Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Hotellet i hörnet av bitter och ljuv…
25 januari 2012 : Klockan 17:38

Det fanns en tid när jag hade väldigt svårt för böcker med alltför öppna slut. Jag ville liksom att alla trådar skulle knytas ihop och få reda på exakt vad som hände med alla personer i boken. Jag har växt ifrån det, inte minst bevisat av att få böcker har så öppna slut som ”Patient 67” av Dennis Lehane, den kanske bästa bok jag har läst.

Istället har jag börjat irritera mig på rena slarv- och/eller faktafel som dyker upp både här och var i de böcker jag läser. Det kanske bara är något litet hit eller dit som är fel, men för varje fel jag hittar, desto mer tvivlar jag på det jag läser. Ska man blanda in verkliga personer eller händelser i en uppdiktad historia gäller det trots allt att få ihop kronologin och att alla fakta stämmer överens med det verkliga förloppet. Skriver man en biografi eller sina memoarer gäller det i allt högre grad. För verkliga händelser är trots allt väldigt enkla att kolla upp. Man kan till exempel inte påstå att det bara tar en timme med tåg från Karlstad till Stockholm, eller att den 25 januari 2012 var en fredag. Missar man på så enkla detaljer faller hela det korthus man diktat upp samman.

Redan på sidan tre av sin ”Hotellet i hörnet av bitter och ljuv” trampar Jamie Ford i det så kallade klaveret – två gånger om. Året är 1986 och även om Seattle är både Bill Gates och Microsofts hemstad betvivlar jag starkt att den sörjande sonen som just mist sin mor i cancer kan söka stöd hos en online-supportgrupp. Att Bruce Lees son Brandon dog först 1993 verkar inte heller spela någon större roll eftersom han redan 1986 var begravd bredvid sin far på Lake View Cemetery med en makalös utsikt över Lake Washington.

För mig är det smått obegripligt att i alla fall det senare exemplet på fel kan gå igenom hela processen med författare, korrekturläsare, förläggare och så vidare utan att rättas till. Alltså var jag redan från sida ett, eller i alla fall tre, skeptisk till Fords bestseller.

Också framåt slutet av boken lyckas han koppla in Internet i all sin glans när den online-supportgrupp-sökande sonen inom loppet av några timmar, med datorns hjälp, lyckas leta upp den kvinna som varit borta från världen, eller i alla fall Seattle, i drygt 40 år.
När jag gick sista året på gymnasiet testade vi att surfa på Internet en gång, det gick så långsamt att absolut ingenting hände alls. Det var 1995. Marty Lee i boken fixar alltså att redan 1986 söka rätt på en försvunnen kvinna via nätet.
Det är inget annat än vansinnigt imponerande – eller en totalmiss!

Men om vi bortser från detta – och ett par till suspekta kronologiska småsaker i boken – så är den helt igenom underbar. Historien är snyggt berättad samtidigt som den ger en fruktansvärd bild av hur USA behandlade sina egna medborgare med japanska rötter under andra världskriget. Boken påminner mig på många sätt om David Gutersons ”Snö faller på cederträden” och Mark Mills ”Amagansett” som båda är böcker jag håller högt. För innerst inne är jag en blödig jävel och hade jag varit så blödig att jag gråtit av böcker jag läst så hade jag gråtit av den här.


Snyggt omslag, bra bok - men ett par grova missar…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011