Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


De imperfekta…
6 februari 2012 : Klockan 17:32

Ska man till att skriva sig en bok kan man göra det på ganska många olika sätt. En roman till exempel. Eller en hel svit av romaner om man har orken och det säljer tillräckligt bra. Men vad gör man om man vill skriva en roman men inte har en tillräckligt lång historia.

Jag har alltid smågillat novellsamlingar. Men grejen med en novell för mig är att den gärna får ha lite av en twist på slutet. Inte nödvändigtvis som en vits med en poäng. Men något som ändå får mig att dra på munnen eller känna förvåning. Något som vänder upp och ner på sakernas tillstånd eller får håret på armarna att resa sig i givakt.

När det kommer till noveller så finns det få, om ens någon, som besegrar herrarna Archer och Forsyth. Jeffrey och Frederick i förnamn. De kan konsten att lägga upp historien så att jag bara längtar efter det slut som jag vet kommer att ställa sakerna på sin spets – och elegant rasera allt de byggt upp. Saknas det i en novell så finner jag den meningslös. Och jag har läst alldeles för många sådana genom åren.

Men också novellsamlingar kan skrivas på olika sätt. Åtminstone två olika. Antingen helt från varandra fristående. Eller med något slags sammanhang i form av personer, platser eller händelser. Raymond Carvers ”Short Cuts” till exempel. Eller egentligen inte som exempel. Eller jo. För i bokform är berättelserna helt fristående från varandra, om jag minns den rätt, men i filmatiseringen av dem så hänger de ihop. Elegant. Riktigt elegant.

Sen kan man ju skriva en massa noveller och låtsas att de är en roman också. För ärligt talat, alla ni som läst ”Slumdog millionaire” – visst är det egentligen bara en samling noveller som hålls ihop av att de handlar om samma huvudperson med ett utantillverk som är en frågesport. Också grymt snygg uppbyggt om någon skulle bry sig om att fråga mig.

”De imperfekta” av Tom Rachman är på sätt och vis uppbyggd på precis samma sätt – men på sätt och vis än mer raffinerad. Här handlar det på sätt och vis om en tidning. Men bra mycket mer om människorna som jobbar på tidningen eller som finns i deras närhet. Och det är först halvvägs in i boken som en trött läsare som jag lyckas koppla ihop att samma personer har en förmåga att dyka upp i små biroller här och var.
Jag gillar det, jag gillar det skarpt och jag gillar det så mycket så att det här är en sådan där bok som jag skulle kunna tänka mig att läsa en gång till någon gång framöver. Bara för att upplevelsen av den skulle bli så totalt annorlunda.


En bok om en tidning med människor som du och jag och vi…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011