www.scholm.com

Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
Samtliga inlägg

Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
Samtliga inlägg

Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK

Lifesaver…
25 december 2011 : Klockan 19:42

Julen kom och julen gick och innan man visste ordet av var det juldagen och imorgon är en annandag som Christer Björkman sjöng redan 1992. Så nu behöver man inte fundera så mycket på vad man ska köpa i julklapp till sina nära på nästan ett år igen.

Det eviga dilemmat är ju vad man ska ge till sina föräldrar. Ska man ge något alls till någon som varje år sedan urminnes tider sagt att de inget behöver eller vill ha? Ja, man ska ju det, för något måste man ju liksom ge bort när det ju ändå bara är jul en gång om året.
Det där med födelsedagar, framförallt min egen, har jag sedan länge rationaliserat bort, men jul är alltid jul. Och jul har dessutom alltid varit den enda dagen på hela året som varit träningsfri av just den specifika orsaken. Födelsedagar, nyårsaftnar, påsk, midsommar, what-so-ever så har det varit träning. Men julafton har alltid varit julafton och träningsfri.

Men julklappar var det ja. För en månad sen ungefär slumpade det sig så väl att jag hittade den perfekta julklappen åt min far och sen var i alla fall det problemet ur världen.
Jag var till Säffle med jobbet – ett hälsocoachprojekt som doktoranden Pernilla Hedström driver – och träffade en journalist från Säffle-tidningen. Vi har träffats som hastigast förr genom åren och kom att prata om ovan nämnde pappas, så vitt jag vet, största insats i Säffle med omnejd – straffräddningen på Sporthälla 1975.

ÖDIK var nykomlingar i division IV Värmland och framåt höstkanten, medan jag bara var några små celler som hade fullt sjå att dela sig och bli fler i min mors mage, slogs man för förnyat kontrakt och reste till Säffle för att spela mot ett SK Sifhälla som jagade uppflyttning till division III.
Ställningen i matchen var 0-0 och närmade sig slutet. Hur gärna jag än vill så var nog inte ÖDIK världens mest skönspelande fotbollslag den där dagen. Men det är klart, slåss man för sin överlevnad mot ett topplag på bortaplan så är det mesta tillåtet och en poäng i en sådan match är guld värd när serien summeras.
Men en poäng var på vippen att bli noll poäng när hemmalaget fick straffspark.

Straffskytten löpte an, placerade bollen till vänster om ÖDIK:s målvakt, som gick åt rätt håll – och räddade bollen. Kastade ut den till en medspelare som kontrade och stormade in 1-0 till ÖDIK. Ett resultat som kom att stå sig resten av dagen, året och ända in i evigheten. ÖDIK hängde kvar i fyran och Sifhälla gick inte upp ur den.

Sven-Erik Dahlström var där med sin kamera och förevigade straffräddningen. Bilden hamnade på baksidan av årsboken ”Värmländsk fotboll” och jag var alltid omåttligt stolt över den i barndomen. Det var trots allt min pappa som räddade den där straffen.

I november träffade jag alltså Sven-Erik, vi pratade om straffräddningen och om bilden. Jag frågade om han möjligen hade originalet kvar och jodå, det kunde han nog tänkas ha. Han hade sisådär en 120 000 negativ kvar hemma i sina pärmar, ordnade i kronologisk ordning förstås. Ordning och reda.
Jag hann inte ens komma hem från Säffle förrän mailet med bilden landat i min inkorg.
Mästerfotografen i stövlar retuscherade upp den lite, skrev ut den snyggt och prydligt i lagom storlek och undertecknad införskaffade en ram och slog in den.
Klappat och klart!

Året efter föddes jag och ÖDIK slutade på andra plats i division IV Värmland – det högsta de någonsin varit i seriesystemet. Om det var jag som fick det att gå utför sen förtäljer inte historien. Men en betydelsefull straffräddning en höstdag på Sporthälla i Säffle blev i alla fall en julklapp 36 år senare.

0-0, straffräddning, kontring, 1-0, seger och säkrat kontrakt i fyran.
Det behöver inte vara svårare än så ibland…
(Foto: Sven-Erik Dahlström)