Ämnen
Böcker
Fotboll
Friidrott
Krönikor
Lego
Övrigt
Samtliga inlägg
Tio senaste rubrikerna
En bit av tullen
8 years…
Northug och tjejerna
Jag leker med ord
VaLEGOtines Day
Dream League Soccer 2.0
Signalfel
Man lever på hoppet…
The rumble in the förortsjungle
I väntan på vem då?
Samtliga rubriker
Månader
Mars 2013
Februari 2013
Januari 2013
December 2012
Juni 2012
Mars 2012
Februari 2012
Januari 2012
December 2011
November 2011
Oktober 2011
September 2011
Augusti 2011
Samtliga inlägg
Sidor (7 inlägg/sida)
Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
Samtliga inlägg
Sorterade osorterade länkar
Asics
Bank & Niva
Byggbiten
Division VI norra 2011
Division VII Nordöstra 2012
Fredrik Backman
IAAF
Karlstads universitet
Kent
Kils AIK Friidrott
Lego
London 2012
Mauro Scocco
Moskva 2013
Patrick Ekwall
Swebrick
Svenska friidrottsförbundet
The Brothers Brick
ÖDIK
Varannan lördag har jag en egen sida i Värmlands Folkblad under rubriken HOLM. Huvudparten av sidan är ägnad åt en krönika, men där finns också ett par andra delar, såsom en sifferexcercis, ett boktips, ett minne och en ranking över högt och lågt. Min tanke är att publicera dessa krönikor med mera här på schloggen dagen efter att de funnits i tidningen.
Det blir som vi tror…
5 februari 2012 : Klockan 10:37
När Stefan Löfven förra veckan valdes till Socialdemokraternas nye partiledare hann applåderna inte ens tystna förrän det var dags. Den första undersökningen var tvungen att göras. Vad tycker egentligen svenska folket om honom? Hur ser deras förtroende ut?
Om jag inte missminner mig hade det hunnit gå hela fem timmar innan den första opinionsmätningen slog fast att 58 procent av svenska folket hade stort förtroende för Stefan Löfven. Det är ärligt talat inte illa. Och då syftar jag inte på siffrorna som sådana. Utan det faktum att man ens har hunnit skapa sig en bild av en person man förmodligen aldrig träffat, ännu mindre känner och att det går att mäta och tvärsäkert slå fast detta förtroende i siffror och statistik.
Men det säger en hel del om Sverige av idag.
Den här krönikan ska inte handla om politik. Men ett eller ett par exempel kommer att tas från den världen, det blir oundvikligen så. Inte minst för att politiken i Sverige av idag handlar allt mindre om just politik och allt mer om person. På radion i morse presenterades Demoskops senaste opinionsundersökning. För första gången på sex månader ökar Socialdemokraterna.
För att de bytt politik eller lyft fram stora och viktiga frågor den senaste tiden?
Nej, för att de bytt ansikte utåt.
Och då kommer naturligtvis följdfrågan: Är det här vändningen för det forna regeringspartiet.
Mitt svar: Det kan det vara, om tillräckligt många tror att det är det.
Människan är ett flockdjur. Många av oss följer bara minsta motståndets lag och den så kallade strömmen.
Ibland går vi emot den. Antingen för att vi är starka nog för att stå emot grupptrycket. Eller helt enkelt bara för att jävlas.
Jag är likadan. Förmodligen du också.
Det är inget att skämmas för eller bli förolämpad av. Det är bara så det fungerar.
Det allra mest lysande exemplet på detta är handeln med aktier och värdepapper. Det vi i dagligt tal kallar för börsen. Om tillräckligt många av oss tror att börsen ska rasa så kommer den också att göra det. Inte för att tron på något sätt kan försätta berg. Utan helt enkelt av logiska begrepp så som orsak och verkan.
Det sägs att det är kris. Det sägs att börsen faller. Vi måste sälja våra värdepapper och vi måste göra det nu innan den faller ännu mer och vi förlorar ännu mer pengar. Men ju fler som säljer. Desto mer sänks priset enligt principen bakom utbud och efterfrågan. Ju mer priset sänks, desto mer faller börsen.
Vi har i månadsvis bombarderats med rapporter om hur stödet för Håkan Juholt minskar. Det har varit mätning efter mätning efter mätning. Närapå dagligen har vi läst dem i tidningen, hört dem i radion eller sett dem på TV.
Ingen av rapporterna har på minsta vis handlat om politik. Alla har handlat om personen. Och det är klart, om media dagligen presenterar en person som en skurk för oss så tror vi till slut att han är en skurk. Om vi hela tiden får höra om hur få som litar på en person, varför skulle vi själva lita på honom.
Till saken hör väl att ytterst få av oss någonsin har träffat personen i fråga och att ännu färre av oss ens känner honom. Men det är lätt att följa strömmen. Det vi tror är sant blir till slut sant eftersom tillräckligt många tror det.
En känd svensk friidrottstränare brukar säga att optimisten vill tro att vi bor i den bästa av världar och att pessimisten fruktar att han har rätt, båda har förmodligen fel, men optimisten har förmodligen bra mycket roligare på vägen.
En idrottsman som går in till en tävling och innerst inne tror att det kommer att gå bra har oändligt mycket större chanser att lyckas än den som känner oro och panik inför det kommande misslyckandet. Samma beteende gäller i det lilla, för den enskilda idrottsmannen, som i det stora, som för ett helt lag.
Eller för en ännu större grupp av människor. Som ett helt folk.
För om tillräckligt många tror att det ska gå åt helvete, så går det också åt helvete.
Tänk om vi istället skulle försöka tro att det ska gå bra.
Nio senaste världscupvinnarna i längdåkning
2010-11: Dario Cologna, Schweiz
2009-10: Petter Northug, Norge
2008-09: Dario Cologna, Schweiz
2007-08: Lukáš Bauer, Tjeckien
2006-07: Tobias Angerer, Tyskland
2005-06: Tobias Angerer, Tyskland
2004-05: Axel Teichmann, Tyskland
2003-04: Rene Sommerfeldt, Tyskland
2002-03: Mathias Fredriksson, Sverige
Lustmördarna – Björn Ranelid
En berättelse om lusten att döda och om att döda lusten... Bokens huvudperson är Albert Andersson och hans levnadsöde är, enligt författaren Ranelid själv, viktigare för mänskligheten än Albert Einsteins insatser inom fysiken. För det är om Albert Andersson och hans liv som boken handlar och om hans uppväxt med mor, far, bror och syster i en liten by vid Vätterns strand. Barnen vet allt om hat och svordomar redan innan de kan läsa och skriva och när lillasyster Lisen hittas mördad vid sju års ålder är det någonstans början till slutet. Det är i grund och botten en fruktansvärd historia som Ranelid berättar, men samtidigt gör han det oerhört vackert – ja, jag hittar inget bättre ord att beskriva det med. Man kan tycka vad man vill om Björn Ranelid, och många tycker en hel del, men att han kan skriva som ingen annan är ställt utom allt tvivel.
Arnstadt – den 4 februari 2006
Vissa tävlingar borde man inte ha hoppat. Med tanke på det fysiska skick jag befann mig i denna dag så borde jag stannat hemma. Men man ger sig ju inte så lätt. Alltså hoppade jag. När jag återkom till hotellrummet efter tävlingen och försökte sammanfatta dagens händelser till min hemsida drabbades jag av något slags feberfrossa och började skaka helt okontrollerat. Enda sättet att få stopp på det var att dyka ner i ett lika långt som varmt bad. Flera månaders misshandel av min egen krassliga kropp fick sitt slutliga utbrott den där kvällen i gamla Östtyskland. Väl hemma blev det penicillinkur och helvila från allt vad träning hette i tio dagar, tio dagar som lyckligtvis sammanföll med Sveriges bästa vinter-OS i mannaminne. Kajsa Bergqvist hade en betydligt bättre dag, hon slog ett inomhusvärldsrekord som firar sex år just idag.
Så är det då äntligen dags igen. Den kommer att förfölja oss i fem veckor framöver. Vi kommer diskutera den, älska den och hata den. Men ikväll är den här igen: Melodifestivalen.
Temperaturen stiger, bara ett tiotal matcher kvar. Snart börjar det verkligen gälla något och jag hoppas de har toppat formen lagom till slutspelet. Sopa på, FBK!
Det finns en fransk film som heter En långvarig förlovning. Om någon känner för att spela in En långvarig förkylning så kan jag just nu spela huvudrollen.