Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Jumping university…
10 oktober 2011 : Klockan 19:26

Första gången jag besökte det som nu mer heter Karlstads universitet så hette det fortfarande Högskolan i Karlstad. Det bör ha varit någon gång på gymnasiet och jag bör således ha varit en 17-18 år. Vill minnas att det var lite läskigt.

Är man uppväxt i Forshaga så är det egentligen inget naturligt steg att läsa vidare på universitetsnivå. Bilden är ännu mörkare om man kommer ytterligare ett par mil norrut längs Klarälven, eller i vilken mindre ort som helst i hela landet som inte har en direkt närhet till en högre utbildningsnivå. Det är inget konstigt med det utan en följd av något slags naturligt urval med vilka som växer upp var. Bor man i en ort där ”alla” av tradition alltid arbetat på bruket så är det sannolikt att ens föräldrar inte läst på universitet och då gör man det sällan själv heller.

Alltså var det lite konstigt för en sjuttonåring från Forshaga första gången han satte sin fot på Högskolan i Karlstad. Ändå var det helt naturligt och självklart att jag skulle plugga vidare där efter gymnasiet, även om jag inte alls visste vad jag skulle plugga eller bli. Så jag läste enstaka kurser i väntan på att bli världens bäste höjdhoppare. Och när jag slutade med att vara det så fick jag istället anställning vid Karlstads universitet.

Dagens arbete bestod till stora delar av det som kallas Barnens universitet. Forskare vid Karlstads universitet föreläser, berättar och experimenterar med barn som kommer och besöker oss. Idag var temat idrott och jag och Christian Augustsson, som till skillnad från mig ju är just forskare, höll i föreställningen.
Vi inledde med att prata om idrott och lite idrottshistoria i sisådär en kvart och för allra första gången i världshistorien lyckades vi två nästan med att hålla tiden på ett föredrag vi höll ihop och vi lyckades nästan helt undvika både ironi och interna skämt. En bedrift bara av rent astronomiska mått bara det.

Sen skulle det slås rekord!
Alla barnen på plats fick göra varsitt längdhopp och det totala resultatet adderades. 78 barn, 78 hopp och totalt lite drygt 174 meter. Nytt hallrekord och alla verkade nöjda och glada med dagens 45 minuter.
Nästa vecka ska det handla om ålar och fiskars liv.

Poängen med allt det här är naturligtvis att det ska vara några färre sjuttonåringar som tycker att det är lite otäckt att besöka ett universitet. För det är inte farligt att titta in där, vare sig för ett barn eller för en gymnasieelev. Så välkommen du också!


Sapere aude, våga bli vis…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011