www.scholm.com

Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
Samtliga inlägg

Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
Samtliga inlägg

Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK

Almost unreal…
5 oktober 2011 : Klockan 17:13

Hösten 1999 besökte jag Australien för första gången. Det har kommit att bli två gånger till sedan dess och jag ska gärna åka tillbaka. Men det ligger ju liksom en bit bort.

Första besöket var ett tränings- och rekognoseringsläger i SOK:s regi med sikte mot OS i Sydney 2000. Vi besökte de byggarbetsplatser som skulle bli OS-by och arenor och vi var inne på Olympiastadion, Stadium Australia, som var i det närmaste helt klar och som än idag är en av de mäktigaste arenor jag tävlat på.

Efter ett par dagar i Sydney reste vi vidare upp till Gold Coast där vi huserade rent boendemässigt på Bond University, där kackerlackorna var stora som folkvagnar, medan vi tränade på Griffith Universitys friidrottsanläggning ett par mil bort. Badade i vågorna vid Surfers Paradise och till och med jag tyckte att det var en upplevelse. Utan surfbräda dock.

Jag kom att dela rum med Henrik Dagård som ägnade dagarna åt att träna en väldig massa och att spela ”gubbrock” på sin medhavda musikanläggning i mindre format.

Något stort fan av Ulf Lundell har jag aldrig varit och jag tvivlar på att jag någonsin kommer att bli det. Men ”en inställd spelning är också en spelning” är ett fantastiskt uttalande och Tre bröder kom att bli lite av en favoritlåt dessa veckor down under.

I övrigt stukade jag vänsterfoten två gånger om och rent träningsmässigt var lägret ganska bortkastat. Men det var en otrolig fördel att ha varit där när jag kom tillbaka inför OS ett knappt år senare. Allt var välbekant och kändes lite hemma.

Jag kom för övrigt att dela rum med samme Dagård, med samma musiksmak, också inför och under OS och om någon mot förmodan trodde något annat så är han en rolig en, trots musiksmaken. Bland annat konstaterade han att jag inte var riktigt hundra eftersom jag fått nummer 98 av SOK på min väska och andra numrerade prylar.

Inför denna långresa införskaffade jag något så otroligt moget som en GameBoy, jag var ju trots allt 23 år gammal och hade aldrig ägt någon. Den kom till en hel del användning då och även senare i livet, även om det alltid har stört mig att den inte har någon egen ljuskälla. Vilket gör den svåranvänd i mörka rum. Till skillnad från dagens mer avancerade små spelkonsoler.

I somras, mitt i min mest kreativa Legobyggarperiod, så grep jag tag i denna gamla favoritleksak och skapade den av en ännu äldre och ännu mer favoritleksak. Så fick Super Mario hoppa också i Lego.

…sommaren 2010 fick jag slutligen klara hela originalversionen av Super Mario utan fusk. 25 år efter att spelet kom ut. Året efter byggde jag den här i Lego…