Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Hem till Midgård…
11 september 2011 : Klockan 21:14

Senast jag spelade fotboll i Hagfors mötte jag en blåvit legend och barndomsidol i form av röde Ruben Svensson. Den gången såg Thomas Ravelli till att allt avgjordes på straffar. Idag avgjordes det också med en straff.

Den 28 maj firade IK Viking i Hagfors 100 år. Jag var på Hagforsvallen för första gången sen den 25 september 1990 och var med i ett kändislag som mötte en Viking-kombination. Jag gjorde vårt första mål och brände en straff i den straffläggning som Ravelli såg till att ordna genom att ge bort ett kvitteringsmål i sista minuten. Men vi i VIG-laget vann matchen och jag fick för första gången i mitt liv kliva in i en limousine.
Vackert så.

Idag var det seriematch och det var en helt annan sak.
Dels fick vi inte spela på A-planen. Den med de röda stybbanorna runt. Dels var det allvar och kamp om poäng mellan två bottenlag i division VI norra. Dels var det, milt uttryckt, inte riktigt lika gott humör på planen som i maj.
Vi gjorde 1-0 redan efter ett par minuters spel, elegant nickmål av Captain Morgan – som inte alls är kapten, men om han varit det så – och höll tätt bakåt tills det återstod ungefär lika mycket av första halvleken som det gått av densamma när vi gjort mål. 1-1 på ett långskott och halvtidsvila strax därefter.
Sen gjorde hemmalaget 2-1 och vi svarade med att göra 2-2 strax därefter. På ungefär samma typ av långskott som de hade kvitterat på. Bollen hängde kvar i luften i en evighet, den entaliga publiken hann gå och köpa kaffe och komma tillbaka igen, de hann gå iväg och köpa en korv med extra senap på…
…sen började bollen dala ner mot målet. Och in i detsamma och google-Bank hade gjort sitt första seriemål för året.

Vi tog över alltmer av spelet och precis som vi haft bud på 2-0 innan de kvitterade hade vi nu bud på ledning med 3-2 – när de fick straff.
Och naturligtvis förvaltades den och vi låg under igen.
Men säg den lycka som varade för evigt för våra motståndare denna eftermiddag. Vi rullade upp snyggt, fick ett klockrent inlägg från högerkanten och Stålmannen kvitterade till 3-3.
Sexton minuter kvar att spela.
Med elva minuter kvar gjorde de 4-3. Ridå ner – igen.
Vi lyfte upp ännu mer, ner på trebackslinje, full fart framåt. Skapade chanser. Och missade dem. Fick frisparkar. Och sköt bort dem. Slog passningar. Och sprang offside.
Tiden började rinna ut.
En sista frispark ett par meter utanför straffområdet. Hela laget upp, bollen in mot mål – och hands på hemmalagets lagkapten.
Straff!
Det är dramatik i division sex. Det finns få saker som är så allvarligt som division sex-matcher i fotboll. Vi kan väl konstatera att dagens fem utdelade varningar var kraftigt i underkant. Det blev så klart högljudda protester från hemmalagets sida när vi som bortalag fick en straff i absolut sista sekunden. Men straff är en straff, ett domslut ett domslut.
Lungan klev fram, tryckte iskallt in den till 4-4 och matchen var över så fort avsparken var slagen.

En poäng som kan visa sig bli viktig i en galet jämn bottenstrid. Fem lag inom två poäng i skrivande stund och två omgångar kvar att spela. Allt är öppet, men vi är med i racet och ovanför nedflyttningsstrecket på målskillnad just nu.


Trots både brassar, bulgarer, liberianer och ghananer i IK Viking av idag kan ingen någonsin mäta sig med röde Ruben


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011