Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Samtliga rubriker
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
  I väntan på vem då?
  Saker som inte längre är
  First blood
  The Italian job
  Vad håller jag på med?
  Buss på
  Hobbiten
  Isbjörnar…
  Dream League Soccer
  På inte speciellt allmän begäran
  GOTT NYTT ÅR
  GOD JUL
  EM-TIPSET
  Fem över tolv - 136 dagar…
  Hur klarade vi oss förr…
  Fem över tolv - 143 dagar kvar…
  Going greek…
  Istanbul was Constantinopel…
  Om nio mil i fädrens spår…
  Ett oskyldigt litet bus…
  Neverending story…
  De imperfekta…
  Det blir som vi tror…
  Gustavs grabb…
  Ett skämt kallat fotboll…
  Superman returns…
  Gengångare…
  Hotellet i hörnet av bitter och ljuv…
  Låt det ta sin tid…
  Al Capone…
  Fem över 12 - 198 dagar kvar…
  Himmel över London…
  Där drömmar föds…
  När magin tar slut…
  Svår svårare Ekwall…
  Fem över 12 - 215 dagar…
  Det femte elementet…
  Lifesaver…
  Vet de ens att det är jul?
  Fem över 12 - 226 dagar…
  20 years after III…
  Här och nu eller där och sen…
  Democracy…
  Finnish line…
  Draw…
  Bury my heart at Wounded Knee…
  Ödets ironi…
  En dag…
  Changes…
  Fem över 12 - 254 dagar…
  Fem över 12 - 255 dagar…
  Fem över 12 - 257 dagar…
  The Affair…
  Fem över 12 - 259 dagar…
  Fem över 12 - 261 dagar…
  Fem över 12 - 262 dagar…
  Fem över 12 - 264 dagar…
  Siffrornas magi…
  Fem över 12 - 265 dagar…
  Värt att dö för…
  Fem över 12 - 269 dagar…
  Fem över 12 - 271 dagar…
  Campione…
  Nattåg till Lissabon…
  Fem över 12 - 276 dagar…
  En fråga om tid…
  Fem över 12 - 278 dagar…
  I love you, Ich liebe dich…
  Fem över 12 - 279 dagar…
  Svennis from heaven…
  Quiz show…
  Månen tur och retur…
  Runaway Bridie O'Reilly…
  Ocean's Twelwe
  Fem över 12 - 287 dagar…
  Fem över 12 - 288 dagar…
  You'll Never Walk Alone…
  Fem över 12 - 289 dagar kvar…
  The turning point…
  Fem över 12 - 291 dagar…
  Att tänka som - en höjdhoppare…
  Fem över 12 - 292 dagar…
  Fem över 12 - 294 dagar…
  Fem över 12 - 295 dagar…
  Spoiled kids…
  Oranjeboom…
  Jumping university…
  Fem över 12 - 298 dagar…
  Me and my monkey…
  I höst ringer Horace…
  Almost unreal…
  Fem över 12 - 303 dagar…
  Fem över 12 - 305 dagar…
  Att se med nya ögon…
  Sjätte sinnet…
  Fem över 12 - 306 dagar…
  Highway…
  O Brother, Where Art Thou…
  Mean Machine…
  King Pin…
  Eleven…
  The busy world of…
  City of Angels…
  De små, små detaljerna…
  Slapshot…
  The time machine…
  Different jumps…
  Chinatown…
  The house that Pep built…
  Eviva España…
  Dagens fundering…
  Hem till Midgård…
  Ten…
  Those were the days…
  61 timmar…
  In the ghetto…
  Quem dii diligunt, adolescens moritur…
  A thousand words…
  Min vänstra fot…
  Back to the Future…
  Gillar jag det jag gillar?
  Crescent dawn…
  A beautiful mind…
  Election…
  20 years after 2…
  Information till Aftonbladet…
  20 years after…
  A night less ordinary…
  En annan väldigt rolig lek…
  Räkna med bråk…
  Seven…
  Drömmarnas horisont…
  Den tunna vita mållinjen…
  Fredagen den trettonde…
  Holm vs Sjöberg…
  Jag undrar…
  Evigt ung…
  Ett nytt hopp…
 Tio senaste rubrikerna

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Varannan lördag har jag en egen sida i Värmlands Folkblad under rubriken HOLM. Huvudparten av sidan är ägnad åt en krönika, men där finns också ett par andra delar, såsom en sifferexcercis, ett boktips, ett minne och en ranking över högt och lågt. Min tanke är att publicera dessa krönikor med mera här på schloggen dagen efter att de funnits i tidningen.


Om nio mil i fädrens spår…
4 mars 2012 : Klockan 19:05

Strax före klockan åtta imorgon ska jag, trots att det är söndag, masa mig upp ur sängen, krypa upp i TV-soffan, veva igång TV:n och se på Vasaloppet. Och jag ska ägna mina skidor i ute förrådet en tanke för första gången på länge.

Det finns vissa saker jag intalat mig själv att jag måste göra innan jag trillar av pinnen. Att åka Vasaloppet var en av dem. Var just för att jag gjorde det ifjol. Förvisso bara öppet spår, men nio mil är nio mil är nio mil.
Jag stod där på startplatsen i Berga by och insåg att jag aldrig i hela mitt liv åkt så långt på skidor förut. Stod och funderade på att det vissa dagar känns rätt segt att köra bil i nio mil. Förundrades över att jag i folkvimlet träffade på folk som jag faktiskt kände och inte bara sådana som tyckte sig känna mig. Hade lovat mig själv att ta det lugnt upp för den långa, långa, långa backen i starten och lyckades hyggligt med detta mitt uppsåt.

Väl uppe möttes jag av solen en fantastisk vintermorgon. Lika fantastiska var dessutom mina skidor vilket tydligt bevisade att jag inte hade vallat dem själv. Jag njöt av morgonen, skidåkningen och glidet. Men jag väntade hela tiden på att bli trött, slut och fullständigt orkeslös. I bakhuvudet fanns en målsättning att nå Mora på under sju timmar – men också en känsla av att jag inte alls visste vad som egentligen väntade.

Passerade Smågan efter en knappt timme och stannade snabbt till för lite sportdryck och vatten. Skidade vidare mot Mångsbodarna och kände mig nöjd över det faktum att jag hela tiden körde om fler åkare än vad som körde om mig. Fortfarande skön och underbar skidåkning hela vägen och knappt 52 minuter efter sportdrycken i Smågan blev det sportdryck i Mångsbodarna. Det gick ju bra det här.

Men var det något jag visste så var det att tröttheten skulle komma.
Två gånger har jag sprungit GöteborgsVarvet. Två gånger har jag gått in i väggen.
På väg upp mot Risberg slog det till. Plötsligt blev det jobbigt att åka skidor. Jag borrade ner blicken mot bakändarna på framförvarande åkares skidor. Han drog både mig och honom uppför en evighetslång backe – och väl framme i Risberg blev det mer att äta och dricka. Den första krisen var överlevd.
Men det skulle komma både fler och värre.

Jag stakade oförtrutet vidare. Strax efter Evertsberg blev jag ikappåkt av en gammal trestegshoppare från Enköping som jag en gång fotograferat. Vi gjorde en juniorlandskamp ihop i norska Skien 1993 och eftersom jag tävlade på lördagen och han på söndagen undrade han om jag kunde agera fotograf när han tävlade så han fick något till familjealbumet. Men det var inte på grund av mina begränsade kunskaper i fotografi som han jagat ikapp mig utanför Evertsberg. Det var helt enkelt för att han var bättre på att åka skidor.
Vi sa hej, jag försökte hänga på – han försvann.

De fruktade Lundbäcksbackarna klarade jag genom att småprata mig uppför dem tillsammans med en äldre man som åkte sitt sjuhundraartonde Vasalopp och var hej och du med varenda snöflinga som fallit sen Gustav Vasas glansdagar. I Oxberg blev det mer att dricka, mer gel och bars att sörpla och tugga på. Mindre än en tredjedel kvar. Tidsschemat för under sju timmar höll. Trött var jag, men det kändes under kontroll.

Sa hej och hej då till Hökberg, nitton kilometer kvar, och även om farten mattats sen Oxberg gled det på bra. 16 kilometer kvar, femton kilometer kvar – och plötsligt fanns ingen kraft alls kvar någonstans i den gamla höjdhopparkroppen och inget ätbart kvar i fickorna. Stannade till vid slumpvist vald företagskontroll. Fick världskänd brun läskedryck i plastmugg och druvsocker – och kraften åter. Trött kom jag fram till Eldris, nio kilometer kvar, men målet hägrade i fjärran.

Nio kilometer, åtta, sju, sex, fem, fyra… Tre kilometer kvar och från ett stavtag till nästa var all kraft borta. Ingenting att äta, ingenting att dricka. Förutom en väldig massa snö eller andra skidåkare. Inget av alternativen var tilltalande. Jag tappade fart, stakade på, varenda liten stigning kändes som Mount Everest på anabola steroider, jag blev kissnödig, passerade Prästholmens IP där jag två gånger hoppat höjd (en gång bra, en gång dåligt), stannade och kissade bara för att få vila, min vätskenivå var nere i knähöjd, för varje stavtag jag tog var det ett mindre kvar, klocktornet, in på upploppet som var nio mil långt bara det, portalen där borta kändes som en hägring, jag stakade på och till slut, efter lite drygt sex timmar och fyrtio minuter kunde jag äntligen sluta staka.
Jag har inte åkt skidor sedan dess.
Inte ska jag göra det imorgon heller, istället ska jag ta en rejäl frukost och njuta av Vasaloppet – i TV-soffan.


Nio varianter av mars
Mars – Månaden
Mars – Chokladen
Mars – Guden
Mars – Planeten
Mars – Örlogsfartyget
Mars – Ölet
Mars – Filmen
Veronica Mars – TV-serien
Bruno Mars – Musikern


Passagen – Michael Crichton
Under en arkeologisk utgrävning i Frankrike tvingas professor Edward Johnston resa till USA för ett möte med teknikföretaget ITC som sponsrar utgrävningen. Några dagar senare hittar hans studenter ett meddelande från honom i den medeltidsborg de gräver ut - daterat 1357, och han ber om deras hjälp. Jag har alltid gillat tanken på att resa i tiden - Tillbaka till framtiden är ju inte för inte en favoritfilm - och med andra ord tilltalas jag av den här boken. Men det blir stundtals lite för mycket av det goda - som om Crichton måste bevisa att han skött sitt research-arbete och vill visa hur mycket han vet om medeltiden. Men bortsett från det så bjuds man på underhållning av klass. Och som vanligt är boken bättre än filmen.


Kuopio – den 4 mars 1995
Det var kallt och vinter och en icke helt obekant långlöpare från IF Göta startade upp finska vinterkriget med snöbollar på väg till banketten. Men det var höjdhoppstävlingarna som för min del gjorde att det kändes speciellt. När jag som tolvåring började tävla för Kils AIK hade en viss Håkan Johansson i princip alla klubbrekord i höjdhopp i varenda åldersgrupp. Jag kom att radera ut dem ett efter ett så småningom. När jag var 14 år kom en viss Emelie Färdigh till Kils AIK och slog klubbrekord i parti och minut under de två säsonger hon tävlade för oss.
I denna inomhuslandskamp i början av mars 1995 deltog fyra svenska höjdhoppare. En hette Kajsa Bergqvist, de andra tre hade alla ett förflutet i Kils AIK.


Anders Olsson, den hjulbente järnmannen från Hagfors. Inte nog med att karln vinner OS-guld i drivor, han åker Vasaloppet på 6:42 och nu ska han simma hela Klarälven ner. Det enda som förvånar mig är att han inte ska simma åt andra hållet istället.


Andra chansen. Detta förlorarnas race i Melodifestivalen, åtta låtar som inte kan vinna finalen nästa vecka, känns måttligt spännande. Men det får funka som uppladdning för årets kanske absolut viktigaste oviktigaste tävling.


Så föddes hon då tillslut, den lilla blivande drottningen av Sverige och pressen gick bananas. Om vi bara bortser från det faktum att det hör medeltiden till att födas till ett ämbete så hoppas jag verkligen att det blir lite lugn och ro i yran kring den lilla. Låt henne växa upp och ha en något så när normal barndom.


Ja, det är killen på bilden som har skrivit krönikan…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011