Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


The rumble in the förortsjungle
6 februari 2013 : Klockan 09:52

Sverige slog ju Nordkorea, på straffar, för ett par veckor sen. Och blev något slags världsmästare i fotboll. Eller egentligen inte, men jag gillar ju den här typen av kuriositeter.

Om höjdhopp varit fotboll skrev jag en krönika om för ett par år sen men nu är det mer om fotboll varit boxning som är grejen. Om det lag som vann den första officiella landskampen utropats till världsmästare och sen satt den titeln på spel i nästa match och vinnaren blivit mästare och så vidare så hade alltså Sverige varit världsmästare nu.

Nu faller ju hela konceptet lite på att ingen bryr sig om det fullt ut. För om någon som bestämde verkligen brytt sig så hade ju kvällens match mot Argentina promotats som den värsta Melodifestival på speed. Någon Don King-typ hade lagt sig i och döpt den till något häftigt. Vi hade sett affischer på stan med Zlatan vs Messi.

Fast å andra sidan. Hur sannolikt är det att Sverige över huvud taget skulle ha lyckats knipa den där titeln någon gång. Och framförallt inte mot Nordkorea. Än mindre i en träningsturnering i Thailand i januari. Med ett landslag utan Zlatan och hela gänget.
Det känns mer som om titeln vandrat runt mellan Brasilien, Italien, Tyskland och Spanien. Med inhopp av Argentina, Holland, Portugal och England.
Å andra sidan känns ju kvällens match ändå lite som är ärlig titelfight – inte minst om vi betänker alternativet: Om Sverige torskat mot Finland där borta i Thailand så hade titeln stått på spel mellan vårt östra grannland och Israel ikväll.
Vilket å andra sidan känns hetare än när Nordkorea piskade upp Guam, Turkmenistan, Filippinerna och Indien förra året.

Men just nu och än så länge är Sverige inofficiella världsmästare i fotboll och eftersom det gäller att njuta när man har chansen så gör vi väl det. Dessutom kan man ju alltid ta och beställa sig en Fy-fan-vad-vi-är-bra-tröja.


EM-TIPSET
2 juni 2012 : Klockan 10:52

Så är det snart dags för fotbolls-EM igen…

…och naturligtvis kör jag och Niklas Sjöstrand vår traditionella tipstävling.
Klicka här för att vara med och tävla.


Nu tippar vi igen…


Neverending story…
8 februari 2012 : Klockan 16:02

Så kom då serieindelningen för division sju-serierna 2012 till slut. Och naturligtvis finns det ett par intressanta saker att notera. Och ironiskt nog finns inte den intressantaste i vår egen serie.

Men för att spara ironin till slutet så börjar vi med att konstatera att vi hamnade ungefär där jag hade trott. Alltså i den nordöstra serien. Vi kommer att spela två derbymatcher, mot Deje IK 2 och Olsäters SK, och där vi förra året lärde oss allt om E45:an kommer vi att bli hej och du med varenda sten och tall läng riksväg 63. För vi ska till Filipstad och möta deras B-lag (dessa j-a B-lag…) och vi ska till Molkomstrakten och möta Nyedshov/Lindfors, vi ska till Lesjöfors, Persberg och Ulvsby. Dock lite variation i vägvalet när det kommer till Heden och Nykroppa.

Lite ironiskt (för vi sparar ju det bästa till sist) är att jag mer eller mindre redan bokat in träningsmatcher mot både Ulvsby IF U och IF Nyedshov/Lindfors – under förutsättning att vi inte skulle hamna i samma serie. Vilket vi alltså gjorde.
Bara att jaga nytt motstånd framöver.

Efter den värmländska gärdsgårdsfotbollen är intressant kan vi också fundera på vad vi ska få uppleva under 2012 och minnas tillbaka två år i tiden på vad som hände senast vi spelade i sjuan.
Det var till exempel då vi spelade en match där domaren hade sin son i motståndarlaget. Det var då vi fick vänta i drygt fyra månader på att få tre poäng i en match där våra motståndare (ett B-lag…) använt sig av en avstängd spelare. Det var då en match i toppstriden inte kunde färdigspelas för att elljuset slocknade och ingen hade nyckel för att starta upp det igen. Och det var då vi vann serieepilogen med 14-3 efter att motståndarmålvakten brutit benet, vi fått bryta matchen en dryg halvtimme i väntan på ambulans, en ambulans som körde fast i straffområdet så vi fick hjälpas åt att putta på den och ge den fart och till slut spelade vi totalt 69 minuter fotboll.
Division sju, here we go!!

Så, slutklämmen då, för jag vet att ni väntat.
Om man roar sig med att kolla in division VII norra så inser man att där spelar Rinns AIK.
Samma Rinns AIK som tack vare sitt farmaravtal med division IV-laget Torsby IF lyckades spela bort oss ur division VI i sista omgången i höstas. Men som nu alltså tydligen begärt sig ner i sjuan ändå.
Summa summarum: De två lag som med alla medel (tillåtna om än omoraliska…) lyckades hänga kvar i sexan på vår bekostnad i höstas har alltså tvingats dra sig ur den serien. Det ena laget spelar i sjuan, det andra upphörde att existera. Det lag som blev drabbat – alltså vi – spelar också i sjuan.
Allt medan en av fyra värmländska division VI-serier saknar ett lag…
Härligt, underbart, ända in i kaklet.
Jag kan knappast vänta på att få se vad jag ska få uppleva under årets säsong i den värmländska fotbollen.


The true heroes of Värmländsk fotboll…


Ett skämt kallat fotboll…
31 januari 2012 : Klockan 08:36

Säga vad man vill om den värmländska fotbollen på gärdgårdsnivå. Att den är ett skämt har vi redan konstaterat, att den går från klarhet till klarhet är således knappast någon överraskning.

Ni som hängde med i turerna när vi i ÖDIK åkte ur division VI i höstas kanske trodde att sagan var färdigskriven i och med det. Det var den inte.

En kort rekapitulation av sakernas tillstånd:
Den sista omgången var splittrad på två spelhelger, bara det är ju fullkomligt vansinnigt. Vi spelade helg nummer ett och lyckades kriga oss till en seger med 2-0 på hemmaplan på Lysviks IF och hoppade därmed upp ovanför nedflyttningsstrecket – i en vecka.
Den kommande helgen hade vi två chanser att hänga kvar i serien. Antingen behövde Gettjärns IF besegra Rinns AIK eller så behövde Rännbergs IK ta minst en poäng av IK Viking FK 2.
Rinns AIK, som är farmarlag till Torsby IF, lånade in ett gäng spelare från det blåvita division IV-laget och vann med 4-0 mot GIF.
Vikingarna från Hagfors, dock utan Christer Sjögren, ställde upp med i stort sett hela sitt A-lag (som redan slutat tvärsist i division IV) och vann mot Rännbergs IK med 6-3. Tilläggas bör ju kanske också att när vi mötte hagforsingarna i tredje sista omgången hade de dagen innan haft både lagkaptenen och sin nyförvärvade målskytt på bänken från start i A-laget – allt för att kunna spela mot oss med B-laget dagen efter.

Till saken hör ju också att de som kämpade mest för att splittra sista omgången, Forshaga IF 2, lämnade walk over i sin sista match eftersom de dagen efter skulle kvalspela till fyran med A-laget. Och lämnar man w.o. i någon av de två sista omgångarna av en serie så utesluts man – så dock inte FIF 2.
Kvalet misslyckades dock och man blev kvar i femman med A-laget. Ända tills fotbollstinget i höstas beslutade att man bara fick flytta tre, och inte fem, spelare från A- till B-laget. Det beslutet gjorde nämligen att Karlstads BK drog ur sitt U-lag ur fyran, vilket gav en vakans till det lag som varit närmast att gå upp – alltså Forshaga IF.
Mitt i allt detta passade de dessutom på att värva över vår målvakt till sitt B-lag, som alltså till skillnad från oss blev kvar i sexan.

Forshagas uppflyttning gav ju en vakans i femman som gav en vakans i sexan – och man kunde ju tycka att ÖDIK någonstans förtjänade att få hänga kvar med tanke på sakernas tillstånd. Men har man en gång åkt ur en serie kan man inte få rätt till den typen av vakant plats tydligen.

Men nu den senaste kapitlet i sagan om de värmländska lingonserierna:
I dagens Värmlands Folkblad står det en artikeln om att det är dåligt med lag i division VII – och att det dessutom uppstått en vakans i division VI. En av de fyra division VI-serierna kommer att spelas med ett lag mindre än de övriga – eftersom, just det, IK Viking FK 2 har dragit sig ur.

Frågan är ju om man ska skratta eller gråta. Klubben gör allt som står i deras makt för att hänga kvar i sexan, det är vi och inga andra som blir drabbade av deras beteende – och sen drar de sig ur serien.
Grattis Värmlands Fotbollförbund, den här gången har ni sannerligen lyckats fullt ut!


Det femte elementet…
30 december 2011 : Klockan 22:23

Jag har ärligt talat inte många kvalitéer som fotbollsspelare. Egentligen har jag nog bara en enda och det är att jag, tack vare drygt 20 års friidrottsträning, kan springa fort i jämförelse med de flesta andra i gärdsgårdsserierna. Den enda kvalitén försvinner tyvärr inomhus.

Helst vill jag ha en lång boll ut på en kant att springa på när jag spelar fotboll. Det är okej att få den i mitten också, men av någon anledning ser jag mig som kantspringare. Det är där det finns ytor och det är där ytterst få i division sex och sju hänger med mig.
Alltså är inte inomhusfotboll något för mig. Om man petar bollen och sticker så har den redan rullat av planen innan man hinner ikapp den. Och någon tekniker på små ytor har jag aldrig någonsin varit och kommer heller aldrig någonsin att bli.

Men vid den här tiden på året är det fotboll inomhus – alltså futsal – som står på schemat och denna kväll var det den årliga Mellandagscupen i Deje. Kommunens fyra klubbar lyckas genom celldelning bli till sex lag som delas upp i två grupper om tre. Vi lottades, i vanlig ordning, mot Deje IK 1 och Forshaga IF 2 medan DIK 2 och FIF 1 kamperade ihop med Olsäters SK i andra gruppen.

I första matchen ställdes vi mot våra lokalkonkurrenter från norr. Eftersom jag har 240 på ryggen när jag spelar fotboll kontrade en kille i Deje med att ha 241 och jag misstänker att det betyder att han sprungit 100 meter på strax över 24 sekunder…
Eller så var det hans vikt i pund.
Matchen slutade 1-0 till det Ö-lösa division V-laget efter att vi försvarat oss tappert i femton minuter men ändå tvingats vika ner oss med ett par minuter kvar. Alltså var också chansen att vinna gruppen nästan borta i praktiken. En timme senare var den borta också i praktiken när Deje-gänget slog Forshaga med 4-3. Alltså skulle vi och Forshaga tampas om andraplatsen i gruppen – och vi var tvungna att vinna matchen.

Division VII mot division IV efter hösten och vinterns något skumma turer i den värmländska fotbollen. Men det var division VII-gänget från Tallmovallen som piskade in matchens första mål – och det var sensationellt undertecknad som gjorde det.
Säga vad man vill om futsal, men det handlar väldigt mycket om kontringar och snabba omställningar. Forshaga anföll med tre man, förlorade bollen, och plötsligt hade jag fri väg efter framspelning från Chokladasken. Den jagande FIF-backen misslyckades med att slita av mig både armen och tröjan och tack vare en felträff ställde jag målvakten fullständigt och vi ledde hastigt och lustigt matchen.
Men det blott åtta man starka grönvita laget orkade inte riktigt och med ett par minuter kvar kvitterade FIF och när vi började jaga ledning gjorde de 2-1 och sen började domaren tro att han dömde badminton och blåste frispark för varenda kroppskontakt och till slut var det 4-1 till de svartvitrandiga.

Alltså blev vi trea i gruppen och medan FIF 1 och DIK 1 möttes i final och FIF 2 och DIK 2 möttes i bronsmatch fick vi spela om femteplatsen mot OSK. Efter tio sekunder höll de på att få in bollen bakom vår för dagen inlånade OSK-kille i målet.
Men istället blev det vi – nu i vita tröjor – som gjorde första målet. Och återigen var det undertecknad – nu med nummer 7 på ryggen, så jag misstänker att Deje-killen bytte till nummer 8 till finalen – som lyckades snubbla in bollen. Exakt hur det gick till har jag ingen aning om, men mål blev det i alla fall och återigen var det Chokladasken som passade mig – påstod han efteråt.
Bra länge verkade det dessutom sluta 1-0 till oss. Men Frisören Sören kvitterade i slutminuten och sen brände både Lungan och undertecknad varsin straff (efter femte frisparken får man straff varje gång det blir frispark i den här något suspekta ursäkten för fotboll) innan domarna blåste av matchen och vi fick avgöra den på straffar.
Royal Bank of Tidaholm var stensäker och dundrade in sin sexmetare medan Frisören Sören missade sin och vi slutade femma i cupen.
Förra året blev vi tvåa efter finalförlust mot Forshaga IF – då åkte vi ur sexan.
För två år sen blev vi femma efter seger i femteprismatchen mot Olsäters SK – då vann vi sjuan.


Democracy…
9 december 2011 : Klockan 09:43

Det finns något vackert med demokrati och demokratiska beslut. Det fick vi som var på plats i Sunne igår kväll ytterligare ett bevis på.

Hängde man med på den här bloggen, hemsidan, schloggen, whatever, i slutet av september och början av oktober så fick man klart för sig att jag inte är överförtjust i allt som Värmlands fotbollförbund bestämt i regelväg. Att gnälla och klaga på en blogg, schlogg, hemsida är dock ett ganska dåligt sätt att få till förändring, det är bättre att försöka motionera och rösta på ett möte.
Alltså var jag i Sunne tillsammans med ÖDIK:s ordförande igår.

Vägen dit blev händelserik eftersom vi hamnade bakom en bil som precis skickat en hjort ner i diket och ett steg närmare dödsriket. Föraren var chockad, hjorten var vid liv men i dåligt form och det var kallt och vinter. Polisen fick meddelas, jägare tillkallas och tillslut kunde vi, utan hjortstek, rulla vidare mot Sunne.

Att blott 35 av 134 värmländska fotbollsklubbar anmält sig till tinget tyder på både det ena och det andra, men de som orkat släpa sig dit fick i alla fall mer att säga till om. Plötsligt var en röst värd något liksom.

Mötet inleddes och leddes av min gamla gympalärare från låg- och mellanstadiet hemma i Forshaga vilket kändes suspekt bara det. Den stora diskussionen kom att handla om precis det jag kommit dit för: B-lagen i A-lagsserierna och antalet spelare som får lånas fram och tillbaka.
För hur man än vrider och vänder på det så kan fem division IV-spelare påverka en hel del i en division VI-match. Och framförallt kan en större klubb i princip gå in och styra en hel serie beroende på vilka av sina bästa spelare de väljer att skicka ner i B-laget i vissa matcher. Något som drabbade oss i höstas.

Mitt eget förslag byggde på att helt plocka bort B-lagen och återgå till gamla hederliga reservlagsserier. Det gick inte igenom eftersom det tydligen skulle leda till att en massa bakfulla gamla gubbar skulle tvingas spela reservlagsfotboll på söndagsmorgonen. Tydligen är det bättre att de spelar seriespel bakfulla istället.
Logik i kubik.

Förslag nummer två byggde på att skapa en ren B-lagsserie i division sex respektive division sju eftersom det i alla fall skulle leda till att B-lagen tävlade mot varandra på lika villkor och inte fuckade upp det för småklubbarna. När det förslaget kom upp till omröstning svettades fotbollförbundets folk rätt rejält en stund. Men det gick inte heller igenom eftersom det tydligen blir för långa resor då. Värmland är stort, tydligen.

Sen var det en väldig massa diskussioner om avbytare kontra ersättare, som jag trodde var olika ord för samma sak. Men det visade sig att en avbytare får bytas in och ut hur mycket som helst i en match medan en ersättare bara får komma in en gång. Förbundets förslag byggde på att börja med ersättare i fyran, femman och sexan, för att på så vis komma från ”vi börjar med våra fem bästa spelare på bänken i A-laget, byter in dem efter en halvminut, för då får de spela i B-laget imorgon-syndromet” som råder i värmländsk fotboll framåt höstkanten när B-laget håller på att åka ur serien.
Ett på pappret bra förslag, inte minst för oss som drabbas av syndromet, men det gick inte heller igenom. Så fria byten gäller även fortsättningsvis i alla serier från division fyra och nedåt.

Sen hamnade vi då tillslut på frågan om hur många spelare som får flyttas från A- till B-lag. Regeln, som den såg ut fram till halv nio igår kväll, sa att man fick låta de fem spelare som började A-lagsmatchen på bänken spela nästa B-lagsmatch. En klubb från samma stad som hockeylaget Bofors ville höja antalet till sju. Det röstades ner å det grövsta. Sen stod förbundets förslag fem mot småklubbarnas förslag tre och vid en första ocklärbesiktning tilldömde min gamla gymnastiklärare (som upprepade gånger kallades ”Herr ordförande” trots att hon inte ens är gift och således inte ens kunde vara ”Fru ordförande”) förbundets förslag segern – varvid hela högra delen av lokalen unisont skrek ”Rösträkning” och plötsligt vann vi med 22-15 istället. Och den lilla människan hade gjort det igen.

Så nu slipper vi i alla fall möta halva division fyra och fem-lag i sexan och sjuan nästa år, nu får vi bara möta en tredjedels. För egen del skulle jag fortfarande föredra att ingen spelare alls fick spela i både A- och B-lag samma helg eller samma omgång, men det får väl bli en fråga för ett annat år.

Avslutningsvis fick vi också lära oss att det trots regelverket är helt okej att lämna walk over i sista omgången av serien om man inte känner för att spela matchen och den per definition är betydelselös, det kan också vara bra att veta för alla som är bakfulla en lördagsförmiddag i september och inte känner för att åka en sju-åtta mil för att spela fotboll.


Draw…
3 december 2011 : Klockan 09:00

Så skruvades då bollen med Sverige upp och ingen var förvånad över att det stod Sverige på den eftersom alla andra bollar i den seedningsgruppen redan dragits. Sverige i grupp D ihop med Ukraina, England och Frankrike – och det kunde varit värre, mycket värre.

För på dagen 10 år sedan lottades VM i Japan/Sydkorea och Sverige drogs in i dödens grupp. Den gången konstaterade jag att det förmodligen skulle gå att sammanfatta Sveriges VM-insats med en höjdhoppsterm – att de skulle dra tre snabba. Alltså tre rivningar i höjdhopp, alltså tre raka förluster i fotboll.

Nu blev det inte så. Sverige vann gruppen på det sätt som Sverige alltid vann grupper på den tiden och vara bara ett Anders Svenssonskt stolpskott från att gå vidare till kvartsfinal. Där hade i så fall Turkiet väntat och seger där och Sverige hade varit i VM-semifinal, precis som åtta år tidigare. Those were the days.

Sverige under Lars Lagerbäck – och även Tommy Svensson i USA 1994 – hade en vinnande formel för att gå vidare från gruppspel. Den stavades två oavgjorda och en seger. Seger mot gruppens bottenlag och kryss mot de andra två. Då kvittar det nästan vad de andra lagen ställer till med mot varandra, det är svårt att bli sämre än tvåa i gruppen.
Eller det går ju, Italien körde det konceptet i EM 2004 och slogs ut.
Due-Due, ni vet.
Det går till och med att slås ut ur ett gruppspel efter två segrar och en förlust, men fem poäng på tre matcher är och förblir en vinnande formel.

Så ska vi säga att det blir seger mot värdnationen Ukraina i premiärer och oavgjort mot England och Frankrike i match nummer två och tre. Sounds like a plan.

Av de andra grupperna så kan man ju misstänka att grupp B kommer att bjuda på champagnefotboll i överflöd med Holland, Tyskland, Portugal – och Danmark.
Grupp A känns mer än lovligt suspekt med Polen, Grekland, Ryssland och Tjeckien och är väl i mångt och mycket en effekt av att både Polen och Ukraina seedades i första grupp. Grupp C känns väl lite tuffare än Sveriges grupp med både Italien och Spanien och dessutom Irland och Kroatien och det är ettan eller tvåan i den gruppen som Sverige ställs mot i en eventuell kvartsfinal.
Men det blir en långt senare fråga.
Än så länge är det bara att boka in 11, 15 och 19 juni framför TV:n, om det blir roligare än så är upp till Zlatan och co.


Kvalet är avklarat, lottningen är genomförd… men det var något viktigt kvar också… ja, just det ja, de ska sparka boll också…


Svennis from heaven…
25 oktober 2011 : Klockan 13:42

Så fick han alltså sparken igår den gode Svennis. Det har varit lite väl många sparkar hit och dit för sfinxen från Torsby de senaste åren. Alltså har jag ett förslag till honom. Ett jobb där han kommer sitta säkert: ÖDIK, så klart!

Käre Sven-Göran!

Som jag ser det så finns det bara fördelar med att ta över ett lag i de lägre värmländska divisionerna. För det första så slipper du ju mediadrevet som varit runt dig de senaste åren. Naturligtvis kommer det att väcka enorm uppmärksamhet just vid själva kontraktsskrivandet och kanske första träningen och en match eller två. Men när nyhetens behag väl har lagt sig så blir det en rätt lugn och trygg framtid.

Dessutom kan jag redan nu garantera att ingen av våra spelare eller supporters kommer att klä ut sig till shejk (och då bör du ändå veta att jag äger en riktig ”shejk-dräkt” sedan jag tävlade i Qatar 2002) för att försöka blåsa dig. Jag kan dock inte garantera att inte Forshaga IF eller Deje IK försöker sig på något jävelskap, men jag tror att det är ganska lätt att avslöja dem. Ytterst få oljeshejker pratar trots allt värmländska.

Om vi nu hamnar i division sju nästa år så borde vi med din hjälp snart vara tillbaka i sexan och då tror jag nog att Värmlands fotbollförbund kan vara schyssta nog att låta oss spela i norra serien. Något som leder till att vi får spela en hel del matcher i dina gamla jaktmarker. Redan i år mötte vi ju tre lag med Torsbyanknytning (Velen, Rinn och Rännberg) och ett par i Sunnetrakten (Gettjärn, Bäckalund och Lysvik).

I nuläget finns heller inga som helst planer på att sälja föreningen till någon rik thailändare eller oligark. Något som visserligen leder till att du inte kan värva in stora kända namn med landslagsmeriter. Men å andra sidan misstänker jag att några av de största värmländska spelarna, som är något till åren komna och på väg utför i karriären, gärna stannar till i Östra Deje ett par säsonger för att se och lära av dig.

Det här i sin tur leder ju till att du inte kommer att behöva vara osams med vare sig andra managers eller förbundskaptener (i alla fall inte i fotboll) när det handlar om att få loss spelare till match. Visserligen kanske en och annan spelarfru/flickvän vill ha ett ord med i laget, men som jag har förstått det har du ju god hand med kvinnor sedan länge. Jag är dessutom säker på att du kan övertala våra heltidsarbetande spelares chefer att ge dem en timme eller två ledigt ett par dagar i veckan för att hinna till träningen.

Träningen, ja. Vi kommer förmodligen bara att träna två gånger i veckan, maximalt, vilket kommer ge dig en hel del tid över för att njuta av den vackra naturen. Ja, Värmland känner du ju till, så du vet vad jag pratar om.
Naturligtvis kommer vi ha väldigt svårt att matcha dina löneanspråk. Men vi kan i alla fall erbjuda reseersättning till träning (om du väljer att bosätta dig utanför Forshaga kommun) och till matcher. Och ett par tre bortamatcher i Torsbyregionen varje år gör ju att pengarna tickar in på kontot.

Övriga ledarstaben som består av den gamle avdankade höjdhopparen, glasmästaren och busschauffören har möte ikväll och även om jag förstår att det här kommer lite snabbt på så kan du väl dra ett mail innan sex så jag vet hur du vill att vi ska gå vidare med det här.

Mvh
Stefan Holm, Östra Deje IK

PS: Vårat hopp – ÖDIK i topp! DS


Vi spelar visserligen med Select-bollar, men är det bara det som det hänger på kan vi gärna byta till Mitre…


Spoiled kids…
12 oktober 2011 : Klockan 10:37

Så blev det då seger igår och jag kan lugnt konstatera att: Det trodde jag aldrig! Men ibland är det skönt att ha fel och även om både Polen och Ukraina känns som konstiga val som EM-arrangörer blir fotbollssommaren så oändligt mycket roligare när Sverige är med.

Om man, som jag, är född i mitten av 70-talet så är man inte direkt uppväxt med svenska landslag i fotbollsmästerskap. 1978 spelade Sverige förvisso VM, men då var jag två år och visste ingenting. 1980, 1982, 1984, 1986 och 1988 missade vi i tur och ordning EM, VM, EM, VM och EM. Jag lärde mig istället att älska brasiliansk fotboll och namn som Zico, Eder, Falcao, Socrates, Junior, Careca och så vidare in i oändligheten. Dessutom fick man heja på Danmark och bröderna Laudrup gånger två.

Sen kvalade då Sverige äntligen in till VM 1990 efter ett bragdartat kval där Glenn Hysén var kungen av Wembley i en klassisk 0-0 match. Själv drog jag in 113 kronor på en satsad tia när Sverige slog Albanien med 3-1 i oktober 1989. Men väl i Italien blev det 1-2, 1-2 och 1-2 och bitterheten var total på alla punkter. Dessutom åkte Brasilien ut i åttondelsfinal. Gazza grät, inte av den anledningen dock, utan för att han fick varning i semifinalen och inte skulle få spela den eventuella final som England i slutändan ändå missade eftersom England alltid förlorar mot Tyskland (oavsett skepnad, den gången var det Väst) på straffar.

Nåväl. Det var väl i alla fall något slags vändpunkt för svensk fotboll och trots att Olle Nordin fick bära det så kallade hundhuvudet så kan vi i efterhand konstatera att han var mannen som förde Sverige till sitt första mästerskap på tolv år och som någonstans banade vägen för det som hände fyra år senare.

Och visst missade Sverige EM i England 1996 och VM i Frankrike 1998. Men är man, till skillnad från mig, född tjugo år senare än vad jag är så har man liksom inga större minnen av mästerskap utan svenskt deltagande. Ja, med Sydafrika 2010 som det lysande undantaget då förstås.
Sverige var med i EM 2000, VM 2002, EM 2004, VM 2006, EM 2008 och nu alltså dessutom EM 2012. Snacka om att dagens ungdomar är ena bortskämda slynglar.
Å andra sidan hade min generation ett IFK Göteborg som vann det som då hette UEFA cupen och som så när nådde final i det som idag heter Champions League (ej att förväxla med champinjonligan som är något helt annat. Dock oklart vad.)
Något som å andra sidan är helt osannolikt i dagens fotboll.

Så Sverige i EM nästa år och naturligtvis har räddaren i IT-nöden redan börjat skissa på nästa års EM-tips som en uppföljare till de vi dragit ihop till mästerskapen under det tjugoförsta århundradet.

Den 2 december, om jag är rätt underrättad, lottas nästa års EM i fotboll och det finns få saker som är så spännande som just mästerskapslottningar i fotboll (både kval och slutspel) – och nu är jag alltså inte ironisk!!


Kungen av Wembley - och alla andra platser där han spelat fotboll…


Sjätte sinnet…
1 oktober 2011 : Klockan 21:13

Så blev det då som jag fruktade…

…IK Viking FK 2 slängde väl in större delen av sitt A-lag, som å andra sidan äntligen fick vinna en match i år. Dock inte i division fyra där de egentligen spelade säsongen utan i division sex mot Rännbergs IK med 6-3 så att de hängde kvar i den serien istället för i fyran.

Och Rinns AIK fick låna spelare från Torsby IF i division fyra och hängde därmed också kvar i sexan genom att slå Gettjärns IF med 4-0.

Division sex-fotboll i Värmland är ett stort skämt. Undrar om FC Barcelona har lust att låna ut lite spelare till ÖDIK i division sju nästa säsong…


Vem vet, nästa år kanske han dyker upp på Tallmovallen om det krisar för ÖDIK…


Mean Machine…
28 september 2011 : Klockan 15:13

Att spela fotboll i division VI är en på många sätt intressant upplevelse. Här kommer några berättelser om och funderingar kring årets säsong i den norra värmlandssexan.

Vi kan börja med det faktum att Värmlands Fotbollförbund har valt att inte ha några rena reservlagsserier. Istället blandar man upp sina förbundsserier med de större klubbarnas B-lag. Grundregeln är att de som börjar föregående A-lagsmatch på bänken, upp till fem spelare, har rätt att spela nästa match med B-laget.
Vackert så kanske.
Om det inte vore för det faktum att det är fria byten hela vägen upp till division IV. Alltså kan man i teorin sätta sina fem bästa spelare på bänken i A-laget, byta in dem efter en sekund och sen använda dem i B-laget i en lägre division nästa dag. Det funkar i teorin – och det görs i praktiken!
Något som utan tvekan påverkar utgången av matcherna i de lägre divisionerna. Fem division IV-spelare påverkar helt klart matchbilden i division VI.

Hur kommer man då bort från detta?
Förslag ett: Skapa rena reservlagsserier som de flesta andra förbund har och ta bort B-lagen ur förbundsserierna, om inte det går så:
Förslag två: Låt de klubbar som har A- och B-lag i seriespel uppge en A- och en B-trupp innan säsongen och låt dem möjligen flytta spelare mellan dessa båda trupper under sommaruppehållet, om inte det fungerar så:
Förslag tre: Ingen spelare har rätt att spela för både A- och B-lag samma helg eller samma omgång, om inte det är praktiskt genomförbart så:
Förslag fyra: Skapa rena B-lagsserier i division VI och division VII, vilket i vart fall leder till att alla klubbar med B-lag i seriespel gör upp sinsemellan på samma villkor.

I division VI norra Värmland fanns två B-lag (Forshaga IF och IK Viking FK) och ytterligare ett lag (Rinns AIK) med samarbetsavtal uppåt (med Torsby IF i division IV). När vi mötte Rinns AIK i våras hade vi fullt sjå att ens få ihop en startelva – vi vann den matchen med 5-0 på bortaplan. Höstmatchen vann Rinns AIK med 2-0 trots att vi hade ett bättre lag på benen då än i våras. VI gjorde en riktigt bra match borta mot Forshaga i augusti, men föll med 2-0. Fem dagar senare åkte samma Forshaga, eller inte riktigt samma, upp till Rännberg och förlorade med 8-0. Ett Rännberg som vid den tiden låg bakom oss i tabellen. Men det är klart att ytterst få vill åka och spela B-lagsmatch elva mil norrut en torsdagskväll.
Å andra sidan visade det sig i slutändan att Rännberg använt sig av en avstängd spelare i den matchen och att Forshaga ändå fick segern med 3-0.
Med tanke på dagens datoriserade värld och systemet Fogis dit alla matcher, startelvor, mål, varningar och utvisningar rapporteras till känns det smått ofattbart att en avstängd spelare ens kan tas ut till en match…
Å andra sidan var det ju något som vi tjänade på i bottenstriden, även om det i slutändan inte spelade någon roll då Rännberg ändå slog oss med 4-1.
Vi besegrade IK Viking med 3-0 hemma i våras och lyckades med nöd och näppe få ihop 4-4 borta under hösten. Och det kan ju ha att göra med vilka spelare de hade på bänken i sin A-lagsmatch dagen innan mötet med oss. Normalt sett börjar ju inte lagkaptenen på bänken i fotboll, till exempel…
Nog om A-lag, B-lag och farmaravtal.

En annan intressant aspekt på den här serien är spelare X. Innan säsongen var han spelande tränare för Rinns AIK, men lämnade den klubben strax innan seriestarten. Det kändes trots detta lite märkligt när det visade sig att han ändå var uttagen som domare i flera matcher under vårsäsongen. Bland annat dömde han oss två gånger om. Förvåningen blev dock ännu större när det visade sig att han inte bara varit tränare och dömde matcher i samma serie – helt plötsligt stod han dessutom i mål för Lysviks IF när vi mötte dem i våras. Hur är det över huvud taget möjligt att en och samma person både kan spela och döma matcher i samma serie? Kanske tur han inte gjorde det samtidigt i alla fall.
Han var dessutom uttagen att döma oss mot Gettjärn nu i höst – en match i en bottenstrid där dessutom både Rinn och Lysvik var inblandade. Jag ringde och frågade den domaransvarige om det verkligen var så lämpligt att en spelare i Lysvik skulle döma den matchen – och fick svaret att ”jag trodde att han spelade i Rinn fortfarande…”

Höstmatchen mellan Forshaga och Viking slutade med walk over. Något som helt klart gynnade oss eftersom Viking var – och fortfarande är – ett av de lag vi slogs – och slåss – mot för att hänga kvar i serien. Men ändå spelades matchen och resultatet slutade med tremålsseger för Forshaga – så det gick liksom på ett ut i slutändan ändå.

Sen har vi då det ironiska i att serien inte färdigspelas på samma dag, eller ens på samma helg. Normalförfarandet i en serie i fotboll är att alla matcher i sista omgången spelas samtidigt så att man inte kan spela på något annat lags resultat. Under spelordningsmötet i februari ville Forshaga IF, som alltså har sitt B-lag i vår serie, för allt i världen inte spela sin sista match den 24 september – eftersom A-laget spelade sin sista match i division V den dagen.
I det läget borde ju rimligtvis de som bestämmer, alltså Värmlands Fotbollförbund, ha satt ner foten och bestämt att samtliga matcher i sista omgången blåses igång klockan 11.00 lördagen den 24 september. Istället föreslog VFF att man kunde spela denna sista match lördagen efter – något som flera lag i serien nappade på. Alltså spelades två matcher helgen som gick och tre matcher ska, eller skulle, spelas lördagen som kommer. Bland annat de två matcher som i slutändan avgör om vi hänger kvar eller inte.
Men tre matcher kommer inte att spelas då. Det blir bara två matcher. Detta eftersom just Forshaga, av alla lag, redan nu tydligen lämnat w.o. mot IFK Velen på lördag. Velen har redan vunnit serien, Forshaga kommer att sluta trea oavsett vilket – och eftersom Forshagas A-lag sak spela kvalmatch till division IV dagen efter så finns förstås inte längre något intresse av att skicka ett B-lag till norr om Torsby och spela match. Lite synd om Velen dessutom som inte får äran att avsluta serien och fira seriesegern med en sista match hemma på Leksbråten.

Så nu är bara frågan om vi hänger kvar eller inte. Vi sätter vårt hopp till att Rännberg kan knipa minst en poäng mot Viking trots att de inte har något att spela för och trots att Viking kan krydda sitt B-lag i stort sett hur mycket de vill med division IV-spelare. Och vi sätter vårt hopp till att ett Gettjärn som inte heller har något att spela för kan besegra ett Rinn som brukar krydda sitt lag med spelare från division IV-spelande Torsby.
Och säga vad man vill om division VI-fotboll, men det är inte riktigt samma regler som gäller där som gäller på högre nivåer.


Alla lag är jämlika, men i Värmland är vissa fotbollslag mer jämlika än andra…


King Pin…
25 september 2011 : Klockan 19:43

Det var den 15 juni senast det hände. Men igår hände det igen. ÖDIK:s herrlag vann en match och det var på många sätt på tiden att det hände.

Årets division VI norra inleddes precis som den avslutades för Tallmovallens grönvita hjältar – med en 2-0-seger på hemmaplan. Tyvärr var väl de sexton matcherna däremellan inte riktigt lika poänggivande. Eller det var det ju, vi tog tolv poäng på de matcherna, utöver de sex vi tog i premiären och epilogen. Arton poäng blev det alltså totalt, en målskillnad på minus tolv och i skrivande stund på säker mark med en åttondeplats i tabellen.

Lysviks IF som stod för motståndet igår slog oss i vårmatchen med 2-1 – efter ett nickmål i sista sekunden. Vi hade många spelare borta den gången, men höll ändå jämna steg med dem sett över nittio minuter. Igår hade vi i stort sett ordinarie uppställning – och då var vi steget före i stort sett hela tiden. Lungan slog in en straff i första halvleken. Sen sprang sig undertecknad till ett friläge och gjorde som Torres – sköt i burgaveln. Gick alltså miste om att dubbla årets målskörd i serien, men en sån här dag ordnade det sig ju ändå. Hejja tog en straff i andra vid ställningen 1-0 och visade varför han blev vald till årets spelare i ÖDIK av både spelarna och ledarna (och fick Lego i pris…) – och sen tryckte DJ Snarka in 2-0. Ett viktigt mål på många sätt.
Dels avgjorde det matchen och dels gav det oss lite mer andrum i tabellen.

Nästa lördag avgörs så vårt öde i division VI och vi är i händerna på två lag som redan säkrat kontraktet och inte har mer än äran att spela för – och chansen att spela det lag de möter ur sexan.
Först har vi Rännbergs IK som möter IK Viking FK 2: seger för RIK och Viking åker ur, oavgjort i matchen och Viking åker ur, seger för Viking och de hänger kvar – och vi hänger på den så kallade gärdesgården eftersom hagforsingarna går förbi oss.
Sen har vi Gettjärns IF mot Rinns AIK: Seger för GIF och Rinn åker ur på målskillnad (om inte Rännberg tar poäng av Viking vill säga…) eftersom vi vann med två mål räcker det att GIF vinner med ett för att vi ska vara före RAIK, vid oavgjort eller seger för RAIK hänger de kvar oavsett vad som händer någon annanstans i hela världen.
Så det är väl bara att hoppas att Viking inte ställer upp med hela A-laget i B-laget och att division IV-laget Torsby IF inte lånar ut hela sitt A-lag till farmarlaget Rinn…
…den värmländska fotbollen och dess b- och farmarlagssystem är onekligen en historia för sig. En story på detta tema kommer när serien är färdigspelad och alla valser är dansade.

Efter gårdagens match väntade fest, lekar och bowling. Jag visade mig vara helt okej på att studsa pingisbollar på tre tallrikar och ner i en vattenhink, jag var skaplig på att med förbundna ögon rota i äckligheter i jakt på mynt och jag, som den ende spik nyktre i sällskapet, visade mig bowla bättre än någonsin – tills tiden tog slut…
…105 poäng i första bowlingserien skrämmer ingen, utom möjligen mig själv. Men sen rullade klotet min väg. Ett urgammalt personbästa på 163 poäng var på väg att ryka när jag drog in tre spärrar och fyra strike på sju omgångar. I åttonde rutan blev det bara 4+4, men jag stod på 147 poäng när skärmen släcktes och kloten inte längre fick rulla. Men jag får helt enkelt åka till första bästa bowlinghall snart och se om formen håller sig också då.


På Stuckeybowl tog tiden minsann aldrig slut. Men så var "Ed" också en av tidernas absolut bästa TV-serier…


City of Angels…
19 september 2011 : Klockan 10:42

Det blir allt mindre utrymme för mitt kära grönvita ÖDIK att få spela kvar i division VI också nästa år. Det år som skulle ha blivit en klang-och-jubel-föreställning när klubben fyller 80 år håller kort sagt på att gå åt helvete.

Annars började det ju så bra igår. Eller egentligen började det inte bra alls. Med ett antal skador och sjukdomar i truppen blev vi till slut bara tretton man som styrde kosan förbi Sunne, Torsby, Velen och Sörmark innan vi hittade fram till Östmark och Åsbyvallen där Rännbergs IK spelar sina hemmamatcher.
Jag må ha idrottat på ytterst elitnivå och hoppat inför hundratusen åskådare i OS-, VM- och EM-finaler jorden runt. Men att komma till en fotbollsplan på den värmländska vischan är fascinerande – om än på ett helt annat sätt. Man åker och åker och åker genom skog och förbi sjöar, förbi åkermark och Tossebergsklättar, man undrar hur det överhuvudtaget kan bo någon människa så långt bortom all mat, det är ett Elvis café till höger, en ICA-butik strax därefter och man inser att det inte bara bor människor där, de spelar dessutom fotboll och de gör det helt ok.
Förr fanns det både fotbollsplaner och lag i varenda liten by i hela landet, det är väl kanske inte riktigt så längre. Men det är skillnad på att spela fotboll mot Bäckalund, Gettjärn och Rännberg och att hoppa höjdhopp i Sydney, Aten och Peking.
Å andra sidan är det fotboll, eller snarare all form av idrott, på den här nivån som är grunden för allt det där andra. Utan en fotbollsplan i Rännberg, ingen Zlatan i Milano, typ…

Matchen började i alla fall bra för oss igår. Den evigt unge gjorde snyggt 1-0 redan efter sex minuters spel. Och snyggt var det dessutom. Hade han missat, vilket han inte gör, så hade jag förhoppningsvis hunnit fram och petat in bollen istället, vilket jag inte behövde.
Men sen var det roliga slut. Fadern och sonen i hemmalaget, för dagen helt i grönt medan vi var helt i vitt, gjorde två mål var och vi gjorde inga alls och därmed var sagan all och det blev tretton mil hem med 1-4 i bagaget, och roligare kan man ju ha det. Det är alltid bra mycket kortare väg hem när man har vunnit. Tretton mil från Rännberg till Karlstad efter en förlust var betydligt längre än hur-långt-det-nu-är från Brisbane till Karlstad efter en seger.
Och nu har vi inte längre saken i egna händer.

På lördag spelar vi årets sista match när vi tar emot Lysviks IF hemma. Vi ligger tia och sist i serien på femton poäng, LIF ligger platsen före oss på samma antal poäng men med fyra måls bättre målskillnad.
Vårens möte lagen emellan slutade med seger för LIF – efter ett synnerligen onödigt nickmål i absolut sista sekunden. Bittert, bittert, kamrat, som Dan Andersson en gång skaldade.
Alltså har vi revansch att utkräva.
Slutar lördagens match oavgjort åker båda lagen ur. Vinner vi avancerar vi till den säkra åttondeplatsen och petar ner IK Viking FK 2 under strecket för nedflyttning med sina sjutton poäng, och betydligt sämre målskillnad än oss.
Men sen blir väntan en vecka lång eftersom division VI norra Värmland måste vara den enda serien i världshistorien där inte sista omgången avgörs på samma dag!!!
Dessutom har Viking inte längre något att spela för med sitt A-lag som åker ur division IV och kan således stoppa in hela A-laget i B-laget i sista matchen.
Så halmstrået för att hänga kvar är varken stort eller starkt, men det gäller att ta tag i det och slita så mycket det bara går.

I kvalitetstidningen Aftonbladet kan vi idag läsa om en antikhandlare som är tvärsäker på att skådespelaren Nicholas Cage är en odödlig vampyr. Detta eftersom han hittat ett 140 år gammalt fotografi av en man som är misstänkt lik Cage. Alla vi som sett ”Änglarnas stad” vet ju hur det egentligen ligger till, men det är en annan sak. Däremot kan vi ju konstatera att både jag och Cage nu alltså blivit avslöjade.


…And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am…


Hem till Midgård…
11 september 2011 : Klockan 21:14

Senast jag spelade fotboll i Hagfors mötte jag en blåvit legend och barndomsidol i form av röde Ruben Svensson. Den gången såg Thomas Ravelli till att allt avgjordes på straffar. Idag avgjordes det också med en straff.

Den 28 maj firade IK Viking i Hagfors 100 år. Jag var på Hagforsvallen för första gången sen den 25 september 1990 och var med i ett kändislag som mötte en Viking-kombination. Jag gjorde vårt första mål och brände en straff i den straffläggning som Ravelli såg till att ordna genom att ge bort ett kvitteringsmål i sista minuten. Men vi i VIG-laget vann matchen och jag fick för första gången i mitt liv kliva in i en limousine.
Vackert så.

Idag var det seriematch och det var en helt annan sak.
Dels fick vi inte spela på A-planen. Den med de röda stybbanorna runt. Dels var det allvar och kamp om poäng mellan två bottenlag i division VI norra. Dels var det, milt uttryckt, inte riktigt lika gott humör på planen som i maj.
Vi gjorde 1-0 redan efter ett par minuters spel, elegant nickmål av Captain Morgan – som inte alls är kapten, men om han varit det så – och höll tätt bakåt tills det återstod ungefär lika mycket av första halvleken som det gått av densamma när vi gjort mål. 1-1 på ett långskott och halvtidsvila strax därefter.
Sen gjorde hemmalaget 2-1 och vi svarade med att göra 2-2 strax därefter. På ungefär samma typ av långskott som de hade kvitterat på. Bollen hängde kvar i luften i en evighet, den entaliga publiken hann gå och köpa kaffe och komma tillbaka igen, de hann gå iväg och köpa en korv med extra senap på…
…sen började bollen dala ner mot målet. Och in i detsamma och google-Bank hade gjort sitt första seriemål för året.

Vi tog över alltmer av spelet och precis som vi haft bud på 2-0 innan de kvitterade hade vi nu bud på ledning med 3-2 – när de fick straff.
Och naturligtvis förvaltades den och vi låg under igen.
Men säg den lycka som varade för evigt för våra motståndare denna eftermiddag. Vi rullade upp snyggt, fick ett klockrent inlägg från högerkanten och Stålmannen kvitterade till 3-3.
Sexton minuter kvar att spela.
Med elva minuter kvar gjorde de 4-3. Ridå ner – igen.
Vi lyfte upp ännu mer, ner på trebackslinje, full fart framåt. Skapade chanser. Och missade dem. Fick frisparkar. Och sköt bort dem. Slog passningar. Och sprang offside.
Tiden började rinna ut.
En sista frispark ett par meter utanför straffområdet. Hela laget upp, bollen in mot mål – och hands på hemmalagets lagkapten.
Straff!
Det är dramatik i division sex. Det finns få saker som är så allvarligt som division sex-matcher i fotboll. Vi kan väl konstatera att dagens fem utdelade varningar var kraftigt i underkant. Det blev så klart högljudda protester från hemmalagets sida när vi som bortalag fick en straff i absolut sista sekunden. Men straff är en straff, ett domslut ett domslut.
Lungan klev fram, tryckte iskallt in den till 4-4 och matchen var över så fort avsparken var slagen.

En poäng som kan visa sig bli viktig i en galet jämn bottenstrid. Fem lag inom två poäng i skrivande stund och två omgångar kvar att spela. Allt är öppet, men vi är med i racet och ovanför nedflyttningsstrecket på målskillnad just nu.


Trots både brassar, bulgarer, liberianer och ghananer i IK Viking av idag kan ingen någonsin mäta sig med röde Ruben


A thousand words…
7 september 2011 : Klockan 08:32

Så ordnade det sig ändå till slut igår kväll. Det var mållöst i en timme och lite till, men när bubblan väl sprack tack vare en, annan, kille som spelat för mycket vänsterback så rann det iväg till ett rätt normalt resultat.

Vi kan väl alla vara rörande överens om en sak. Och det är att om Sverige INTE hade slagit San Marino igår så hade det fått alla tidigare svenska idrottsfiaskon, de som stavas costaricaner, vitryssar och japaner, att framstå som en lätt viskning i jämförelse.
San Marino ligger sist på FIFA:s världsranking och även om det säkert finns en del andra småländer som är minst lika dåliga, eller till och med sämre, så SKA Sverige krossa ett land med mindre än 30000 invånare. Och det gjorde vi ju också till slut, det är ju alltid vi när det går bra och de när det går dåligt. De, landslaget, förlorade mot Ungern i fredags, men vi, Sverige, slog San Marino igår. Blev dock inte de 6-0 jag förutspådde i en bildtext här nedanför igår, men jag nöjer mig med 5-0 en dag som den här. Inte minst när det redan i halvtid igår fanns en facebook-grupp för oss som tyckte det hade varit roligt om matchen slutade 0-0.

Fortfarande mycket matematiska formler och beräkningar om vad som gäller för att Sverige ska bli bästa tvåa och gå direkt till EM. Men tydligen har statistiska centralbyrån och dess underhuggare enats om att det räcker med att vi ”bara” besegrar Finland borta och Holland hemma – sen är vi EM-klara.
Fast det där ”bara” är nog inte så bara. Holland gjorde 2-0 borta mot Finland igår. Men är det något som vårt broderland i öster har för vana så är det att göra kanonmatcher mot storebror Sverige – inte minst i Helsingfors. Att sen gå in och besegra världsettan Holland lär inte heller bli någon enkel uppgift, oavsett om de är EM-klara eller ej. Jag har en känsla av att oranjeboom sätter en hel del ära i att gå genom kvalgruppen helt utan poängförlust…
…dessutom ska vi aldrig någonsin glömma att Ungern jagar oss som en blodtörstig iller som trea i gruppen också.
Apropå både Finland och Helsingfors så är det finnkamp där i helgen. Fast det får vi nog anledning att återkomma till när det är så dags.

Själv har jag snöat in totalt på Wordfeud de senaste två dagarna. Efter att iPad’en legat i det närmaste orörd sedan min svåra Tiny Tower-craving för ett par veckor sedan så är det nu Wordfeud-besatthet som gäller. Och än så länge går det riktigt bra – elva spelade matcher har resulterat i elva raka segrar. Plus att jag leder samtliga av mina just nu pågående matcher. Skönt att alfapet-träningen med bröderna brothers i Grossbol för femtontalet år sen äntligen gör något slags nytta!

Avslutningsvis, bäst just nu: Adele – Rolling in the deep!


Som tur var gick den här besattheten över efter en vecka ungefär, nu är det nya cravings som gäller…


Min vänstra fot…
6 september 2011 : Klockan 08:24

Vid ett upphopp i höjdhopp är trycket på upphoppsfoten i runda slängar åtta gånger kroppsvikten. Väger du 70 kg är trycket alltså 560 kg. Enkel matematik. Det bevisar också ett par saker: Kroppen är stryktåligare än vad man tror, kommer du fel gör det ont och ju mer du väger desto ondare gör det.

Fotbollsträning på Tallmovallen i blötan igår. Redan för drygt två veckor sedan trampade jag snett i matchen mot IFK Velen. Men eftersom jag var bra igång och varm så kändes inte stukningen så illa just då. Det var desto värre och mer svullet dagen efter.
Igår, när vi körde kvadraten (något som jag inom parentes sagt är fullständigt värdelös på) så hände det igen. Ett lättare snedtramp, men det kändes ändå helt ok. I och med att det var så pass nyligen det hände senast så är ju foten lite smått glapp redan från början – och ju oftare man trampar snett, desto mindre ont gör det nästa gång.
Alltså krigade jag och vänsterfoten vidare.
Avslutningsövning, en man får en boll på kanten, lyfter in den mot två andra som försöker avsluta. Enklast möjliga alltså. Hög boll kommer, jag vet att jag inte kommer att nå den ens om jag hoppar högre än jag någonsin har gjort, bestämmer mig på en bråkdels sekund för att ändå hoppa och markera att jag försöker. Då smäller det igen.

Jag väger inte längre 70 kg, jag väger mer. Jag är inte längre lika stark i fotlederna som jag en gång var, jag har inte kört fotstyrka på över tre år.

Jag landade inte snett dock. För jag kom aldrig så långt. Redan när jag satte i foten för att hoppa upp så vek den sig under mig och jag kunde liksom nästan höra – framförallt känna, men nästan höra – hur ledband och ligament och fan och hans moster drogs ut där nere i det som en gång var mitt viktigaste arbetsredskap och som jag därför vårdade ömt.
Jag måste börja ta hand om mina fötter igen, det är då ett som är säkert.

När jag haltade av planen kändes det som om jag skulle vilja både svimma och kräkas.
Frågan var bara vad som skulle hända först när jag rasade ihop bredvid målet och bakom planen. Lyckligtvis var lagkamrater snabbt på plats. Killen som spelat för mycket vänsterback var fram och offrade sin helt igenom äkta Hugo Boss-tröja köpt i Bulgarien för tjugotvå kronor för tio år sen. Med den la han tryck på foten. Coach Bellan tryckte samtidigt till med sina starka nävar. När jag tröttnat på att ligga på rygg i blötan så haltade jag den långa vägen – för naturligtvis var vi på A-planen och inte på B-planen – till omklädningsrummet, spolade kallt vatten på fothelvetet i ett tiotal minuter, knäckte en ispåse, drog en binda runt och led en stund till.

Men faktum är att den fot som jag trodde inte skulle gå att stödja på över huvud taget idag känns riktigt bra. Ett par varv tejp på träningen imorgon och jag borde i alla fall kunna vara med och leka lite. Sen är det bara att börja köra fotstyrka ordentligt framöver, annars lär det inte bli något veteran-SM i höjdhopp nästa år heller.

Ikväll är det San Marino-Sverige, ska vi tippa på att det blir en 6-0 till Sverige eller så.


Någonstans i gyttret ligger en fotbollsplan där Sverige förhoppningsvis vinner solklart ikväll…


A beautiful mind…
3 september 2011 : Klockan 10:56

Det blev en tung fotbollskväll igår. Både på Tallmovallen och på det som hette Népstadion när jag senast var där och hoppare. Men jag tycks helt uppenbart ha gjort någon form av intryck på en man i en bruksort längs Klarälven.

Det har varit en tung säsong för ÖDIK så här långt i norra sexan. Det började bra med två rakar segrar, 7-0 i målskillnad och faktiskt serieledning efter två omgångar. Sen har det dock inte gått lika bra. Vi har varit nere och vänt på niondeplatsen, av tio lag, men lyckades via 2-2 förra fredagen masa oss upp till säker mark på åttondeplatsen.

Igår mötte vi IFK Munkfors, som ligger tvåa och jagar kvalplats uppåt till division fem. Vårens möte lagen emellan slutade 1-0 till munkforsingarna efter ett lycka till-skott från 30 meter i en match där de å andra sidan hade ett totalt spelövertag.
En poäng för oss skulle, hur man än vrider och vänder på saken, ha varit en framgång igår. Och det såg riktigt bra ut – riktigt länge. 0-0 stod sig första halvleken ut och även om de helvita gästerna hade spelövertaget så skapade de inte speciellt mycket. Och när ett på pappret bättre lag inte lyckas göra mål blir de till slut stressade och irriterade – det slår liksom aldrig fel.
Klockan tickade och tickade och tickade också i andra halvlek – men tillslut brast fördämningen bakåt och vi släppte in en boll med bara 10 minuter kvar…
…och sen en till fem minuter senare…
…och av den där välbehövliga ”bonuspoängen” som vi kunde snott från ett topplag till vår bottenstrid blev till slut intet.

Och trots att jag bara spelade ett tjugotal minuter igår så måste jag ha gjort något slags intryck på invånarna i bruksorten eftersom jag inatt fick ett meddelande på facebook från en för mig okänd vaktmästare boende i Munfors att jag är ”en snobbig diva”.
Återstår att se om fortsättning följer i den frågan…

Lika illa som för ÖDIK gick det ju för Sverige igår, fast på sätt och vis tvärtom. För medan vi spelade på hemmaplan och var nederlagstippade var Sverige favoriter och spelade borta. Sedan några år tillbaka är den mäktiga stadion i Budapest omdöpt efter Ungerns störste spelare genom tiderna, Ferenc Puskás, men när friidrotts-EM gick där 1998 hette den fortfarande Nápstadion – som, om jag är korrekt underrättad, betyder Folkets stadion.
När Sverige spelar kvalmatcher där så brukar ju allt ordna sig med att Zlatan gör något synnerligen suspekt mål på övertid. Också den här gången avgjordes ju hela den så kallade tjottaballongen i slutminuterna – synd bara att det var Ungern som satt det avgörande målet…
Jag tänker dock inte ge mig in i den matematiska härva som . Också den här gången avgjordes ju hela den så kallade tjottaballongen i slutminuterna – synd bara att det var Ungern som satt det avgörande målet…
Jag tänker dock inte ge mig in i den matematiska härva som det innebär att försöka reda ut vilka chanser Sverige har att bli bästa tvåa i kvalet och gå direkt till EM i Polen/Ukraina nästa år, de hypoteserna lämnar jag åt kvällspressens experter och nöjer mig med att konstatera att allt det där ändå löser sig tids nog.

Precis som det förhoppningsvis gör för ÖDIK i division VI norra Värmland. Med tre matcher kvar att spela är den matematiken nämligen tämligen enkel: Vi har tre matcher kvar att spela, vi har bland annat kvar att möta båda de två lag som ligger bakom i oss i tabellen och om vi slår dem båda två så hänger vi kvar i serien!
Sen får bodybuildern från Munkfors tycka vad han vill.


Här blev jag EM-sjua när det hette Népstadion, igår förlorade Sverige på Ferenc Puskás Stadion…


Den tunna vita mållinjen…
27 augusti 2011 : Klockan 09:17

När jag gick i första klass och vi lärde oss alfabetet gjorde vi, som väl alla ettagluttare gör, en bokstavsbok. Vi lärde oss bokstav för bokstav och ritade en bild i en bok. De flesta ritade en zebra på bokstaven z. Jag ritade Zico.

1982 gick fotbolls-VM i Spanien och jag, som så många andra, förtrollades av det magiska brasilianska landslaget. Det bästa lag som aldrig vunnit VM. Fortfarande mytomspunna i världen i allmänhet och Brasilien i synnerhet. Namnen klingar fortfarande, nästa 30 år senare, poetiskt vackra: Eder, Falcao, Socrates, Junior, Serginho, Leandro… och Zico!!

Ett anfallsglatt och sambaspelande Brasilien tycktes oslagbara – tills de mötte sina banemän i Italien. Och framförallt Paolo Rossi. I andra gruppspelets helt avgörande match, där det hade räckt med oavgjort för brassarna, gjorde Rossi tre mål, Dino Zoff tokräddade en brassenick på mållinjen och Italien vann med 3-2. Sen vann de hela VM, Rossi blev skyttekung och Zoff ficka lyfta den kanske inte snyggaste pokalen i världen mot den spanska himlen.

Vid kvart i nio igår kväll återuppväcktes Dino Zoff för ett ögonblick på Klättevi i Gettjärn. Av den där sexåringen som 1982 drömde om att bli fotbollsproffs blev det en halvhyfsad höjdhoppare och en, för tillfället, division VI-spelare i fotboll. Igår kväll spelade hans grönvita ÖDIK mot Gettjärns IF i en så kallad sex poängs-match. Vi tog ledningen med 1-0 på straff, helt utan min inblandning, ökade på till 2-0, ännu mer utan min inblandning, tappade till både 2-1 och 2-2. Jag var nära att göra 3-2 med ett par minuter kvar. När blott tjugo sekunder återstod av matchen fick hemmalaget hörna. Domaren räknade ner sekunderna, hörnan slogs. Jag var för stel för att nå den med mitt utsträckta ben och rensa bort den. Istället nådde bollen fram till en rödvit hemmaspelare som fick den mot mål…

…och där dök den reinkarnerade, nåja, han lever ju fortfarande, Dino Zoff upp i en lila tröja med nummer 73 på ryggen. Om bollen var över mållinjen eller inte stod jag för dåligt till för att se. Det gjorde också domaren som trots vilda protester gjorde wash-out och hävdade att det inte var mål. Dino Zoff Larsson hann inte mer än sparka iväg en utspark förrän matchen var slut och vi fick med oss vår första poäng på läääääänge i serien.

Efter fem raka förluster och en tredjeplats som blivit en niondeplats, en häng-på-kval-plats-uppåt som blivit slåss-för-varje-poäng-för-att-hänga-kvar, var den där enda poängen rätt mycket värd med en sådan avslutning på matchen. Närmast väntar IFK Munkfors hemma på Tallmovallen nästa fredag. Ett Munkfors som jagar uppflyttning till division V och som slog oss med 1-0 i våras. Vi har inget att förlora i en sådan match – men desto mer att vinna.

Zico? Det senaste jag hörde om honom var att han var på väg att bli förbundskapten i Irak. Det är också en verklighet, precis som division VI norra Värmland är det.


A som i Apelsin. B som i Bil. Z som i Zico…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011