31 augusti : 12.12 CET Fundering X För lite drygt fem år sedan, i samband med Golden Gala i Rom, delade jag rum med tjeckiske 400 meter häck-löparen Jirí Mužík och vi kom att prata om våra respektive karriärer och utvecklingskurvor. Just då - precis som just nu, för övrigt - bar jag en stark längtan efter att bättra på mitt personbästa. Då för tiden hade jag som bäst hoppat 234 cm (både inomhus och utomhus) men det hade gått nästan fyra år sedan den magiska eftermiddagen i Eurajoki då jag hoppat 233 cm. Min tjeckiske rumskamrat, jämnårig med mig för övrigt, hade dock en än mer frustrerande historia att berätta: När säsongen 1997 inleddes hade han aldrig någonsin tävlat på 400 meter häck. Hade provat på flera andra grenar, bland annat rätt bra i längdhopp och sprungit en del 400 meter. Men skador och annat gjorde att han testade lång häck - och efter bara ett par tre lopp kvalade han in till det VM som denna sommar avgjordes i grekiska Aten - för övrigt det senaste internationella mästerskapet utan mitt deltagande. Ska man tro den finska statistikfabriken hade han inför Aten-VM bara sprungit två tävlingslopp på sin nya distans, det var förmodligen ytterligare ett par, men det var inte många fler. Väl i Aten gick han i försöken för första gången under 49 sekunder då han tog sig vidare till semifinal på tiden 48.56 - nytt tjeckiskt rekord! I semifinalen putsade han detta sitt nysatta nationsrekord med knappa tre tiondelar och tog sig till VM-final med sina 48.27. Att kraften sen rann ut är fullt naturligt och i finalen blev han åtta med 49.51. När vi knappt fem år senare delade rum i den eviga staden Rom hade han fortfarande ett personbästa - och tjeckiskt rekord - på 48.27! Och när jag sitter här, ytterligare fem år senare, har han fortfarande ett personbästa - och tjeckiskt rekord - på 48.27, noterat i vad som inte ens var hans tionde lopp på distansen! Vad är då min poäng med allt det här?!? Kanske bara att relativa nykomlingar har poppat upp förr men att utvecklingen inte alltid går som på räls... Själv hoppade jag som sagt 233 cm för över nio år sedan och jag klarade exakt samma höjd i VM-finalen för två dagar sedan. Skulle jag jämföra den hoppare jag var den 18 juli 1998 med den hoppare jag är idag är jag bättre på precis allting nu: Starkare, snabbare, tekniskt bättre, säkrare på höga höjder, mer meriterad, mentalt starkare, och så vidare... Så rent logiskt, matematiskt och teoretiskt borde jag göra 233 cm sju dagar i veckan och till och med om jag blev väckt mitt i natten och ombedd att hoppa då. Ändå gör jag inte det och jag antar att det är tjusningen med idrott, även om jag stundtals har svårt att se det vackra i det…

Alla  En höjdhoppshistoria XXIII   En höjdhoppshistoria XXII   Höjdhoppsstatistik XXVI   För 11 år sen IV   Fundering XIX   En fotbollshistoria XII   För 20 år sen III   Fundering XVIII   Höjdhoppsstatistik XXV   Fundering XVII   För 11 år sen II   Läser just nu V   En höjdhoppshistoria XXI   Höjdhoppsstatistik XXIV   En höjdhoppshistoria XX   15 senaste : Samtliga  Alla  Höjdhopp  Friidrott  Musik  Böcker  Film  Fotboll  Ishockey  Annan sport  Allmänt & osorterat  Samtliga inlägg              © Copyright  Stefan Holm  scholm AB  1999-2008