Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Fem över 12 - 306 dagar…
1 oktober 2011 : Klockan 13:14

Det mesta var sig likt i Våxnäshallen denna förmiddag. Det var ett par smågrejer som hade ändrat på sig. Sen var det en stor sak som skiljde också. Problemet var att den stora saken var jag…

Redan uppvärmningen var en nära-döden-upplevelse. Första joggvarvet kändes bra, det andra kändes okej, det tredje var svettigt och det fjärde ett litet helvete. Dessutom hamnade jag, i vanlig ordning, i räkneproblem redan på varv två:
”Har jag sprungit ett eller två varv, har jag sprungit två eller tre, har jag sprungit tre eller fyra… äh, vad fan, minst fyra nu, kanske fem…”
Vissa saker ändras aldrig.
En sak som dock ändrats var vågens placering. Nu stod den plötsligt på andra sidan trästolpen under Figge-boden.
En annan sak som ändrats var vågens siffror. Där det förr aldrig stor mer än 72.0 kg stod det idag 78.8 kg.
Jag. Måste. Tappa. Typ. 4. Till. 5. Kilo. Typ. Nu!

Idag gjorde jag alltså mitt första träningspass med sikte på nästa sommars veteran-SM hemma på Sannerudsvallen i Kil. För att förtydliga detta ”hemma”. Sannerudsvallen är min friidrottsliga hemmaplan. Kil har i övrigt aldrig varit hemma på något sätt.
Vi kan väl säga att det är skönt att det är skottår nästa år. Det ger mig nämligen ytterligare en dag att träna på.
Jag behöver den.
Jag har nog ärligt talat aldrig varit så dåligt tränad som nu.
Det positiva är att jag förmodligen kan hoppa ungefär två meter ändå. Så det finns utvecklingspotential och inte bara avvecklingspotential i kroppen.

Något höjdhoppande lär det dock inte bli de närmaste sex veckorna tror jag. Tanken är att ägna en och en halv månad åt att köra styrka med skivstång, hoppa över häckar, studsa mångsteg och köra en hel del allmänstyrka. Det är det jag behöver mest av allt just nu. Höjdhoppandet får jag tid till sen.

Jag har egentligen inte kört kontinuerlig friidrottsträning på ett och ett halvt år. Den gången var det i syfte att hoppa tillräckligt högt i mötet med Patrik Sjöberg i Autolounge Comeback i Göteborg. Det räckte till 180 cm från fel håll och 215 cm från rätt håll. Vänligt nog hävdar nämnde Sjöberg i sin bok ”Det du inte såg” att jag tog 190 cm från fel håll. Men det är å andra sidan inte det enda faktafelet i den boken. Eller i det kapitlet. Eller faktiskt inte ens på den sidan.
Förra vintern hade jag tänkt att hålla igång hoppandet lite på skoj. Men sen bestämde jag och Magnus oss för att åka Vasaloppet istället. Och säga vad man vill om skidåkning – det främjar inte höjdhoppsformen.
Så i somras blev det bara två meter som högst ett par gånger och det gjorde mest bara ont precis överallt. Men framförallt i upphoppsfoten.
Samma upphoppsfot som jag lyckats stuka tre gånger om under höstens fotbollsspelande, så fotstyrka kommer också läggas till träningen i höst och vinter. Det är också synnerligen välbehövligt nämligen.

Så vad gjorde jag då av dagens träning. När jag väl överlevt uppvärmningen och konstaterat att tre års fuskande med stretching och rörlighet inte gjort mig gott så greppade jag skivstången. Naturligtvis den under Figge-boden och kunde konstatera att Våxnäshallen saknat mig mer än jag saknat Våxnäshallen.
Förr om åren fick jag alltid inleda måndagsträningarna, som var lyftdagar, med att sortera upp alla vikterna på det podiet. Vi kan väl lugnt säga att det inte är någon som inleder eller avslutar någon av sina träningar med det längre. Det var i alla fall lite bättre ordning när jag gick hem än när jag kom, för det underlättar onekligen träningen en hel del om man hittar träningsredskapen!

Så dagens schema då:
Heldjupa benböj: 5 serier á fem lyft på 70 / 70 / 75 / 75 / 80 kg
Halva benböj: 5 serier á fem lyft på 110 / 110 / 120 / 120 / 130 kg
Step ups: 3 serier á fem lyft per ben på 75 / 80 / 85 kg
Tåhävningar: 3 serier á tolv lyft på 85 / 85 / 85 kg
Avslutade med fotstyrka och tre genomblödningar över sextio meter.

Inga tunga vikter direkt, men så har jag heller inte rört en skivstång på ett år ungefär. Men det var skönt att köra igenom den gamla kroppen och det är skönt att vara igång.
306 dagar kvar tills fredagen den 3 augusti 2012 då veteran-SM, så vitt jag vet, är tänkt att invigas.


Ska man in i en träningsmiljö där typ alla andra, alltså i teorin och inte i praktiken, skulle kunna vara mina barn så gäller det att förbereda träningskläderna…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011