Ämnen
Böcker
Fotboll
Friidrott
Krönikor
Lego
Övrigt
Samtliga inlägg
Tio senaste rubrikerna
En bit av tullen
8 years…
Northug och tjejerna
Jag leker med ord
VaLEGOtines Day
Dream League Soccer 2.0
Signalfel
Man lever på hoppet…
The rumble in the förortsjungle
I väntan på vem då?
Samtliga rubriker
Månader
Mars 2013
Februari 2013
Januari 2013
December 2012
Juni 2012
Mars 2012
Februari 2012
Januari 2012
December 2011
November 2011
Oktober 2011
September 2011
Augusti 2011
Samtliga inlägg
Sidor (7 inlägg/sida)
Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
Samtliga inlägg
Sorterade osorterade länkar
Asics
Bank & Niva
Byggbiten
Division VI norra 2011
Division VII Nordöstra 2012
Fredrik Backman
IAAF
Karlstads universitet
Kent
Kils AIK Friidrott
Lego
London 2012
Mauro Scocco
Moskva 2013
Patrick Ekwall
Swebrick
Svenska friidrottsförbundet
The Brothers Brick
ÖDIK
Fem över tolv - 143 dagar kvar…
14 mars 2012 : Klockan 21:29
Det blev ju inte så mycket hoppat som jag hade tänkt mig i vinter. Jag hade faktiskt planer på att tävla ett par tre gånger – och att oanmäld dyka upp i Örebro på inomhus-SM för att efteranmäla mig och se hur det skulle slutat. Men först hade jag ont i knät och sen fick jag förkylningen från helvetet och då blev det inte ens en tummetott kvar.
Så nu blir det liksom till att börja om igen. Veteran-SM i Kil går av stapeln 3-5 augusti och M35 höjden kommer att bli på lördagen den 4 augusti – alltså som ganska precis 143 dagar. Alltså är det gott om tid att bygga upp allting tillbaka.
För det är väl bara att erkänna att jag för ett tag trodde att jag var sisådär 25 år gammal i oktober och november och körde på lite väl tufft redan från start. Men eftersom jag gärna vill tro att jag är en man som lär sig av sina misstag så kör jag på lite lugnare nu. Har harvat mig igenom några pass med både knäböj i alla dess former, färger och storlekar och ryck och frivändningar. De hälsenor som bråkade mer än en normal AIK-klack i ett Stockholmsderby känns under bra kontroll och jag börjar få lite fart på de gamla benen när jag springer igen.
Något som inte minst är viktigt med tanke på att årets första fotbollsmatch ska överlevas på lördag förmiddag. Att konditionen däremot lämnar en hel del övrigt att önska kanske vi ska tala tyst om ett tag till. Å andra sidan har höjdhopp aldrig varit någon konditionsidrott. Det är å andra sidan fotboll.
Men vad fan, funkade det när jag var 15 år kan det väl funka när jag är 36.
Och eftersom det vankas fotboll på lördag så vet jag inte vilken form jag är i på söndag och alltså snörade jag på mig de gamla höjdhoppsskorna i eftermiddags.
Tanken är att hoppa en till två gånger i veckan framöver. Men inte nödvändigtvis att hoppa speciellt högt utan snarare att hoppa ganska mycket. Kroppen behöver det. Och framförallt behöver fötterna det.
Så dagens pass byggde således på det som somliga andra gamla föredettingar skulle definiera som mängdhopp. Tanken var dessutom att gå hem utan en enda rivning.
Den första föresatsen lyckades. Den andra höll i tjugonio av tänkta trettiofyra hopp.
Saxade mig över 150 en gång, 160 en gång, tio gånger 170 och fem gånger 175. Sjutton klarade saxhopp.
Floppade mig över 180 en gång, 185 en gång, tio gånger 190 och sen rev jag…
…två gånger om på 195, klarade det två gånger, rev en gång och klarade tre gånger till.
Alltså trettiosju genomförda hopp, trettiofyra klarade.
Ett helt okej facit en höjdhoppsonsdag.