Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


20 years after III…
21 december 2011 : Klockan 11:15

2011 har, till skillnad från 2012, 365 dagar. Av dessa 365 dagar finns det blott en enda då jag verkligen skulle vilja hoppa höjdhopp. Och det är idag.

Den 21 december har de senaste haft en speciell plats i mitt höjdhopparhjärta. Det finns andra datum som också haft det av olika anledningar. 11 januari, 20 februari, 22 februari, 11 mars, 18 juli, 22 augusti och säkert några till. Det finns ju trots allt en del att välja på därute.

Den 21 december 1991 var en lördag. Allt och ingenting har ändrats på de 20 år som har gått sedan dess. Klockan var kvart över elva den förmiddagen när ribban äntligen låg kvar där den skulle.

Sommaren 1991 hade jag klarat 194 cm som bäst. Detta skedde en regnig augustilördag i Värnamo. Sen gjorde jag ytterligare ett par tävlingar över 190 cm den sommaren, men framförallt kändes drömmen om 200 cm allt verkligare. Alltså hade jag i slutet av augusti då och då kastat upp ribban dit på träning. Utan att vara riktigt nära ska dock tilläggas. Men när vinterträningen började framåt höstkanten så hamnade ribban där uppe var och varannan träning – men den låg inte kvar.

8 december hade jag varit snubblande nära i samband med ungdoms-DM inomhus. Jag vann tävlingen på 190 cm och höjde en decimeter och kom närmare och närmare och hade jag bara haft en fyra-fem försök istället för tre så hade jag förmodligen klarat. Sen opererade jag bort en elak leverfläck på ryggen och fick inte hoppa höjdhopp alls på tio dagar och suget efter att hoppa växte och växte och växte.

Den 19 december, inbillar jag mig, hade vi träning i gympasalen vid Centralskolan – heter väl Sannerudsskolan now-a-days, och jag gjorde ett par hopp på typ 180 cm (fast jag inte fick för såret på ryggen och dessutom bara hade gympadojjor på mig) och det lyfte och jag såg fram emot lördag.

Våxnäshallen är inte världens mest välbefolkade plats en normal lördagförmiddag. Den sista lördagen före jul är sällan något undantag. Så vitt jag minns det var vi fyra personer i hallen när klockan på väggen tickade mot kvart över elva. Jag och farsan, såklart, och Kjell Hällsten och hans höjdhoppande son Mattias. På ”hyllan” som nu för tiden är inbyggd till konferensrum satt Anders Rydén ihop med två av sina höjdhoppare, Mattias Lalin och Ola Svenssohn som inom kort snart skulle petas ner från nummer ett och två i Värmland till nummer två och tre.

Två knappa rivningar, upp med ribban en tredje gång, höjden var två meter och för allra första gången låg den darrande kvar däruppe och jag hade äntligen klarat drömgränsen två meter och kunde kalla mig höjdhoppare på riktigt!

Sen gjorde vi misstaget att kontrollmäta höjden och kom fram till att det bara var 199 cm…

Men det ställningen visar i ändarna är den höjd man har klarat på träning, så enkelt är det bara. Totalt kom jag att göra oräkneliga träningshopp över 200 cm på allehanda olika sätt, det blev 408 tävlingar och ett antal tävlingshopp (som går att räkna fram om den svenske rekordhållaren är intresserad av att jämföra…) genom åren. Men det där första klarade hoppet kommer alltid att vara speciellt.

Det är precis därför jag verkligen skulle vilja hoppa höjdhopp idag. Frågan är om mitt knä låter mig göra det…


8 december 1991 blev det inte 200 cm på tävling, det fick vänta i tretton dagar och en leverfläck mindre…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011