Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Fem över 12 - 279 dagar…
29 oktober 2011 : Klockan 13:36

Det har ekat av tomhet här på hemsidan, bloggen, schloggen några dagar. Jag har helt enkelt varit alldeles för upptagen – och lat, framförallt lat – för att skriva något. Men genom lite hjärt-lung-räddning och mun-mot-mun-metod så ska jag nog få liv i eländet igen. Bloggen alltså. Inte mig själv.

Har med alldeles för få upptänkliga medel bekämpat en förkylning den senaste veckan. Jag borde ätit apelsiner till C-vitaminerna sprutade ur öronen på mig, jag borde knaprat alvedon, ipren och barnalbyl tills magen strejkade, jag borde druckit hostmedicin, whisky och ingefärste tills jag storknade. Men inte ens whisky har jag druckit.

Istället har förkylningen nästan brutit ut och nästan gett med sig. Vi har befunnit oss i ett nästanläge hela veckan jag och min förkylning. Idag sket jag i den och åkte till Våxnäshallen ändå. Den följde visserligen med mig dit, det återstår att se om den följde med mig hem. Annars ska jag nog dit imorgon igen och titta till den lite där den ligger och trycker i ett hörn av hallen och väntar på någon intet ont anande oskyldig liten friidrottare att hoppa på och sätta tänderna i. Så till vida att förkylningar har tänder alltså.

Å andra sidan var jag faktiskt i Våxnäshallen och smög runt lite redan i torsdags. Eftersom Karlstads universitet är nytänkande och moderna hade vi kläckt den lysande idén att vi skulle låta Avdelningen för kommunikation och studentsamverkan lära de blivande idrottslärarna att hoppa höjdhopp. Eftersom alla andra på avdelningen hade jobb att sköta just den förmiddagen fick jag ta på mig ansvaret för detta.
Jag körde häck- och hoppövningar till förbannelse och avslutade med en intrikat höjdhoppstävling mellan de fem killarna som var ombytta till lektionen. Vinnaren tog 170 cm, vilket faktiskt imponerade på en gammal man som mig. Men bara för att visa att gammal är äldst så svingade jag mig över 185 cm – som jag dock rev på en gång först – och hade ont mest överallt.
Så träningen ger resultat för mig. Jag är precis så stel och nedkörd som jag ska vara i slutet av oktober. Två veckor till på det här sättet och sen ska jag påbörja den långsamma klättringen uppåt igen är det tänkt.

Gårdagen, som enligt noggranna beräkningar bör ha varit en fredag, ägnades åt att åka tåg till Stockholm (försenat!) och hem till Karlstad (försenat!) igen. Timmarna på tåget ägnades åt det allestädes närvarande alfapetandet på paddan och skrivande av krönika till VF – finns på deras hemsida eller i papperstidningen för den som inte kan vänta på att jag lägger den online här imorgon.
Timmarna mellan tågen ägnades åt att göra radio med en programledare som heter som ett chokladmärke, med en gymnast som har samma förnamn som min storasyster och med en fotbollsspelare som är den yngste sonen till en som heter Glenn i Göteborg. P3 Sport stod på schemat och fyra program spelades in i rasande fart under skratt och mer skratt.
Dessutom spånade jag och chokladkillen på gemensamma projekt i byggbranschen efter lunchen. Bara en sån sak.

I torsdags avgjordes dessutom Pan-amerikanska mästerskapen i höjdhopp i mexikanska Guadalajara. Donald Thomas gick och vann på tangerade årsbästat 232 cm och tvåa – och ny över drömgränsen 230 cm – var Ecuadors Diego Ferrín som höjde sitt personbästa och nationsrekord med två centimeter till just 230 cm.
I och med det blev han årets 31:a hoppare över 230 cm och det Majlardska indexet fick sig förstås också en liten putsning uppåt. 30-snittet är nu 232,60 cm, till exempel. Ferrín är enligt uppgift dessutom bara 180 cm lång vilket gör att han dessutom kvalar in på listan över de som hoppat minst 50 cm över sin egen längd.

Dagens träning då, för att komma till saken någon gång.
Enligt det noga uttänka schemat jag lagt upp borde jag kört mångsteg idag, men eftersom jag fortfarande har ont i magen så fort jag bara springer så var det nog inte läge att hoppa omkring på det sättet. Alltså gick jag på skivstången, bildligt inte bokstavligt, och körde igenom de båda benen, enligt menyn som följer:
Heldjupa benböj: 5 serier á fem lyft på 85 / 87,5 / 90 / 92,5 / 95 kg
Halva benböj: 5 serier á fem lyft på 130 / 135 / 140 / 145 / 150 kg
Step ups: 3 serier á fem lyft per ben på 92,5 / 97,5 / 102,5 kg
Tåhävningar: 3 serier á tolv lyft på 105 / 105 / 105 kg
Avslutade med 4x30 vanliga sit ups

Fortsätter att lassa på fler och fler kilo, vilket känns bra, och jag misstänker att jag kommer ha skön träningsvärk i baklår och vader imorgon. Men å andra sidan, varför inte.


Det var alltså inte den här chokladasken jag gjorde radio ihop med igår, men de heter ungefär likadant…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011