 |
21 augusti : 08.57 CET |
En höjdhoppshistoria XVII |
I och med min seger i London för knappt tre veckor sedan tog jag åter klivet upp som etta på IAAF:s världsranking efter att sedan i mars 2006 varit omväxlande tvåa och trea på listan.
Och ska man tro det som finns att läsa här och här (och det ska man nog) så tycks det ha varit i sista sekunden som jag lyckades kravla mig upp på toppen igen eftersom den ska läggas ner!
Man kan naturligtvis tycka vad man vill om rankingen som sådan. Gren för gren fungerade den hyfsat men i ett perspektiv där man jämförde aktiva i olika grenar fungerade den knappast alls. Detta eftersom grenar med Golden League-status hade ett sånt enormt försprång i jakten på poäng framför oss som inte ofta fick den chansen.
Dessutom baserades ju poängberäkningen på ett system som inte speciellt många förstod sig på hur det egentligen gick till (kort sammanfattning här) - även om jag väl kan erkänna att jag förstod det och att jag var rätt bra på att "utnyttja" det också...
Det var väl i slutändan därför jag låg etta så länge som jag gjorde (från den 10 juni 2002 till den 12 mars 2006 i ett svep) och därför jag till slut tog tillbaka förstaplatsen.
Har alltid närt en förhoppning om att toppa rankingen den dag jag la skorna på hyllan - men jag hade aldrig trott att rankingen skulle lägga av innan mig… |