävlingar däremellan varit nere på 215 cm och vänt - bland annat i Glasgow.
I övrigt värt att notera under helgen: Andrey Silnov slutade fyra - bakom bland andra Mason - i Eugene på 225 cm. Bäste ryss i helgen var annars Vyacheslav Voronin som med 227 cm gick segrande ur tävlingen i Zhukovskiy före bland andra IVM-tvåan från Moskva Andrey Tereshin med 223 cm och ryske rekordhållaren inomhus Ivan Ukhov som stannade på 215 cm.
Samme Ukhov hoppar om en dryg timme i Memoriál Josefa Odložila i Prag.
10 juni : 16.20
Eftersnack V
Blev seger på hemmaplan efter att felfri ha gått över 230 cm i ett varmt, men lite blåsigt, Kil.
Stabil - om än lite okontrollerad - hoppning hela vägen upp, men tyvärr blev det inte det banrekord och de riktigt höga höjder som jag hoppats (och kanske också trott) på.
Tvåa i tävlingen blev Lubos Benko214 cm medan Ola Carlsson slutade trea på 210 cm.
Glädjande också med en rejäl putsning av det 26 år gamla banrekordet för damer i och med att Emma Green klarade 194 cm och vann före en rejält persande Ebba Jungmark - 192 cm!
En längre rapport lär dyka upp här senare under kvällen.
10 juni : 09.12
Försnack IX
Med 227 cm i bagaget från Glasgow förra veckan är det dags att begå hemmapremiär i och med dagens tävling i Kil - karriärens 28:e på min eviga hemmaarena: Sannerudsvallen.
Tävlingen rullar igång klockan 13.00 och de nio hoppare, i bokstavsordning och med årsbästa, som enligt uppgift kommer till start är:
Mehdi Alkhatib (SWE) 211/216i
Andreas Aune Viken (NOR) 200
Lubos Benko (SVK) 220
Ola Carlsson (SWE) 208
Stefan Holm (SWE) 227/238i
Richard Huldén (SWE) -/203i
Oscar Karlsson (SWE) 195/211i
Christian Norstedt (SWE) -
Joakim Strömwall (SWE) -/203i
Höjningsschemat har jag faktiskt i skrivande stund ingen koll på och inte hoppordningen heller.
Banrekordet på Sannerudsvallen lyder på 232 cm och härstammar från Sommarhoppet 2003

Världsårsbästa utomhus just nu - såvitt jag känner till:
234 Donald Thomas BAH
234 Eike Onnen GER
233 Jesse Williams USA
233 Scott Sellers USA
232 Kyriacos Ioannou CYP
231 Víctor Moya CUB
9 juni : 09.13
Höjdhoppsstatistik XV
Att Kajsa Bergqvist inledde sin internationella säsong med strålande 202 cm och att Helena Engman bättrade på det svenska rekordet i kula till 17.72 m i Turin igår är det nog ingen som missat.
Alltså får det här handla om det som förmodligen väckte störst uppmärksamhet i samma tävling men som i Sverige kommit i skymundan av Kajsa och Helena:
Det nya italienska rekordet i höjdhopp!

1978 blev Sara Simeoni europamästarinna i Prag. Och hon blev det genom att tangera sitt eget 27 dagar gamla världsrekord på 201 cm. Det som i sin tur varit en putsning av det historiska första 200 cm-hoppet av en kvinna: Rosemarie Ackermann i Berlin (och dessutom i dykstil) 26 augusti 1977.
Simeoni hade en minst sagt framgångsrik karriär. Bortsett från guldet i Prag hann hon med att vinna fyra titlar vid inomhus-EM (1977, 1978, 1980 och 1981), ta OS-silver bakom Ulrike Meyfarth i Los Angeles 1984 och ta två EM-brons (1974 och 1982).

Men igår föll så hennes sista nationsrekord. Detta då Antonietta Di Martino, precis som Kajsa, klarade 202 cm i Turin.
Redan i vintras - i Banská Bystrica - blev Di Martino första italienska kvinna över 200 cm inomhus och igår knep hon alltså också utomhusrekordet.
Dessutom innebar dessa 202 cm att hon klev upp som delad etta på den så omtalade kvinnliga versionen av hopp-över-egen-längd-listan.

Ett steg tillbaka och åter till Kajsa Bergqvist som igår jubilerade med karriärens 50:e tävling över 200 cm. En snabb genomgång av sakernas tillstånd visar att hon är den som har näst flest tävlingar över denna höjd. Blott världsrekordhållerskan Stefka Kostadinova har fler: 130 stycken!
Jämförande siffror på herrsidan: Javier Sotomayor 127 stycken och Patrik Sjöberg 50 stycken - fast då handlar det om 233 cm.

I övrigt gick Scott Sellers vinnande ur trekejsarslaget i NCAA, Kabelo Kgosimang vann herrhöjden i Turin med 227 cm och imorgon hoppar europamästaren från Göteborg Andrey Silnov i Prefontaine Classic i USA.
6 juni : 22.18
En höjdhoppshistoria VIII
I Sydney för nästan sju år sedan blev Sergey Klyugin sensationellt olympisk mästare i höjdhopp genom att klara 235 cm precis i lagom tid innan himlen öppnade sig över Stadium Australia.
Enligt uppgift har samme Klyugin nu hoppat sin sista höjdhoppstävling - en femteplats på 215 cm i en tävling där inte helt obekante Andriy Sokolovskiy noterade sommarens första 230 cm-tävling.
För er som är bättre på ryska/ukrainska än vad jag är (och det är ärligt talat inte speciellt svårt) så finns tydligen mer info om tävlingen att få här.

I övrigt i dessa dagar är intresset riktat mot USA och deras studentmästerskap NCAA.
Och eftersom bland andra både den redan omtalade bahamiern Donald Thomas, den lite omtalade amerikanen Scott Sellers och den nästan inte alls omtalade Andra Manson hoppar kan det bli en mycket intressant batalj!

Sen kan också nämnas att det slogs portugisiskt rekord i fredags då Rafael Gonçalves hoppade 223 cm i Leiria - fem centimeter högre än hans eget tre och två år gamla rekord och tre centimeter högre än de 220 cm han hoppade inomhus för fem år sen.
2 juni : 17.45 GMT
Eftersnack IV
Utomhusdebuten var därmed avklarad.
Fick inte med mig de 230 cm jag hoppats på utan stannade på 227 cm efter serien:
215o / 220o / 224xo / 227o / 230xxx
Å andra sidan var vädret inte direkt på sitt allra bästa humör och bjöd oss på strilande regn och +15 grader.
Tvåa i tävlingen blev Tomáš Jankú på 220 cm i andra försöket medan Jermaine Mason slutade trea på 215 cm i första, Martyn Bernard och Svatoslav Ton delade fjärdeplatsen med 215 cm i andra och Samson Oni den ende i övrigt som klarade en höjd: 215 cm i tredje och sjätte plats.
Nicola Ciotti, Jacques Freitag, Adam Scarr och Grzegorz Sposób nollade alla på 215 cm.
En mer informativ rapport lär snart dyka upp här.
3 juni : 13.39 GMT
Försnack VIII
Så är det då äntligen dags för tävlingspremiär denna sommar.
Platsen är Scotstoun Stadium i Glasgow, banrekordet innehas sedan två år tillbaka av Yaroslav Rybakov och lyder på 230 cm.
Dagens tävling drar igång 16.45 svensk tid och vädret är trist och grått och skotskt i största allmänhet - förhoppningsvis slipper vi regnet i alla fall!
Startlistan består av tio man och vi hoppar i följande ordning och för sakens skull också årsbästat utskrivet:
Adam Scarr 220
Svatoslav Ton 230
Jacques Freitag 210
Jermaine Mason 228
Grzegorz Sposób 224/228i
Nicola Ciotti 224/227i
Samson Oni 225/227i
Tomáš Jankú 220/234i
Martyn Bernard -/230i
Stefan Holm -/238i
Dagens höjningsschema:
215 - 220 - 224 - 227 - 230 - 232 - 234 + 2 cm

Världsårbästa utomhus just nu - såvitt jag känner till:
234 Donald Thomas BAH
234 Eike Onnen GER
233 Jesse Williams USA
233 Scott Sellers USA
232 Kyriacos Ioannou CYP
231 Víctor Moya CUB
230 Gerardo Martínez MEX
230 Jim Dilling USA
230 Naoyuki Daigo JPN
230 Andra Manson USA
230 Svatoslav Ton CZE
230 Vyacheslav Voronin RUS
1 juni : 20.14
Träningsveckan XI
Sista träningspasset inför första tävlingen är nu genomfört.
Nu återstår att packa väskorna här i Formia och via bil till Rom och flyg via London/Gatwick ta mig till Glasgow imorgon där Norwich Union Glasgow Grand Prix stundar på söndag eftermiddag.
Så trots att det bara är fredag och inte söndag kan träningsveckan summeras redan nu.
Trots stundtals lite trist väder i Formia har jag i ända in i det sista kunnat följa den planering jag lagt upp. Genomfört de pass jag velat göra och dessutom på den nivå som jag hoppats.
Höjdhoppandet har varit stabilt, omställningen från inomhus till utomhus har fungerat i det närmaste smärtfritt och jag tycker att jag har fått med mig tillräckligt många höga hopp för att finna det mödan värt att dra igång säsongen redan nu.
Så nu är grunden lagd och jag har fullt ut kunnat följa den plan som lades upp för två och en halv månad sedan. Så nu ska det bli skönt att äntligen släppa lite på träningen och komma igång och tävla igen - bara för att se vart det leder!
29 maj : 14.26
Personbästa X
Så blev det då ändå ytterligare ett personbästa här nere, utan att det egentligen var meningen.
Men är det något jag lärt mig genom åren så är det att fånga chansen när den väl uppenbarar sig - för den kommer inte ofta och försvinner snabbt!
Alltså gav dagens explosiva strykepass, som förberedelse för morgondagens höjdhoppande, 81 kg i ryck. Det var ju det där med snikvikter igen!
Tre dagars läger kvar som förhoppningsvis kan erbjuda lite roligare väder än de starka vindar och skyfall som råder just nu!
27 maj : 21.22
Träningsveckan X
Första lägerveckan lider mot sitt slut och det har varit en mycket bra vecka! Underbart väder hela veckan - bortsett från en eftermiddag när vi fick träna inomhus - och tillika bra träning.
Har hoppat höjdhopp vid tre tillfällen: Dels då tisdagens hoppande som resulterade i 230 cm i flopp och personbästat 211 cm i sax. I fredags blev det visserligen aldrig högre än 225 cm, men då låg ribban heller aldrig på mer än så, och vid morgonen lite mer lekfulla pass blev det återigen 230 cm. Så det har börjat stabilisera sig även om jag fortfarande inte riktigt behärskar full ansatshastighet än. Men med en vecka kvar till den tänkta premiären så känns det fortsatt bra.
Också den övriga träningen den här veckan har gått som planerat med bra fart och kraft i lyft och hopp!

Så nu återstår en vecka i den italienska värmen innan det äntligen är dags att dra på sig tävlingslinnet och nåla fast nummerlappen igen!
25 maj : 20.08
Höjdhoppsstatistik XIV
Det finns helt uppenbart fler än jag som gillar höjdhoppsstatistik i det avlånga land som heter Sverige.
Detta bevisat inte minst av nedanstående genomtidernalista efter den 31:a födelsedagen - levererad via mail från Christer Söderberg i Uppsala!
Varför jag publicerar den här just idag är upp till var och en att själva lista ut.

238i Sorin Matei, Wuppertal, 3 feb 95
236i Carlo Thränhardt, Berlin, 24 feb 89
236i Gerd Nagel, Sulingen, 17 mar 89
236 Doug Nordquist, Norwalk, 15 jun 90
236i Javier Sotomayor, Maebashi, 7 mar 99
235 Patrik Sjöberg, Eberstadt, 18 aug 96
234 Dalton Grant, Budapest, 21 aug 98
234 Matt Hemingway, Aten, 22 aug 04
234 Tomáš Jankú, Göteborg, 9 aug 06
233i Cristian Popescu, Banská Bystrica, 8 feb 95
233i Dragutin Topic, Aten, 6 mar 03
233 Vyacheslav Voronin, Eberstadt, 21 aug 05

Utöver dessa tolv har ytterligare sju mäktat med minst 230 cm, det är 37 som gjort 225 cm eller högre och 55 med minst 221 cm på sitt samvete.
Min egen första insats som höjdhoppare efter att timmen slagit 13.03 idag resulterade i 5 x 225 cm på träning här i Formia och det får klassas som ett helt ok facit.
24 maj : 14.02
Personbästa IX
Idag noterade jag nog det sista personbästat i en styrkeövning på ett tag. Känns som det är dags att lämna maxlyften bakom mig en period och satsa mer på enbart explosivitet och höjdteknik nu.
Men maxstyrkeperioden fick i alla fall ett lyckligt slut!
Eftersom de har så kallade "snikvikter" på gymmet här var det bara att passa på att försöka höja personbästat i frivändning med ett ynka kilo - och efter två knappa missar klippte jag till i tredje och sista lyftet med 116 kg!
Synd bara att jag inte hittade de där halvkilosvikterna när jag körde ryck igår.
24 maj : 09.33
En höjdhoppshistoria VII
Det brukar, kanske något slarvigt, sägas och skrivas att jag alltid startar upp mina utomhussäsonger hemma på Sannerudsvallen i Kil.
Om nu alla bitar faller på plats blir det ju inte så i år eftersom det lutar åt premiär i Glasgow en vecka tidigare istället.
Men jag kan ändå inte låta bli att undra, hur många utomhussäsonger har jag egentligen inlett i Kil?!?

Så här följer alltså en snabb genomgång av mina utomhusdebuter genom åren:
1988: Sunnespelen i Sunne, SWE
1989: Kilsmilen i Kil, SWE
1990: Fryksdalsspelen i Torsby, SWE
1991: Buster Cup Kval i Västerås, SWE
1992: Wenmecspelen i Kil, SWE
1993: Kilsspelen/DM i Kil, SWE
1994: Kilsspelen i Kil, SWE
1995: Kilsspelen i Kil, SWE
1996: Re-enactment of the 1896 Olympic Games i Aten, GRE
1997: Florř Friidrettsfestival i Florř, NOR
1998: Mřbelringen Friidrettsfestival i Florř, NOR
1999: Back on Track i Enskede, SWE
2000: Nya Kilsspelen i Kil, SWE
2001: Nya Kilsspelen i Kil, SWE
2002: Qatar Athletics Grand Prix 1 i Doha, QAT
2003: Meeting Lille Métrpole i Villeneuve d'Ascq, FRA
2004: Nya Kilsspelen i Kil, SWE
2005: Athens Super Grand Prix Tsiklitiria 2005 i Aten, GRE
2006: Vårhoppet 2006 i Kil, SWE

Summa summarum: 19 utomhussäsonger och föga överraskande lika många premiärer varav nio klarats av i Kil. Men på grund av skadekänningar (2003 och 2005) och jakt på GP-poäng (2002) bara två av de senaste fem.
Däremot har jag varje år - undantaget 1996 - gjort minst en höjdhoppstävling på Sannerudsvallen.

Varför det inte blev något höjdhoppande i Kil 1996?!?
Kilsspelen kolliderade brutalt med min debut i Europacupen medan Goliatspelen krockade med SM.
Den andra krocken var dock inte brutalare än att jag hann med att hoppa längdhopp och springa 200 meter (personbästat 23.72 härrör härifrån) under söndagens Goliatspel!
22 maj : 22.03
Personbästa VIII
Börjar bli min favoritrubrik det här!
Första höjdhoppandet utomhus sedan i Daegu och jag var som en kalv på grönbete i Formia idag!
Varmt och skönt, bra banor, ett riktigt bra lyft och förvånansvärt lätt i kroppen gav: 211 cm i sax!!
Alltså en centimeter högre än på inhoppningen i Birmingham.

En liten rekapitulation av mitt saxande genom åren:
Första 200 cm-hoppet kom i Våxnäshallen årsskiftet 1998-99, 201 cm och 202 cm har jag glömt när och var jag gjorde (men förmodligen i Våxnäshallen eller på Sannerudsvallen) medan 203 cm kom på träning veckan innan inomhus-VM i Birmingham 2003.
204 cm kom på inhoppningen i Bratislava i juni 2004 och både 205 cm och 206 cm prickades av på Cypern-lägret inför OS i Aten samma sommar.
Dessa 206 cm kändes länge som ett oslagbart rekord. Men då blev det plötsligt 207 cm hemma på Sannerudsvallen sista träningen innan Warszawa i somras och sen också 208 cm strax därefter innan det så blev 210 cm i Birmingham och 211 cm här i Formia idag!
22 maj : 19.28
Tävlingsplanering VI
Har gjort ett litet tillägg i tävlingsplaneringen. Detta i form av Norwich Union Glasgow Grand Prix i, som namnet antyder, skotska Glasgow söndagen den 3 juni.
Dels har ju träningen gått bra hela våren och jag känner mig sugen på att tävla och dels har jag "alltid" trivts bra med att hoppa på brittisk mark!
Så nu är det bara att hoppas att det brittiska vädret bjuder upp till sol och värme redan i början på juni - kan bli en svår omställning mot de nästan 30+ jag njuter av i Formia just nu!
21 maj : 12.17
Höjdhoppsstatistik XIII
Ibland blir somliga bönhörda snabbare än vad de själva trott!
Pappa konstaterade nämligen häromdagen att:
Vad herrhöjden behöver är en tysk som hoppar högt!
Detta med förhoppningen om fler bra tävlingar i ett land där intresset för manligt höjdhopp "alltid" varit starkt och arrangemangen väl genomförda.

Igår hoppade en tysk högt!
Eike Onnen slog i tyska Garbsen till med 234 cm, en ökning av personbästat utomhus med sex centimeter och fyra centimeter högre än vad han gjorde två gånger inomhus i vintras innan han på grund av sjukdom avstod inomhus-EM i Birmingham.
234 cm är det högsta någon tysk mäktat med sedan Martin Buss sensationellt vann VM-guldet i Edmonton 2001 och Onnen går in som delad statistiksexa utomhus genom tiderna i Tyskland.
Det som dock kan vara intressant ur statistisk synvinkel är att:
Medan det tyska utomhusrekordet är 237 cm (Carlo Thränhardt i Rieti 1984) har fyra tyskar hoppat 238 cm eller högre inomhus!
Om Onnens 234 cm igår sen leder till att det blir manligt höjdhopp i fler stora tyska tävlingar (Läs Golden League-galan ISTAF i Berlin i mitten av september) det låter jag vara osagt!

Världsårsbästa utomhus just nu - såvitt jag känner till:
234 Donald Thomas BAH
234 Eike Onnen GER
233 Jesse Williams USA
233 Scott Sellers USA
231 Víctor Moya USA
230 Gerardo Martínez MEX
230 Jim Dilling USA
230 Naoyuki Daigo JPN
230 Andra Manson USA
230 Svatoslav Ton USA
20 maj : 23.38
Träningsveckan IX
Sista inomhusveckan, sista rena grundträningsveckan och sista veckan hemma på ett tag. Och jag lyckades knyta ihop säcken riktigt bra - att det blev en del nya personbästan är redan rapporterat.
Höjdhoppandet fungerar också riktigt bra: 225 cm i flopp och 205 cm i sax både på onsdagens och lördagens hoppande. Har väl fortfarande känslan av att saxandet fungerar tekniskt bättre än floppandet - men å andra sidan har jag lättare för att hoppa sax än flopp på ren råstyrka, och det som just nu saknas är explosivitet. Kommer bara lite mer fart i benen borde det bli lite mer lyft i floppandet också.
Det som oavsett vilket känns väldigt, väldigt skönt är att jag vecka efter vecka efter vecka lyckats göra precis det jag har tänkt mig. Det är den första våren på tre år som jag lyckats hålla mig till den uppgjorda träningsplaneringen utan att missa några pass, övningar eller repetitioner!
Så nu har jag i alla fall lagt en riktigt bra grund inför sommaren, nu handlar det "bara" om att finslipa allting också - något som tyvärr kan vara nog så besvärligt!
Är i alla fall på plats i Formia nu för två veckors träningsläger här med möjlighet att hoppa utomhus i bra väder!
19 maj : 09.35
Personbästa IV, V, VI & VII
De sista maxpassen vad gäller styrka och hoppstyrka resulterade i mer än vad jag vågat hoppas på!
Torsdagens lyftning gav ett nytt pers i frivändning med 115 kg - ett par missar på vägen men som den höjdhoppare jag är klippte jag till i tredje försöket!
Gårdagens test i stående tiosteg var förmodligen ett av karriärens allra bästa träningspass, what-so-ever. På femton hoppomgångar (fem vardera i växelhopp, på vänster ben och på höger ben) hade jag samtliga femton längre än tidigare gällande bästaresultat - i en övning som jag testat mig i varje vår och höst sedan åtminstone fem år tillbaka.
De nya rekorden noterades till slut till:
Växelhopp: 35,60 m / Vänster: 36,00 m / Höger: 35,00 m

Nu vore det ju självklart önskvärt att det gick att dra en rät linje mellan ökningar i dessa övningar och ökningar på personbästat i höjdhopp - men tyvärr är det ju inte riktigt så enkelt, även om jag har naturligtvis försökt hitta en fungerande statistisk formel genom åren.
Ändock, våren 2004 som var den senaste skadefria och som var uppbyggnden till mitt livs hittills bäste höjdhoppssommar noterade jag följande serie i de sex testerna:
Djupa ben: 137,5 kg / Frivändning: 102,5 kg / Ryck: 72,5 kg
Växelhopp: 34,20 m / Vänster 34,10 m / Höger: 33,10 m

Att jämföra med i år:
Djupa ben: 142,5 kg / Frivändning: 115 kg / Ryck: 80 kg
Växelhopp: 35,60 m / Vänster: 36,00 m / Höger: 35,00 m
16 maj : 20.06
En höjdhoppshistoria VI
Våren 2001 slog den väldige (206 cm lång och 100 kilo tung) amerikanen Charles Clinger till med 235 cm hemma i Pocatello och var den vårens och försommarens stora snackis i höjdhoppsvärlden. Han blev snabbt kontrakterad av Folksam GP-galorna här i Sverige och det starkaste avtrycket han gjorde var att sätta banrekord med 232 cm på Arosvallen i Västerås.
Året efter blev det 235 cm igen och vintern 2003 noterade han 234 cm inomhus - men högre än så blev det aldrig och Clinger försvann ganska snart från höjdhoppscirkusen.
Alla som undrat vart han tog vägen kan forska vidare här.

I övrigt kan konstateras att jag idag pratat med både Aftonsnabeln och Sexpressen om Donald Thomas och hans 234 cm som alla läsare av Schloggen redan vet "allt" om.
16 maj : 12.54
Personbästa III
Så har jag då lyckats persa i alla tre styrkeövningarna denna vår!
Måndagens maxtest i djupa benböj gav 142,5 kg - mot förra veckans 140 kg som var en tangering av mitt två år gamla bästaresultat. Tappade väl lite fokus efter det och kostade på mig att missa två lyft på 145 kg.
Gårdagens maxtest i ryck gick inte riktigt lika lätt och smidigt som förra tisdagen, men jag mäktade ändå med 80 kg igen.
Så nu återstår ytterligare en testomgång i frivändningar imorgon och sen ska allt börja omsättas i rent höjdhoppande också - det är ju liksom det allting handlar om!!
14 maj : 13.08
Höjdhoppsstatistik XII
Great Scott! brukar Dr. Emmett Brown säga då och då i den underbara Tillbaka till framtiden och det tycks vara uttrycket för dagen i höjdhoppsvärlden också!
Detta eftersom amerikanen Scott Sellers slog till med 233 cm i Lincoln, USA igår och därmed seglade upp som världstvåa utomhus i år.
Redan 2004 hoppade den då ännu inte 18 år fyllda, född den 16 augusti 1986, Sellers 227 cm inomhus och det fanns vissa bedömare som ansåg att han skulle strunta i den sommarens junior-VM och satsa på att kvala in i den amerikanska OS-truppen till Aten istället. Hur det nu än var med den saken så hoppade Sellers i slutändan vare sig junior-VM eller amerikanska mästerskapen och hans 227 cm stod sig som personbästa fram tills i vintras då det blev 228 cm.
Och i helgen blev det inte bara 230 cm utan också 233 cm!
Rimligtvis borde han således dessutom vara historiens 250:e hoppare över 230 cm.
Resultatet igår ledde också till att Majlards Index klev upp till 232,27 cm, vilket innebär att den noteringen redan nu, i mitten av maj, är högre än fjolårets 232,23 cm!

Världsårsbästa utomhus just nu - såvitt jag känner till:
234 Donald Thomas BAH
233 Jesse Williams USA
233 Scott Sellers USA
231 Víctor Moya CUB
230 Gerardo Martínez MEX
230 Jim Dilling USA
230 Naoyuki Daigo JPN
230 Andra Manson USA
228 Will Littleton USA
227 Dusty Jonas USA
13 maj : 22.14
Träningsveckan VIII
Det är ju synd att klaga på en vecka som gett personbästa i ryck (80 kg) och frivändning (112,5 kg). Och därutöver ett tangerat bästaresultat i djupa ben (140 kg) och riktigt bra stående tiosteg.
Lyckades dessutom leverera mitt högsta träningshopp (226 cm) sen i somras, så det är som sagt synd att klaga.
Å andra sidan blev det för många hopp på träningen i onsdags, blev ett sånt där pass när det var frågan om vem som skulle ge sig först: Jag att försöka eller ribban att ramla ner?!?
Jag vann visserligen, men var ordentligt seg i benen resten av veckan. Styrkan fanns där men all explosivitet var som bortblåst. Så lördagens höjdpass (sponsoruppdrag i Göteborg på söndag, därav lördagshoppning denna vecka) blev en veritabel katastrof!
En veckas träning på hemmaplan återstår nu, sen blir det två veckor i Formia och ytterligare en vecka hemma innan säsongen drar igång!
12 maj : 21.57
Personbästa II
Så fick jag då tillfälle att använda den här rubriken igen och det är lika trevligt nu som här om dagen!
Torsdagens träning resulterade nämligen i 112,5 kg i frivändning och således en ökning med 2,5 kg jämfört med det jag presterade i januari i år.
Däremot inga rekord i fredagens tiosteg även om resultatserien: 34,40 m (växelhopp), 34,60 m (vänster) och 33,50 m (höger) var uppe och nosade på mina bästaresultat och dessutom betydligt längre än vad jag hoppade inför inomhussäsongen.

Och i skrivande stund har Ola Salo och Co precis röjt klart på scenen i Helsingfors.
11 maj : 14.02
En höjdhoppshistoria V
Det finns en (med allra största sannolikhet osann) skröna om hur Marilyn Monroe en gång föreslog Albert Einstein att de skulle skaffa ett barn ihop, eftersom:
Tänk dig ett barn med min skönhet och din intelligens!
Varvid Einstein ska ha svarat:
Ja, men tänk om det blir tvärtom…
Och därmed bör diskussionen (om den någonsin inträffat) ha varit avslutad!

Så apropå det livsviktiga valet av förädrar och sånt:
I min sista tävling förra året, i Daegu, tävlade jag mot kazaken Sergey Zasimovich vars far (som fantasifullt nog också heter Sergey Zasimovich) en gång innehade ett tangerat europarekord i höjdhopp med sitt personbästa 236 cm.
Att OS-tvåan i Aten, Matt Hemingway, på långt håll är släkt med författaren Ernest är heller ingen hemlighet.
Om ett tjugotal år kanske höjdhoppsvärlden får se upp för sonen till Jan Jankú och Katerina Babova. Fadern är ju bror till EM-tvåan från Göteborg Tomáš Jankú och modern är syster till OS-trean Jaroslav Baba.

Nu finns ytterligare en höjdhoppare med en familjehistoria värd att berätta.
Visserligen har amerikanen Ed Wright "bara" hoppat 221 cm än så länge. Han är å andra sidan bara 21 år gammal också.
Men har man en pappa som vunnit två OS-guld på 800 meter - både i London 1948 och Helsingfors 1952 - och dessutom har ytterligare tre olympiska medaljer på sitt samvete har man i alla fall någon närstående att fråga om råd när det kniper.
Läs mer här och här!
9 maj : 19.53
TV-inspelning II
Har varit lite medial i dagarna två.
Gjorde reportage med DN:s Jens Littorin igår, var väl mer eller mindre ett förhandsreportage inför VM i Osaka så det lär väl inte komma i tryck på ett tag kan man förmoda.
Idag var det SVT Sporten som var på besök i Karlstad (eller Monte Carlstad som det stod någonstans). Kan kanske dyka upp på Sportnytt redan imorgon kväll - om nu inget mer spännande inträffar innan dess!

Dessutom: Den gamla kultiga SVT Sporten-loggan som satt klistrad på fotografens bil!!
8 maj : 19.33
Personbästa I
…är ju en rubrik vars romerska siffror gärna får växa sig riktigt stora framöver.
Igår noterades 140 kg i heldjupa benböj (ner i huksittande och upp tillbaka igen) för andra gången i livet, således ett tangerat personbästa.
Denna morgon höjdes perset i ryck från 77,5 kg till dröm-80!
Hur viktigt är då detta?!? Egentligen inte alls, allt handlar om hur högt jag i slutändan hoppar. Men det är i alla fall ett bevis på att jag skött grundträningen bra.
Imorgon vankas höjdhopp på träningen men på torsdag ska jag ta sats mot mer än 110 kg i frivändning - det artar sig till en intressant säsong om jag lyckats hålla mig hel och frisk och skadefri!
7 maj : 19.03
Försnack VI
Det ska rinna en väldig massa vatten under ännu fler broar innan vi kommer ända hit. Men nu har i alla fall hemsidan för inomhus-VM i Valencia kommit online.
Noterbart är väl att det, precis som vid de senaste inomhusmästerskapen, vankas morgonkval fredagen den 7 mars och final på lördageftermiddag.
Förhoppningsvis kan jag sudda ut lite trista minnen från samma plats och samma arena tio år tidigare.
6 maj : 18.59
Träningsveckan VII
Den sista riktiga uppbyggnadsveckan kan summeras och ännu en gång har det mesta varit positivt under den.
Har också denna vecka lyckats lyfta de vikter jag tänkt mig och hoppats på och hoppat över de häckar jag planerat att klara.
Hade dock en småseg avslutning på veckan med ett ganska tungt pass i fredags och inget riktigt lyft i dagens höjdpass. Trots detta saxade jag 201 cm och floppade 2 dm högre än så i förmiddags.
Å andra sidan var det en härlig hoppdag i onsdags som resulterade i 225 cm (tangerat träningsårsbästa) med flopp och efter en tuff sax&flopp-duell med Richard Huldén blev det 207 cm i sax (tredje högsta någonsin).
Med fem veckor kvar till säsongsstarten och två veckor till träningslägret i Formia väntar nu en period av max- och explosiv styrka.
De rekord som jagas i styrka och hopp är:
Djupa ben: 140 kg (maj 2005)
Frivändning: 110 kg (januari 2007)
Ryck: 77,5 kg (januari 2007)
Stående tiosteg (växelhopp): 34,50 m (maj 2006)
Stående tiosteg (vänster): 34,90 m (maj 2006)
Stående tiosteg (höger): 34,10 m (maj 2006)
5 maj : 15.07
Höjdhoppsstatistik XI
Det blev nytt banrekord i Osaka idag. På den blivande VM-arenan gled hemmahopparen och japanske rekordhållaren Naoyuki Daigo över 230 cm.
Seger i tävlingen, upp som tvåa i World Athletics Tour och årets 26:e hoppare över 230 cm.

Världsårsbästa utomhus just nu - såvitt jag känner till:
234 Donald Thomas BAH
233 Jesse Williams USA
230 Gerardo Martínez MEX
230 Jim Dilling USA
230 Naoyuki Daigo JPN
228 Will Littleton USA
227 Dusty Jonas USA
226 Trevor Barry BAH
226 Timothy Williams USA
226 Adam Shunk USA
226 Scott Sellers USA
4 maj : 21.30
Försnack V
Säsongen börjar långsamt varva igång och imorgon avgörs en ganska intressant batalj på den blivande VM-arenan i Osaka.
Sett med svenskögon kanske det intressantaste med höjdhoppstävlingen är huruvida banrekordet kommer att överleva attackerna från dessa hoppare. Banrekordet som lyder på 228 cm och noterades 2002 tillhör nämligen Staffan Strand.

Tävlingen i Osaka blir också den femte höjdtävlingen i årets World Athletics Tour efter galorna i Canberra, Sydney, Christchurch och Dakar.
Intressant med den senaste av dessa fyra är att britten Jermaine Mason först gavs segern i tävlingen men nu, en knapp vecka senare, har han tvingats dela den med Botswanas Kabelo Kgosimang - och det kanske är lite sent att arrangera en omhoppning om segern nu, eller?!?
2 maj : 20.13
Ur arkivet V
Av alla gåvor och presenter jag fick efter OS-guldet i Aten (en av de första sakerna var för övrigt en sombrero som jag fick en mexican i OS-byn medan jag åt mat efter finalen!) är bilden härunder definitivt en av de allra häftigaste. Konstnären med tavlan på sitt samvete heter Bertil Blom och är hemmahörande i Karlskoga!
2 maj : 13.02
Höjdhoppsstatistik X
Klingar namnet Qu Zhaobing bekant?!?
Om inte må du vara förlåten. Men kom bara för alla eventualiteters skull ihåg att det var här du läste det först.
Denne kinesiske yngling, fyller 16 år den 11 juni, hoppade i lördags nämligen 220 cm i höjdhopp. Och ska man tro den här inte helt uppdaterade hemsidan är han den yngste någonsin att klara den höjden.
Vad som i och för sig är än mer imponerande är det faktum att han klarade 215 cm redan för knappt två år sedan, i mitten av augusti 2005, vid en ålder av 14 år och två månader!!

Andra intressanta reflektioner från samma lista - Absolute World Records - kan vara att ett par svenska namn dyker upp på både herr- och damsidan, att en gammal juniorvärldsmästare på 110 meter häck finns på listan och att där dessutom flimrar förbi ett par gamla konkurrenter till undertecknad.

I övrigt är den ständigt aktuelle Javier Sotomayor tidernas yngste 230 cm-hoppare medan Carlo Thränhardt kvalar in som den äldste.
Den evigt unge Dalton Grant tycks vara äldst att klara 220 cm - och detta dessutom i en tävling som jag vann!
En eloge också till tyske Thomas Zacharias som lyckats med konststycket att klara 200 cm - efter sin femtionde födelsedag!
29 april : 19.35
Höjdhoppsstatistik IX
Har inte hänt något enormt på världsbästalistan den här veckan, men amerikanen Jim Dilling blev utomhussäsongens fjärde 230 cm-hoppare och landsmannen Jesse Williams blev årets förste med två tävlingar över den gränsen utomhus vid tävlingar i Des Moines igår.
Dessutom bjuder YouTube på Donald Thomas världsledande 234 cm-hopp från förra veckan.

Världsårsbästa utomhus just nu - såvitt jag känner till:
234 Donald Thomas BAH
233 Jesse Williams USA
230 Gerardo Martínez MEX
230 Jim Dilling USA
228 Will Littleton USA
226 Trevor Barry BAH
226 Timothy Williams USA
226 Adam Shunk USA
226 Scott Sellers USA


Apropå YouTube (en av mina, och förmodligen många andras, favoritsidor just nu) så finns där också världsrekorden både utomhus och inomhus.
Och apropå Jim Dilling så är hans personbästa i längdhopp 719 cm - en centimeter längre än undertecknad.
29 april : 18.32
Träningsveckan VI
Dags att bokföra (bloggföra… schloggföra...) vecka nummer sex av träning denna vår och faktum är att det dessutom innebär att det återstår sex veckor till tävlingspremiären i Kil den 10 juni.
I det stora hela har det fortsatt att rulla på bra. Har klarat av att hoppa över de häckar jag tänkt och lyfta de vikter jag planerat i alla övningar.
Höjdhoppsmässigt gick jag upp på i-alla-fall-nästan full ansats i veckans båda höjdpass och hade väl ärligt talat svårt att hantera den lite högre ansatshastigheten. Lyfte mig i alla fall uppåt via 221 cm till 222 cm i flopp och till 201 cm i sax - så det fortsätter att peka i rätt riktning: Uppåt!
Ytterligare en vecka med ren uppbyggnadsträning ligger nu framför mig, därefter två veckor med mer inriktning på maxstyrka och explosivitet innan det bär av på träningsläger.
27 april : 20.35
Höjdhoppsstatistik VIII
Nu kommer ett sånt där inlägg med svår nördvarning igen!
Tanken slog mig nog redan i januari när Ivan Ukhov klippte till med 239 cm i Moskva.
Så medan utomhussäsongen ännu är i sin linda kan jag forska vidare i ämnet:
Vad är höjdhoppsrekorden månad för månad?!?

Carlo Thränhardt börjar året,
Carlo Thränhardt kommer sen...
Januari: 240i : Carlo Thränhardt : Simmerath, FRG
Februari: 242i : Carlo Thränhardt : Berlin, GER
Mars: 243i : Javier Sotomayor : Budapest, HUN
April: 237 : Charles Austin : San Marcos, USA
Maj: 237 : Thomas McCants : Columbus, USA
Maj: 237 : Jerome Carter : Columbus, USA
Juni: 242 : Patrik Sjöberg : Stockholm, SWE
Juli: 245 : Javier Sotomayor : Salamanca, ESP
Augusti: 240 : Rudolf Povarnitsyn : Donetsk, URS
Augusti: 240 : Patrik Sjöberg : Bryssel, BEL
Augusti: 240 : Javier Sotomayor : Bogotá, COL
Augusti: 240 : Charles Austin : Zürich, SUI
Augusti: 240 : Javier Sotomayor : Stuttgart, GER
Augusti: 240 : Vyacheslav Voronin : London, RUS
September: 243 : Javier Sotomayor : Salamanca, ESP
Oktober: 238 : Gennadiy Avdeyenko : Seoul, KOR
November: 235 : Javier Sotomayor : Ponce, PUR
December: 234 : Javier Sotomayor : Mexico City, MEX

Mina egna bästaresultat per månad då?!?
Januari: 232i : Glasgow, GBR
Januari: 232i : Göteborg/Sc, SWE
Februari: 238i : Göteborg/FH, SWE
Mars: 240i : Madrid/P, ESP
April: 215 : Aten/P, GRE
Maj: 228 : Doha, QAT
Juni: 233 : Sevilla, ESP
Juli: 236 : Rom, ITA
Augusti: 236 : Aten/S, GRE
September: 235 : Göteborg/U, SWE
Oktober: 208 : Karlstad/T, SWE
November: Aldrig tävlat i november
December: 208i : Karlstad/V, SWE

Några frågor på det?!?
22 april : 21.43
Träningsveckan V
Ytterligare en vecka att lägga till handlingarna och lyckligtvis ännu en bra sådan.
Inga känningar av det stela baklår som störde lite förra veckan och inga andra direkta bekymmer att rapportera om heller.
Hade sällskap av norske Andreas Aune Viken och brittiske EM-hopparen Adam Scarr under onsdagens höjdpass och dessutom på både torsdagens och fredagens träningar.
Hoppade ju som sagt höjd två gånger den här veckan och både onsdag och lördag (i Växjö som omväxling) resulterade i 200 cm i sax och vårbästat 220 cm i flopp.
Så det fortsätter rulla på som jag hoppats och längtat efter - tanken slog mig nämligen häromdagen: Våren 2004 kunde jag följa mitt tänkta program till punkt och pricka men både 2002, 2003, 2005 och 2006 har jag haft olika grader av skadebekymmer under vårträning. Så det vore skönt om det kunde hålla ihop hela vägen i år!
22 april : 08.36
En höjdhoppshistoria IV
Minns ni Donald Thomas?!?
Om inte har han precis påmint oss alla om sin kapacitet som höjdhoppare. Hemma i Auburn i USA blev han igår nämligen den 86:e hopparen genom tiderna att klara minst 234 cm, något som också flyttade upp honom som etta på årets världsbästalista utomhus.
Också värt att notera från tävlingen i Auburn är att tvåan Timothy Williams höjde sitt personbästa från 210 cm till 226 cm!!!! Därmed blev han årets 53:e hoppare över minst 225 cm.

Världsårsbästa utomhus just nu - såvitt jag känner till:
234 Donald Thomas BAH
233 Jesse Williams USA
230 Gerardo Martínez MEX
228 Will Littleton USA
226 Trevor Barry BAH
226 Timothy Williams USA
225 Niki Palli ISR
225 Eugene Hutchinson USA
225 Jamie Nieto USA
225 Jim Dilling USA
225 Andra Manson USA
18 april : 20.32
Dagens grattis V
Måste självklart gå till den höjdhoppare som jag tampats med och mot fler gånger än någon annan, alltså Staffan Strand som fyller 31 år idag.
17 april : 20.39
Höjdhoppsstatistik VII
Höjdhopp inomhus vs höjdhopp utomhus, del II:
Del I
Vad är det egentligen för skillnad på att hoppa inne jämfört med att hoppa ute bortsett från det faktum att det aldrig, eller åtminstone ytterst sällan, regnar eller blåser inomhus?
I: Inomhussäsongen är betydligt kortare, kanske bara fem eller sex veckor jämfört med utomhussäsongen som uppemot tre gånger så lång. Går man hyggligt formtoppad in i en inomhussäsong är det också relativt enkelt att hålla formen hela vägen genom den. Utomhus måste man förmodligen någon gång under säsongen bryta av och träna ner sig lite för att förhoppningsvis hålla nivån hela vägen.
II: Du drabbas aldrig av dåliga förutsättningar inomhus. Det är trots allt mycket möjligt att man är i sitt livs form och på väg att göra sitt livs tävling just den dagen som det är 8 grader varmt och regnar småspik. Inomhus har du chansen att göra bra resultat varje gång du tävlar.
III: Hur man än ser på saken blir atmosfären häftigare inomhus. Det är en enorm skillnad på att hoppa i en fullsatt, tät och tight gymnastiksal jämfört med en halvtom jättearena någonstans.
IV: Det är färre störningsmoment under tävlingar inomhus eftersom det är fler rena höjd- eller hoppgalor. Inga eller åtminstone betydligt färre avbrott för starter, tjuvstarter, presentationer, löpningar och så vidare som stör rytmen i tävlingarna. Något som dessvärre blivit legio i de allt oftare regisserade utomhustävlingarna.
V: Inomhus ligger mästerskapet som slutpunkt på säsongen. Man tävlar sig fram till mästerskapet och sen är säsongen över. Utomhus ligger den största och viktigaste tävlingen väldigt isolerad. I sommar är SM (10-12 augusti) den sista tävlingen före VM och Finnkampen (8-9 september) den första efter. Under dessa fyra veckor när jag ska vara i bästa möjliga form kommer jag att hoppa en tävling och mästerskap är inte riktigt gjorda för att hoppa högt i.
VI: Uppbyggda banor inomhus kan vara en fördel om man lärt sig att hantera dem. Fördelen är å andra sidan större för en stor och tung hoppare än för en liten och lätt, jämför till exempel statistiken för hoppare som Carlo Thränhardt och Yaroslav Rybakov inomhus kontra utomhus. Å andra sidan är det i princip alltid samma typ av banor ute, du slipper att gå från den ena typen av underlag till den andra från tävling till tävling.

Men samtidigt kan man aldrig komma ifrån: Friidrott är i huvudsak en utomhussport och det finns inget underbarare än att tävla utomhus en vindstilla och varm sommarkväll på en fullsatt arena. Så visst vore det skönt att få ett par sådana chanser att höja personbästat i sommar.
16 april : 07.57
Höjdhoppsstatistik VI
För två veckor sedan noterade mexicanen Gerardo Martínez nytt nationsrekord genom att klara 226 cm hemma i Mexico City.
Igår höjde han detta sitt nysatta rekord med ytterligare fyra centimeter och blev således historiens 249:e och årets 25:e 230 cm-hoppare.
Världsårsbästa utomhus just nu - såvitt jag känner till:
233 Jesse Williams USA
230 Gerardo Martínez MEX
228 Will Littleton USA
226 Trevor Barry BAH
225 Niki Palli ISR
225 Eugene Hutchinson USA
225 Jamie Nieto USA
225 Jim Dilling USA


Och apropå Mexico så toppar Romary Rifka just nu damernas världsbästa utomhus på 195 cm.
15 april : 19.45
Träningsveckan IV
Fortsätter att rulla på riktigt bra. Stötte dock på problem av två olika och lite trista slag i veckan:
Dels lite småsnorig och halsont i ett par dagar mitt i veckan och dels en känning i vänster baklår. Det förstnämnda var bara att härda ut och det andra ledde till vårens första besök hos min sjukgymnast Inger Karlsson.
Oavsett vilket har jag kunnat lägga ytterligare en vecka med planenlig och bra träning bakom mig. Under förmiddagens höjdpass kändes låret bättre igen och det blev traditionsenligt (denna vår) 200 cm i sax och 216 cm i flopp med kort ansats.
Nästa vecka blir lite av en brytpunkt då jag kommer hoppa höjd två gånger och dessutom med mer fart i löpningen. Dessutom blir det också till att ändra på lite annat i veckoupplägget i och med dubbelt så mycket höjdhoppande.
Åtta veckor kvar till säsongsstarten i Kil den 10 juni.
14 april : 20.33
Höjdhoppsstatistik V
Höjdhopp inomhus vs höjdhopp utomhus, del I:
Det finns i dagsläget 26 hoppare som klarat 238 cm eller högre minst en gång i sin karriär. Av dessa 26 är det 15 stycken som hoppat högre utomhus än inomhus:
Javier Sotomayor 245/243i
Patrik Sjöberg 242/241i
Igor Paklin 240/238i
Sorin Matei 240/238i
Charles Austin 240/237i
Vyacheslav Voronin 240/237i
Rudolf Povarnitsyn 240/233i
Zhu Jianhua 239/231i
Artur Partyka 238/237i
Troy Kemp 238/236i
Sergey Malchenko 238/236i
Dragutin Topic 238/235i
Andriy Sokolovskiy 238/236i
Jacques Freitag 238/228i

Det är 10 som hoppat högre inomhus än utomhus:
Carlo Thränhardt 242i/237
Hollis Conway 240i/239
Stefan Holm 240i/236
Dietmar Mögenburg 239i/236
Ralf Sonn 239i/234
Ivan Ukhov 239i/233
Steve Smith 238i/237
Matt Hemingway 238i/234
Yaroslav Rybakov 238i/234
Linus Thörnblad 238i/234
Wolf-Hendrik Beyer 238i/233

Och en som hoppat lika högt ute som inne:
Gennadiy Avdeyenko 238/238i
Noterbart är också att det bara är sex stycken som klarat minst 238 cm både inomhus och utomhus:
Sotomayor, Sjöberg, Paklin, Matei, Conway och Avdeyenko.
Och endera dagen lär det dyka upp en del II i det här resonemanget om höjdhopp inomhus jämfört med utomhus.
10 april : 18.22
Tillrättaläggande II
Det sägs att lögnen hunnit jorden runt innan sanningen fått på sig stövlarna.
Så jag antar att den här osanningen hunnit en bra bit ut i omloppsbana nu:
Det var inte lika tätt mellan mästerskapen under Sjöbergs storhetstid. Utomhus-VM gick bara vart fjärde år.
Orden är Aftonsnabelns Mats Wennerholms och publicerade dagen efter inomhus-EM i Birmingham, alltså den 5 mars.
Sant är att VM utomhus bara gick vart fjärde år till att börja med: 1983, 1987 och 1991.
Men osant är att det inte var lika tätt mellan mästerskapen, ty:
1985 och 1989 när det inte var något mästerskap utomhus arrangerades både EM och VM inomhus och 1985 knep Sjöberg båda dessa titlar.
1987, året då Sjöberg blev Sveriges förste världsmästare i friidrott, arrangerades också både VM och EM inomhus (och Sjöberg vann sitt andra av totalt fyra IEM-guld) och detta år var det alltså TRE mästerskap. Alla andra år från 1982 och fram till dags dato har det varit två mästerskap varje år, alltså var det tätare på Sjöbergs tid än på min.
Så lätt var det att slå ihjäl skäl nummer ett i den krönikan.
Vad gäller nummer två kan jag knappast hållas ansvarig för hur högt mina konkurrenter hoppar och vad gäller nummer tre kan jag tyvärr inte invända - än.
9 april : 15.52
Höjdhoppsstatistik IV
Lika bra att säga det på en gång, det är svår nördvarning på det här inlägget!
När jag halkade in på den här diskussionen för ett tag sedan kunde jag inte låta bli att också fundera på frågan:
Vilken höjdhoppare har senast besegrat mig utan att jag därefter slagit honom?
Svaret är ganska enkelt att hitta: Andrey Silnov slog mig i Arnstadt i vintras och sedan dess har vi inte tävlat mot varandra.
Men bakom Silnov då?!?
Jo, ytterligare en ryss i form av Vyacheslav Voronin i Eberstadt i somras. Just den förlusten sved lite extra eftersom jag dessutom gick miste om chansen att kvittera i inbördes möten mot Voronin, han har haft plusstatistik på mig sedan vi möttes för första gången vid junior-EM 1993.
Bakom Voronin blir det tillbaka till Arnstadt igen, denna gång i 2006-års skepnad, och regerande världsmästaren Yuriy Krymarenko.
Därefter följer ett antal hoppare där en revansch förmodligen blir svår att utkräva:
Wolfgang Kreissig i Eberstadt 2001
Cristian Popescu i Florř 1998
Ettore Ceresoli, Mark Mandy och Itai Margalit i Valencia 1998.
Vad jag vill ha sagt med det här?!?
Ingen aning faktiskt, men det bevisar väl att höjdhoppande upptar en ganska stor del av min tillvaro!
8 april : 20.12
Träningsveckan III
Tredje veckan och det fortsätter att rulla på riktigt bra.
Har lassat på tyngre vikter och högre häckar än programenligt och klarat av det, vilket inte kan ses som annat än glädjande! Har dock känt mig lite segare i slutet av veckan, men det är väl naturligt eftersom jag dels kört på rätt hårt ett tag och dels kunde det inte fortsätta kännas hur lätt som helst hur länge som helst.
Förmiddagens höjdpass kändes betydligt segare än förra veckan men jag nådde ändå samma höjder i både flopp (215 cm) och sax (200 cm) vilket är riktigt bra för den här tiden på året - så det är synd att klaga!
Fortfarande inga krämpor av skadekaraktär vilket också är värt att njuta av med tanke på förra vårens ständiga problem!
7 april : 16.50
En höjdhoppshistoria III
Vart har egentligen Jacques Freitag tagit vägen?!?
Frågan dyker upp då och då och det är väl inte så märkligt eftersom världsmästaren från Paris 2003 och tillika afrikanske rekordhållaren efter ett par säsonger i rampljuset tycks ha försvunnit mer eller mindre spårlöst.
Men det finns en trist historia med rubriker som handlar om allt annat än höjdhopp. Den tar sin början här i slutet av januari förra året, fortsätter här, går vidare här och än så länge avslutas den här ett knappt år senare.
Under fjolåret lyckades den store sydafrikanen ändå klara 224 cm i jakt på att ta plats i truppen till Samväldesspelen medan årets bästaresultat än så länge landar på blygsamma 205 cm noterat i slutet av februari.
Men en kille som vann VM-guld för mindre än fyra år sedan och hoppade 238 cm för lite drygt två år sedan är det aldrig läge att räkna bort, allra minst om han får chansen att fokusera på att hoppa högt igen.
4 april : 12.22
Tävlingsplanering V
Då var ytterligare ett problem med planeringen inför sommaren är löst: Nämligen krocken mellan Malmö och Aten den 2 juli.
Ingen höjd i den grekiska huvudstaden så det är bara att hoppas på sommarvarmt vid brofästet i södra delarna av konungariket Sverige.
1 april : 19.38
Träningsveckan II
Träningsvecka nummer två och första veckan efter samma upplägg som i höstas.
Eftersom jag gjorde om upplägget en del då - samma övningar som förut men i lite andra sekvenser är väl en bra sammanfattning - har jag inte mycket att jämföra med historiskt sett.
Men, jag har gjort det jag ska. Klarat alla vikter, häckhöjder och övningar enligt planeringen vilket självklart är positivt. Kroppen som är tung på vågen känns lätt i verkligheten och håller sig hel och frisk.
Dagens lekartade höjdpass, det första sedan segern i Birmingham, blev en - ursäkta uttrycket - höjdare. Förmodligen första gången någonsin jag saxat 200 cm i april - så det kanske blir till att lägga på lite tyngre vikter nästa vecka.
1 april : 13.10
Tävlingsplanering IV
Föga överraskande är det manliga höjdhoppet förlagt till lördagen på finnkampen. Alltså blir det inget Eberstadt för mig denna sommar.
Ganska väntat och logiskt med tanke på att damerna hoppar höjd i Zürich på fredag kväll. Synd bara att samma logik inte gällde för två år sedan…
31 mars : 09.09
En höjdhoppshistoria II
För alla som inte haft möjligheten att någon gång besöka höjdhoppsgalan i Arnstadt - Hochsprung mit Musik, alla höjdhoppsgalors moder - finns här en förnämlig 5 minuter lång filmsekvens från årets gala!
30 mars : 15.07
Tävlingsplanering III
Viss beslutsångest kan misstänkas när det kommer till brittiska tävlingsarrangörer. Nu är herrhöjden tillbaka i London den 3 augusti och tävlingen således tillbaka i planeringen.
Dessutom är Eberstadt fastslaget till lördagen den 8 september - så vi får se hur finnkampskrocken artar sig.
SM i Eskilstuna är bokat till eventuellt kval på lördag den 11 augusti och final på söndagen den 12 augusti.
29 mars : 08.58
Att se fram emot III
Kommentarer överflödiga...
27 mars : 17.48
Tillrättaläggande I
Köpte nya Café idag. Längesen sist, men kände att jag ville läsa Christofer Brasks intervju med Patrik Sjöberg.
Och när jag gjort det insåg jag den värd att kommentera.
Sjöbergs citat kursivt och mina kommentarer därunder.

"Jag har tävlat två gånger mot Stefan, och de tävlingarna kommer jag knappt ihåg."
Nej, vi har mötts sju gånger och Patrik har vunnit samtliga. Men det vore intressant att veta vilka två av dessa sju han ändå knappt kommer ihåg och vilka fem han inte har en aning om alls.

"Men han utmålar sig som ett offer hela tiden. Det är han mot resten av världen. Det har jag aldrig förstått, jag vet inte vad som hänt honom, vad som gjort att han fått den inställningen."
Det kan mycket väl vara så att jag ärvt den egenskapen av min företrädare. Ett boktips till Patrik som handlar om en kille som är vansinnigt missförstådd av hela världen, som det verkligen är synd om och som har alla emot sig.

"Om man läser intervjuer med honom känns det som att det hela tiden är han själv som tar upp detta, att han är kort."
Jag utlovar härmed ett mycket dyrt och vackert pris till den som kan hitta en enda intervju med mig där jag kommenterar min egen längd utan att ha blivit tillfrågad om det. Det borde ju vara lätt att hitta om man ska tro Patrik även om jag inte kan komma på ett enda exempel just nu.

Men bortsett från tre fadäser på de två svar som berör mig är det säkert en klanderfri och sanningsenlig artikel.
26 mars : 15.45
Tävlingsplanering II
Ingen herrhöjd vid Super Grand Prix-tävlingen i London den 3 augusti. Däremot vid GP:n i Sheffield den 15 juli.
Så preliminärt Sheffield istället även om det inte riktigt känns som om det passar in i planeringen. Vi får se hur det artar, eller urartar, framöver.
25 mars : 21.13
Träningsveckan I
Första träningsveckan efter program lagd till handlingarna. Tjuvstartade lite fredag och söndag förra veckan, så nu har jag kört igenom alla träningsövningar ett par gånger om.
I det stora hela har det gått riktigt bra och den allra värsta träningsvärken har uteblivit.
Inget höjdhoppande än, men det blir nog lite lekhoppande att rapportera om nästa vecka.
Hel och frisk och skadefri och med tillförsikt kan jag se framtiden an!
25 mars : 17.32
Ur arkivet I
Alla har vi varit små - och visst är det så!
Saxat ur Värmlands Folkblad någon gång hösten 1999 - min frukostläsning sedan urminnes tider kör en ständigt pågående kulturgärning i form av att varje dag publicera saker som fanns i tidningen 20 år tidigare!
25 mars : 13.12
Höjdhoppsstatistik III
En av de jag tävlade intensivast emot förra sommaren - amerikanen Jesse Williams - noterade nytt personbästa och rejält världsårsbästa utomhus genom att klippa till med 233 cm igår. Tvåa i tävlingen var en annan gammal bekant: Jamie Nieto på årsbästat 225 cm
Det innebär också att Jesse blev 24:e man över 230 cm eller högre i år och förstås att Majlards index putsades lite igen.

Världsårsbästa utomhus just nu - såvitt jag känner till:
233 Jesse Williams USA
228 Will Littleton USA
225 Niki Palli ISR
225 Eugene Hutchinson USA
225 Jamie Nieto USA
225 Jim Dilling USA
21 mars : 20.54
En höjdhoppshistoria I
Historien om höjdhopparen Donald Thomas från Bahamas är så fullständigt osannolik att den bara måste vara sann och dessutom berättas.
Han dök upp från ingenstans - bokstavligt talat - förra vintern då han hoppade 222 cm i sitt livs allra första tävling och följde upp med att klara 224 cm utomhus och blev dessutom fyra på Samväldesspelen.
Den här inomhussäsongen inleddes med 230 cm och avslutades med seger i de amerikanska studentmästerskapen på 233 cm, det högsta av någon från Bahamas sedan Troy Kemp vann VM i Göteborg för 11,5 år sen.
Läs mer här
19 mars : 21.06
Höjdhoppsstatistik II
Dagens sammanträffande: Eugene över 225 cm i Eugene.
Amerikanen Eugene Hutchinson blev den 48:e att klara minst 225 cm i år och klev in på listan som ligger till grund för Majlards index.
Detta genom att just Eugene klarade just 225 cm i just Eugene i lördags.

Världsbästa utomhus just nu - såvitt jag känner till:
225 Niki Palli ISR
225 Jesse Williams USA
225 Eugene Hutchinson USA
224 Jessé de Lima BRA
224 Víctor Moya CUB
18 mars : 13.55
Tävlingsplanering I
Knappt tre månader kvar till premiären och tävlingsplaneringen börjar ta allt mer form:
10 jun : Nya Kilsspelen : Kil, SWE
18 jun : Telenorgalan : Karlskrona, SWE
23 jun : Europacupen : Vasa, FIN
27 jun : Zlata Tretra/IAAF GP : Ostrava, CZE
2 jul : MAI Galan : Malmö/S, SWE
Alt. 2 jul : Tsiklitiria/IAAF GP : Aten/S, GRE
10 jul : Athletissima/IAAF SGP : Lausanne, SUI
26 jul : Götagalan : Karlstad/T, SWE
3 aug : Norwich Union Super Grand Prix/IAAF SGP : London, GBR
7 aug : DN Galan/IAAF SGP : Stockholm/S, SWE
10/11/12 aug : SM : Eskilstuna/E, SWE
27 aug : VM, Q : Osaka, JPN
29 aug : VM : Osaka, JPN
8/9 sep : Finnkampen : Göteborg/U, SWE
8/9 sep : Hochsprung-Meeting Eberstadt : Eberstadt, GER
22/23 sep : 5th World Athletics Final : Stuttgart, GER

Med största sannolikhet går Finnkampshöjden samma dag som Eberstadt vilket omöjliggör en dubblering där.
Dessutom har jag ingen koll på dagsprogrammen på SM och World Athletics Final, men de tävlingarna krockar i alla fall inte med någon annan, vilket å andra sidan Malmö och Aten gör med varann den 2 juli (men inom parentes sagt vet jag inte ens om de har manligt höjdhopp i Aten så det kanske ger sig självt).
I övrigt kommer det säkert också att tillkomma en eller annan ytterligare tävling.
15 mars : 13.15
Höjdhoppsstatistik I
Fick ett mail från min gode vän Statistikportugisen med en massiv genomtidernalista per den 4 mars 2007 och kan meddela (för den högst begränsade grupp människor som bryr sig) att:
10 hoppare har klarat 240 cm eller högre -->
62 hoppare har klarat 235 cm eller högre -->
248 hoppare har klarat 230 cm eller högre
622 hoppare har klarat 225 cm eller högre
1564 hoppare har klarat 220 cm eller högre

Höjdhopp 
En höjdhoppshistoria XXIII  
En höjdhoppshistoria XXII  
Höjdhoppsstatistik XXVI  
För 11 år sen IV  
Fundering XIX  
För 20 år sen III  
Fundering XVIII  
Höjdhoppsstatistik XXV  
Fundering XVII  
För 11 år sen II  
En höjdhoppshistoria XXI  
Höjdhoppsstatistik XXIV  
En höjdhoppshistoria XX  
En höjdhoppshistoria XIX  
För 16 år sen I  
Höjdhoppsstatistik XXIII  
Höjdhoppsstatistik XXII  
En höjdhoppshistoria XVIII  
Höjdhoppsstatistik XXI  
Höjdhoppsstatistik XX  
Försnack XVIII  
Fundering X  
Försnack XVII  
Försnack XVI  
En höjdhoppshistoria XVII  
Försnack XV  
Försnack XIV  
En höjdhoppshistoria XVI  
Höjdhoppsstatistik XIX  
Försnack XIII  
En höjdhoppshistoria XV  
En höjdhoppshistoria XIV  
En höjdhoppshistoria XIII  
En höjdhoppshistoria XII  
En höjdhoppshistoria XI  
Försnack XII  
Fundering VIII  
Höjdhoppsstatistik XVIII  
Dagens grattis VII  
Fundering VII  
En höjdhoppshistoria X  
Eftersnack VI  
Höjdhoppsstatistik XVII  
Försnack X  
En höjdhoppshistoria IX  
Höjdhoppsstatistik XVI  
Eftersnack V  
Försnack IX  
Höjdhoppsstatistik XV  
En höjdhoppshistoria VIII  
Eftersnack IV  
Försnack VIII  
Träningsveckan XI  
Personbästa X  
Träningsveckan X  
Höjdhoppsstatistik XIV  
Personbästa IX  
En höjdhoppshistoria VII  
Personbästa VIII  
Tävlingsplanering VI  
Höjdhoppsstatistik XIII  
Träningsveckan IX  
Personbästa IV, V, VI & VII  
En höjdhoppshistoria VI  
Personbästa III  
Höjdhoppsstatistik XII  
Träningsveckan VIII  
Personbästa II  
En höjdhoppshistoria V  
TV-inspelning II  
Personbästa I  
Försnack VI  
Träningsveckan VII  
Höjdhoppsstatistik XI  
Försnack V  
Ur arkivet V  
Höjdhoppsstatistik X  
Höjdhoppsstatistik IX  
Träningsveckan VI  
Höjdhoppsstatistik VIII  
Träningsveckan V  
En höjdhoppshistoria IV  
Dagens grattis V  
Höjdhoppsstatistik VII  
Höjdhoppsstatistik VI  
Träningsveckan IV  
Höjdhoppsstatistik V  
Tillrättaläggande II  
Höjdhoppsstatistik IV  
Träningsveckan III  
En höjdhoppshistoria III  
Tävlingsplanering V  
Träningsveckan II  
Tävlingsplanering IV  
En höjdhoppshistoria II  
Tävlingsplanering III  
Att se fram emot III  
Tillrättaläggande I  
Tävlingsplanering II  
Träningsveckan I  
Ur arkivet I  
Höjdhoppsstatistik III  
En höjdhoppshistoria I  
Höjdhoppsstatistik II  
Tävlingsplanering I  
Höjdhoppsstatistik I  
15 senaste : Samtliga 

Alla 
Höjdhopp 
Friidrott 
Musik 
Böcker 
Film 
Fotboll 
Ishockey 
Annan sport 
Allmänt & osorterat 


Samtliga inlägg 
           

© Copyright 
Stefan Holm 
scholm AB 
1999-2008