Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Månen tur och retur…
23 oktober 2011 : Klockan 21:16

På fredag har nya Tintin-filmen, ”Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet”, Sverigepremiär. Om jag känner mig själv rätt, och ingen känner mig bättre än jag, så kommer jag inte att se den. I alla fall inte på bio eller på DVD. Men dyker den upp på TV på någon obskyr kanal en sen tisdagskväll när jag borde sova kommer jag förmodligen att fastna framför den.

Jag har aldrig varit någon stor fan av den belgiske hjälten. Minnet från barndomen var att de tecknade filmerna sändes upphackade i korta avsnitt på TV och att man aldrig någonsin lyckades med konststycket att se dem allihop och därför aldrig fick ihop helheten.
Seriealbumen läste jag heller aldrig speciellt flitigt och kapten Haddocks svordomar har jag heller inte anammat något vidare värst i mitt liv.

Men det finns en sak med Tintin som är oslagbar.
En sak som jag alltid har älskat på sitt eget sätt.
En sak som jag alltid har velat ha ett eget exemplar av.

På flygplatsen i Bryssel hade de en liten butik som sålde Tintin-prylar och jag var mer än en gång inne där med plånbok och kontokort eller Eurosedlar halvvägs uppe ur fickan. Men eftersom jag allt som oftast hoppade dåligt när jag var i de där krokarna (Lille, Bryssel, Liévin…) så ville jag liksom inte unna mig att köpa det jag suktade efter. För den kostade sina slantar den där.
Raketen alltså.

Av all världens raketer, både verkliga och påhittade, så finns det ingen, ingen, ingen som ens är i närheten av Tintins raket från ”Månen tur och retur” när det gäller elegans och skönhet. Den fanns att köpa i plast och i olika storlekar i den där butiken på flygplatsen i Bryssel och även om den mest bara stått och samlat damm på en hylla hemma så hade det varit en sjukt snygg inredningsdetalj. Om jag nu bara köpt mig en vill säga. Men det gjorde jag nu aldrig och om jag känner mig själv rätt, vilket vi ju redan bevisat att jag gör, så kommer jag aldrig köpa mig någon heller.
Så vad göra?
Jo, naturligtvis.
Gräv ner dig i en låda med plastbitar och bygg dig en egen – i Lego!


Världens vackraste månraket, i alla fall i original.
Det här är min egenbyggda legoversion.


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011