Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Samtliga rubriker
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
  I väntan på vem då?
  Saker som inte längre är
  First blood
  The Italian job
  Vad håller jag på med?
  Buss på
  Hobbiten
  Isbjörnar…
  Dream League Soccer
  På inte speciellt allmän begäran
  GOTT NYTT ÅR
  GOD JUL
  EM-TIPSET
  Fem över tolv - 136 dagar…
  Hur klarade vi oss förr…
  Fem över tolv - 143 dagar kvar…
  Going greek…
  Istanbul was Constantinopel…
  Om nio mil i fädrens spår…
  Ett oskyldigt litet bus…
  Neverending story…
  De imperfekta…
  Det blir som vi tror…
  Gustavs grabb…
  Ett skämt kallat fotboll…
  Superman returns…
  Gengångare…
  Hotellet i hörnet av bitter och ljuv…
  Låt det ta sin tid…
  Al Capone…
  Fem över 12 - 198 dagar kvar…
  Himmel över London…
  Där drömmar föds…
  När magin tar slut…
  Svår svårare Ekwall…
  Fem över 12 - 215 dagar…
  Det femte elementet…
  Lifesaver…
  Vet de ens att det är jul?
  Fem över 12 - 226 dagar…
  20 years after III…
  Här och nu eller där och sen…
  Democracy…
  Finnish line…
  Draw…
  Bury my heart at Wounded Knee…
  Ödets ironi…
  En dag…
  Changes…
  Fem över 12 - 254 dagar…
  Fem över 12 - 255 dagar…
  Fem över 12 - 257 dagar…
  The Affair…
  Fem över 12 - 259 dagar…
  Fem över 12 - 261 dagar…
  Fem över 12 - 262 dagar…
  Fem över 12 - 264 dagar…
  Siffrornas magi…
  Fem över 12 - 265 dagar…
  Värt att dö för…
  Fem över 12 - 269 dagar…
  Fem över 12 - 271 dagar…
  Campione…
  Nattåg till Lissabon…
  Fem över 12 - 276 dagar…
  En fråga om tid…
  Fem över 12 - 278 dagar…
  I love you, Ich liebe dich…
  Fem över 12 - 279 dagar…
  Svennis from heaven…
  Quiz show…
  Månen tur och retur…
  Runaway Bridie O'Reilly…
  Ocean's Twelwe
  Fem över 12 - 287 dagar…
  Fem över 12 - 288 dagar…
  You'll Never Walk Alone…
  Fem över 12 - 289 dagar kvar…
  The turning point…
  Fem över 12 - 291 dagar…
  Att tänka som - en höjdhoppare…
  Fem över 12 - 292 dagar…
  Fem över 12 - 294 dagar…
  Fem över 12 - 295 dagar…
  Spoiled kids…
  Oranjeboom…
  Jumping university…
  Fem över 12 - 298 dagar…
  Me and my monkey…
  I höst ringer Horace…
  Almost unreal…
  Fem över 12 - 303 dagar…
  Fem över 12 - 305 dagar…
  Att se med nya ögon…
  Sjätte sinnet…
  Fem över 12 - 306 dagar…
  Highway…
  O Brother, Where Art Thou…
  Mean Machine…
  King Pin…
  Eleven…
  The busy world of…
  City of Angels…
  De små, små detaljerna…
  Slapshot…
  The time machine…
  Different jumps…
  Chinatown…
  The house that Pep built…
  Eviva España…
  Dagens fundering…
  Hem till Midgård…
  Ten…
  Those were the days…
  61 timmar…
  In the ghetto…
  Quem dii diligunt, adolescens moritur…
  A thousand words…
  Min vänstra fot…
  Back to the Future…
  Gillar jag det jag gillar?
  Crescent dawn…
  A beautiful mind…
  Election…
  20 years after 2…
  Information till Aftonbladet…
  20 years after…
  A night less ordinary…
  En annan väldigt rolig lek…
  Räkna med bråk…
  Seven…
  Drömmarnas horisont…
  Den tunna vita mållinjen…
  Fredagen den trettonde…
  Holm vs Sjöberg…
  Jag undrar…
  Evigt ung…
  Ett nytt hopp…
 Tio senaste rubrikerna

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Varannan lördag har jag en egen sida i Värmlands Folkblad under rubriken HOLM. Huvudparten av sidan är ägnad åt en krönika, men där finns också ett par andra delar, såsom en sifferexcercis, ett boktips, ett minne och en ranking över högt och lågt. Min tanke är att publicera dessa krönikor med mera här på schloggen dagen efter att de funnits i tidningen.


När magin tar slut…
8 januari 2012 : Klockan 22:34

Det brukar sägas att man inte ska lära känna sina idoler. För gör man det så inser man att det också är människor, med brister och fel – och som går på toaletten. Men det där gäller nog på fler områden i livet också.

I slutet av november var jag i Lausanne. Det är en stad jag gillat sedan första gången jag var där och en stad jag gärna återvänder till. En av de största anledningarna till detta stavas Olympiska museet.
Ända sedan åtta års ålder och OS i Sarajevo och Los Angeles har OS fascinerat mig och fått mig att drömma. De olympiska ringarna är en av världens vackraste symboler i mina ögon och att besöka Atens gamla marmorstadion är närmast helig mark.
Ja, ungefär så i alla fall.
Olympiska museet är enligt samma logik således mitt favoritmuseum.

Jag vet inte exakt när jag fick mitt första Lego. Men att det var världens bästa leksak visste jag redan när jag som femåring besökte Legoland för första gången. Lego har alltså varit en rätt stor del av mitt liv ungefär så länge jag kan minnas. Och ju äldre jag blir, desto mer verkar det ta över min tillvaro.
Som barn fanns en dröm om mer Lego att bygga med och större set att sätta ihop. I vuxen ålder har jag större möjligheter att styra över inköp och behov. Om det sen är bra eller dåligt får andra avgöra.

Men är det enbart roligt och positivt att få närmast fri tillgång till saker och ting?

De Olympiska spelen har alltid framstått som lite mytiskt. Det finns massor av underbara berättelser som jag läst mig till, historier jag sett på film, bilder jag stirrat mig närmast blind (eller i vart fall närsynt) på.

Förr fanns det alltid en nyfikenhet i vad som komma skulle när det gällde Legovärlden. Hade det kommit något nytt i hyllan när jag följde med mamma och pappa till stan och fick chansen att smita iväg och kolla i leksaksaffärer.

När jag var i Lausanne i november, i ett olympiskt ärende dessutom, blev jag inbjuden bakom kulisserna. Jag hälsade på flera IOK-anställda och insåg att de inte bara var helt vanliga människor som du och jag. De hade dessutom ett speciellt intresse av mig och mitt OS-guld.
Det var ju jag som skulle imponeras av dem, som fick jobba där och vara ekrarna i det hjul som får den olympiska rörelsen att snurra. Inte tvärtom.
Jag åt middag på museet på kvällen, träffade en massa gamla olympier som jag bara läst om i gamla dammiga böcker och kunde dessutom i det närmaste helt på egen hand traska runt och titta på utställningen. Jag kunde till och med fotografera min egen gamla höjdhoppssko som fanns i samlingarna. Trots att det egentligen inte är tillåtet.

Med Internets intåg har nyfikenheten försvunnit. Nu nås man av rykten om vad som komma skall långt innan något kommer. Man får se bilder och spekulationer och analyser och kommentarer om varenda Legoset på marknaden innan det finns i en enda butik någonstans.
Det finns bloggar och forum och allmänt skvaller både här och var. Naturligtvis kan jag låta bli att surfa och leta – men människan är av naturen nyfiken, så vad ska man annars göra.
Men ju mer jag får veta, desto mer inser jag att legobyggare – till och med de som gör det professionellt för det stora företaget i Danmark – också är människor av kött och blod. Det är bara det att de är lite, eller snarare bra mycket, bättre än mig på att bygga och skapa.
Tänk om jag skulle få träffa en av de där superbyggarna som har som jobb att bygga Lego, eller kanske ännu värre, få besöka fabriken där Lego tillverkas och paketeras. Vad skulle då finnas kvar att upptäcka sen?

Jag minns hur jag en gång i min ungdom satt och pillade bort alla etiketter med tillverkare som satt klistrade bak på de plaketter jag vunnit i diverse skid- och höjdhoppstävlingar. Jag ville nog helt enkelt inte veta att någon verkligen tillverkat dem. Jag ville bara veta när och var jag vunnit dem och leva i tron att de liksom tillverkats enbart för mig.
Konstig idé, det är jag den förste att erkänna.
Men även om kunskap är makt så vill jag ibland inte veta för mycket om saker jag älskar. Det tar bort magin, fascinationen och nyfikenheten omkring det. Och jag vill fortsätta att vara nyfiken.


Nio som föddes den 7 januari
1964 – Nicholas Cage
1945 – Yrsa Stenius
1985 – Lewis Hamilton
1956 – David Caruso
1768 – Joseph Bonaparte
1685 – Jonas Alströmer
1919 – Elena Caeusescu
1845 – Ludvig III av Bayern
1502 – Påve Gregorius III


Högläsaren – Bernhard Schlink
Av en slump lär bokens jag, då blott 15 år gammal, känna den mer än dubbelt så gamla Hanna. Han blir hennes älskare och i deras kärleksakt ingår att han läser högt för henne. Deras kärlek är redan på förhand dömd till undergång – men det lidande det innebär är ändå inget mot vad som komma skall när sanningen om Hanna uppdagas. En bok som gör något så ovanligt som att fängsla från den första meningen till den sista, förvisso bara 162 sidor lång men ändock... Framförallt är det nog känslan av att jag aldrig riktigt vet vilken riktning boken ska ta på nästa sida eller i nästa kapitel som håller storyn vid liv – och den upphaussade kärlekshistorien är den minsta delen av boken. Schlinks berättelse är i vilket fall som helst väl värd att sätta tänderna i.


Falun – den 11 januari 1992
Det var en dag för siffran ett i allehanda kombinationer. Det var inte bara den första tävlingen för året, det var dessutom den elfte dagen i årets första månad. Jag tillbringade natten innan tävlingen i rum etthundraelva på Hälsingegårdens vandrarhem och redan efter mitt första hopp hade jag säkrat förstaplatsen. Jag kom att klara drömgränsen två meter för första gången i tävlingssammanhang, naturligtvis i första försöket. Sen höjde jag ribban inte en utan fem centimeter. Jag rev både en och två gånger innan jag klarade i tredje. Så när jag sammanfattade förmiddagen i Falun och tog emot en stekpanna i pris hade jag förbättrat mitt personliga rekord med elva centimeter.


Ibland är det skönt att återupptäcka en gammal och ”bortglömd” hjälte. Här om dagen hittade jag Peter LeMarc på Youtube och påmindes återigen om vilken fantastisk textförfattare han är.


Jag kan inte hjälpa det, men jag har lite svårt att hetsa upp mig över det junior-VM i ishockey som dominerat sportsändningarna senaste veckorna. Det är verkligen kul att det blev guld och jag är den förste att gratulera. Men att prata om mirakel och bragd, nja, jag vet inte det jag.


2011 är lagt till historien. Ett år när jag överlevde både vasalopp och vansbrosim men i gengäld åkte ur division sex. Men mest av allt innebär 2012 att jag snart är dubbelt så gammal som när jag var 18 år.


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011