Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Me and my monkey…
8 oktober 2011 : Klockan 11:02

Sitter på ett X2000 från Stockholm till Karlstad och ser landskapet rusa förbi utanför fönstret. Det var mer än det stundtals gjorde igår. Å andra sidan kom jag fram till Stockholm ändå och fick ikläda mig världens coolaste klädesplagg. Men fredagen började ärligt talat inget vidare.

Tåget upp till Stockholm lämnade Karlstad 9.18 igår, alltså fanns det ingen större idé att åka upp till universitetet och jobba en timme, utan det kändes som en bättre idé att ta sig en sovmorgon.
Problemet var att jag glömt något.
Så när jag masade mig upp ur sängen vid tio i åtta och slog på mobilen så ringde den direkt. Numret såg bekant ut och redan innan jag svarat så hade synapserna i hjärnan slagit fast att det var radio Värmland och att jag skulle varit där och med i direktsändning tjugo minuter tidigare.
Inte mycket annat att göra än att hoppa in i bilen och dra iväg. Istället för att äta frukost och packa i lugn och ro fann jag mig plötsligt ståendes med en knäckebrödsmörgås i ena handen och målandes en tavla till förmån för världens barn med den andra i en radiostudio på Herrhagen.

Flydde radion vid tio i nio, hem för att packa ner en necessär och övrigt jag kunde behöva för en övernattning i kungliga huvudstaden. Tillbaka in i bilen och halvvägs ut ur kvarteret där jag bor slog hjärnsynapserna till igen.
Smokingen hängde kvar hemma.
Tillbaka hem, snabbt in, snabbt ut, tillbaka mot tågstationen.
Andades ut när jag satte mig ner i tågvagnen och sen blev det lövhalka.
Någonstans är det där så otroligt typiskt. Man stressar som en galning för att hinna med ett tåg och när man väl sitter på tåget så blir det försenat.

Väl i Stockholm checkade jag in på hotellet, lämnade mina saker där, hoppade in i en taxi och uppgav den adress dit jag skulle. Han såg ut som ett levande frågetecken. Och jag visste inte mer än honom. Det är ju god-damn-it han och inte jag som ska veta var saker och ting ligger i Stockholm.
Lyckligtvis hade jag min iPad med mig, Wordfeud-beroendet håller i sig skapligt fortfarande, och jag surfade fram var vi skulle. Vi tog oss dit i samlad tropp och jag betalade snällt för omvägarna.
En sushi senare började jag bli människa igen (för ärligt talat, två knäckemackor är inte mycket till frukost för en stor karl, eller ens för en liten en som mig) och vi drog igång genrepet inför Friidrottsgalan där jag och min hyrda smoking skulle vara kvällens värdar. Genrepet gick väl ärligt talat så där, mycket för att jag hade galet svårt att fokusera på att vara något så när seriös i en närmast helt tom lokal. Samtidigt var det skönt att ha kört igenom det när galan väl sparkade igång.

När genrepet var avslutat hoppade jag in i en taxi igen, tillbaka till hotellet för dusch och ombyte. Hoppade in i duschen för sent (jävla Wordfeud) duschade för varmt, fick eftersvettningar som en löddrig galopphäst, drog på mig smokingen ändå, rusade ner till centralen, hoppade in i en taxi, insåg att jag glömt mina manuslappar på hotellrummet, fick åka taxi de femtio metrarna till hotellet, hissen upp, hämta lappar, hissen ner, tillbaka in i taxin, blodsockret kraschade som börsen när riksbankschefen i USA fått en buse i näsan, tryckte i mig en snabbt inköpt påse Gott & blandat, slappnade av, svettades lite till, kom fram till Parken III och skred in likt James Bond utan rätt att döda.

18.00 började så minglet, 18.20 beordrades alla att gå och sätta sig, 18.35 hade alla ännu inte satt sig och tidsprogrammet hade redan spruckit. Men vi jobbade oss ikapp, jag och min smoking, vi rapporterade att Sverige gjort 1-0 mot Finland, delade ut priser, pratade för döva och lyssnande öron, intervjuade pristagare, delade ut blommor, såg på bildspel och film, berättade att Sverige gjort 2-0, att Zlatan blivit varnad och att Finland reducerat. Läste nomineringar och motiveringar, delade ut fler priser, mer blommor, minns tillbaka på det år som gått, såg framåt mot den tid som kommer, konstaterade att Shirley Clamp kanske, eller kanske inte, gillar håriga män och avslutade galan med att tacka för oss. Kunde äntligen slappna av och svänga mina lurviga på ett dansgolv till gamla favoritlåtar som Diggi-loo, diggi-ley och You to me are everything. Den ena är ju tidernas bästa schlager, ever, och den andra den ultimata kärlekslåten, ever.
Sen drog smokingen med mig ut på lite äventyr i natten innan jag somnade gott i sängen med den inhyrde kompanjonen hängande över en stolsrygg.

Så nu sitter jag alltså här på tåget igen, ingen lövhalka så långt ögat når och om allt går som planerat är jag tillbaka i staden där solen alltid skiner om knappt två timmar.
Sen återstår bara att återlämna världens coolaste klädesplagg, och att skiljas är att dö en smula…


Det finns ingen som burit upp en smoking som Sean Connery.
Jag gjorde ett tappert försök igår, men var förmodligen chanslös…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011