Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


20 years after…
30 augusti 2011 : Klockan 18:47

I mitten av maj var jag och spelade uppvisningsfotboll i Hagfors och insåg att jag bara besökt den orten en enda gång på nästan 21 år. Idag var jag tillbaka där igen och om två veckor är det dags ännu en gång när det är riktig fotboll på gång.

Dagens besök i Valsarnas stad var just för Valsarnas skull. Speedwaylaget hade ett event där jag var en av flera som diskuterade vägen till framgång. Undertecknad inledde med en föreläsning på temat och deltog sedan i en paneldebatt tillsammans med sju andra. Så mycket till debatt blev det nu inte eftersom ingen pratade i munnen på varandra och moderatorn inte behövde leka Siwert Öholm och avbryta allt och alla hela tiden. En småtrevlig tillställning helt enkelt.
Min förkylning mådde ärligt talat inte speciellt bra av själva resan, så för att inte göra ont värre packade jag ihop och åkte hem lagom till kräftskivan och innan den speedwaymatch som ännu inte börjat. Lite synd eftersom jag aldrig sett en speedwaymatch live i hela mitt liv och ju är lite lätt involverad i sporten då jag fungerar lite som ett bollplank till Victor Palovaara.
Men ska jag orka ta mig upp till jobbet på Karlstads universitet imorgon så är det nog säkrast att göra som jag gjorde.
Men som sagt jag kommer snart tillbaka igen…

Resan till Hagfors gjorde att jag därmed missade mest hela friidrottseftermiddagen, men det går väl helt enkelt att ta igen när SVT summerar under kvällen. Såg däremot samma kanals uppvärmning på webben innan jag åkte norrut längs Klarälven – och det var en riktigt roande tillställning.

En annan friidrottshändelse som jag missade när den hände firar 20 år i år. Det bör ha varit en fredag den gången och efter gymnastiklektionen cyklade jag och min klass- och klubbkompis Erica Sandström till kommunkontoret i Forshaga för att prata med Fritidschefen, eller vad han nu kan ha varit, där. Allt i akt och mening att få igång en skolidrottsförening i Forshaga så att vi båda kunde delta på skol-SM i friidrott fyra veckor senare. Skolidrottsförening blev, skol-SM likaså. Dock bara brons där och jag missade det som hände på TV samtidigt.
Jag minns än idag hur jag stressade hem på cykeln, stormade in i hallen hemma, mötte storasyster och frågade:
”Blev det världsrekord?”
”Ja…”
”Hur långt?”
”8.95… av Powell!!”
Jag hade inte bara missat tidernas häftigaste längdhoppsduell live, min store idol Carl Lewis hade dessutom förlorat inte bara tävlingen utan också chansen att bättra på Bob Beamons klassiska världsrekord.
Carl Lewis hade inte förlorat en längdhoppstävling på 10 år, han hade vunnit VM både 1983 och 1987 och OS både 1984 och 1988 – han var tidernas störste längdhoppare redan då, men han hade inte lyckats radera ut Beamons magiska rekord.
I Tokyo hoppade han 8.91 – i för stark medvind. Sen kontrade Powell med 8.95.
Dagarna innan hade Lewis vunnit 100 meter på nytt världsrekord, men trots tidernas bästa serie lyckades han inte försvara sitt längdhoppsguld. Det kom dock att bli två OS-guld till för honom och i min bok är han tidernas absolut bäste längdhoppare – trots att både Powell och Beamon hoppat längre i godkända förhållanden.

Men just längdhoppets världsrekordutveckling är intressant. 1935, på det som 41 år senare skulle bli min födelsedag, hoppade Jesse Owens 8.13. Det kom att stå sig som världsrekord i 25 år – och är ett världsresultat än idag! Beamons rekord stod sig i nästan 23 år och idag firar alltså Powells hopp 20 år. De senaste 43 åren har det alltså bara slagits ett enda världsrekord i längdhopp – och det missade jag när det hände…


För 20 år sen missade jag när det hände och det händer ju inte så ofta…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011