Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Dream League Soccer
24 januari 2013 : Klockan 14:36

Det är egentligen längesen som jag slutade spela fotbollsspel på datorn. En anledning till att jag slutade är den frustration som det obönhörligen leder till. Jag insåg detta när jag dumt nog började lite smått igen.

Min kusin, vi kan kalla honom Jocke även om många väljer att kalla honom Pugh, tyckte att jag borde ge mig på Dream League Soccer-appen till iPhone. Jag stretade emot länge och väl. Men sen var jag väl uttråkad och så laddade jag hem den. Startade upp FC Scholm United. Nivåerna är ju hyggligt lätta där i början. Och man vinner några matcher. Och man går upp en division. Och man börjar bli förbannad.

Jag har samlat ihop en hygglig startelva – se bild längst ner i inlägget – och jag har harvat mig upp till högsta divisionen. Men en del saker förundrar mig.
Vissa matcher är det till exempel helt enkelt lögn att göra mål. Jag menar, om Messi, Ibrahimovic eller Rooney kommer fri med målvakten en fyra-fem gånger under en match borde ju något av dem resultera i mål. Det är faktiskt mer osannolikt att bollen tar i stolpen varje gång än att den går i mål varje gång.
Nog är det lite märkligt att en Ronaldo – som har 94 av 100 i snabbhet i spelet – vissa matcher helt enkelt inte kan springa ikapp en bollförande högerback i ett lag som ligger minst en division lägre än mitt eget.
Och visst är det underbart att de där matcherna när tuffa trion på topp skjutit fyra-fem bollar i stolpen vid frilägen alltid avslutas med att motståndarmålvakten skickar iväg en utspark över hela min backlinje – som trots namnkunnigheten i den inte bryr sig nämnvärt om att jobba hem – vilket friställer en forward som därmed kommer helt fri med Casillas – eftersom varken Puyol och Vidic klarar av att springa ikapp honom – och enkelt rullar bollen i mål i 93:e minuten.
Det är också smått fantastiskt när den artificiella intelligensen som styr spelet mer än vad jag gör hipp som happ bestämmer att jag ska styra en annan spelare än den jag redan styr vilket resulterar i att den spelare jag nu styr är på väg bort från den bollförande motståndaren istället för mot den.
Det kan också vara så att det är jag som gör något fel. Men det känns betydligt mindre sannolikt. På så många sätt.


Team Pingvin…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011