Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


In the ghetto…
9 september 2011 : Klockan 10:59

25 år efter att Elvis dog var jag i Zürich. Det var jag inte igår. Trots att jag kunde ha varit det.

Jag är alldeles för ung för att ha upplevt kungens storhetstid. Han dog ju trots allt när jag bara var ett drygt år gammal. Men nog är ”Suspicious minds”, ”In the ghetto”, ”Always on my mind” och så vidare några av världens allra bästa låtar genom alla tider.
Dessutom är ”Walking in Memphis” en fantastisk låt. I alla fall med Marc Cohn. Dock inte med vare sig Cher eller han Idol-Kalle.
16 augusti 2002 hade det gått 25 år sedan The King gick bort och just den kvällen fick jag äntligen klara personbästa 235 cm på just Letzigrund i Zürich. Inte för att mitt hoppande då egentligen hade ett dugg med Elvis att göra. Men i tanken har de alltid kopplats samman.
Igår var det den första av två Diamond League-finaler. I Zürich. På Letzigrund. Fast på ett helt annat Letzigrund än det jag tävlade på 2002 (och 2000 och 2005) eftersom den gamla arenan ersattes av en ny inför fotbolls-EM 2008.
Stämningen verkar dock alltid vara lika hög på den nya som på den gamla arenan. Grejen i Zürich är att publiken inte bara klappar i takt, de som står på första raden närmast banan står dessutom och slår och slår och slår i reklamskyltarna. Det blir kort sagt ett jävla oväsen. Så också igår.
Och även om nog både en och två och tre av de aktiva hade jetlag sedan VM i Sydkorea så blev resultatnivån hög i många grenar. Yohan Blake sprang fortare än fort, Dayron Robles (som jag fortfarande anser blev bortdömd i Daegu) visade vem som egentligen är bäst på korta häcken och Kirani James visade att han är ännu bättre som 19-åring än vad han var som 18-åring.
Höjdhoppet vanns av Dimítrios Chondrokoúkis på 232 cm och alla som klassar det som en överraskning, sensation eller motsvarande kan inte ha sett ett dugg av VM-kvalet eller VM-finalen. Det var tredje gången i år som den 23 årige greken klarade just den höjden. Lägg därtill 2x231 cm och vi har en kille som är oerhört intressant för framtiden.
Dessutom blev han och jag fotograferade ihop efter tävlingen när jag slog personbästa utomhus med 237 cm i Aten 2008. Den gången satt han dock på läktaren.
Nu är det jag som tittar på och han som hoppar högt istället. Det är det som är tidens gång.

Jag hade själv en förfrågan om att åka ner och mediajobba lite i Zürich. Men fick tacka nej då jag redan var inbokad på annat håll sedan länge.
Det jag var inbokad på var en föreläsning på konferensen ”Statistik i planeringen – inta bara siffror” för Föreningen för kommunal statistik och planering på Karlstad CCC. Eftersom jag alltid varit en siffernisse kunde jag inte låta bli att tacka ja när jag fick förfrågan för nästan ett år sedan.
Det som gjorde saker och ting bra mycket mer intressant igår var att jag chockade kroppen och körde PowerPoint-fritt. Istället tog jag med mig två tuschpennor, lånade ett blädderblock och ritade och visade i bästa Kurt Olsson-stil – för oss som är gamla nog för att minnas honom innan han hamnade som gåtfarbror på ett fort i ett hav i en annan TV-kanal.
Fast det gick bra, kändes bra mycket mer avslappnat – och för all del också mer förvirrat – än när jag har en PP att stötta mig emot. Men å andra sidan var alla åhörare på gott humör både före och efter mitt föredrag och det är väl vackert så.

Wordfeud-count just nu: 30-0 i matcher!
Men för varje seger kommer man närmare en förlust…


Inte kungen av Zürich kanske, men å andra sidan kungen av nästan allting annat…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011