22 februari : 21.03 För 11 år sen IV Egentligen var jag inte speciellt sugen på att hoppa alls den där lördagen, men i och med att det var en SM-tävling kändes det ändå viktigt att ställa upp även om jag inte hade några direkta förväntningar på toppresultat. Dels hade jag tävlat i Globen bara två dagar tidigare och inte hoppat speciellt bra där och dels hade jag sovit rätt dåligt natten innan tävlingen i Eskilstuna. Har inga starkare minnen av vare sig uppvärmning eller inhoppning men protokollet och resultatlistan ger i alla fall vid handen att jag gick in på 212 cm och när jag klarade den höjden i första försöket hade jag vunnit tävlingen. Höjde sen till 220 cm eftersom jag så långt under inomhussäsongen 1997 haft alla mina tävlingar över den höjden - och klarade i första. Eftersom tävlingen ändå var vunnen kunde jag lika gärna lägga ribban en centimeter över mitt då gällande personbästa... ...så det blev 227 cm som nästa höjd - och när jag klarade den i andra försöket fanns det inte mycket annat att göra än att lägga ribban på 230 cm... Faktum var att det var allra första gången som jag ens försökt på 230 cm (eller högre) på tävling och redan i första försöket klarade jag och blev Sveriges tredje hoppare genom tiderna att passera den barriären - och även om det tog nästan 17 månader innan jag gjorde det för andra gången har det ju blivit ett par gånger till sedan dess... Sen höjde jag till 244 cm och kan inte ens med allra godaste vilja i världen säga att jag var nära att klara... För övrigt var det på den tiden som Suede toppade Trackslistan med Saturday Night… 20 februari : 20.46 För 20 år sen III Det var då allting började... ...i Våxnäshallen i Karlstad gjorde jag min första riktiga höjdhoppstävling i samband med Länsförsäkringar Cup. Jag ska inte säga att jag minns allt som hände den där dagen - men jag kände mig verkligen som den nykomling jag ju var... Jag hade ingen egen tävlingsdräkt utan fick låna linne och shorts (Kils AIK hade röda tävlingskläder på den tiden, bara en sån sak) av min tränare Kjell Hällsten... ...och jag hade heller ingen klubboverall utan hade istället min grönvita fotbollsoverall med ÖDIK-märket prydligt på bröstet. Slutade tillslut på fjärdeplats på 140 cm och blev slagen med 9 cm av segraren: Mikael Johansson från Eds SK... Har tävlat ytterligare fyra gånger detta datum: 1994 vann jag junior-SM inomhus i Malmö på tangerade personbästat och klubbrekordet 214 cm... ...1997 tävlade jag för första gången i Globen i samband med det som då hette DN Games och mäktade med 220 cm och en femteplats... ...två dagar senare hände något jag ska rapportera om om två dagar... ...2000 var jag i Birmingham för första gången - har ju blivit fler turer dit sedan dess - och hoppade 220 cm och blev fyra i CGU Indoor Grand Prix... ...och förra året firade jag nittonårsjubileum som höjdhoppare med att vinna GE Galan på 233 cm. Och nu är jag tillbaka i Globen för att tävla här imorgon - och förhoppningsvis få med mig något trevligt hem härifrån!! 25 januari : 10.53 För 11 år sen II Fem gånger i min karriär (hittills...) har jag tvingats till omhoppning om segern. Tre gånger - Nobelspelen 1991, DN Galan 1999 och Asics GP Helsinki 2001 - har jag avgjort denna omhoppning och gått segrande ur striden med ett enda hopp, och en gång - Finnkampen 2005 - har det krävts två hopp. Men en gång har det varit betydligt mer utdraget - denna enda gång inträffade för exakt 11 år sen i Stangehallen i Norge. I konkurrens med bland annat fyra OS-finalister från Atlanta ett halvår tidigare var jag väl egentligen med mest som utfyllnad i startlistan (personbästat inomhus löd på 220 cm och utomhus på 226 cm)... ...och ironiskt nog var den som jag kom att göra upp om segern med i ungefär samma situation. Efter att vi båda - alltså jag och Martin Buss - klarat 210 cm, 215 cm, 220 cm och 225 cm i våra första försök och rivit tre gånger om på 228 cm drog det i gång... Ytterligare varsin rivning på 228 cm och ribban sänktes... ...och båda rev också på 226 cm och ribban sänktes... ...och båda rev ytterligare en gång, nu på 224 cm och ribban sänktes... ...och vi var båda nära men rev ändå på 222 cm och ribban sänktes... ...och på 220 cm klarade först jag och därefter också han - och ribban höjdes... ...tillbaka på 222 cm och jag klarade medan den tyske Bussen fick se ribban falla - och segern var min! Det är ärligt talat inte ofta (faktiskt enda gången det hänt mig) som man lyckas med konststycket att riva 7 hopp i rad - men ändå vinna tävlingen!! De fyra besegrade Atlanta OS-finalisterna (eftersom resultatlistan här på hemsidan inte är komplett): Steinar Hoen, Tim Forsyth, Dragutin Topic och Jaroslaw Kotewicz. Synd bara att den andre svensk som också stod på startlistan aldrig dök upp... ...och precis som två veckor tidigare toppade No Doubt Trackslistan med sin brottarhit Don't speak!! 11 januari : 14.00 För 16 år sen I Just detta datum - fast för 16 år sedan då - klev jag in i Lugnethallen i Falun för att hoppa FaluHus Spelen med ett personbästa på 194 cm i bagaget. När jag ett antal timmar senare klev ut därifrån hade jag slagit personbästa en, två och tre gånger om och via 195 cm och 200 cm tillslut tagit mig över också 205 cm. Personbästa med 11 centimeter (något man kan drömma våta drömmar om att upprepa...) således och över dröm-2 för första gången på tävling, just den 11 januari och kuriöst nog bodde jag på rum 111 på vandrarhemmet natten före tävlingen... Och helt apropå ingenting så toppade Mauro Scocco med Till dom ensamma Trackslistan den lördagen. På dagen fem år senare - i samma inomhushall - där jag faktiskt aldrig förlorat gled jag över 220 cm - för första gången inomhus... ...allt medan Don't speak med No Doubt toppade Trackslistan!

Alla  För 11 år sen IV   För 20 år sen III   För 11 år sen II   För 16 år sen I   15 senaste : Samtliga  Alla  Höjdhopp  Friidrott  Musik  Böcker  Film  Fotboll  Ishockey  Annan sport  Allmänt & osorterat  Samtliga inlägg              © Copyright  Stefan Holm  scholm AB  1999-2008