Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


61 timmar…
10 september 2011 : Klockan 14:42

Första gången vi möttes borde ha varit för ganska precis tio år sen på det som då fortfarande hette Herman Anderssons bokhandel i Karlstad. Vi lärde känna varandra i sängen i min lägenhet på Gruvlyckan. Och vi umgås fortfarande då och då. I sängen, badkaret, soffan eller var helst det känns skönt. Jack Reacher och jag alltså.

Jag misstänker att det var en sån där ”Köp fyra pocketar, betala för tre”-grej som det alltid är på alla bokhandlar överallt och hela tiden. Jag plockade till mig fyra stycken. En av dem var ”Dollar” av Lee Child. En bok jag aldrig förut sett av en författare jag aldrig hört talas om. Men ibland prickar man rätt.
Boken tilltalade mig. Den var smart skriven, huvudpersonen Jack Reacher var den tuffaste, smartaste och snällaste killen i stan. En före detta militärpolis som sedan sitt avsked från armén levt på resande fot, utan adress, utan bagage, utan plikter, åtaganden och ansvar. Förutom en brinnande känsla för rättvisa och för att stå på de svagas sida.

”Dollar” följdes av ”Gisslan”, ”Bränd” och ”Besökaren” innan det blev ”Hetta”, ”Livvakten” och ”Dubbelspel” som i sin tur såg ”Fienden”, ”Prickskytten” och ”Misstaget” som uppföljare innan ”Trubbel”, ”Inget att förlora” och ”Det ögat inte ser” kom.
Jag har läst dem allihop och gillat dem likaså. Reacher fortsätter att vara den tuffaste, smartaste och schysstaste killen i stan. Kanske onödigt våldsam ibland, men aldrig mot dem som inte förtjänar det.

I Bok- och biblioteksmässans tidning här om året fanns en lång intervju med författaren Lee Child. Journalisten som skrivit artikeln kallade konstant Reacher för Reader.
Jag förmodar att han slarvat med researchen inför sin intervju.
Det tycks däremot inte Lee Child ha gjort inför de böcker han skriver, och det är alltid uppskattat. Det är också uppskattat att böckerna inte alltid följer den givna mallen. De kan lika gärna vara berättade i nutid som dåtid, ur Reachers eller en utomstående betraktarens ögon, i ett jag- eller de-perspektiv. Jag gillar sånt. Jag gillar Lee Childs sätt att skriva och hans sätt att bygga upp en historia och jag gillar Reachers oslagbara sinne för detaljer och för att lägga ihop ett plus ett och få det till två innan alla andra.

”61 timmar” är alltså den fjortonde boken i serien. Som översätts till svenska alltså. Det finns två till på engelska som väntar på översättning: ”Worth dying for” och ”The Affair”. Men medan jag kastar mig över både Jeffrey Archer, Frederick Forsyth och Clive Cussler på engelska, låter jag Lee Child översättas först. Jag har dock ingen aning om varför. Kanske skulle ge honom en chans på engelska, men är rädd att jag inte ska förstå alla detaljerna.
Det här är dessutom en av få så här långa bokserier som jag har lyckats läsa i rätt ordning, bara en sån sak.

I ”61 timmar” finner vi Reacher sovande längst bak i en buss på väg att råka ut för en olycka strax utanför en småstad i ett iskallt South Dakota. Reacher finner sig plötsligt inkastad i en historia kring knarkhandel, ett nyöppnat fängelse, korrupta poliser och ett vittne som måste skyddas till varje pris.
Det mesta är sig likt – och konstigt vore annars om man läst tretton böcker i serien förut. Men det är å andra sidan fortfarande bra. Reacher är Reacher även om han fryser och Child bygger upp storyn snyggt – även om det var relativt enkelt att avslöja vem som var the bad guy den här gången. Men oavsett vilket, jag ser redan fram emot att få se vad som är värt att dö för i nästa bok i serien.


På 61 timmar ska Jack Reacher hinna ställa allt till rätta och dessutom telefonflörta å det grövsta…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011