Ämnen
Böcker
Fotboll
Friidrott
Krönikor
Lego
Övrigt
Samtliga inlägg
Tio senaste rubrikerna
En bit av tullen
8 years…
Northug och tjejerna
Jag leker med ord
VaLEGOtines Day
Dream League Soccer 2.0
Signalfel
Man lever på hoppet…
The rumble in the förortsjungle
I väntan på vem då?
Samtliga rubriker
Månader
Mars 2013
Februari 2013
Januari 2013
December 2012
Juni 2012
Mars 2012
Februari 2012
Januari 2012
December 2011
November 2011
Oktober 2011
September 2011
Augusti 2011
Samtliga inlägg
Sidor (7 inlägg/sida)
Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
Samtliga inlägg
Sorterade osorterade länkar
Asics
Bank & Niva
Byggbiten
Division VI norra 2011
Division VII Nordöstra 2012
Fredrik Backman
IAAF
Karlstads universitet
Kent
Kils AIK Friidrott
Lego
London 2012
Mauro Scocco
Moskva 2013
Patrick Ekwall
Swebrick
Svenska friidrottsförbundet
The Brothers Brick
ÖDIK
De imperfekta…
6 februari 2012 : Klockan 17:32
Ska man till att skriva sig en bok kan man göra det på ganska många olika sätt. En roman till exempel. Eller en hel svit av romaner om man har orken och det säljer tillräckligt bra. Men vad gör man om man vill skriva en roman men inte har en tillräckligt lång historia.
Jag har alltid smågillat novellsamlingar. Men grejen med en novell för mig är att den gärna får ha lite av en twist på slutet. Inte nödvändigtvis som en vits med en poäng. Men något som ändå får mig att dra på munnen eller känna förvåning. Något som vänder upp och ner på sakernas tillstånd eller får håret på armarna att resa sig i givakt.
När det kommer till noveller så finns det få, om ens någon, som besegrar herrarna Archer och Forsyth. Jeffrey och Frederick i förnamn. De kan konsten att lägga upp historien så att jag bara längtar efter det slut som jag vet kommer att ställa sakerna på sin spets – och elegant rasera allt de byggt upp. Saknas det i en novell så finner jag den meningslös. Och jag har läst alldeles för många sådana genom åren.
Men också novellsamlingar kan skrivas på olika sätt. Åtminstone två olika. Antingen helt från varandra fristående. Eller med något slags sammanhang i form av personer, platser eller händelser. Raymond Carvers ”Short Cuts” till exempel. Eller egentligen inte som exempel. Eller jo. För i bokform är berättelserna helt fristående från varandra, om jag minns den rätt, men i filmatiseringen av dem så hänger de ihop. Elegant. Riktigt elegant.
Sen kan man ju skriva en massa noveller och låtsas att de är en roman också. För ärligt talat, alla ni som läst ”Slumdog millionaire” – visst är det egentligen bara en samling noveller som hålls ihop av att de handlar om samma huvudperson med ett utantillverk som är en frågesport. Också grymt snygg uppbyggt om någon skulle bry sig om att fråga mig.
”De imperfekta” av Tom Rachman är på sätt och vis uppbyggd på precis samma sätt – men på sätt och vis än mer raffinerad. Här handlar det på sätt och vis om en tidning. Men bra mycket mer om människorna som jobbar på tidningen eller som finns i deras närhet. Och det är först halvvägs in i boken som en trött läsare som jag lyckas koppla ihop att samma personer har en förmåga att dyka upp i små biroller här och var.
Jag gillar det, jag gillar det skarpt och jag gillar det så mycket så att det här är en sådan där bok som jag skulle kunna tänka mig att läsa en gång till någon gång framöver. Bara för att upplevelsen av den skulle bli så totalt annorlunda.
En bok om en tidning med människor som du och jag och vi…