Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


O Brother, Where Art Thou…
29 september 2011 : Klockan 11:11

I somras läste jag boken “Lego – A love story” av Jonathan Bender. En helt vanlig man som inser att något fattas i hans liv – nämligen Legobitar! En del annat saknas honom också, men inget lika viktigt som Lego. I slutet av boken fick jag en idé som jag helt enkelt var tvungen att försöka genomföra.

1981 var jag fem år gammal och besökte Legoland i Billund för första gången. Jag minns egentligen inte så mycket mer av den resan än det jag sett på kort i efterhand. Men jag minns att jag dels trodde att man kunde se hela vägen till Danmark från färjeläget i Göteborg och jag minns att jag trodde att hela Danmark var byggt av Lego.
Trots denna vanföreställning om sakernas tillstånd blev jag långt ifrån besviken.
1987 var jag tillbaka på Legoland och sen gick jag in i mina dark ages som jag inte kom ut från förrän typ 2004 igen.
2008 var jag på Legoland igen, i sällskap med en snart-fyra-åring och fick en helt annan upplevelse som vuxen än vad jag haft som barn. Plötsligt var det inte bara en massa snygga Legohus och andra byggnader jag såg. Istället såg jag städer och platser jag besökt eller läst om.
I måndags och tisdags den här veckan var jag där igen.

Den där första gången jag var till Legoland var det en organiserad bussresa från Karlstad, med den allestädes närvarande resebyrån Bengt-Martins inbillar jag mig, och med på den resan var min bäste kompis sen tvåårsåldern Magnus och hans familj.
Den här gången var Magnus och hans familj – ja, inte samma familj som för trettio år sen, men ändå – med igen och det var första gången han var där sedan 1981. Tyvärr var det mycket svårare för oss att åka Safaribilarna och Minibåtarna ihop nu än för trettio år sen, men det var liksom kul ändå.

Här om dagen visade jag upp en legofigur här på Schloggen. Den som fanns i två versioner. En som inte var ihopbyggd och skänktes till årets spelare i ÖDIK. Frågan är om Hejja byggt ihop den än. Och en som var ihopbyggd och som skulle ut och resa.
Nu har han varit ute och rest och sett sig om i världen. Jag måste dessutom erkänna att jag bröt mot en av tre gyllene legoregler när jag byggde ihop honom – jag limmade ihop bitarna.
Man får inte limma, inte måla om och inte förstöra bitar för att de ska passa ihop.
Jag limmade honom – och det hade en specifik anledning.
ÖDIK-gubben åkte nämligen med mig till Legoland och han turistade ganska vilt där.
Men framförallt, precis som i Benders bok så lämnade jag honom kvar där han kände sig hemma.


Entrén till Legoland i Billund


Min ÖDIK-legogubbe söker sig fram i livet och har hittat en gigantisk legobit med den gamla klassiska loggan på


Kollar in mejeriet och känner att han inte riktigt passar in


Det nya Star Wars-landet var förstås ett måste att besöka. Men det kändes lite svettigt att ha Darth Vader i ryggen…


…eller att hållas fången av Wampa. Så det var säkrast att dra därifrån och…


…kolla in ett av hotellen med tillhörande restaurang istället.


Träffade dessutom en förvuxen pirat som undrade vad som pågick.


Kollade in när NASA skulle skjuta upp sin rymdfärja och tog kort i rättan tid.


Kände att något saknades i livet och hälsade på hos ewokerna medan Han Solo, Leia och de andra gav sig på att sätta skölden till Dödsstjärnan ur spel.


Besökte folkvimlet i Bergen och kollade in marknaden där…


…innan han testade ytterligare ett hotell där han inte heller blev kvar speciellt länge.

Bilderna här ovan visar ett par exempel på vad min legogubbe fick se under två dagar. Däremot visar ingen av dem var jag slutligen lämnade honom kvar.
Om man vill gömma en bil så kan man förstås köra ut den i skogen och hoppas att ingen ser den där. Men å andra sidan är en skog helt fel plats för en bil och så fort någon ser den stå där så undrar man varför. Ska man således gömma en bil bör man förslagsvis göra det i dess naturliga miljö och bland en massa andra bilar. Alltså på en långtidsparkering på en flygplats.
Vill man gömma en legogubbe bör man alltså göra det bland en massa andra legogubbar. Och det har jag gjort nu.
Min ÖDIK-gubbe stod i alla fall kvar när jag lämnade Legoland i tisdags och om någon har planerat att åka till Billund framöver kan ni ju se om ni hittar honom och hälsa honom från mig. Jag tror att han trivs bra där, det skulle i alla fall jag ha gjort.


…goodbye, I'm going home…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011