
 |
2 mars : 13.52 |
En höjdhoppshistoria XXIII |
Visserligen är det ju ingen mer än jag och möjligen A Lennart Julin som bryr sig om hur många tävlingar man har över 230 cm, i alla fall om vi ska tro Patrick Ekwall…
…men det ska vi tydligen inte göra eftersom nämnde Ekwall ägnade sin dyrbara söndagskrönika åt exakt det temat och en annan fråga i samma ämne kommit upp i ett par olika sammanhang:
Hur många tävlingar har Javier Sotomayor gjort över 230 cm?!?
Enligt den cubanske statistikern Basilio Fuentes gjorde Sotomayor 218 tävlingar på 230 cm eller högre under åren 1984 till 2001. Och som landsman till tidernas störste höjdhoppare borde han ju ha koll på sina siffror och uppgifter!!
Men...
Christer Söderberg i Uppsala har hittat 52 tävlingar där nämnde Sotomayor stannat på exakt 230 cm.
Två av dessa - Pan-Amerikanska Mästerskapen i Winnipeg 1999 och höjdhoppsgalan i Eberstadt 2001 - måste dock räknas bort på grund av dopning.
50 kvar således och tillsammans med de 170 tävlingarna på minst 231 cm blir det 220 totalt.
Och inte för att någon bryr sig, som sagt, men jakten på det korrekta antalet går vidare på flera olika håll och i olika världsdelar!!
Avslutningsvis i detta inlägg, en kille som ännu inte nåt upp till 230 cm men som gjort sig till lite av en följetång på Schloggen:
Först knäckte han dröm-2 i januari, sen blev det 201 cm strax efter det och 202 cm på danska mästerskapen för två veckor sedan...
...och igår blev det 206 cm - för den 168 cm långe killen som fyller 15 år om en månad!!
Jag är imponerad och fascinerad!! |
 |
22 januari : 19.00 |
En höjdhoppshistoria XXI |
Alltid trevligt när man blir bönhörd och får sina frågor besvarade på stört.
Alltså kan vi nu lägga till ett tredje par med höjdhoppande far och son till våra två tidigare:
Sergey och Sergey Zasimovich (236 och 230).
Aleksey och Dmytro Dem'yanyuk (233 och 232).
Pappa Sergey (238) och sonen Eduard (228) Malchenko lyckas dessutom snitta 233 cm tillsammans vilket ju är lika högt som firma Zasimovich & son och en halv centimeter högre än Dem'yanyuk & Dem'yanyuk.
Med tre dagar kvar till min egen premiär i Dresden är jag fortfarande inte 100% säker på vilken låt jag eventuellt ska hoppa till...
...en hel del tips har droppat in, men ännu inget som känts helt rätt. Men skam den som ger sig, och jag ger mig aldrig… |
 |
19 januari : 18.57 |
En höjdhoppshistoria XX |
Förra veckan klev han över 200 cm för första gången, vilket uppmärksammades av dansk TV…
…idag blev det en centimeter högre än så för Jannicke Klausen!!
I övrigt att se fram emot denna dag är tävlingen i tjeckiska Hustopece med ett riktigt bra startfält!!!
Och själv drar jag igång i Dresden på fredag!! |
 |
13 januari : 15.00 |
En höjdhoppshistoria XIX |
Snubblade över det här på YouTube denna morgon när jag sökte på temat High Jump och det är ett klipp som kan vara värt att dela med sig av...
Killen i fråga - som alltså så sent som igår klarade 200 cm - är från Århus i Danmark, heter Jannick Klausen och är enligt uppgift ännu inte fyllda 15 år (14 år och nio månader) - och dessutom inte mer än 168 cm lång!!!!
Dessutom minst ett helt ok försök på 203 cm!!!
Mer info på Danska friidrottsförbundets hemsida. |
 |
13 november : 18.51 |
En höjdhoppshistoria XVIII |
Det har lyckligtvis inte hänt så ofta, men varje gång är en för mycket - och nu har det tyvärr hänt igen.
Att en av mina konkurrenter har testat positivt för doping och att en resultatlista måst skrivas om i efterhand.
Den skyldige i det här fallet är Canadas Jesse Lipscombe som testade positivt redan den 12 maj - samma dag som han noterade sitt personbästa 226 cm i Santo Domingo.
Straffet har bestämts till sex månaders avstängning (en avstängning som alltså borde tagit slut igår, vilket ter sig ironiskt eftersom nyheten om fallet fanns på IAAF:s hemsida först idag…) och att alla resultat han gjort sedan dess (alltså 12 maj) styrks ur rullorna - däribland Götagalan på Tingvalla i juli.
Med andra ord skrivs resultatlistan från Götagalan om från plats nummer 4 och nedåt, Osku Torro flyttas från femte till fjärde plats och så vidare.
Dessutom innebär detta att Den Majlardska Decimetern får se sig något försämrad vad gäller snittet på de 100 bästa hopparna och antalet hoppare över 225 cm under 2007.
Istället för 228,03 cm blir det nu 228,00 cm och dessutom blott 74 hoppare över 225 cm detta år.
Vill man däremot återuppleva bland annat Götagalan från i somras finns det - tack vare just Jesse Lipscombe - två rätt roande videoklipp på YouTube här och här. |
 |
21 augusti : 08.57 CET |
En höjdhoppshistoria XVII |
I och med min seger i London för knappt tre veckor sedan tog jag åter klivet upp som etta på IAAF:s världsranking efter att sedan i mars 2006 varit omväxlande tvåa och trea på listan.
Och ska man tro det som finns att läsa här och här (och det ska man nog) så tycks det ha varit i sista sekunden som jag lyckades kravla mig upp på toppen igen eftersom den ska läggas ner!
Man kan naturligtvis tycka vad man vill om rankingen som sådan. Gren för gren fungerade den hyfsat men i ett perspektiv där man jämförde aktiva i olika grenar fungerade den knappast alls. Detta eftersom grenar med Golden League-status hade ett sånt enormt försprång i jakten på poäng framför oss som inte ofta fick den chansen.
Dessutom baserades ju poängberäkningen på ett system som inte speciellt många förstod sig på hur det egentligen gick till (kort sammanfattning här) - även om jag väl kan erkänna att jag förstod det och att jag var rätt bra på att "utnyttja" det också...
Det var väl i slutändan därför jag låg etta så länge som jag gjorde (från den 10 juni 2002 till den 12 mars 2006 i ett svep) och därför jag till slut tog tillbaka förstaplatsen.
Har alltid närt en förhoppning om att toppa rankingen den dag jag la skorna på hyllan - men jag hade aldrig trott att rankingen skulle lägga av innan mig… |
 |
11 augusti : 21.12 |
En höjdhoppshistoria XVI |
I dessa mästerskapstider - SM i Eskilstuna pågår ju som bäst i helgen - avgörs också Universiaden i Thailands huvudstad Bangkok.
Själv deltog jag i detta mästerskap i höjdhoppsmetropolen Palma de Mallorca sommaren 1999. De 225 cm jag mäktade med den dagen räckte till en fjärdeplats - vann gjorde britten Ben Challenger på personbästat 230 cm.
Dagens övningar i Bangkok gav rysk seger i form av Aleksandr Shustov (som ju för en dryg vecka sedan blev tvåa vid ryska mästerskapen, men som inte får hoppa VM då Andrey Silnov fick den platsen istället) som gick felfri över 228 cm och sen fyllde på med nya personbästat 231 cm i tredje och sista försöket.
Tvåa blev min överman från Ostrava: Cyperns Kyriakos Ioannou som denna dag klarade 226 cm i första försöket.
Bronspengen knep Junioreuropamästaren från Hengelo, ukrainas Oleksandr Nartov genom att klara 226 cm i andra försöket till skillnad från landsmannen Viktor Shapoval som klarade samma höjd först i sitt tredje försök. |
 |
3 augusti : 09.10 GMT |
En höjdhoppshistoria XV |
Ryska mästerskapen avgjordes igår och med tanke på stundande VM kan ju en höjdhoppare inte låta bli att ha ett visst intresse i frågan:
Vilka ryssar kommer till Osaka?!?
Gårdagens tävling gav väl inget entydigt svar på den frågan, men man kan ändå konstatera att:
- Klar sedan tidigare var Andrey Tereshin vars största merit helt klart är fjolårets IVM-silver i Moskva.
- Klar efter gårdagen blev också Yaroslav Rybakov som vann mästerskapen på 230 cm och som ju dessutom är ganska våldsamt meriterad från olika mästerskap genom åren.
- Frågetecken kvarstår dock ändå om den tredje och sista platsen i ryska VM-truppen. Tvåan igår Aleksandr Shustov är i det närmaste helt grön internationellt medan trean Andrey Silnov ju är regerande europamästare och dessutom fortfarande toppar IAAF:s världsranking.
Det som talar emot Silnov är väl i så fall att hans årsbästa utomhus på 227 cm just nu bara räcker till sjunde plats i Ryssland bakom Tereshin och Rybakov (som båda har 234 cm) och de fyra 230 cm-hopparna Vyacheslav Voronin (sexa på 220 cm igår), Aleksej Dmitrik (tolva på 205 cm igår), Pavel Fomenko (fyra på 224 cm igår) och Shustov.
Men stalltipset inför VM säger väl ändå: Tereshin, Rybakov och Silnov!
Övriga VM-uttagna namn från när och fjärran så här långt:
Italien: Andrea Bettinelli och Nicola Ciotti
Tyskland: Eike Onnen
Storbritannien: Martyn Bernard och Germaine Mason
Efter att Canada presenterat sin VM-trupp tycks det däremot bli ett VM utan Mark Boswell.
Boswell som deltog, men åkte ut i kvalet, redan i Aten 1997 har sedan dess blivit tvåa i Sevilla 1999, delad sexa hemma i Edmonton 2001, trea i Paris 2003 och fyra senast det begav sig i Helsingfors 2005! |
 |
29 juli : 20.23 |
En höjdhoppshistoria XIV |
Fortsatt mästerskapande här och var också denna helg.
I Rio de Janeiro blev det cubanen Víctor Moya som gick segrande ur duellen mot Donald Thomas i finalen av Pan-Amerikanska mästerskapen.
Moya mäktade med 232 cm i tredje och sista efter att också ha klarat 230 cm i sista medan Thomas stannade på 230 cm som han klarade i sitt andra försök.
Den regerande Pan-Amerikanske mästaren Germaine Mason (vann på 234 cm i Santo Domingo när det senast begav sig för fyra år sedan) fick ju av förklarliga skäl inte chansen att försvara denna sin titel i år.
Istället fick han nöja sig med en silvermedalj i brittiska mästerskapen på 218 cm. Vann gjorde Martyn Bernard - vinterns IEM-trea - på 224 cm.
I Padova blev det Filippo Campioli som korades till italiensk mästare. Detta genom att vinna på 226 cm - en centimeter under personbästat - före Nicola Ciotti som stannade på 224 cm.
Vare sig sommarens 230 cm-italienare Andrea Bettinelli eller Giulio Ciotti kom dock till start i Padova.
Vid European Youth Olympic Festival i Belgrad vann UVM-tvåan Sergey Mudrov på 220 cm.
För en väldig massa år sedan - 14 närmare bestämt - hette denna tävling European Youth Olympic Days och undertecknad slutade på fjärde plats med 208 cm. Vann den gången gjorde Ungerns Attila Zsivótsky på 221 cm. På senare år har samme Zsivótsky hunnit med att ta både EM-silver och VM-brons i tiokamp - men så har han också en far med OS-guld i slägga på sitt samvete. |
 |
22 juli : 21.18 |
En höjdhoppshistoria XIII |
Precis som förra veckan har också denna helg kryddats med ett mästerskap.
Och precis som då blev det ett svenskt guld!
Detta genom Erika Wiklund som vann guld vid Junior-EM i holländska Hengelo!
I killarnas tävling blev det däremot ukrainskt guld genom Oleksandr Nartov (som för övrigt är en av årets 230 cm-hoppare) som vann på 223 cm med tvåan, trean, fyran, femman och sexan på 221 cm.
På trettonde plats i Hengelo slutade Sveriges hopp Emil Svensson från IFK Växjö.
Ukrainskt guld blev det också i San Sebastian för 14 år sedan när Aleksandr Zhuravlyov vann före de senare betydligt mer meriterade herrarna Vyacheslav Voronin och Tomáš Jankú.
Själv slutade jag på elfte plats den gången.
Mitt andra framträdande i detta mästerskap gav mig en sjätteplats i en av de jämnaste finaler som avgjorts - med hela sju man inom två centimeter.
Vinnare i Nyiregyháza 1995 blev den inte helt obekante Oskari Frösen med blivande världsmästaren från Edmonton 2001 Martin Buss på silverplatsen.
I tyska Erfurt var det tyska mästerskap och där lämnade Eike Onnen, delad världstvåa utomhus just nu, tävlingen efter blott ett hopp - en rivning på 210 cm - och vann gjorde istället Benjamin Lauckner på 226 cm.
Dessutom har All African Games avgjorts i Algeriets huvudstad Alger och där avgick tillslut Botswanas Kabelo Kgosimang med segern på 227 cm. |
 |
20 juli : 19.57 |
En höjdhoppshistoria XII |
Vi var inne på Jeff Skiba häromdagen och det är väl inte mer än rätt att också nämna Arnie Boldt. I det här urgamla YouTube-klippet glider den enbente canadensaren över 186 cm - vilket är nog så imponerande. Jag har genom åren hört många siffror på hur högt Boldt egentligen hoppade, men enligt Canada's Sports Hall of Fame mäktade han med imponerande 204 cm utomhus och ännu grymmare 208 cm inomhus - intressant nog ytterligare en höjdhoppare med bättre personbästa inomhus än utomhus. Så jag är i gott sällskap - än så länge. |
 |
15 juli : 19.08 |
En höjdhoppshistoria XI |
Något av en mästerskapshelg denna helg där höjdpunkten ur svensk synvinkel naturligtvis är Linus Thörnblads seger vid U23-EM i ungerska Debrecen på 224 cm.
Detta mästerskap som introducerades 1997 har sett följande rad av vinnare genom åren:
Åbo 1997: Staffan Strand (SWE) 228 cm
Göteborg 1999: Ben Challanger (GBR) 230 cm
Amsterdam 2001: Rožle Prezelj (SLO) 221 cm
Bydgoszcz 2003: Aleksander Walerianczyk (POL) 236 cm
Erfurt 2005: Jaroslav Baba (CZE) 229 cm
Noterbart och glädjande är självklart också Ebba Jungmarks brons på 189 cm!
I tjeckiska Ostrava har ungdomarna haft sitt World Youth Championships för de som är födda 1990 eller senare. Vinnare efter en rätt rafflande duell blev kinesen Wang Chen på 222 cm.
Också han har ett par mer eller mindre välmeriterade namn som föregångare. Den förste att vinna detta mästerskap (1999) var Jacques Freitag (RSA) 216 cm som i sin tur följdes av:
2001: Aleksej Dmitrik (RUS) 223 cm
2003: Martin Günther (GER) 211 cm
2005: Haiqiang Huang (CHN) 227 cm
Avslutningsvis har det också varit canadensiska mästerskap där världsrekordhållaren Jeff Skiba slutade på femteplats på 210 cm - dock utom tävlan.
Utom tävlan och världsrekordhållare eftersom hans ena ben är amputerat nedanför knät, värt ett besök på YouTube!
Vann tävlingen gjorde förre juniorvärldsmästaren Michael Mason på 227 cm medan gamle bekantingen Mark Boswell blev tvåa på 221 cm. |
 |
24 juni : 22.06 |
En höjdhoppshistoria X |
För två år sedan slutade Jamie Nieto fyra i de amerikanska mästerskapen.
I och med det var han inte direktkvalad till VM i Helsingfors senare samma sommar. Men eftersom en av de han hade framför sig i resultatlistan inte klarat A-kvalet var Nieto ändå klar för VM - så länge inte Jesse Williams klarade minst 230 cm.
Den allra, allra, allra sista chansen att kvala in till VM var i samband med DN Galan 2005.
Jesse Williams hoppade där och i andra försöket gled han med lätt, lätt darr på ribban för första gången i sin karriär över 230 cm. Med följden att Nieto missade VM och Williams kunde boka in sig på resan till Helsingfors.
Ironiskt nog har Nieto just getts en gyllene chans till revansch!
I dagens amerikanska mästerskap slutade nämligen Williams på fjärde plats (mycket beroende på två rivningar redan på 215 cm) medan Nieto delade andraplatsen med Adam Shunk - och det är nu twisten kommer!
Vare sig Nieto eller Shunk har nämligen klarat A-kvalet 230 cm inom den stipulerade kvaltiden (sen den 1 januari 2006). Båda har istället ett årsbästa på 226 cm och båda klarade minst B-kvalade 227 cm under fjolårssäsongen. Alltså:
Om ingen av dem klarar minst 230 cm denna sommar kommer, såvitt jag förstår, Williams få chansen i Osaka i augusti tillsammans med antingen Nieto eller Shunk. Om jag känner amerikanerna rätt blev det omhoppning om andraplatsen för att avgöra vem av de två som i så fall får VM-biljetten.
Detta eftersom IAAF ändrat sina kvalregler från:
- Ska mer än en deltagare representera en nation måste båda eller alla tre ha klarat A-kvalet, till:
- Man får skicka en deltagare som bara klarat B-kvalet tillsammans med en eller två (eller tre om man har den regerande världsmästaren) som klarat A-kvalet.
Slutsats:
Om Nieto hoppar 230 cm eller högre innan kvaltiden går ut tar han med sig Shunk till Osaka.
Om Shunk hoppar 230 cm eller högre innan kvaltiden går ut tar han med sig Nieto till Osaka.
För alla som undrar arrangeras DN Galan den 7 augusti och man kan väl förmoda att åtminstone Jamie Nieto är ganska sugen på att tävla där! |
 |
16 juni : 09.14 |
En höjdhoppshistoria IX |
Av någon anledning som jag inte riktigt själv förstår har jag på senaste tiden fått väldigt många frågor om - dykstil!
Och eftersom det dessutom pågår en diskussion hos Track and Field News om det högsta hoppet med denna teknik tycks ämnet plötsligt aktuellt lite varstans.
Så ett par konstateranden:
Det högsta någon någonsin hoppat med dykstilen är 235 cm, detta när Sovjets Vladimir Yashchenko vann inomhus-EM i Milano den 12 mars 1978. Utomhus hoppade samme Yashchenko den 16 juni samma år 234 cm i Tblisi.
Och eftersom det är den 16 juni idag har vi just hittat en lämplig orsak att föra det här resonemanget vidare.
Yashchenkos karriär blev kort och skadefylld, han hann vinna EM-guld i Prag sommaren 1978, men mycket roligare än så blev det aldrig och han gick bort redan vid 40-års ålder. Mer info finns hos IAAF.
Det högsta någon svensk dykt är Rune Almén med 224 cm inomhus och 223 cm utomhus.
Det högsta undertecknad har klarat i dykstil är 205 cm - men då erkänner jag utan omsvep att jag är en synnerligen tekniskt dålig dykstilshoppare!
Kan dykstilen utvecklas och komma tillbaka och konkurrera med floppen?!?
Jag tillhör ju de människor som inbillar mig att dykstilen inte var helt färdigutvecklad när floppen tog över.
Det som otvivelaktigt talar för dykstilen är att en människa är böjligare framåt än bakåt.
Det som talar emot är betydligt fler saker. Dels är floppen lättare att lära sig rent tekniskt, dels är dykstilen betydligt mer skadebenägen och dels finns förmodligen inte längre några tränare kvar som kan lära ut dykstilen!
Så höjdhoppsvärlden får nog dras med Fosbury-flop ett tag till. Men Fosbury förresten, var han verkligen först?!?
Richard "Dick" Fosbury revolutionerade höjdhoppsvärlden när han vann OS-guldet i Mexico City 1968 och stilen uppkallades efter honom eftersom det är vinnarna som får äran att skriva historien!
Under VM i Edmonton hörde jag talas om The Brill Bend vilket helt uppenbart var den patriotiska versionen av Fosbury-flop i Canada - uppkallad efter den som enligt dem var först: Debbie Brill.
Så Fosbury må ha varit först att vända ryggen till ribban internationellt - men han var inte ensam! |
|