Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Samtliga rubriker
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
  I väntan på vem då?
  Saker som inte längre är
  First blood
  The Italian job
  Vad håller jag på med?
  Buss på
  Hobbiten
  Isbjörnar…
  Dream League Soccer
  På inte speciellt allmän begäran
  GOTT NYTT ÅR
  GOD JUL
  EM-TIPSET
  Fem över tolv - 136 dagar…
  Hur klarade vi oss förr…
  Fem över tolv - 143 dagar kvar…
  Going greek…
  Istanbul was Constantinopel…
  Om nio mil i fädrens spår…
  Ett oskyldigt litet bus…
  Neverending story…
  De imperfekta…
  Det blir som vi tror…
  Gustavs grabb…
  Ett skämt kallat fotboll…
  Superman returns…
  Gengångare…
  Hotellet i hörnet av bitter och ljuv…
  Låt det ta sin tid…
  Al Capone…
  Fem över 12 - 198 dagar kvar…
  Himmel över London…
  Där drömmar föds…
  När magin tar slut…
  Svår svårare Ekwall…
  Fem över 12 - 215 dagar…
  Det femte elementet…
  Lifesaver…
  Vet de ens att det är jul?
  Fem över 12 - 226 dagar…
  20 years after III…
  Här och nu eller där och sen…
  Democracy…
  Finnish line…
  Draw…
  Bury my heart at Wounded Knee…
  Ödets ironi…
  En dag…
  Changes…
  Fem över 12 - 254 dagar…
  Fem över 12 - 255 dagar…
  Fem över 12 - 257 dagar…
  The Affair…
  Fem över 12 - 259 dagar…
  Fem över 12 - 261 dagar…
  Fem över 12 - 262 dagar…
  Fem över 12 - 264 dagar…
  Siffrornas magi…
  Fem över 12 - 265 dagar…
  Värt att dö för…
  Fem över 12 - 269 dagar…
  Fem över 12 - 271 dagar…
  Campione…
  Nattåg till Lissabon…
  Fem över 12 - 276 dagar…
  En fråga om tid…
  Fem över 12 - 278 dagar…
  I love you, Ich liebe dich…
  Fem över 12 - 279 dagar…
  Svennis from heaven…
  Quiz show…
  Månen tur och retur…
  Runaway Bridie O'Reilly…
  Ocean's Twelwe
  Fem över 12 - 287 dagar…
  Fem över 12 - 288 dagar…
  You'll Never Walk Alone…
  Fem över 12 - 289 dagar kvar…
  The turning point…
  Fem över 12 - 291 dagar…
  Att tänka som - en höjdhoppare…
  Fem över 12 - 292 dagar…
  Fem över 12 - 294 dagar…
  Fem över 12 - 295 dagar…
  Spoiled kids…
  Oranjeboom…
  Jumping university…
  Fem över 12 - 298 dagar…
  Me and my monkey…
  I höst ringer Horace…
  Almost unreal…
  Fem över 12 - 303 dagar…
  Fem över 12 - 305 dagar…
  Att se med nya ögon…
  Sjätte sinnet…
  Fem över 12 - 306 dagar…
  Highway…
  O Brother, Where Art Thou…
  Mean Machine…
  King Pin…
  Eleven…
  The busy world of…
  City of Angels…
  De små, små detaljerna…
  Slapshot…
  The time machine…
  Different jumps…
  Chinatown…
  The house that Pep built…
  Eviva España…
  Dagens fundering…
  Hem till Midgård…
  Ten…
  Those were the days…
  61 timmar…
  In the ghetto…
  Quem dii diligunt, adolescens moritur…
  A thousand words…
  Min vänstra fot…
  Back to the Future…
  Gillar jag det jag gillar?
  Crescent dawn…
  A beautiful mind…
  Election…
  20 years after 2…
  Information till Aftonbladet…
  20 years after…
  A night less ordinary…
  En annan väldigt rolig lek…
  Räkna med bråk…
  Seven…
  Drömmarnas horisont…
  Den tunna vita mållinjen…
  Fredagen den trettonde…
  Holm vs Sjöberg…
  Jag undrar…
  Evigt ung…
  Ett nytt hopp…
 Tio senaste rubrikerna

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Varannan lördag har jag en egen sida i Värmlands Folkblad under rubriken HOLM. Huvudparten av sidan är ägnad åt en krönika, men där finns också ett par andra delar, såsom en sifferexcercis, ett boktips, ett minne och en ranking över högt och lågt. Min tanke är att publicera dessa krönikor med mera här på schloggen dagen efter att de funnits i tidningen.


Siffrornas magi…
13 november 2011 : Klockan 13:20

Igår var det 11-11-11, alltså den elfte i elfte elva. Så många fler ettor kan det inte bli i ett datum och på den tiden det var två till var det nog ingen som egentligen hade någon större koll på att det var det. Däremot har siffror och deras magi har alltid fascinerat mig.

En ögonblicksbild från ett kök i Forshaga för nästan 30 år sen.
Familjens yngste, och på helgerna morgonpiggaste, medlem sitter på sin pappas stol med en miniräknare framför sig. Han upphör aldrig att förundras över de beräkningar han genomför. Att 123+987 blir 1110, att 456+654 blir samma sak, att 147+963 och 258+852 också ger samma slutresultat. Det funkar på diagonalen med, 159+951 och 753+357 ger också det 1110 som svar.

Det var naturligtvis ingen världsomvälvande upptäckt jag gjorde där vid köksbordet i unga år. Inget ingen upptäckt före mig, inget som gav något nobelpris eller så. Allt jag gjorde var att leka med siffermenyn på en helt vanlig miniräknare och tryckt in siffrorna i ordning och åt olika håll. Det är också här man kan tycka att det är värt att ägna en minut eller två åt att fundera på varför en mobiltelefon har siffrorna 1 2 3 i den övre av tre rader medan en miniräknare har dem i den undre.

Sådär.
Då har vi alla funderat färdigt på det, inte nått något resultat och kan glatt gå vidare.

Siffror har alltid varit min grej. Mycket mer än bokstäver. Jag älskade matten i skolan och tävlade redan på lågstadiet om att ligga längst fram i matteboken. Jag gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet och har, förstås, läst två terminer statistik på universitet. Jag har varit hej och du med plus och minus, ekvationer och derivator, median och medelvärden så länge jag kan minnas.

En av mina favoritfilmer är For love of the Game med Kevin Costner i huvudrollen som legendarisk baseballspelare. I en scen frågar hans dejt för kvällen, hon blir mer än så sen, om han förlorar ofta. Han konstaterar krasst att han förlorat 134 gånger. Hon höjer på ögonbrynen och undrar förvånat om han verkligen räknat dem. Varvid han svarar att de, alltså baseballspelare och supportrar, räknar allt.

Baseball är ingen stor sport i vare sig Forshaga, Värmland eller Sverige. Annars inbillar jag mig att den passat mig utmärkt. Å andra sidan är ju friidrott också en sport som bygger på siffror och absoluta tal på både längden och tvären. För medan man kan vara bäst på plan men ändå förlora i en lagsport så är det den som hoppar högst för dagen som vinner en höjdhoppstävling. Det finns en skön enkelhet i det och det finns en massa saker man kan räkna på och fastna för.

Jag hade mycket konstiga grejer för mig inför tävlingar förr om åren. I och med att jag läste en hel del böcker på mina resor runt om i världen, eller mest Europa om jag ska vara ärlig, brukade jag kvällen före tävling se till att sluta läsa efter rätt sida.
Det fungerade dock bara tre gånger.
I Eurajoki 1998, i Arnstadt 2003 och i Aten 2008. De tre gångerna slog jag igen boken efter att ha läst 233, 236 respektive 237 sidor. Men det blev personbästa varje gång i alla fall.

Det var mycket sånt där på den tiden. Det var hotellrum och nummerlappar, det var kölappar på posten och klockslag, det var kvitton och registreringsskyltar på bilar.
Eller platser på tåg. Just nu sitter jag till exempel i vagn 2 på plats 37.
Det var en ständig lek med siffror i jakten på högre höjder och bättre resultat. Det gällde bara att inte ta det alltför allvarligt. Inte minst som det allt som oftast var saker som jag själv inte kunde råda över. Men det kunde förstås slå fel också.

Vid inomhus-VM i Japan 1999 till exempel. Dit kom jag, pappa och sjukgymnasten Inger Karlsson senare än övriga truppen till Japan på grund av flygtrassel. Vi fick tre nycklar stoppade under näsan och fick välja rum. Jag tog naturligtvis den med nummer ett på, jag ville ju vinna tävlingen. Men vad ingen berättat var att Inger var registrerad att bo i det rummet. Så de som ringde och sökte mig hamnade istället på hennes rum, där det av tradition alltid rört sig väldigt många människor i jakten på sällskap eller behandling.
Är man ensam på en friidrottstävling kan man alltid dra sig till sjukgymnasternas eller läkarnas rum, där finns det alltid folk.
För att kunna prata ostörd i telefon fick jag dra in både den och mig själv till toaletten istället. Gav jag konstiga svar på eventuella intervjuer under det där mästerskapet kan det alltså mycket väl ha berott på det.


November på olika håll
November – Svensk hårdrocksgrupp
Novemberkåsan – Klassisk endurotävling
November rain – Låt med Guns N’ Roses
Novembergruppen – Konstnärsgrupp
Novemberförfattningen – Danmarks konstitution 1863
Novembertraktaten – Fördrag under Krimkriget
Novemberkaktus – En växt
November-klass – Sovjetisk typ av atomubåt
November – Film med Courteney Cox


Vad jag älskade – Siri Hustvedt
Konsthistorikern Leo Hertzberg – tillika bokens berättarjag under de 25 år den sträcker sig över – köper en tavla han förälskat sig i. Han söker upp den helt okände konstnären och deras första möte blir början på en livslång vänskap. Banden knyts allt starkare när de kommer att bo i samma hus och blir fäder till varsin son. Men en tragedi väntar runt hörnet och tillvaron förändras.
Man får vara ytterligt tacksam mot dem som tipsar en om böcker ibland! Det Chick lit-doftande omslaget var som gjort för att skrämma bort vem som helst. Men lika lite som man ska döma hunden efter håren ska man döma boken efter dess omslag. Det är en fascinerande och fantastisk läsupplevelse Siri Hustvedt bjuder på från första meningen och nästan hela vägen hem… För slutet känns kanske lite tillrättalagt och oengagerande, men det förtar lyckligtvis inte helheten!


Forshaga – den 9 november 1989
Det skulle egentligen inte ha kunnat hända och ingen är väl egentligen säker på vad det var som fick det att hända heller. Men just den där kvällen föll symbolen för det delade Europa efter många, långa år. Jag var bara tretton och ett halvt år men hade alltid känt en viss aversion mot Östeuropa – mest för att Sovjet alltid krossade oss i ishockey och en massa andra idrotter – och det kändes fullständigt osannolikt att hela systemet var så lätt att välta över ända. Samtidigt visade den där kvällen på människors samlade kraft och Berlinmuren rasade, krossades och föll. Jag såg storögt på hemma framför TV:n. Många år senare tävlade jag i Berlin och hade turen att bo på ett hotell strax intill Brandenburger Tor och Unter den Linden och kunde vandra på mark som är historisk – på både gott och ont.


Det går inte att komma ifrån vilken karaktär och alldeles speciell typ av person han är. Men TV just nu blir inte mycket bättre än när Leif GW Persson pratar på med sin släpighet och självironi i Veckans brott på tisdagarna.


Det är ingen höjdare att börja prata om Melodifestivalen redan i november. Men det faktum att Björn Ranelid ska vara med höjer ju onekligen temperaturen avsevärt, trots att det är tre månader kvar.


Patrik Bodén beskrev en gång elitidrott med orden: Skulle man vakna upp en morgon utan att ha ont skulle man väl tro att man var död. Mina hälsenor bevisar just nu varje morgon att jag fortfarande lever.


Det är inte bara jag som gillar att bolla med siffror…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011