Ämnen
Böcker
Fotboll
Friidrott
Krönikor
Lego
Övrigt
Samtliga inlägg
Samtliga rubriker
En bit av tullen
8 years…
Northug och tjejerna
Jag leker med ord
VaLEGOtines Day
Dream League Soccer 2.0
Signalfel
Man lever på hoppet…
The rumble in the förortsjungle
I väntan på vem då?
Saker som inte längre är
First blood
The Italian job
Vad håller jag på med?
Buss på
Hobbiten
Isbjörnar…
Dream League Soccer
På inte speciellt allmän begäran
GOTT NYTT ÅR
GOD JUL
EM-TIPSET
Fem över tolv - 136 dagar…
Hur klarade vi oss förr…
Fem över tolv - 143 dagar kvar…
Going greek…
Istanbul was Constantinopel…
Om nio mil i fädrens spår…
Ett oskyldigt litet bus…
Neverending story…
De imperfekta…
Det blir som vi tror…
Gustavs grabb…
Ett skämt kallat fotboll…
Superman returns…
Gengångare…
Hotellet i hörnet av bitter och ljuv…
Låt det ta sin tid…
Al Capone…
Fem över 12 - 198 dagar kvar…
Himmel över London…
Där drömmar föds…
När magin tar slut…
Svår svårare Ekwall…
Fem över 12 - 215 dagar…
Det femte elementet…
Lifesaver…
Vet de ens att det är jul?
Fem över 12 - 226 dagar…
20 years after III…
Här och nu eller där och sen…
Democracy…
Finnish line…
Draw…
Bury my heart at Wounded Knee…
Ödets ironi…
En dag…
Changes…
Fem över 12 - 254 dagar…
Fem över 12 - 255 dagar…
Fem över 12 - 257 dagar…
The Affair…
Fem över 12 - 259 dagar…
Fem över 12 - 261 dagar…
Fem över 12 - 262 dagar…
Fem över 12 - 264 dagar…
Siffrornas magi…
Fem över 12 - 265 dagar…
Värt att dö för…
Fem över 12 - 269 dagar…
Fem över 12 - 271 dagar…
Campione…
Nattåg till Lissabon…
Fem över 12 - 276 dagar…
En fråga om tid…
Fem över 12 - 278 dagar…
I love you, Ich liebe dich…
Fem över 12 - 279 dagar…
Svennis from heaven…
Quiz show…
Månen tur och retur…
Runaway Bridie O'Reilly…
Ocean's Twelwe
Fem över 12 - 287 dagar…
Fem över 12 - 288 dagar…
You'll Never Walk Alone…
Fem över 12 - 289 dagar kvar…
The turning point…
Fem över 12 - 291 dagar…
Att tänka som - en höjdhoppare…
Fem över 12 - 292 dagar…
Fem över 12 - 294 dagar…
Fem över 12 - 295 dagar…
Spoiled kids…
Oranjeboom…
Jumping university…
Fem över 12 - 298 dagar…
Me and my monkey…
I höst ringer Horace…
Almost unreal…
Fem över 12 - 303 dagar…
Fem över 12 - 305 dagar…
Att se med nya ögon…
Sjätte sinnet…
Fem över 12 - 306 dagar…
Highway…
O Brother, Where Art Thou…
Mean Machine…
King Pin…
Eleven…
The busy world of…
City of Angels…
De små, små detaljerna…
Slapshot…
The time machine…
Different jumps…
Chinatown…
The house that Pep built…
Eviva España…
Dagens fundering…
Hem till Midgård…
Ten…
Those were the days…
61 timmar…
In the ghetto…
Quem dii diligunt, adolescens moritur…
A thousand words…
Min vänstra fot…
Back to the Future…
Gillar jag det jag gillar?
Crescent dawn…
A beautiful mind…
Election…
20 years after 2…
Information till Aftonbladet…
20 years after…
A night less ordinary…
En annan väldigt rolig lek…
Räkna med bråk…
Seven…
Drömmarnas horisont…
Den tunna vita mållinjen…
Fredagen den trettonde…
Holm vs Sjöberg…
Jag undrar…
Evigt ung…
Ett nytt hopp…
Tio senaste rubrikerna
Månader
Mars 2013
Februari 2013
Januari 2013
December 2012
Juni 2012
Mars 2012
Februari 2012
Januari 2012
December 2011
November 2011
Oktober 2011
September 2011
Augusti 2011
Samtliga inlägg
Sidor (7 inlägg/sida)
Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
Samtliga inlägg
Sorterade osorterade länkar
Asics
Bank & Niva
Byggbiten
Division VI norra 2011
Division VII Nordöstra 2012
Fredrik Backman
IAAF
Karlstads universitet
Kent
Kils AIK Friidrott
Lego
London 2012
Mauro Scocco
Moskva 2013
Patrick Ekwall
Swebrick
Svenska friidrottsförbundet
The Brothers Brick
ÖDIK
Quem dii diligunt, adolescens moritur…
8 september 2011 : Klockan 10:21
Det är svårt att inte ägna en hel del tankar åt Stefan Liv och hans närmaste en dag som idag. Jag träffade aldrig Stefan Liv så vitt jag kan minnas och jag inbillar mig att han var en man som man minns om man träffat.
Om man, som jag, håller på Färjestad i ishockey så var Stefan Liv en frustrerande motståndare – på det sätt som alldeles för bra motståndare alltid är. Det var han, och bara han verkade det som, som stod mellan Färjestad och ett SM-guld den där påskhelgen 2004. Framförallt på långfredagen.
Det var sjätte SM-finalen mellan FBK och HV71. Färjestad hade 3-2 i matcher och chansen att avgöra på hemmaplan. En chans man helt enkelt inte kunde missa. Inte minst efter att man året innan hade förlorat finalserien i fyra raka matcher mot Frölunda.
Jag hade på underliga vägar fått en biljett till matchen. Dessutom tidigarelagt min eftermiddagsträning – för den kunde jag inte strunta i, trots allt låg ett OS bara fyra och en halv månad bort – för att hinna till nedsläpp. Det var den säsongen som guldet skulle hem till Karlstad igen för första gången. Jag hade en svart t-shirt med just den texten tryckt i guld på mig under matchen.
Guldet kom inte hem den kvällen.
I HV-buren stod en vägg som hette Stefan Liv och han motade precis allt som motas kunde. Bortalaget vann med snöpliga 1-0 – vem som gjorde målet minns jag inte, det var det knappt någon som brydde sig om efteråt.
Festen i Karlstad uteblev å det grövsta den kvällen.
Det blev en lång fredag.
Två dagar senare spikade han igen en gång till. För fjärde gången i finalserien mot Färjestad det året. HV vann den sjunde och avgörande finalen med 5-0, tog hem guldet för andra gången i klubbens historia. Det var inget som helst tvivel om att den store hjälten hette Stefan Liv. Man var tvungen att beundra en sådan idrottsman, trots att han spelade i det lag som just besegrat det man själv hejar på.
Igår tog allt slut.
Alla ord är redan sagda, allt vackert är redan skrivet.
Vila i frid.