|
Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall | | AFRODITES DJÄVULSCIRKEL | en historia författad av mig och en kompis 1993-94 - gott om interna skämt utlovas |
|
Sida 1 : Sida 2 : Sida 3 : Sida 4
Kapitel 17 "4 ägg och ett val" Mr Ess bestämde sig för att öppna ett ägg. Det kunde ju vara det rätta. Han slöt sina "very beautiful eyes" (mrs Carlqvists ord) och plockade upp ett ägg. Hela hans kropp skakade i sina grundvalar när han knackade upp ägget med en skälvande hand. Ägget sprack och ut föll allt utom guld. En oformlig sörja som såg förhållandevis äcklig ut. Men plötsligt började den ruttna sörjan röra sig (Det rör ju på sig) (Bör sägas på norrländska) och den bildade en bokstav. Ett stort P. -Det måste betyda Portugal, konstaterade mr Ess och la till: -Det är bara att glömma mrs Carlqvist, men det är tre kvar och en av dem är guld. (Faan, det är ju mer spännande är Bingo-Lotto) Mr Ess satt framför tre ägg och skakade, skulle han öppna ett ägg till och i så fall vilket? Spänningen steg i takt med att mörkret föll utanför hans smutsiga fönster. Han slet fram en VF (Va Fan), läste horoskopet och insåg att eftersom Jupiter låg i linje med Pluto och Musse Pigg (?) så skulle han knäcka ytterligare ett ägg. Till mycket stämningsfull musik (Pessimistkonsulten med Iggesundsgänget) så öppnade han ägg nummer två. Åter igen rann en oformlig massa ur ägget, men mitt i smeten låg en lapp med texten "Acne". Den knipsluge mr Ess satte det genast i samband med Finland och begav sig till Stockholm på "Finnkämpning". Skulle han få ett svar på sina frågor i Sveriges stolta huvudstad? Stockholm, detta nordens Venedig, vad hade det i beredskap åt vår hjälte? Efter en våt höjdhoppstävling så travade mr Ess moloket iväg, och plötsligt var hon bara där, en av flickorna i hans drömmar: mrs Ume! Hon var ung, hon var söt och hon verkade inte helt fientligt inställd till mr Ess existens, glädjen var på topp. Kunde det vara så att mrs Ume var den rätta? Var det hon som dolde sig i ett av de två kvarvarande äggen? Efter en helt underbar helg vid mrs Umes sida där mr Ess (som vanligt (?!)) inte gjorde några känslomässiga framsteg var det dags för hemfärd. Han lämnade mrs Ume med tårfyllda ögon och drog iväg hemåt. Eftersom mr Ess inte hade sett mrs Another på hela helgen så drog han slutsatsen att hon hade försvunnit och beslöt att glömma henne (Borta!). Nu var det två ägg och två flickor kvar. Vem var egentligen den rätta. Var det "Norrskenet från Ume" som mr Ess troligen inte skulle träffa på alltför lång tid? Eller var det mrs Mmm² som han träffade varje dag? Eller var de fyra äggen bara en enda stor bluff? mr Ess drog fram de båda kvarvarande äggen och slog en signal till mr Amiga och föll med hans hjälp in i djup trans. Han vaknade med ett ryck och krossade det tredje ägget, vad dolde det för djupa hemligheter? Jo, det dolde precis som vanligt en grå oformlig sörja som snart flutit ut till total oigenkännlighet. Men så plötsligt lystes geggan upp och mr Ess fick se ett stort Z avteckna sig. Vad betydde det? mr Ess funderade eftertänksamt: -Hmm, Zebra, Z-TV, Zorro, hmm vad menar kvacksalvaren med det där (OBS! Kvacksalvare = Anka, ha, ha, mycket lustigt!). Efter att ha slagit i Bonniers lexikon på bokstaven Z i tre timmar utan resultat. Ja, förutom att han funnit 12 olika symboliker för Zink kom mr El travandes genom dörren (Copiad): -Mr Ess. Varför sitter du här i tristess? Mr Ess svarade inte, men mumlade något om dåliga rim. -Åhh, du ruvar, försökte mr El skämta (Lustigkurre). -Nää, jag är deppig, svarade mr Ess. Jag vet inte vilket ägg jag ska välja. -Hmm, funderade mr El seriöst. Jag brukar aldrig tänka så när jag lagar mat. -Förresten, fortsatte mr Ess. Vad betyder det där Z:at på bordet. -För mig ser det ut som en N, svarade mr El. Kanske det betyder Norrland! -Hurra, där har vi det, skrek mr Ess glatt. -Eller kanske N3a, fortsatte mr El. -Nej, skrek mr Ess. -Jo, det kan det nog också betyda, svarade mr El som kände att han hade situationen under fullständig kontroll. Mr Ess som kände att han började få vissa psykiska problem tog upp det fjärde ägget och slängde det i väggen med full kraft. Rummet fylldes av en tät rök och en doft av guld, och plötsligt hördes en röst i dimman: -Mr Ess, du har trubbel. Men sluta genast med dina grubbel. Visst ser livet mörkt ut. Men allt har en början, och allt har ett slut. Du har låtit de rätta gå. Du har nu bara två att välja på. Men vem ska väljas bort? Ja, vem ska komma till kort? Jag ska ge dig ett svar. Jag ska säga vem som ska vara kvar. Men först, lyssna till ditt hjärta. Är livet värt all denna smärta? Låt inte livet löpa iväg. Välj inte flickan på SÄG. Du har ändå ingen chans. Visst är väl kärleken en lustig dans. Mr Ess, jag säger bara "Morr". Välj flickan från Norr! [SH 12/9-94 15:40] -Tack, du store orakel, äntligen kan jag få ro, utbrast mr Ess och fick en oemotståndlig lust att koka ägg. Synd bara att kokaren var så långt ifrån och ej flyttbar till Skol-SM i Stockholm som mr Ess skulle på. Mr El som inte fick åka på sådana tillställningar på grund av sin för stora manlighet, tyckte att han ändå skulle hålla utkik efter "guldägg" när han var i den stora staden i öster. De två bestämde sig för att försöka nå mrs Ume med hjälp av de elektroniska motorvägarna, och började söka i kartboken efter några sådana. Efter ett tag kom mr El på att sådana motorvägar fanns beskrivna i en bok av mr Telia, kallad "Telefonkatalogen" och de bestämde sig för att söka där istället. Till deras besvikelse fann de att det fanns fyrtiofem stycken med efternamnet Ume. Mr Ess kom på efter en svag elektrisk gnista i hans hjärna att de kunde rensa ut alla Ume som bodde mitt i Ume. De hade då tolv stycken kvar att välja på. Tolv stycken var för mycket för mr Ess svaga hjärta så han gav upp. Mr El däremot fortsatte att tänka: -Hmm, varför inte rensa ut alla hemmafruar, hemmansägare och andra konstiga ting. De hade då tre stycken kvar att välja på. Vad skulle ske, skulle mr Ess mot telefonen le. Telia kan bara be. Telia bad och mr Ess gjorde likaledes, men vinnare i Bön-VM blev utan tvekan mr Mail. Efter ett lyckat besök i den stora staden i öster (Degerfors?) så fick mr Ess ett av alla dessa fagra rosaskimrande brev (oooohhhhh....). Äntligen log lycksalighetens Gud mot den klenare halvan av våra superhjältar. Mr Ess jublade och övervägde att skriva den moderna historiens fjäskigaste brev (det skrevs ett fjäskigare i Atlanta, USA den 18 maj 1218) till Ume. Han insåg dock att han borde behandla denna situation med en viss varsamhet, och skrev ett ganska neutralt brev med vissa "fjösiga" inslag. Sen var det dags för det svåraste som en riktig man kan ge sig in på, nämligen att vänta på ett svar och en reaktion på de fjäskiga delarna. Mitt i all denna svåra väntan på mr Mail och hans brev från norr beslöt sig mr El och mr Ess att ladda upp med en lättare "Decathlon". Men eftersom vissa av de tio grenarna innebar vissa problem så tog de två med sig en tredje individ, nämligen mr Stav för att träna mr Els gamla paradgren - Stavhopp. Mr El, mr Ess och mr Stav började efter en timmes stavträning inse hur besvärligt stavhopp kan vara. Mr El som kände sig på sitt ironiska humör påpekade dock spydigt: -Jag är fulltränad, jag kan inte bli bättre än så här! Så efter denna dust med ribbor, stavar, madrasser och vatten(!) så var det slutligen dags. Efter ett års väntan, efter ett år av förberedelser (mest snack om jag ska vara ärlig) så skulle slaget avgöras: Giganternas kamp 94. Det var dags, äntligen! Kapitel 18 "Den eviga kampen" De samlades i gryningen, männen som skulle bli ännu mer män. De värmde upp som män och gjorde i ordning startblocken som män. Speciellt mr Els startblocksinställning var mycket manlig eftersom det gav en viss valfrihet i startögonblicket (skulle han välja att skrapa höger eller vänster knä). Tyvärr så gav inte mr Els taktik någon utdelning i inledande 100m vilket berodde till 2% på startblocken och till 98% på att mr El inte var så snabb. Några nya ansikten kunde skönjas bland deltagarna i årets upplaga. De var mr Riksdalhöjd, mr Mountain-In, mr Gotabank och mr Els spikskor. I andra grenen längd visade mr El framfötterna. Han landade med fötterna först alltså och slog mr Stav med förkrossande 2·10¯²m. Mr Ess passade på att i längdtävlingen sätta pers i längd med stormvind istället, vilket dock hade en negativ inverkan på hans rekordförsök i tiokamp eftersom endast längd av de båda grenarna förekommer där. Kula var bara halvkul. Höjd däremot blev en klassiker. Efter att mr El i första försöket tagit 1.42 eldade folkmassorna på honom och fick honom att höja till den för honom fullständigt orimliga höjden 1.51 (Genetiskt tak=1.50). Det kunde bara sluta på ett sätt, och det gjorde det också, precis som det gjorde för mr Toffel. Det är ju viktigare att bryta en tiokamp än en tradition. Det finns ju en del som är helt oförbätterliga, eller med andra ord, mr Toffel fegade sig och bröt igen, han är ingen man han är snudd på kvinna. Efter höjdhoppet där mr Ess stannade på en avsevärt högre höjd än mr El kom det första mandomsprovet. 300m för mindre män och 400m för de större och inga meter alls för de kvinnliga (mr Toffel). Mr El och hans spikskor intog efter målgång den berömda mångkampsposen - ryggliggande med armarna rakt ut och högljutt flåsande. Kvällen och natten gick och återigen så kom gryningen. Samtidigt som solen spred sina första strålar över Tingvalla IP så möttes de igen, alla utom han/hon/den/det (mr Toffel alltså). Det var dags för 110m häck, med alldeles för många, alldeles för höga och alldeles för ofta återkommande häckar. Mr Ess klarade alla de tio häckarna med en elegans som inte hade skådats på många år, förlusten berodde bara på tillfällig motvind och tomtar på bana fyra. Mr El gjorde som vanligt succé i grenen. Efter tio meter så var han elva meter efter ettan, och det blev värre. Han lyckades dock mirakulöst nog spräcka "dröm-23". Världen jublade. Diskuskastningen förflöt utan ofantligt stora missöden, men alla hade redan sina tankar på nästa gren - Stavhopp. Alla deltagare gjorde otrolig succé. Mr Stav tack vare att han var oerhört lik staven, mr Gotabank tack vare sin fruktansvärda teknik, mr Riksdalhöjd eftersom han nästan kunde hoppa stav, mr Mountain-In eftersom han också nästan kunde hoppa stav, mr Ess tack vare sin grymma tur och slutligen mr El eftersom han var den som var klart närmast att bli dödad av sin ovanligt ilskna attackerande stav. Spjut var inte heller så mycket mer än en förberedelse för den sista grenen - 1500m. Den eviga kampen höll på att bli evig eftersom både mr El och mr Ess trodde att grenen gick ut på att vara kvar på banan så länge som möjligt. Alla dåliga tider berodde alltså bara på ett stort missförstånd. Kapitel 19 "Grekisk mytologi" De gick trötta från Tingvallas gapande käftar som fortfarande nafsade dem i deras mjölksyrefyllda vader. Vid närmare eftertanke så var det inte bara vaderna som var fyllda med mjölksyra, utan hela deras atletiska kroppar. Samtidigt som solens sista strålar slickade Tingvallas banor så uttryckte mr El sin fasa över morgondagen: -I morgon tar staten min kropp ifrån alla kvinnor. Mr Ess svarade med ett barskt uttryck: -Vilka kvinnor? Mr El brydde sig inte om mr Ess allvarliga lögn. -Tänk på de kvinnor som kommer att gråta i morgon. -Ja, med tanke på att Estonia sjönk i onsdags så är det nog en hel del som gråter i morgon, precis som de grät då, på torsdag, o.s.v. sa mr Ess. Mr Els illusioner krossades hastigt men inte så lustigt. -Vid närmare eftertanke har det ju inte gått så bra. -Med tiokampen menar du, sa mr Ess med en klurig min och fladdrande öron. -Nej, med kvinnorna, din dumme hedning, svarade mr El sarkastiskt. Mr Ess fick plötsligt samma insikt som mr El och började deprimerad äta på en svamp av okänt ursprung. Han svalde den och insåg plötsligt att han inte tyckte om svamp, så han spottade ut den på en tvärstripig ekorre (känd från Västerås och Våxnäshallen) och tog upp tråden igen: -Varför har det gått som det gått? -Det har ju inte gått alls, svarade mr El. -Onekligen ligger det en hel del i vad du säger, sa mr Ess. -Jag vet, sa mr El. -Men, varför har det inte gått som det borde gå? frågade mr Ess, vi måste söka svaret. -Svaret är antagligen omöjligt att hitta i denna bästa av världar, sa mr El. Solen gick ner och plötsligt var allt svart. Mr Ess kände en stark längtan till Ume och mr El kände att hans vader inte skulle vara anonyma när morgondagen skulle gry. Dessutom kände han för att gå i ide. (IDE) Rumsadverbial-förflyttning till 3:e december Mr El och mr Ess satt och flummade med en viss stolthet. Platsen var ett av deras två högkvarter. De hade bestämt sig, något måste göras åt deras liv. Kvinnorna var mer frånvarande än någonsin. Mr Ess kände plötsligt en längtan till varmare trakter (elementet) och mr El ville helst av allt bara titta in i östrogenfyllda ögon och säga fraser ur Take Thats senaste CD. På något sätt var de tvungna att sluta cirkeln för att komma ur. Men hur skulle cirkeln kunna slutas. Visst hade det en gång funnits kvinnor, men det var längesedan. Vad skulle göras? mr El fick en idé och ylade i falsett: -Vi använder en passare och avslutar den här kvinnohämmande ståryn! -Varför i helvete är den här ståryn om vårt liv tills idag kvinnohämmande? Allt jag begär är en söt liten tösabit att hålla om, sa mr Ess med trånande blick. -I hemlighet har Afrodite (det börjar bli en klassik touche på ståryn) givit ut vår ståry som följetång i Mitt livs novell som alla kvinnor läser. -Ack och ve, hur kunde detta ske. Vad var det som hände, vart är alla kvinnor jag en gång kände? (poesin flödar), frågade mr Ess med dov stämma. -Jo, så här är det. Kvinnor älskar tårar. Ju mer de sårade oss desto sorgligare blev berättelsen och därför också: Populärare. -Så det är därför som allting har varit så jävligt senaste året. Vi måste få ett slut på det här. Snälla, gode Gud, om du finns - HJÄLP, ylade mr Ess. -Nej, svarade mr El. Det enda sättet för oss att klara oss ur Afrodites djävulscirkel är att anta verklig form. -Så låtom oss ingå ett förbund med den store Zeus, vi måste ut ur det här, vi måste slåss, vi måste hämnas - Attack, mr Ess var hysterisk. -O store Zeus, började mr El. Låtom oss gå ur denna tråkiga grekiska mytologi där kärlekens besvikelser är målet för vår färd för det är resan som gör målet värt, fortsatte han. -O store Zeus, ge oss en krigare av stål, flummade mr Ess vidare. -O, O mina öron, väste Zeus tillbaka. Ni skall få en krigare att slåss mot. I krigarens navel finns nyckeln till verkligheten. -Ge oss vad vi tål, ge oss ingen ål. Ge oss en man, ge oss nån som kan. Ge oss den bästa du har, ge oss en utan TWAR, sa mr Ess poetiskt. -Okej, här kommer hon. -HON!!!?, skrek mr El och mr Ess i kör. -AFRODITE, ylade Zeus. Ge henne bara era kaxiga (Kax? Vad har han med det här att göra?) jävlar. Låt kampen beginna. Ett rått skratt ekade mellan väggarna och Afrodite steg fram: -Den slutliga förnedringen! Sista avsnittet i följetången! Kapitel 20 "Den slutliga förnedringen (för vem?)" Afrodite uppenbarade sig i rummet och mr El utbrast: -Va ful du ä´! -Det är inte utsidan som räknas, svarade Afrodite ilsket. -Ja, vi får väl snart se hur du ser ut på insidan, sa mr Ess glupskt. -Var inte så vulgär, O man, sa Afrodite. -Vik hädan alla rödstrumpor, här kommer "El and Ess". Attack, skrek mr El som inte brydde sig om Afrodites skymfer. Hjärtan av guld, själar av sorg, blixtrande blickar flög genom luften när Afrodites partiske domare i kampen vred på radioversionen av Starlet. Mr Ess kände hur en tyngd rasade från hans bröst och vrålade: -Kärleken är evig när vi är tillsammans. Ingenting är.... -Taskig tajming, förklarade Mr El för mr Ess. Afrodite drog fram senaste numret av veckorevyn och började läsa högt för att distrahera motståndet. Men motståndet var obevekligt. Afrodite förberedde sig för Malenas sexsida när plötsligt mr El frågade en klurig fråga: -Är det inte så att Zeus är din far? -Jo, så är det, svarade hon. -Vilken var din senaste älskare? frågade mr El vidare. -Ze...ehh...så personligt. -Så vulgärt, är min åsikt, sa mr Ess, vem var han? fortsatte han. -Ze...Zebran Zeke, svarade Afrodite med ett lögnaktigt flin. -O Zeus, din store hingst, började mr El. Har du satt på din egen dotter. Svaret dröjde, men när det kom så kom det med besked: -O mr El, du falske kalv, gå och lägg dig. Jag har aldrig varit häst men jag medger att det lockar. Om du undrar om jag dragit över min dotter så är svaret kanske. -Kanske, du får väl bestämma dig, hingsten, sa mr El spydigt. -Avelshingsten, inflikade mr Ess ommöjligt ännu spydigare. -Jag vet inte för jag älskar med allt och alla och gärna på en gång. Men jag medger att möjligheten finns. Plötsligt gav sig Afrodite in på scenen: -Spelar det någon roll om jag är ett incestoffer. Jag har ändå nyckeln i min navel. Den lär ni inte komma åt i vilket fall som helst. -Inte ens om jag skulle ta den, sa mr Ess och flörtade intensivt med ögonen. -Inte ens då, du din....svarade Afrodite som nu var i känslomässig gungning. -Inte ens om vi bägge skulle ta den, sa mr El övertygande. -Nej, inte ens då. Afrodite var nu illa ute i djungeln av känslokval. Hon himlade med ögonen och kände en ljuv värme sprida sig i kroppen. Afrodite föll bakåt som en grov tall och samtidigt som magen sträcktes ut föll en liten men ack så viktig nyckel med lagom fart till mr El som tillsammans med mr Ess gav utlopp för ett litet betydelsefullt jubel. Mr El sa: -Tänk vad man får offra ord ibland. -Jomenvisst, din skämtare. Men värdet av offret är obetalbart, svarade mr Ess. -O Zeus, var är nyckelhålet? frågade mr El. -O Zeus, svara mig, var är hålet till verkligheten? fortsatte mr Ess. -O det vet inte ni, svarade Zeus sarkastiskt. -O Zeus, du gamle hingst, vet du det själv? undrade mr El och mr Ess i kör. -O om ni tittar på den enda dörren i rummet skall ni där någonstans i närheten finna hålet ni söker, svarade Zeus. -O Zeus, jag vet vilket hål jag söker, sa mr Ess lyriskt. -O nu går vi ut, fortsatte mr El. -O Gud så underbart, sa mr Ess vid en första anblick av det som komma skulle. Och det varde ljus... ....Mr El och mr Ess kände förvandlingens vindar blåsa genom deras tomma själar. De gick nu ut på livets stig som Lars-Göran Nylén och Stefan Holm. Den stig som äntligen skulle kantas av det som de sökte: -FLICKOR! Flickor med hjärta, flickor som inte läser Mitt livs novell (om de nu finns), flickor som kunde säga de tre livsnödvändiga orden utan onödiga stakningar. Afrodites djävulscirkel var sluten och de gick iväg som två attraktiva pi:n på livets stig som redan börjat kantas av blommor i köttslig form med själar av guld och känslor i trans. Att ej bli fortsättad. Verkligheten är inte lika spännande som dikten... Sida 1 : Sida 2 : Sida 3 : Sida 4 |