21 februari : 23.59 Fundering XIX Tre citat från en gammal höjdhoppare och frågan lyder: Kan någon förklara för mig vem som är en dålig förlorare och vem som inte är det?!? Expressen den 19 augusti 2003: Då får han börja jobba på cirkus eller nåt. Värmlands Folkblad den 30 januari 2007: Det som vissa, som lever med höjdhopp dagligen, håller på med och kallar honom pajas och clown är bara pinsamt. Det tyder på att man är en dålig förlorare. Svenska Dagbladet den 21 februari 2007: Men det låter ju pajasaktigt. 17 februari : 20.45 Fundering XVIII Hade jag vunnit en tävling på 2.27 la jag oftast upp ribban på 2.38. berättar Patrik Sjöberg i dagens Aftonbladet som förklaring till att han inte gjorde ännu fler tävlingar över 2.30. Utan bara lika många som mig. Ett uttalande som tillsammans med nedanstående skapar åtminstone tre funderingar: Häromåret konstaterade han nämligen i Expressen att: - Det känns snopet att tävlingen tar slut där våra tävlingar började, runt 2.33. Före de höjderna behövde man aldrig vara nervös. Nu kan de ta medalj på 2.28, vid våra ingångshöjder. Det känns lite konstigt. Och tråkigt att se på. Fundering nummer 1: Hur kan man vinna tävlingar på 2.27 om man inte går in förrän på 2.28?!? Fundering nummer 2: Hur kan man vinna tävlingar på 2.27 om de inte ens "börjar" förrän runt 2.33?!? Fundering nummer 3: Eftersom alla höjdhoppare i hela världen var så mycket bättre förr - de hoppade ju i genomsnitt en decimeter högre, ni vet - hur var det då ens möjligt för Sjöberg att vinna tävlingar på 2.27?!? Och bara för sakens skull, om vi verkligen ska ta den svenske rekordhållaren bokstavligt… Eftersom jag - stort tack till Jonas Hedman för den hjälpen - har fått kopior på rankinglistorna från tidningen Friidrott innehållande samtliga Sjöbergska tävlingar från 1981 fram till 1996 kan vi ju för skojs skull se hur ofta i sin karriär som han egentligen stannade på just 2.27: Totalt gjorde Sjöberg just 2.27 i tolv tävlingar i sin karriär. Tre av dessa var kvaltävlingar vilket omöjliggjorde en vidare höjning till 2.38 oavsett om han vann dem eller inte. Nio möjliga från 2.27 till 2.38-höjningar kvar således! Placeringarna i dessa nio tävlingar utföll som följer: 3:a - 2:a - 2:a - 1:a - 3:a - 4:a - 2:a - 1:a - 4:a Alltså bara två segrar av nio möjliga: Finnkampen 1990 och inomhus-SM 1993. Om nu Sjöberg verkligen höjde från vinnarhöjden 2.27 till 2.38 i dessa två tävlingar vet jag faktiskt inte, men jag finner det föga sannolikt. Men vi kan väl ändå låtsas att han gjorde det och vidare låtsas att han höjt till 2.30 istället och klarat den höjden - något som alltså resulterat i totalt 120 tävlingar över 2.30 istället för de 118 det slutligen blev… Så om någon frågar mig känns inledningscitatet som ett ganska vagt argument för att han inte gjorde fler tävlingar över 2.30 än 118 stycken… Sjöberg konstaterar vidare att: Holm borde nog vidga vyerna. Och nej... jag ska inte slå in den straffsparken, det vore alldeles för enkelt och billigt!!! Men kan väl ändå konstatera att jag har väldigt vidgade vyer när det kommer till mitt höjdhoppande, men till skillnad från Sjöberg håller jag mig i alla fall till sanningen och verkligheten i mina uttalanden… 7 februari : 17.35 Fundering XVII I mitten av september upphörde IAAF:s världsranking att vara IAAF:s och blev istället fristående under namnet World Rankings in Athletics. Inget märkligt med det eftersom rankingen byggde på ett lite bristfälligt system och dessutom i viss mån spelat ut sin roll då den inte längre låg till grund för vilka som kvalade in till World Athletics Final. Den fortsatte ändå att uppdateras och fungera på exakt samma sätt under sitt nya namn... ...ända tills den senaste uppdateringen kom den 21 januari då jag utan att göra en enda tävling ändå ökat min rankingpoäng från 1335 p till 1337 p. Denna min ökade poäng hade dock varit ännu mera mystisk om det inte varit för att också de flesta av mina konkurrenter fått fler poäng - något som förklarades ganska enkelt: Istället för att räkna snittet på de 6 bästa tävlingarna beräknades snittet nu på de 5 bästa. Men - för det fanns ändå ett men - jag fick det ändå inte att bli helt rätt. För när jag tog snittet av mina fem bästa tävlingar fick jag det till 1345 p - inte 1337 p. Boven i dramat lokaliserades ganska snabbt: Segern vid inomhus-EM i Birmingham hade gett mig 140 p enligt det gamla systemet - men tydligen bara 100 p nu. Alltså fick jag inte 1337 p totalt i Birmingham utan 1297 p. Men eftersom listan över mina tävlingar sa emot sig själv och angav 1197 plus 140 till 1297 mailade jag och frågade vad som egentligen gällde, men fick inget svar... Så med spänt intresse kunde jag bara invänta nästa uppdatering - som skedde i tisdags och då hade något väldigt intressant hänt: Jag hade förlorat min förstaplats på rankingen!!! Men inte för att den tidigare tvåan Donald Thomas fått fler poäng utan... ...därför att inomhus-EM-segern helt plötsligt räknats bort från mina fem bästa tävlingar - och helt plötsligt kan den segern inte gett mig mer än 80 p!! Och till på köpet ersattes den inte av GE Galan som borde stått näst i tur med sina 1287 p utan av Athletissima i Lausanne (1278 p) istället... Intressant nog säger reglerna - som kom online i samband med tisdagens uppdatering - att en seger i en klass A-tävling, som ju inomhus-EM är, ska ge 140 poäng... Så rimligtvis borde jag ha 1345 p och ligga etta och inte tvåa på 1333 p!! Frågan är om jag vågar ifrågasätta det här - risken är väl att jag förlorar ännu fler poäng… 31 december : 19.42 Fundering XVI Visst är det underbart med människor som verkligen värnar om världen vi alla delar?!? 15 december : 20.49 Fundering XV Det är fortfarande en dryg månad kvar och jag har bara hoppat höjd fyra gånger sedan senaste tävlingen (å andra sidan har jag bara rakat mig tre gånger under samma tid, men ändå...) men det börjar ändå dra ihop sig och funderas på... ...musik!! Inomhussäsonger innebär ju en hel del tillfällen att ägna sig åt det som i Tyskland i allmänhet och Arnstadt i synnerhet definieras som Hochsprung mit Musik. Alltså: Vilken låt ska jag hoppa till i vinter?!? Ett första steg att utreda den frågan får bli att se vad jag hoppat till under föregående vintrar, här följer därför en resa tillbaka i tiden. 2001 gav det kanske mest givna valet någonsin, en låt som bara var tvungen att användas i dessa sammanhang... Robbie Williams : Let me entertain you ...och föga överraskande smittade låten av sig och kom att användas av andra hoppare framöver och framförallt av mig själv också 2002. 2003 gick jag obesegrad genom vintern och det var en märklig känsla att se sporthallar i Europa gunga loss till en låt ingen någonsin hört förut och som ingen förstod texten till heller, men bra är den: Kent : VinterNoll2 Inomhussäsongen 2004 var historisk så till vida att jag aldrig någonsin landade i madrassen som sämre än etta, kanske en del tack vare... New Radicals : You get what you give ...den påstås av somliga vara svår att klappa takten till, men eftersom min taktkänsla ärligt talat är så där funkar den att hoppa till!! 2005 blev det, i alla fall så länge baklåret höll i Arnstadt... Melody Club : Baby (Stand Up) ...sen spolades låten för all framtid av ren vidskeplighet, men den är fortfarande bra!! Vintern 2006 blev förstörd av skador och sjukdomar, men jag gjorde ett tappert försök att hoppa till... Kent : Palace & Main ...som för övrigt har en grymt skön video, men inte funkade så bra för höjdhopp (vilket berodde på mig och inte låten) och jag föll tillbaka till gamla synder och testade New Radicals igen, vilket inte hjälpte så mycket. Inför 2007 hade jag enorma problem att hitta någon bra låt, men tack vare TV-sportens Kjell Kjellman som hade den goda smaken att avsluta SVT:s Sportårskrönika med... Broder Daniel : When we were winning ...så löste sig problemet och inomhussäsongen lämnade inte mycket övrigt att önska! Med knappt sex veckor till 2008-års inomhuspremiär är alltså frågan vad jag ska hoppa till i år. Just nu har jag ingen aning. Alla rimliga och seriösa förslag mottages tacksamt... Avslutningsvis kan konstateras att jag en gång dessutom hoppat till... Herreys : Diggi-Loo, Diggi-Ley ...som ju är tidernas bästa schlagerlåt, att... Europe : The Final Countdown ...spelats löjligt ofta på höjdhoppsgalor i Tyskland genom åren och att... Pussycat Dolls : Don't Cha ...varit den låt Yaroslav Rybakov hoppat och vunnit till i Arnstadt de senaste åren. Frågan är bara om han valt den själv… 21 november : 21.48 Fundering XIV Så blev då Sverige klara för fotbolls-EM i Schweiz och Österrike tillslut. Eller tillslut och tillslut, en dryg månad försenade eller hur man nu ska uttrycka sig. Klara för femte raka mästerskapet - och efter EM 2000, VM 2002, EM 2004 och VM 2006 väntar nu alltså EM 2008 - underbart!! Så då väntar väl ett EM-tips här på hemsidan också, om intresse finnes... Vilket ändå fick mig att fundera på hur mycket enklare det måste vara att vara 13 år och älska fotboll än vad det var för, låt säga, 18 år sen - när jag själv var i den åldern. Då - 1989 allstå - lyckades ju Sverige äntligen kvalificera sig till ett mästerskap igen: Fotbolls-VM i Italien 1990. Fram tills dess hade alltså den fotbollsintresserade 13-åring som var jag fått uppleva ett EM 1980 (ok, jag var inte så medveten om Sveriges frånvaro eftersom jag bara var fyra år, men i gengäld än mindre medveten om det VM 1978 när Sverige verkligen var med), VM 1982, EM 1984, VM 1986 och EM 1988 - helt utan svenskt deltagande. Då gladde man sig ohemult åt att det i alla fall fanns svenska domare på plats eller att Skottlands backbjässe Richard Gough faktiskt var född i Stockholm. Eller så fick man hålla på Danmark istället, ibland... Men om man är 13 år nu, år 2007, och älskar fotboll var man kanske vagt medveten om att Sverige missade VM i Frankrike 1998 - men i övrigt har man liksom vant sig vid och blivit bortskämd av det faktum att Sverige ALLTID är med i de stora fotbollsfesterna varannan sommar. Så allt var inte bättre förr - allra minst när Sverige väl kvalade in 1990 och taktfast marscherade ut: 1-2, 1-2, 1-2... EM-slutspelet lottas för övrigt den 2 december... ...och kvalspelet till VM i Sydafrika 2010 lottas den 25 november 17 november : 23.23 Fundering XIII Här skulle funnits en betraktelse kring det faktum att Sverige just kvalat in till fotbolls-EM - jag hoppas jag får använda den på onsdag istället… 17 november : 21.14 Fundering XII Det brukade alltid vara Lucky Sven i engelsk press när det gick bra för landslaget… …borde väl vara Lucky Steve idag då. Nu har han ju jobbet kvar tills på onsdag i alla fall! 31 oktober : 15.17 Fundering XI Måste bara fundera lite kring det jag skrev om häromdagen... Enligt uppgift gjorde ju Sam Dobin en Chariots of Fire (fast Harold Abrahams i den filmen aldrig gjorde det i verkligheten) som tredje man någonsin - och hans båda föregångare har båda vunnit OS-guld. Alltså borde Dobins prestation vara att betrakta som något i hästväg. Men, för det råkar finnas ett men... Jag lyckas inte alls hitta nämnde Sam Dobin på den finska statistikfabriken där alla resultat finns... ...däremot hittar jag honom på den brittiska motsvarigheten och där visar det sig att den 19-årige Dobin har ett personbästa på 800 meter på: 2:00.1 (manuell tidtagning) eller 2:00.44 (eltid) - vilket ärligt talat inte riktigt känns i paritet med legenden Sebastian Coe (hans 1:41.73 stod sig trots allt som världsrekord i ungefär 16 år) för att uttrycka det milt. Och faktum är dessutom att årets bäste svenske 15-åring - Marcus Hallbäck från Bålsta - sprungit snabbare än Dobin med sina 1:59.92 och att 25:e bäste svenske senior har ett årsbästa på 1:53.34!! Så frågan jag ställer mig blir: Är Sam Dobin helt enkelt grym på att springa runt skolgårdar eller är han tredje man i historien att göra det för att ytterst få andra försökt?!? Men filmen är fortfarande bra - och perfekt som uppladdning när det drar ihop sig… 31 augusti : 12.12 CET Fundering X För lite drygt fem år sedan, i samband med Golden Gala i Rom, delade jag rum med tjeckiske 400 meter häck-löparen Jirí Mužík och vi kom att prata om våra respektive karriärer och utvecklingskurvor. Just då - precis som just nu, för övrigt - bar jag en stark längtan efter att bättra på mitt personbästa. Då för tiden hade jag som bäst hoppat 234 cm (både inomhus och utomhus) men det hade gått nästan fyra år sedan den magiska eftermiddagen i Eurajoki då jag hoppat 233 cm. Min tjeckiske rumskamrat, jämnårig med mig för övrigt, hade dock en än mer frustrerande historia att berätta: När säsongen 1997 inleddes hade han aldrig någonsin tävlat på 400 meter häck. Hade provat på flera andra grenar, bland annat rätt bra i längdhopp och sprungit en del 400 meter. Men skador och annat gjorde att han testade lång häck - och efter bara ett par tre lopp kvalade han in till det VM som denna sommar avgjordes i grekiska Aten - för övrigt det senaste internationella mästerskapet utan mitt deltagande. Ska man tro den finska statistikfabriken hade han inför Aten-VM bara sprungit två tävlingslopp på sin nya distans, det var förmodligen ytterligare ett par, men det var inte många fler. Väl i Aten gick han i försöken för första gången under 49 sekunder då han tog sig vidare till semifinal på tiden 48.56 - nytt tjeckiskt rekord! I semifinalen putsade han detta sitt nysatta nationsrekord med knappa tre tiondelar och tog sig till VM-final med sina 48.27. Att kraften sen rann ut är fullt naturligt och i finalen blev han åtta med 49.51. När vi knappt fem år senare delade rum i den eviga staden Rom hade han fortfarande ett personbästa - och tjeckiskt rekord - på 48.27! Och när jag sitter här, ytterligare fem år senare, har han fortfarande ett personbästa - och tjeckiskt rekord - på 48.27, noterat i vad som inte ens var hans tionde lopp på distansen! Vad är då min poäng med allt det här?!? Kanske bara att relativa nykomlingar har poppat upp förr men att utvecklingen inte alltid går som på räls... Själv hoppade jag som sagt 233 cm för över nio år sedan och jag klarade exakt samma höjd i VM-finalen för två dagar sedan. Skulle jag jämföra den hoppare jag var den 18 juli 1998 med den hoppare jag är idag är jag bättre på precis allting nu: Starkare, snabbare, tekniskt bättre, säkrare på höga höjder, mer meriterad, mentalt starkare, och så vidare... Så rent logiskt, matematiskt och teoretiskt borde jag göra 233 cm sju dagar i veckan och till och med om jag blev väckt mitt i natten och ombedd att hoppa då. Ändå gör jag inte det och jag antar att det är tjusningen med idrott, även om jag stundtals har svårt att se det vackra i det… 12 juli : 12.25 Fundering IX Tänk om… Hade inte det varit konstigt - och trångt?!? 7 juli : 14.40 Fundering VIII Ibland finns orsaker till funderingar, som idag till exempel. För nog är det fascinerande att en journalist som, så vitt jag kan påminna mig, funnits på plats på samtliga internationella mästerskap och massor av tävlingar som jag hoppat ändå lyckats missa så mycket. Aftonsnabelns Mats Wennerholm funderar på vad jag kan utomhus, så det kanske är på plats att påminna honom om: OS-guld, VM-silver, EM-silver och EM-brons. Dessutom kan jag väl i förbigående lägga segrar i Goodwill Games, Berlin, Zürich, Paris, Oslo, Eberstadt och tre gånger om i DN-Galan plus lite annat smått och gott. Men det räknas tydligen inte i Wennerholms eget universum så länge jag har ett bättre personbästa inomhus än utomhus - vilket ju somliga andra svenska friidrottare också har, utan att för den skull behöva bevisa något under bar himmel. 26 juni : 17.00 Fundering VII Hittade söndagens Sexpressen på Karlstad Airport i väntan på planet till Ostrava och upphör aldrig att fascineras. På andrasidans sportbilagan möter jag mitt eget ansikte under en sur geting och kommentaren: VM-formen verkar långt borta, Stefan Holm. Snälla ryck upp dig.! Och jag kan inte låta bli att undra vem som ska rycka upp sig: Jag - eller Sexpressen?!? En orsak till att VM-formen kan anses vara långt borta är att VM är långt borta - lite drygt två månader närmare bestämt. Erfarenheten säger mig att det är i det närmaste omöjligt att hålla en "VM-form" under en så lång tidsperiod - men sånt kanske Sexpressen vet mer om förstås! Å andra sidan har jag ju i mina fyra tidigare VM-finaler radat upp resultaten: 225 - 230 - 232 - 229 så i den jämförelsen är ju 230 cm i rejäl motvind ärligt talat inte speciellt långt ifrån den så kallade "VM-formen. Men varför skulle någon på en tabloid bry sig om sådant?!? 5 maj : 19.53 Fundering VI BBC:s lyssnare och tittare har slagit fast att Des'ree's låt Life innehåller tidernas sämsta textrader: I don't want to see a ghost It's the sight that I fear most I'd rather have a piece of toast Watch the evening news Vackert så kanske, men vad jag undrar är: Vilken är då tidernas bästa textrader?!? 26 april : 11.31 Fundering V Cristiano Ronaldo? Ja, jag brukar ställa upp på att han är Europas bäste fotbollsspelare. Eller Kaká. Men just nu, just precis efter uppvisningen mot Liverpool, måste jag nämna en till: Didier Drogba. Just precis så skriver Mats Olsson i Expressen idag och jag undrar: Har jag missat nåt?!? När började Brasilien och Elfenbenskusten tillhöra Europa?!?

Alla  Fundering XIX   Fundering XVIII   Fundering XVII   Fundering XVI   Fundering XV   Fundering XIV   Fundering XIII   Fundering XII   Fundering XI   Fundering X   Fundering IX   Fundering VIII   Fundering VII   Fundering VI   Fundering V   15 senaste : Samtliga  Alla  Höjdhopp  Friidrott  Musik  Böcker  Film  Fotboll  Ishockey  Annan sport  Allmänt & osorterat  Samtliga inlägg              © Copyright  Stefan Holm  scholm AB  1999-2008