Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Himmel över London…
17 januari 2012 : Klockan 14:22

För ett tiotal år sedan satt jag och såg på TV och såg en fantastisk berättare. Men det skulle dröja rätt många år innan jag läste något av honom.

Det bör ha varit SVT och något slags intervjupratprogram och bland inslagen fanns att en av förra veckans gäster fick ställa en fråga till nästa veckas gäst. Det slumpade sig så att en Håkan kom att fråga en annan Håkan.

Håkan (Hellström) frågade Håkan (Nesser) om hur man egentligen går det perfekta mordet. Håkan (Nesser, alltså) halkade in på en lång utläggning som bland annat, har jag för mig, innehöll ett par vadarbyxor och som inte tycktes följa något som helst logik. Slutklämmen till Håkan (Hellström, alltså) var att han skulle sätta in x antal tiotusen kronor på Håkans (alltså Nessers) bankkonto så skulle det nog lösa sig med den saken.

Jag hade naturligtvis hört talas om Håkan (fortfarande Nesser) tidigare men det hade aldrig blivit av att jag läst någon av hans böcker. Däremot hade jag halvt om halvt lyssnat ihjäl mig på Håkans (Hellström vill säga) debutskiva, som jag fortfarande rankar som en av de bästa svenska plattor som någonsin gjort. Och framförallt det bästa Håkan (Hellström, åter igen) gjort.

Till slut, när jag fyllde 31 år, fick jag Håkans (Nesser den här gången) bok ”En helt annan historia” av GG och på ett träningsläget i Formia slukade jag den som bara bra böcker kan slukas. Given fullpoängare enligt mitt dåvarande femskaliga system och jag kom att, i sinom tid, kasta mig över fler av hans verk. Jag har dock helt stått över van Veeteren-dekalogen, men läst större delen av resten genom åren.

Fjolårsjulens presentkort på Akademibokhandeln kom, i samband med en grov felparkering som lyckligtvis gick obemärkt förbi på Annandagen, bland annat att gå till Håkans (Nessers alltså, Hellström har vi sedan länge lagt bakom oss i det här inlägget) senaste roman ”Himmel över London”. Och nu är den alltså avslutad. Klämde sista meningen i en minibuss ganska exakt mitt emellan Innsbruck och München medan jag frös som en hund, trots att jag är en människa utan hund.

Om Håkans (Nesser) svar till Håkan (Hellström, tillbaka i diskussionen igen) i det där sedan länge bortglömda TV-programmet var långt och slingrande är det inget mot vad ”Himmel över London” är. Men herrejösses vilken historia han väver ihop, mannen från staden K-.
Frågetecknen är onekligen bra många fler än utropstecknen när slutet är nått och pärmarna (och till och med omslaget ger pluspoäng) slutligen slås ihop. Berätta historier kan han, Håkan (Nesser), och skriva ner dem likaså. Det här är en bok jag kommer bära med mig länge i tanken.


En lång och slingrande och snårig historia som lämnar en hel del frågetecken efter sig. Men vilken historia sen.


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011