Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Samtliga rubriker
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
  I väntan på vem då?
  Saker som inte längre är
  First blood
  The Italian job
  Vad håller jag på med?
  Buss på
  Hobbiten
  Isbjörnar…
  Dream League Soccer
  På inte speciellt allmän begäran
  GOTT NYTT ÅR
  GOD JUL
  EM-TIPSET
  Fem över tolv - 136 dagar…
  Hur klarade vi oss förr…
  Fem över tolv - 143 dagar kvar…
  Going greek…
  Istanbul was Constantinopel…
  Om nio mil i fädrens spår…
  Ett oskyldigt litet bus…
  Neverending story…
  De imperfekta…
  Det blir som vi tror…
  Gustavs grabb…
  Ett skämt kallat fotboll…
  Superman returns…
  Gengångare…
  Hotellet i hörnet av bitter och ljuv…
  Låt det ta sin tid…
  Al Capone…
  Fem över 12 - 198 dagar kvar…
  Himmel över London…
  Där drömmar föds…
  När magin tar slut…
  Svår svårare Ekwall…
  Fem över 12 - 215 dagar…
  Det femte elementet…
  Lifesaver…
  Vet de ens att det är jul?
  Fem över 12 - 226 dagar…
  20 years after III…
  Här och nu eller där och sen…
  Democracy…
  Finnish line…
  Draw…
  Bury my heart at Wounded Knee…
  Ödets ironi…
  En dag…
  Changes…
  Fem över 12 - 254 dagar…
  Fem över 12 - 255 dagar…
  Fem över 12 - 257 dagar…
  The Affair…
  Fem över 12 - 259 dagar…
  Fem över 12 - 261 dagar…
  Fem över 12 - 262 dagar…
  Fem över 12 - 264 dagar…
  Siffrornas magi…
  Fem över 12 - 265 dagar…
  Värt att dö för…
  Fem över 12 - 269 dagar…
  Fem över 12 - 271 dagar…
  Campione…
  Nattåg till Lissabon…
  Fem över 12 - 276 dagar…
  En fråga om tid…
  Fem över 12 - 278 dagar…
  I love you, Ich liebe dich…
  Fem över 12 - 279 dagar…
  Svennis from heaven…
  Quiz show…
  Månen tur och retur…
  Runaway Bridie O'Reilly…
  Ocean's Twelwe
  Fem över 12 - 287 dagar…
  Fem över 12 - 288 dagar…
  You'll Never Walk Alone…
  Fem över 12 - 289 dagar kvar…
  The turning point…
  Fem över 12 - 291 dagar…
  Att tänka som - en höjdhoppare…
  Fem över 12 - 292 dagar…
  Fem över 12 - 294 dagar…
  Fem över 12 - 295 dagar…
  Spoiled kids…
  Oranjeboom…
  Jumping university…
  Fem över 12 - 298 dagar…
  Me and my monkey…
  I höst ringer Horace…
  Almost unreal…
  Fem över 12 - 303 dagar…
  Fem över 12 - 305 dagar…
  Att se med nya ögon…
  Sjätte sinnet…
  Fem över 12 - 306 dagar…
  Highway…
  O Brother, Where Art Thou…
  Mean Machine…
  King Pin…
  Eleven…
  The busy world of…
  City of Angels…
  De små, små detaljerna…
  Slapshot…
  The time machine…
  Different jumps…
  Chinatown…
  The house that Pep built…
  Eviva España…
  Dagens fundering…
  Hem till Midgård…
  Ten…
  Those were the days…
  61 timmar…
  In the ghetto…
  Quem dii diligunt, adolescens moritur…
  A thousand words…
  Min vänstra fot…
  Back to the Future…
  Gillar jag det jag gillar?
  Crescent dawn…
  A beautiful mind…
  Election…
  20 years after 2…
  Information till Aftonbladet…
  20 years after…
  A night less ordinary…
  En annan väldigt rolig lek…
  Räkna med bråk…
  Seven…
  Drömmarnas horisont…
  Den tunna vita mållinjen…
  Fredagen den trettonde…
  Holm vs Sjöberg…
  Jag undrar…
  Evigt ung…
  Ett nytt hopp…
 Tio senaste rubrikerna

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Varannan lördag har jag en egen sida i Värmlands Folkblad under rubriken HOLM. Huvudparten av sidan är ägnad åt en krönika, men där finns också ett par andra delar, såsom en sifferexcercis, ett boktips, ett minne och en ranking över högt och lågt. Min tanke är att publicera dessa krönikor med mera här på schloggen dagen efter att de funnits i tidningen.


Hur klarade vi oss förr…
18 mars 2012 : Klockan 15:32

Man kan ironisera över det om man vill. Och det vill man ju gärna göra. Men faktum är att frågan kommer till mig allt oftare. Hur bar vi oss egentligen åt. Hur gick det egentligen till. Hur fick vi saker och ting att fungera. Hur klarade vi oss förr.

Det fanns en tid när TV:n bara hade två kanaler. Men faktum var att vi var lite lyxigare vi som bodde på Skivedstorp i Forshaga. Vi hade nämligen tre kanaler – ettan, tvåan och norsk TV. Det var på den tiden som det bara fanns en enda telefon i varje hem. När kvällstidningarna gjorde skäl för sitt namn och de facto kom på kvällen och inte innan frukost.
Apropå kvällstidningar, trots att våra pappor påstod sig gå ut och köpa dem på julafton borde vi kunnat räkna ut att det var de som kom tillbaka som jultomten några minuter senare. För allt det där hände sig ju på den tiden då vare sig den ena eller den andra av två tidningarna kom ut på julafton.

Gillade man en serie som gick på någon av de två statliga kanalerna så fick man snällt se programmet när det sändes – eller försöka komma ihåg när det förhoppningsvis gick i repris. Sen återstod bara att vänta på att nästa avsnitt skulle sändas. På samma tid och samma kanal.

Det var också på den tiden som man bokade in ett möte och sen såg man till att dyka upp på mötesplatsen på utsatt tid. Men kom man en kvart-tjugo minuter försent fanns det ingen möjlighet att berätta om det. Då fick den andra parten snällt vänta på att man kom. Och kom man inte fick man väl använda hushållets enda och gråa telefon när man kom hem för att ringa och be om ursäkt för att man glömt.

Posten kom en gång om dagen och om man brevväxlade med någon, kanske till och med någon man tyckte om, så fick man snällt vänta på postbilen – och allt som oftast bli besviken. Tills det helt plötsligt, en dag när solen garanterat sken på ett eller annat sätt, damp ner något i brevlådan.

Och det var på den tiden som Melodifestivalen hette Schlagerfestivalen och avgjordes på en enda kväll.
Nu verkar denna musikaliska fest aldrig riktigt vilja ta slut. Det är Melodifestival och andra chansen och till och med tredje chansen och när finalen i Globen väl har avgjorts börjar vi ladda för Eurovision. Och inte ens den avgörs på en gång utan i form av semifinaler och final. För att inte prata om de införprogram som är ett måste och möjligheten av se låtarna på nätet månadsvis i förväg.

Och det kommer det post precis hela tiden. På ena eller andra sättet. Ett handskrivet brev med ett frimärke fastklistrat på kuvertet betraktas däremot som en kuriositet. Istället läser, skriver och skickar vi fler brev än vi orkar tänka på – och frågan är om vi ens orkar minnas vem vi skickat till och vad vi skrivit eller bestämt.

Bokar vi in oss på ett möte med någon måste vi kolla och dubbelkolla och trippelkolla att allt är okej. Vi ringer, eller sms:ar i bilen eller bussen på vägen dit. Vi måste ringa och kolla så allt är okej när vi parkerar bilen eller kliver av bussen. Och till och med när vi har varandra inom synhåll är det för alla eventualiteters skull säkrast att kolla en sista gång.
Ja, och när mötet, i vilket form det än är, väl kommer igång är det säkrast att börja göra en koll inför nästa möte vi har. För man vet ju aldrig, det kan ju ha frusit inne.
TV-kanaler har vi fler än vi klarar av – och ändå sänds det så lite på dem att vi måste se programmen på datorn istället. Och nog är det onödigt att vänta en vecka på nästa avsnitt av en serie vi gillar när vi kan se klart hela årets säsong och gärna nästa också på nätet.

För ständigt detta internet. Som tack vare våra allt smartare mobiler ständigt håller oss i kontakt med omvärlden och nyhetsflödet. Vi får så mycket information att vi vet om att saker har hänt långt innan de ens inträffat. För vem orkar vänta in ett nyhetsprogram på TV om två timmar när vi kan se nyheten i realtid i mobilen här och nu. Det är en smått osannolik utveckling. Inte bara av tekniken som sådan, utan också av oss människor som står mitt i bruset och blir fullkomligt bombarderade av information.

Ganska ofta undrar jag hur vi egentligen bar oss åt för att klara dagen förr i tiden, för bara femton år sen. Det är ett under att vi inte alla gick under av ren tristess. Men samtidigt, om man inte har tråkigt ibland så vet man till slut inte hur det känns när man har roligt. Så nog kan det vara värt att dra ner på tempot lite ibland och bara njuta av att ha lite småtrist.
Jag säger inte nödvändigtvis att det var bättre förr. Men det var annorlunda.


Nio olika milar
Engelsk mil = 1609,344 m
Den gröna milen = bok av Stephen King
Nautisk mil = 1852 m
Svensk mil = 10688,54 m
Sjömil = 7420,44 m
Finsk mil ~ 6000 m
500 miles = Låt med The Hooters
Drömmil = Engelsk mil under 4 minuter
Dalamil ~ 14485 m


Faller fritt som i en dröm – Leif GW Persson
Sommaren 2007 bestämmer sig rikskriminalens chef Lars Martin Johansson för att göra något åt det mord som gäckat Sverige - och förlöjligat bilden av svenska poliskåren - i 21,5 år. Han tillsätter en tre man (snarare en man och två kvinnor) stark grupp som börjar gå igenom spår och ledtrådar och långsamt växer en ny och skrämmande bild fram av mordnatten och vad som hände i korsningen av Sveavägen och Tunnelgatan… Mitt första besök i Leif GW Perssons värld och det är väl bara att inse att jag i viss mån började lite i fel ände vilket gjorde det svårt att komma in i bokens handling och dess huvudpersoner. Men när det väl lossnade så lossnade det rejält och den stora frågan man ändå måste ställa sig är: Kan det ha gått till precis, eller i vart fall ungefär, så här?!


Falun – den 17 mars 1991
Det var inget som farbror doktorn rekommenderade. Men det var å andra sidan heller inget som han förbjöd mig att göra. Alltså gjorde jag det. Sportlovet den här vintern innan jag skulle fylla femton år hade tillbringats i en stuga i Sälen. Jag hann med att åka en hel del slalom, längdskidor och dessutom se Christer Ulfbåge i längdspåren. Han såg ut som Chewbacca på skidor. Den sista rundan i slalombacken för min del slutade dock med en vådlig vurpa – och en högerarm i gips. Men eftersom man inte hoppar höjdhopp med vare sig händerna eller armarna var jag ju tvungen att testa – och att tävla. Gipset höll väl ihop sisådär, armen fick dock inga framtida men och tävlingen vann jag – däremot har jag inte åkt slalom på över 21 år vid det här laget.


Anja Pärson – tack för alla segrar, medaljer, bragder och sälar!!


Visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Den är på väg, den finns där ute någonstans, men den får gärna skynda sig hit ännu lite snabbare…


I Syrien mördas dagligen kvinnor och barn i massaker efter massaker. I Sverige fokuserar vi nyhetsförmedlingen på en orakad armhåla i Melodifestivalen…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011