Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Samtliga rubriker
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
  I väntan på vem då?
  Saker som inte längre är
  First blood
  The Italian job
  Vad håller jag på med?
  Buss på
  Hobbiten
  Isbjörnar…
  Dream League Soccer
  På inte speciellt allmän begäran
  GOTT NYTT ÅR
  GOD JUL
  EM-TIPSET
  Fem över tolv - 136 dagar…
  Hur klarade vi oss förr…
  Fem över tolv - 143 dagar kvar…
  Going greek…
  Istanbul was Constantinopel…
  Om nio mil i fädrens spår…
  Ett oskyldigt litet bus…
  Neverending story…
  De imperfekta…
  Det blir som vi tror…
  Gustavs grabb…
  Ett skämt kallat fotboll…
  Superman returns…
  Gengångare…
  Hotellet i hörnet av bitter och ljuv…
  Låt det ta sin tid…
  Al Capone…
  Fem över 12 - 198 dagar kvar…
  Himmel över London…
  Där drömmar föds…
  När magin tar slut…
  Svår svårare Ekwall…
  Fem över 12 - 215 dagar…
  Det femte elementet…
  Lifesaver…
  Vet de ens att det är jul?
  Fem över 12 - 226 dagar…
  20 years after III…
  Här och nu eller där och sen…
  Democracy…
  Finnish line…
  Draw…
  Bury my heart at Wounded Knee…
  Ödets ironi…
  En dag…
  Changes…
  Fem över 12 - 254 dagar…
  Fem över 12 - 255 dagar…
  Fem över 12 - 257 dagar…
  The Affair…
  Fem över 12 - 259 dagar…
  Fem över 12 - 261 dagar…
  Fem över 12 - 262 dagar…
  Fem över 12 - 264 dagar…
  Siffrornas magi…
  Fem över 12 - 265 dagar…
  Värt att dö för…
  Fem över 12 - 269 dagar…
  Fem över 12 - 271 dagar…
  Campione…
  Nattåg till Lissabon…
  Fem över 12 - 276 dagar…
  En fråga om tid…
  Fem över 12 - 278 dagar…
  I love you, Ich liebe dich…
  Fem över 12 - 279 dagar…
  Svennis from heaven…
  Quiz show…
  Månen tur och retur…
  Runaway Bridie O'Reilly…
  Ocean's Twelwe
  Fem över 12 - 287 dagar…
  Fem över 12 - 288 dagar…
  You'll Never Walk Alone…
  Fem över 12 - 289 dagar kvar…
  The turning point…
  Fem över 12 - 291 dagar…
  Att tänka som - en höjdhoppare…
  Fem över 12 - 292 dagar…
  Fem över 12 - 294 dagar…
  Fem över 12 - 295 dagar…
  Spoiled kids…
  Oranjeboom…
  Jumping university…
  Fem över 12 - 298 dagar…
  Me and my monkey…
  I höst ringer Horace…
  Almost unreal…
  Fem över 12 - 303 dagar…
  Fem över 12 - 305 dagar…
  Att se med nya ögon…
  Sjätte sinnet…
  Fem över 12 - 306 dagar…
  Highway…
  O Brother, Where Art Thou…
  Mean Machine…
  King Pin…
  Eleven…
  The busy world of…
  City of Angels…
  De små, små detaljerna…
  Slapshot…
  The time machine…
  Different jumps…
  Chinatown…
  The house that Pep built…
  Eviva España…
  Dagens fundering…
  Hem till Midgård…
  Ten…
  Those were the days…
  61 timmar…
  In the ghetto…
  Quem dii diligunt, adolescens moritur…
  A thousand words…
  Min vänstra fot…
  Back to the Future…
  Gillar jag det jag gillar?
  Crescent dawn…
  A beautiful mind…
  Election…
  20 years after 2…
  Information till Aftonbladet…
  20 years after…
  A night less ordinary…
  En annan väldigt rolig lek…
  Räkna med bråk…
  Seven…
  Drömmarnas horisont…
  Den tunna vita mållinjen…
  Fredagen den trettonde…
  Holm vs Sjöberg…
  Jag undrar…
  Evigt ung…
  Ett nytt hopp…
 Tio senaste rubrikerna

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Varannan lördag har jag en egen sida i Värmlands Folkblad under rubriken HOLM. Huvudparten av sidan är ägnad åt en krönika, men där finns också ett par andra delar, såsom en sifferexcercis, ett boktips, ett minne och en ranking över högt och lågt. Min tanke är att publicera dessa krönikor med mera här på schloggen dagen efter att de funnits i tidningen.


Gillar jag det jag gillar?
4 september 2011 : Klockan 17:00

Under de senaste veckorna har jag läst och läst och läst i Clive Cusslers senaste roman om sin lika odödlige som evige hjälte Dirk Pitt. Det är den tjugoförsta boken i serien och jag har läst dem allihop. De senaste dagarna har jag dock börjat fundera alltmer på varför.

Sommaren 1997 var jag skadad i vänsterfoten. Så istället för att åka Europa runt och hoppa högt ägnade jag sommaren åt att cykla till biblioteket i Forshaga, låna böcker, cykla hem och lägga mig i sängen och läsa. Bland annat plöjde jag mig igenom både Iliaden och Odysséen. VM gick i Aten den sommaren och jag ville i alla fall ägna mig åt något grekiskt, det fick bli Homeros två stora epos.
Vid ett av mina många återkommande besök på biblioteket så la jag märke till en bok av en författare jag aldrig hade hört talas om förut. Den stod inte med ryggen utan med omslaget utåt i hyllan och skrek åt mig att läsa den.
Det var mitt första möte med Clive Cussler, Dirk Pitt, Al Giordino och hela det stora gänget i den fiktiva organisationen Numa. Jag var fast. ”Den gömda skatten” blev den första boken i en lång rad jag skulle komma att läsa av Cussler. Jag lånade och köpte alla böcker jag kom över av honom, jag orkade inte ens vänta på att de skulle översättas till svenska utan köpte dem på engelska istället. Jag var bara tvungen att få veta hur det skulle gå.
Fast samtidigt visste jag ju precis hur det skulle sluta – lyckligt, varje gång.

Jag har många gånger genom åren trott att jag läst den sista boken i serien. För det lyckliga slutet har liksom varit slutgiltigt på något vis. Men det kommer alltid en ny och jag köper den alltid.
Men jag har allt mer börjat undra varför.

Om någon frågar mig om vilken favoritartist jag har så svarar jag, mer eller mindre av ren slentrian, allt som oftast tre olika namn: Mauro Scocco, Robbie Williams och Kent.
Men ärligt talat. Robbie Williams senaste skiva har jag inte ens brytt mig om att köpa. Helt enkelt beroende på att den som kom innan inte var mycket att ha och att jag knappt ens har hört den i sin helhet. Så den senaste Williams-skiva som jag köpte och tyckte var bra kom 2005, det är sex år sen, och den som kom innan dess släpptes redan 2002.
När Kent släppte sin andra skiva, ”Verkligen”, i mars 1996 stod jag och hängde på låset på Megahertz i Karlstad. Jag var förste man in i butiken och därmed också först att köpa plattan. De senaste tre Kent-skivorna äger jag, men jag skulle knappt kunna nämna en låttitel ens om jag fick betalt. Jag skulle allvarligt talat inte kunna sjunga en hel låt från någon av de tre skivorna ens under pistolhot. Den senaste Kent-skivan som jag tyckte var riktigt, riktigt bra kom 2002.
Och lite samma sak är det med Mauro Scocco. Han släppte sin senaste platta på min födelsedag nu i våras och självklart köpte jag den. Lyssnade på den två gånger om samma dag – men har inte hört den i sin helhet en enda gång sedan dess. Hans förra skiva kom 2007 och den lyssnade jag till sporadiskt när den var ny, men den har stått i skivhyllan sedan dess.

På sätt och vis är det samma grej med mat. När någon, oftast en journalist som ska göra en faktaruta, frågar om vad jag har för favoritmat så svarar jag mammas lasagne. Och mammas lasagne är verkligen fantastiskt god, jag har än till denna dag inte träffat någon som gör godare. Men faktum är ju att jag trots allt inte har bott hemma hos mamma och pappa på över tio år, så antalet gånger jag ätit just denna maträtt de senaste tio åren går att räkna på ena handens fingrar.

Allt detta slutar i en fråga som jag börjat ställa mig själv: Gillar jag fortfarande det som jag offentligt säger att jag gillar. Det är ju bara att inse att Clive Cusslers böcker inte fångar mig nu som de gjorde förr. Varken Williams, Scocco eller Kent får mig längre att sjunga med och skråla högt i bilen, duschen och ensamheten. Mammas lasagne är förmodligen fortfarande supergod, men jag har inte smakat den på evigheter.

Å andra sidan kanske det här bara är tecken på att jag utvecklas, blir klokare och går vidare i livet. I alla fall vad gäller litteratur och musik. När det kommer till mat kanske det vore läge att åka hem till mamma och äta lasagne snart.


Nio senaste världsmästarna i höjdhopp
2011: Jesse Williams, USA, 235
2009: Yaroslav Rybakov, RUS, 232
2007: Donald Thomas, BAH, 235
2005: Yuriy Krymarenko, UKR, 232
2003: Jacques Freitag, RSA, 235
2001: Martin Buss, GER, 236
1999: Vyacheslav Voronin, RUS, 237
1997: Javier Sotomayor, CUB, 237
1995: Troy Kemp, BAH, 237


Fruset offer – Giles Blunt
Flera ungdomar anmäls försvunna i den lilla kanadensiska staden Algonquin Bay och när en av dem hittas mördad skärps läget avsevärt. Polisen John Cardinal sliter i sitt anletes svett för att hitta mördaren samtidigt som han själv jagas av en gammal skuld ur det förflutna. Han utreds i det tysta av sin egen kollega medan hans hustru i samma veva blir intagen på sjukhus. Boken har fått grymt bra kritik i media och av författarkollegor till Blunt. Så otroligt fantastisk är väl kanske inte boken. Den är bra, inget snack om saken, men trots alla svängar så vet man på ett allt för tidigt stadium vem brottslingen är och eftersom böcker av det här slaget alltid slutar lyckligt så.


Göteborg – den 3 september 1989
Kils AIK friidrott var på resa till Göteborg, det var Liseberg på lördag och friidrottstävlande på klassiska Slottsskogsvallen på söndag. Själv inledde jag med 9.32 på i tresteg och hamnade långt ner i resultatlistan – och förlorade dessutom mot en ynglig i blå-och-vit-randig tightsdräkt. Jag och Robert Kronberg skulle komma att ha mycket att göra med varandra under de år som låg framför oss. I höjdhoppet besegrade jag honom och nästan alla andra. Slog personligt rekord med 158 cm och blev tvåa. Det var Mölndals AIK som arrangerade tävlingen och de plockade in några av sina stjärnor som prisutdelare – bland annat längdhopperskan Erica Johansson. I pojkar 13 höjd var prisutdelaren dock en helt annan, nämligen släggkastaren Tore Gustafssons mamma. Det hade sin charm det med.


Friidrotts-VM är alltid en höjdare. Det kvittar hur få eller många medaljer Sverige tar, när det drar ihop sig till stora friidrottsmästerskap så blir jag som ett barn på nytt och sitter klistrad framför TV:n. Förr var det specialbilagor för att hänga med, nu är det all världens Internetsidor istället.

Favoriten tjuvstartar på 100 meter och massor av ”experter” skriker på regeländringar. Men är det inte det som är hela grejen med idrott, att samma regler ska gälla för alla – till och med för det superstora affischnamnet…

Det kom krypande lite försiktigt i halsen i lördags, övergick till snuva på söndag, hosta och feber och tappade rösten tills på onsdag. Förkylningar är aldrig roligt och de har en förmåga att komma som ett brev på posten i början av hösten…


Få skivor har snurrat fler varv i stereon i mitt liv än den här, men av de senaste Scocco-plattorna har jag inte hört lika mycket…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011