Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Fem över 12 - 298 dagar…
9 oktober 2011 : Klockan 16:04

Ibland undrar man ju hur man är skapt. Vid halv elva i förmiddags tog jag mig en rejäl funderare i just de banorna. Då låg jag på rygg på löparbanan i Våxnäshallen, flämtade tungt och övervägde att spy.

Att den här veteran-SM-satsningen skulle gå över styr ganska snart var ju väntat. Jag kan ju liksom bara träna på ett sätt och det är så som jag gjorde förr om åren. Men eftersom jag trots allt har ett par tre hjärnceller i behåll, varav två drar runt den tredje i skottkärra, har jag i alla fall räknat fram att jag kan göra samma övningar som förr – men i en annan omfattning.

Ändå kan man ju ställa sig frågan: Varför köra 12x60 meter mångsteg en söndagsförmiddag?

Mångsteg är ett typiskt friidrottsord, och sådana ska man kanske akta sig för i en allmän blogg som den här.
Finns en historia om hur svenska friidrottsförbundet en gång engagerat en av de bästa och mest kunniga sovjetiska trestegstränarna, bör väl ha varit på 80-talet eller så, och eftersom denne man inte talade engelska var man tvungna att anlita en tolk. Ryssen började prata och tolken försökte hänga med och hans första kommentar var något i stil med: ”Ja, jag förstår inte riktigt allt här, men han säger något om tre långa steg…”
Det är en sak att kunna ett språk, det är en annan sak att kunna terminologin inom ett specifikt område.
Vad heter till exempel höjdhoppsställning på engelska?

Mångsteg, som kanske lika gärna kunnat heta långsteg eller fåsteg, går i princip ut på att man hoppar så långt man kan på så få steg som möjligt.
En vanlig form är femsteg eller tiosteg, alltså så långt som möjligt på fem eller tio steg. Och antingen kör man växelhopp, man växlar ben för varje steg (typ, springer med låååånga steg) eller så kör man enbenshopp, vilket rimligtvis inte kan behöva någon extra förklaring.

Efter besvikelsen över fjärdeplatsen vid inomhus-EM i Gent 2000 så växlade jag upp träningen ett snäpp med sikte på OS i Sydney samma höst. Så en marsförmiddag skulle jag köra mångsteg. Dittills i karriären hade det mest handlat om stående tresteg, stående femsteg och i undantagsfall stående tiosteg eller femsteg med ansats. Nu bestämde jag mig för att testa gränserna lite och kolla vad jag pallade med: Nog sjutton måste man kunna hoppa mångsteg i sextio meter när det finns en sextiometers bana, och nog sjutton måste man palla att göra det på ett ben.
Sagt och gjort, jag snörade på mig spikskorna och satte igång.

Jag har alltid gillat siffran tolv, den står för fulländning och är mycket bättre som bas i ett räknesystem än tio. Tolv är jämnt delbart på två, tre, fyra och sex medan tio bara är delbart på två och fem. Så det fick bli tolv gånger sextio meter mångsteg den där första marsförmiddagen. Tolv vändor fördelade på tre serier med växelhopp – vänster ben – växelhopp – höger ben.
Det funkade till belåtenhet och jag fortsatte med det. Det passet, med lite vidareutveckling i antalet sextiometershopp (gjorde normalt 24 under uppbyggnadsfasen och har gjort 28 (totalt 1680 meter hopp…) som mest på ett pass), blev det ena benet att stå på när det gällde min hoppstyrka. Det andra var ohemula mängder med häckhopp.

Så idag stod jag alltså där igen. Det är inte mars 2000 längre, det är oktober 2011 och jag snörade på mig spikskorna för att hoppa mångsteg.
De första fyra vändorna gick över förväntan även om pulsen slog otäckt hårt och högt.
De kommande fyra fick det att susa i skallen och svartna för ögonen.
De avslutande fyra gjorde att jag tyckte mig både se ljuset i tunneln, sankte Per med sina nycklar och höra änglarnas kör. Och då menar jag inte de Änglarna som gjort mig till hedersmedlem i sitt sällskap, de sjunger i andra sammanhang.
Förr om åren kunde jag snitta runt sjutton steg per sextiometershoppning. Vänsterbenet var alltid bäst, växelhoppen strax därefter och högerbenet distanserat.
Idag låg jag på 18,5 steg på växelhoppen och vänsterbenet och 19 steg på högerbenet, utom de två sista vändorna när det blev 19 steg på växelhoppen och närmare 20 på högerbenet.

Men det var en grymt skön genomkörare och när jag hämtat mig något så när gick jag och letade fram en medicinboll istället, kastade den i en vägg åttiofyra gånger och sen gick jag hem via duschen.

På söndagens meny:
Mångsteg: 12 x 60 meter á 3 x Växelhopp – Enbens vänster – Växelhopp – Enbens höger
Medicinbollskast (4 kg): 12 kast per övning: Bakåtkast, framåtkast, bröststöt, inkast, sidkast höger och vänster och uppåtkast
Avslutade sen med tre stycken sextiometerslopp.

Fyra pass i benen nu och idag kändes i alla fall uppvärmningen riktigt bra. Vågen visade glädjande nog ett helt kilo mindre än förra lördagen, alltså 77,8 kg, men det berodde nog mest på att min vätskenivå var någonstans i knähöjd när jag vägde mig och ingen planerad bantning.
Imorgon blir det ingen friidrottsträning utan istället Barnens universitet på Karlstads universitet och sen fotboll med brassegänget.


Man brukar för övrigt kalla dem för "stands" eller "uprights" på engelska. Däremot har jag ingen aning om vad tresteg heter på ryska…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011