Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Gustavs grabb…
2 februari 2012 : Klockan 19:32

Det var längesedan som jag var någon TV-tittare av rang. Även om det fanns en tid då jag slaviskt följde serier som ”Vänner” och ”Spin City” så är den tiden sedan länge förbi. Nu finns det egentligen bara två TV-program som jag verkligen vill se varje vecka. Det ena är ”På spåret” för att jag tycker det är det bästa svensk TV presterat. Det andra är ”Veckans brott” bara för att Leif GW Persson kryddar programmet med one-liners utan dess like.

Det har blivit ett par deckare av GW (G som i Gustav och W som i Willy) genom åren. Men när jag ser tillbaka så inser jag att det är förvånande få av hans böcker som jag har läst, huvudsakligen för att det dröjde rätt länge innan jag upptäckte honom. Precis som det dröjde länge innan jag hittade fram till ”Veckans brott” i TV-tablån.
Att jag inte läst så många av hans böcker är ju synd på ett sätt, men bra på ett annat. Och eftersom jag är en positivt lagd människa, vilket naturligtvis stör en del, så ser jag det goda i att jag har en hel del bra läsupplevelser kvar framöver.

Enligt samma logik som ovan är det ju lite sent att läsa hans biografi först nu, men den som väntar på något gott och så vidare. Men sak samma. Det finns en aspekt som är rätt intressant med boken som sådan och det är att GW redan på omslaget konstaterar att det här är hans berättelse – som han själv minns den. Inget prat om att det är en sann historia eller så. Utan helt enkelt hans egen minnesbild av verkligheten.
Och han gör en snygg återkoppling till detta när han i kapitel 73 låter ”Den Vetenskaplige Detektiven konfronteras med sin författare” och konstaterar att han minns totalt fel i en fråga som var oerhört enkel att kolla upp. Jag gillar det. Det är bara att inse att fler människor som skriver sina biografer borde kollat upp fakta noggrannare innan de låter saker och ting gå i tryck.
Ingen nämnd, ingen glömd.

Och även om jag själv har lite svårt att ta till mig hela grejen med en klassresa och uttrycket för den, vilket naturligtvis i mångt och mycket beror på att jag aldrig varit där fullt ut själv även om jag i viss mån gjort något slags klassresa också jag, så är det en bra bok. Såklart. Min största behållning ligger nog dock ändå i berättelserna från hans egen uppväxt och det Stockholm som fanns då.
I övrigt ser jag fram emot fler tisdagskvällar och ännu fler vassa kommentarer.


Hade jag skrivit bok enligt samma logik hade den hetat "Johnnys pôjk"


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011