Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Runaway Bridie O'Reilly…
23 oktober 2011 : Klockan 11:04

Jag har bara sett två handbollsmatcher i mitt liv. Den ena vann Sverige och den andra förlorade de. Lyckligtvis var den första en OS-semifinal. Olyckligtvis var den andra en OS-final. För ett par veckor sen ringde en av dessa båda matchers stora förgrundsfigur och frågade om hjälp. Då säger man inte nej.

Under de tre OS jag hunnit med har jag slutat fyra, etta, fyra, jag har missat tre invigningar, varit med på två avslutningar, sett lite friidrott och i övrigt bara två handbollsmatcher.
I Sydney för elva år sen var det två saker som samlade de svenska fansen. Det ena var puben Bridie O’Reilly’s i hörnet av George Street och Hay Street inne i stan, det andra var handbollen. På den förstnämnda fyllde en svensk längdhoppare 30 år och firades med tårta och förmodligen har omsättningen på den puben aldrig varit större än under de två OS-veckorna.
Senaste rapporten, från en som letat sig fördärvad efter den, var att det förvisso fortfarande låg en pub i det gathörnet, men att den inte längre hette Bridie O’Reilly’s.

På handbollsmatcherna sjöngs det ”Mera mål” – vilket ju passade bra mycket bättre där än på det fotbolls-EM som avgjorts samma sommar – och skreks ”Andra sidan är ni klara…” så att alla ickesvenskar på läktarna inte fattade något. Till slut plockades en svensk supporter ner på innerplan i halvtid och fick förklara vad det var vi egentligen skrek. Jag tror dock inte att resten av publiken, som för övrigt kändes i minoritet bland de blågula, blev ett dugg klokare.

Semifinalen vanns av Sverige med lätta 32-25 mot Spanien och Stefan Lövgren var banans gigant. Men efter fem raka segrar i gruppspelet och segrar i kvartsfinalen och semifinalen blev det grus i maskineriet i finalen. Vi var ett gäng som tänkte se två svenska guld på ett par timmar. Men det blev brons för Kajsa Bergqvist i damernas höjd och det blev förlust i handbollsfinalen mot Ryssland. Tredje raka OS-silvret för Bengans boys. Bittert för oss på läktaren, långt bittrare för spelarna på planen.

Här om veckan ringde nämnde Lövgren och bjöd in mig som instruktör till en workshop för lovande handbollsspelare nere i Göteborg. Och om en OS-, VM-, EM- och landslagshjälte som han ringer och frågar så säger man helt enkelt inte nej. Alltså tillbringades gårdagen i Lundbystrandshallen ute på Lindholmen i Göteborg och det hoppades över häckar och lådor och jag hann se delar av mitt livs första daminnebandymatch som vanns av serieledande IBF Älvstranden Pirates med 6-4.
Så nu väntar jag med spänning på att få se nästa generation handbollsspelare hoppa ännu högre i både anfall och försvar och sen kan jag sitta hemma framför TV:n med högernäven långt nere i en chipspåse och säga ”det där, mina vänner, det där är enbart tack vare mig…”
(Och alla ni som inte förstår ironi undanbedes från att läsa något mer på den här bloggen. Någonsin.)

Mindre roligt var väl dock att jag redan igår kände att jag inte var helt hundraprocentigt frisk. Lite allmänt seg i kolan (mer än vanligt skulle nog somliga säga) och i början av en förkylning. Idag vaknade jag med halsont och satsade därmed på sovmorgon istället för träning. Så jag får väl travestera Ulf Lundell och konstatera att en inställd träning är också en träning och istället kurera mig med apelsiner och andra nyttigheter.


En evig hjälte!!


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011