Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Gengångare…
26 januari 2012 : Klockan 11:13

I början av oktober 2004 fick jag tips om att läsa en norsk författare jag aldrig hört talas om och en varning på köpet: Det är som att köpa knark på skolgården, du kommer bara vilja ha mer…

I snabb takt den där hösten plöjde jag igenom de tre böcker som fanns tillgängliga av Jo Nesbø: Rödhake, Smärtans hus och Djävulsstjärnan. Sen tog vi en liten paus ifrån varandra. Jag vet egentligen inte varför. Men det blev bara att jag inte läste flerr.

Men sen, våren 2008, kom beroendet långsamt smygande tillbaka och jag köpte och läste Frälsaren (som ivrigt påstår att 13 december 2003 var en söndag…) och sen var jag liksom fast igen. Jag insåg att det fanns två böcker i serien om Harry Hole som utkommit och utspelade sig redan innan Rödhake, och tacknämlig nog hade både Fladdermusmannen och Kackerlackorna precis kommit i pocket. Så jag kastade mig över också dem, för att liksom få ihop hela historien. Även om man aldrig får ihop en hel historia om man läser böckerna i fel ordning – och jag hade nu lyckats läsa trean, fyran, femman, sexan, ettan och tvåan.

På hösten 2008 kom Snömannen och sen blev det Pansarhjärta så fort en kommit ut.
I måndags, medan jag fortfarande kände mig frisk och kry nog var jag en sväng in på Akademibokhandeln i Karlstad – och där stod den och bara lockade mig, likt det fiolin den visade sig handla om: Gengångare, senaste boken av Nesbø, den nionde i serien om Harry Hole.

Tilläggas bör att jag sedan Pansarhjärta också hunnit läsa Huvudjägarna som kanske till och med toppar Hole-serien eftersom den kändes så mycket roligare, ljusare och gladare. Det kändes som den där typen av bok som författaren helt enkelt var tvungen att få ur sig, som skrevs bara för att historien var för rolig för att inte berättas och den skrevs med en glädje som lyser igenom i vartenda kapitel, sida och mening. Jag gillar sånt.
Men jag gillar å andra sidan Harry Hole också.

Gengångare är tjock, vilket är lite symptomatiskt för den gode Nesbø. Var och en av böckerna om Hole tycks ta mer plats i bokhyllan än sin föregångare. Men det gör väl å andra sidan inget. Historierna blir allt mer komplicerade, på ett bra sätt, och intrigerna följer förstås samma väg. Dessutom är det uppenbart hur Nesbø utvecklats som författare och berättare om man jämför första och senaste (för Gud förbjude att det är den sista…) boken i serien.
Och även om det är en lång väg att vandra om man vill ha hela berättelsen om Harry Hole klar för sig så kanske det ändå kan vara värt att kasta sig över Fladdermusmannen och sen ge sig på övriga sju böcker innan man biter tag i Gengångare. De är värda det, både Jo Nesbø och hans synnerligen misshandlade alter ego Harry Hole.


Han går igen, Harry Hole alltså


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011