|
Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall | | AFRODITES DJÄVULSCIRKEL | en historia författad av mig och en kompis 1993-94 - gott om interna skämt utlovas |
|
Sida 1 : Sida 2 : Sida 3 : Sida 4
Kapitel 8 "Danmark och dess vilda liv" Eftersom mr Snyggve hade glömt (alt. struntat i) sina beige plyschtights så var risken för succéer minimal. Men mr Ess gjorde ett lyckat försök. Efter en hård vinters övande så lyckades han göra given succé i konsten att kassera en basketkorg på kortast möjliga tid, ett jubel steg högt över de danska alperna och mr Ess kände sig tillfreds med tillvaron. Efter denna otroliga öppning på lägret kunde ingenting längre gå fel, eller... Genast dök stora (?) TV-bärande danskar upp i varje hörna av arenan och krävde betalning för den ovanstående korgen i fråga, men vem brydde sig? När detta väl hade passerat var det dags för Racer-Kell att göra sin insats bakom ratten igen. Han ylade något om: -Cyklister i alla gathörn, dunsta eller dö! Detta "yl" hade sin upprinnelse i en händelse i hans barndom som tvångsätare och cyklistprejare av högsta rang. I bussens spår syntes bara förödelse, cyklar i högar, cyklister i trans och trafikpoliser som grät öppet. Varför skulle detta drabba just oss och vår fina håla, tycktes de tänka. Mr Ess hade nästan lika svårt som mr Stav att glänsa (och då har man svårt) med den näpna lilla thailändskan mrs Another. Stämningen var lika hög som i mr Els ispåse. Tuggummiutväxling var dock ett tecken på att ett steg i rätt riktning hade tagits i detta Kärlekens Kalla Krig. Kvällen var ljus och sex dödshungriga Killingar (Bää!) ville ha föda. Det var dags att ta Aalborg i besittning med mr Snyggve vid ratten. En glänsande kopplingsteknik för minibuss kännetecknade inte mr Snyggves hantering vid starten av färden och en orolig stämning spreds över sällskapet. Denna rödljusbeprydda stad slukade glupskt minibussens försök att hitta en parkeringsplats men till slut hittade mr Snyggve en plats i Aalborgs allra skummaste och mörkaste kvarter och jublet steg upp i den danska skyn. Den ende som var lite skeptisk var mr Amiga, men när han fick se ett kyrktorn blev han genast lugnare. De drog iväg "like glänsers in the dark" mot en restaurang med Pizza och Pasta. De klev med raska steg in på näst närmaste ställe och satte sig ner för att beställa. Alla var onyttiga utom mr El vid beställningen (två poäng till honom). Alla fick dock sin mat serverad före mr El och då var ställningen lika igen. När mr El fick sin mat serverad fick han av en outgrundlig anledning lust att konversera med den danska servitrisen och började med att ta upp ett av livets stora mysterier. -Vad betyder "Hvergang"? frågade han försiktigt. -Väddå för nå? svarade hon frågande. -"Hvergang", artikulerade mr El tydligt. -Däbidemidescuder, förklarade hon vänligt. -Jag struntar i dina Scudmissiler, svarade mr El och antydde om att konversationen var slut. De betalade och gick för att beskåda gatan med stort G - Röjgatan. Mr Stavs längtan efter öl övervanns av hans sunda förnuft och sällskapets sammansättning. Dagen efter började jakten på statyer. Statyer som kunde förgylla deras lusta för fotografering och utskämning. Oxen mitt i rödljusmetropolen blev till en ointaglig dröm för sällskapet som dock fick med resten av Aalborgs kulturliv på kort. På kvällen hände intressanta saker. Mr Snyggve visade prov på goda Casanovatakter och mr Ess visade prov på sin läskiga fjäskighet när de utmanade den mer behåbeprydda delen av Säfl på en match i ett berömt, franskt, sensuellt spel där känslan är viktigast. Detta gick över mr Amigas toleransnivå och han började skrika: -Tennis. Jag gör vad som helst för att få spela tennis. De fyra kvarvarande som fortfarande hade sin manlighet i behåll smög in på tennisplanen och en rafflande turnering satte igång där mr El tillslut stod som överlägsen segrare. Kapitel 9 "The name of the game" Säfl skulle krossas. På en del håll i killinggänget hjärtligt. Hos de andra normala, kroppsligt. Säfl hade utmanats på fotboll och eftersom de inblandade ville få en mer professionell prägel på matchen utlystes den som Hällstens Huliganer vs. Bernts Benkrossare. I huliganlaget stod proffsmålvakten mr Keeper och laget hade förstärkts med mr Klippa och mr High från Filips. Tyvärr hade även Säfl gjort en förstärkning i mr Långtradare (typiskt köplag). Matchen dominerades givetvis av huliganerna med mr Ess och mr El i spetsen. Mr Ess kommentarer vid det intensiva närkampsspelet som uppstod när han skulle dribbla förbi mrs Another betraktades som mycket lustiga av den hårt finlirande mr El. Uttryck som "Var har du varit hela mitt liv" kunde höras från den stackars överspända pojken. Efter mål av mr El, mr Ess och mr Amiga slutade matchen 3-2 till huliganerna. Efter matchen diskuterades det livligt varför huliganerna var de som skulle ha bar överkropp men efter hundra procent rodnande från benkrossarinnornas sida avbröts debatten. Däremot lämnade de in en protest mot att huliganerna använde sig av proffsmålvakt och ett omspel vid ett senare tillfälle krävdes. Kapitel 10 "The return to Sweden" Varför? Nä! Vi vill inte. Snälla, en vecka till (utan norrmän). Spridda rop hördes från den församlade församlingen som antydde en viss längtan av att stanna kvar. Men Racer-Kell var stenhård. De skulle hem till varje pris. De satte sig besvikna på plats i minibussen och hemfärden startade. Den ende som verkade förhoppningsfull var mr Ess som skulle få sin chans på färjan hem. Där skulle han glänsa som en dansk solnedgång, där skulle han få sin revansch. Fredrikshavn var tyvärr så fullt av färjor att Racer-Kell lyckades hamna på fel båtelände. De tappra sex unga killingarna (Bää igen) letade förgäves efter Säfls fagra skönheter. Mr Ess kände paniken växa och funderade på att hoppa av båten för att söka och finna. Men starka armar (mr Els Biceps) höll honom kvar. Det var bara att inse fakta, det fanns en verklighet bakom allt, och denna verklighet hette Racer-Kell, mannen vars båtval var lika ödesdigert som riksdagsvalet 91. Mr Ess uppsyn var lika munter som en istapps livslängd i helvetet (Hmmm...) och han ansåg att något måste ha hänt Säfl och något måste hända annars kommer sommaren att bli tråkig. Racer-Kell behagade återigen "trö" sin elastiska gaspedal mot golvet och hemfärden kunde beginna. När den blåa plåtlådan från Bilmecano i Kil började närma sig Brålanda så konstaterade mr El att: -Nu får ni nog stanna, jag måste lägga en pjuk (spya på ren svenska). Tyvärr så blev reaktionen inte avstannande utan bussen brummade vidare genom det karga landskapet. Tillslut så började mr El ge ifrån sig lustiga läten och mr Keeper som nu hade tagit över ratten var tvungen att stanna. Efter att ha spytt upp allt utom magsäcken och tarmarna kom mr El gående tillbaka med en min som sa: -Jag är en slagen megasuperhjälte, men det är bara temporärt. Jag kommer tillbaka! När så bussen rullade in på Run-A-Well igen så var humöret på topp och alla inblandade individer, inklusive mr Stavs husdjur, var i kanonform (fast ingen var från Karlskoga). Kapitel 11 "The tale of mr Ess!" OBS! från 18 år. Ocensurerad version. Hög fjäskvarning! (Kom sen inte och säg att ni inte blev varnade.) Låt historien börja: Den magiska söndagen började så smått lida mot sitt slut och den store mr Ess låg i sin säng och lät tankarna flöda: -Hmm, hmm, hmm. Situationen verkar bekant. Ska jag göra bort mig fullständigt igen, kan jag göra bort mig mer än jag redan har gjort. Jag måste ringa henne, men hon kanske inte vill veta av mig.... Det var denna form av intelligent tankemöda som höll mr Ess vaken länge den natten. Måndagen kom och försvann utan att någon märkte någonting och plötsligt var den där, dagen D, D som i D.V.A.L.A (Det Värsta Av Läskiga Ayatollahprov). Kidnapparen från Karlstad hade återvänt, och han krävde: -Alla rätt på mitt prov annars ligger ni dåligt till. Mr El och mr Ess klarade detta galant (alla fel berodde på missförstånd) och med lätt hjärta galopperade mr Ess hem till sin enkla boning. Det låg ett rosa skimmer kring huset och han förstod att något hade hänt. Mr Keeper visste vad: -Du har fått brev från Säfl, det ligger i ditt rum, sa han med en ton som menade: -Nu får vi visst höjda telefonräkningar igen. Mr Ess avverkade sträckan köket-högkvarteret på den nya rekordnoteringen 0,7 sekunder och konstaterade under den tiden: -Vad har jag gjort för dumt nu då? Han slet fram en fällkniv och sprättade upp brevet och läste: VI KAN INTE TILLÅTA DETTA! / SOCIALSTYRELSEN Han tänkte genast: -A-ha gjorde låten Take on me. Vad detta hade med saken att göra utreds just nu på rättspsykiatriska kliniken i Uppsala. Åter till historien. Mr Ess såg på sin klocka, den hade stannat. Det kändes som om tiden stått stilla, han var tillbaka där han hade börjat. Han hade fått ytterligare en chans. Klockan var symbolisk och tyvärr alldeles för mycket för att kunna slå de nio siffrorna och få höra en ljuvlig stämma svara: -Mrs Another! Istället för att genast vräka sig på telefonen så vräkte sig mr Ess ner i sin säng för att det snabbt skulle bli onsdag, och helt plötsligt var det det och solen sken, alla var glada och mr Ess var lyckligare än någonsin. När tiden rann iväg mot det sensuella klockslaget sju(!?) så lyfte vår hjälte luren. Han gjorde det, riddaren med smutsiga höjdhoppsspikskor, mannen från vidderna, stålmannen från Skived. HAN GJORDE DET! Plats för jubel: -Mrs Another, rösten var mjuk som sammet och lika sensuellt laddad som en torsdagskväll i Holland (Stryk det sista), (Tyvärr, den här versionen är ocensurerad!) -Hej, det är mr Ess, sa mr Ess helt logiskt, hur är det med dig då? frågade han. -Bra, och själv då? svarade hon med sin underbara sammetsröst. På detta sätt fördrevs sedan två hela halvtimmar innan båda två plötsligt fick för sig att det fanns annat att göra än att prata i telefon (helt ofattbart!). Efter detta genombrott i förhandlingarna med Säfl (Kan jämföras med Berlinmurens fall) så svävade vår obestridlige hjälte på lätt rosaskimrande moln i ett par dagar. Man kan nästa citera allas vår Winston "V" Churchill (V:et har inget att göra med TV-serien): -Aldrig har en så stor hjälte, blivit så lycklig, på så kort tid. På två dagar hade livet gått från "Hell to Heaven", efter ca: 100% råflyt. Men det var ju längesedan sist. Efter fem-sex dagar så började molnen skingras, men alla anade vad som komma skulle, nämligen: -Onsdagen den 25 maj 1994! Dagen A, A som i Arton (18). Mr Ess myndighetsförklaring, den enda dagen vars viktighet kan jämföras med USA:s självständighetsförklaring. (mr El: Detta skrivs i Västerås, glöm inte Västerås. Jag säger bara Valbo) (Åter till historien igen): Den stora dagen närmade sig, mr Ess hade tre olika alternativ som han räknade med. Alt I: Ett brev från Säfl. Alt II: Ett telefonsamtal från samma ort och person (mrs Another) och slutligen det sista alternativet. Alt III: Om varken I eller II slår in - Dränkning i Älva. Dagen började illa. Posten hade inte kommit när mr Ess skumpade iväg till SÄG för att uträtta stordåd så han gick ovetande hela dagen. Men innan han visste ordet av så var han hemma och på bordet låg ett brev och glänste och mr Ess slet fram sin MacGyverkniv (sänds på onsdag 19:10) och slet upp brevet. TYVÄRR. VI MÅSTE BRYTA IGEN / SOCIALSTYRELSEN Mr Ess var återigen rankad som 1:a på tio-i-topp listan över världens alla nöjdaste unga män, alt I hade slagit in. När kvällen sakta närmade sig och mr Ess och den berömde psykologen mr Gnuss satt och diskuterade allehanda världsproblem av typen fotbolls-VM, munkar, Vietnam och matematik så bestämde sig plötsligt telefonen för att ge ifrån sig lätet: -RING, RING (Misstänkt likt en ABBA-låt, men det är nog bara tillfälligheter!) Mr Ess vrålade något om att han skulle ta det och lyfte luren: -Hej det är mrs Another! den vackraste av röster, det underbaraste av alla ljud, den perfekta sammansättningen av bokstäver, ord och röst hade slagit till igen. Mr Ess hade fått in två alternativ av tre, men han bestämde sig för att alternativ tre fick vänta en stund, så han sa: -Hej, ringer du nu? Hur är det? När mr Gnuss insåg vad som hade hänt så sjönk han ner i en telefonkatalog och började läsa in konstiga namn och sen talade han raskt om vilka som skulle vinna fotbolls-VM. Efter ca: 1 timme så insåg han det omöjliga i situationen och gick hem. Mr Ess svävade på moln som var ruskigt rosa och den berömda dursången hade ställt in maxvolym. Tiden gick men ingen visste hur fort förrän dagen efter kvällen före när det kom in klagomål på att det hade varit upptaget hemma hos mr Ess hela kvällen. Men vem hade trott något annat. Det var en dag för romantik, en kväll för kärlek och en natt full av ljusa drömmar. Skulle det äntligen ske? Skulle de äntligen bli ett par? Vem vet, inte du, inte jag (Tack Lisa Ekdahl). Mr Ess kände sig djupt poetisk och skrev en djup dikt och det är den som får avsluta detta eminenta kapitel som kan gå till världshistorien som det smörigaste sen margarinfabriken i Märsta exploderade. Låt oss se dikten. To mrs Another: Efter alla dessa dagar Kan jag knappast härda ut Ännu en dag här ensam Det här måste få ett slut För jag saknar dig mycket mera Än du någonsin kan förstå Och jag vill bara säga Att det är dig jag älskar så [S.H 20/6-94 01:10] Kapitel 12 "Mr El och gurkan" -Subba, subba. Mr El satt och muttrade för sig själv. Han tänkte tillbaka på studentbalen där han lyckats med tre otroliga bedrifter. Dansa med mrs Mmm´s storasyster, missa sista valsen med den undersköna mrs N som han lovat dansa med och slutligen sett mrs Mmm så joniserad med fyllejoner att hon inte kunde stödja sig på sina feta ben. Dessutom hade mr Halvfot berättat (efter mr Els otroliga insats på Lemmingiaden 50.20) att han sett mrs Mmm krama en tingest som var en meter längre än henne på skolavslutningen. En underbar början på dagen (Corn Flakes) tänkte mr El och höll på att ringa till mr Ess när han tänkte till: mr Ess är i Ungern och dessutom är han ju nästan lycklig. Han kan jag ju inte ringa till. Det fanns bara en sak att göra: Föräta sig på gurka. Mr Els gurkätande fortsatte långt in på natten till Norge-Mexico var slut. Då var också mr El slut (och gurkan). Kapitel 13 "Hmm...vad nu?" -Buäääääääääääääähäääääääääääääqäää!!!!! Mr Ess hörde ett skrik från deras högkvarter. Han sprang snabbt som...som...han sprang dit i alla fall och fick se en psykopatisk mr El bränna en voodoodocka föreställande Maria-Pia Boëhtius. På golvet låg diverse anti-feministisk litteratur som troligen mr El läst under natten. -Vad håller du på med, frågade mr Ess och tillade: Flickor som är så fina och mjuka ska man väl inte fördöma (och en eller flera tankar om mrs Another passerade hans högra hjärnhalva). -Baaah! skrek mr El och mr Ess antog han menade att man kunde det. -Är du sur? frågade mr Ess. -Nej, jag kliar mig alltid med en lie på ryggen och tycker att det är skönt, svarade han barskt. -Jag förstår inte, svarade mr Ess. -Nej, ingen förstår mig, svarade mr El depressivt. -Hmm, mr Ess tänkte till och kom fram till att någon hade hypnotiserat mr El och förvridit hans sinnen. ETT BROTT! Äntligen ett brott att lösa och han kom fram till att det var längesedan de ägnat sig åt något annat än att jaga flickor. Mr El satt och lekte liemannen i ett hörn, p.g.a. gurkbrist såg han också helt apatisk ut. Plötsligt ringde det på dörren. Mr Ess öppnade och fick höra: -Vill du komma upp till himmelen? Jag har nyckeln dit! -Jag köper aldrig något av dörrknackare, svarade mr Ess. Jag handlar inte ens på TV-Shop. -Det är inte pengar jag vill ha, det är din själ och ditt hjärta. -Mitt hjärta tillhör en Ann-an och min själ behöver jag själv. Vem är du egentligen? -Jag är Gabriel och det här är min kollega Gösta, svarade han och pekade på sitt högra knä. Mr Ess drog slutsatsen att mannen i fråga led av schizofreni och vände sig mot mr El som flummade i ett hörn och sa: -Du, ditt flum, kom hit en sväng. Har du sett den här mannen förut? Är det han som har förvridit din hjärna? Mr El tog upp sin lie och klev fram mot dörren och sa: -Ave Caesar! Nej, jag har inte sett detta exemplar av Homo Sapiens vid ett tidigare tillfälle. Men jag kan hugga ihjäl honom om han stör. -Gabriel, ta din nyckel och gå, sa mr Ess. -Men, jag har en underbar vägledning i ditt liv. Läs vår heliga skrift och börja ett nytt liv. Mr El tog ett hårdare grepp om lien, Gabriel la märke till detta och bestämde sig snabbt för att han befann sig på fel plats vid fel tillfälle och plötsligt var han någon annanstans. Någon annanstans ville också mr Ess vara, närmare bestämt i famnen på mrs Another så han gick och satte sig i ett hörn och bestämde sig för att fira midsommar med att kasta kottar på mamma och muttra: -Vad gör jag med mitt liv? Mr El och mr Stav hade däremot andra planer (Ängevi och Sannerudsvallen). De skulle åka till Suun, närmare bestämt till Kälsnos för att visa vilka technogudar de är. De gjorde storslagen entré och fick snart syn på mr Ös-Trogen som tagit sin velociped till Kälsnos och gick därför in på herrarnas och kollade frisyren ett tag. Mr El och mr Stav gick in och började skutta. Mr El kom på en bra taktik. Han ställde sig mellan mittpelaren och en tjock suunraggare och allt eftersom raggaren blev knuffad studsade mr El (medvetet) mot pelaren och tillbaka på raggaren och slapp därför tänka när han dansade. Tyvärr så hade mrs Kex (tidigare mrs Suuntjockis) kompisar genomskådat mr Els förklädnad (ny frisyr!) och genast rapporterat. Koncentrationen av fyllejoner var dock för hög i mrs Kex kropp för att hon skulle kunna göra något. Men så kom då sista dansen och mr El och mr Stav tänkte på samma sak: utgång. But like a spark in the dark så kom mrs Kex fram till den otroligt ståtlige mr El och frågade: -ÅÅÅÅHHHH....ELMXMXCXYZMXN? VI MÅSTE TYVÄRR REDIGERA / SOCIALSTYRELSEN Kapitel 14 "Himmel och Helvete (pannkaka)" Eftersom mr Beach en gång frågat mr Ess om allting händer i Suun så bestämde sig den sistnämnde för att styra kosan dit. Anledningen till besöket var inte att tejpa mr Stavs helt osensuella fot som mr Keeper trodde, utan något helt Ann-at. Mr Ess reste upp till Suun och efter en stund så lystes hela trakten upp av ett rosa skimmer. Mrs Another hade anlänt till denna gudsförgätna plats. Tyvärr så verkade hon inte bry sig så mycket om ovanstående pojke, utan hon behandlade honom närmast som luft. Mr Ess begav sig således hemåt. Mr El däremot hade mer tur i sitt fjäskande! Fjäskande? Hm, nåväl. När så mr El hade kastat spjut färdigt och himlen slutat med att kasta vatten på honom kom mrs Kex travande. Hon var blöt var det första intrycket mr El fick. De strosade runt i två timmar förgäves väntande på mr Els medalj. Duvorna började kvittra en tragisk sång (Om igen, med Lena Philipsson) och mr El började förstå. (Taktisk andningspaus) Mr Stav höll på att skratta ihjäl sig, mr Sandwich slutade krama sin syster och mr Ess lovade att om han någonsin fick tag på en bomb så skulle han släppa den över Tomthult. Som du säkert förstår uppstod det ljuv musik (Om igen, med Lena Philipsson) mellan mr El och mrs Kex och världen tog sig för pannan. Mr Ess som hämtat sig från sin utflykt till Nordpolen såg det lustiga i det hela och påminde mr El om att han mycket snart skulle till Valbo Games. Mr El fick moraliska problem och började sjunga ledmotivet till Don Juan för att komma i bättre stämning. Men Valbo Games visade sig inte bli det mr El hade i farhågorna. Mrs Chooseliving hade blivit två till priset av en (alltså tjock) och dessutom hade hon en mumrik i släptåg som gjorde att mr El kände sig lättad över sitt val. Jakten på den försvunna formen kunde börja utan moraliska problem. Mr El fann den nästan i första kastet där han fick 55.82 och världen andades ut. Men mr Ess då. Hade världen någon tösabit över åt honom. I alla fall gömde världen den ganska bra och mr Ess tänkte: -Varför inte satsa på säkra kort. Åka till Portugal och finna den övergivna flickan med Starlet i handen. Ja, vilken bra idé och då kan jag ju samtidigt vinna JVM. Mr Ess gav sig av i skymningen mot Portugal och dess väglösa ödemarker. Uppståndelsen uteblev helt och hållet vid ankomsten till den håla som kallades Lisboa. Innan mr Ess insåg vad som hade hänt hade skymningen blivit natt och alla söta tösabitar sov sött som bara söta flickor kan. Mr Ess som hade drabbats av plötslig minnesförlust av sköna sommarstunder hade gjort upp en konstig plan: idrotten först och flickorna sen, och sen så gick det som det gick. Ett JVM som inte kommer att gå till den positiva delen av världshistorien och ingen flicka att förlusta sig med. Vad hade världen egentligen emot mr Ess? (Ingen som vet, tyvärr!). Mr El hade efter långväga forskningar kommit fram till att mr Beachs påstående om att allting händer i Suun var felaktigt. Den nya formuleringen kan lyda: Allting händer i Västerås! Mr Ess bestämde sig dock för att utmana ödet och styra kosan åt ett annat håll, färden gick nu mot Göteborg. På vägen passerades Säfl men mrs Another höll sig väl dold så mr Ess lyckades inte se henne nu heller. Efter en helg i Göteborg kunde mr Ess konstatera att den flicka som världen höll gömd för honom är väldigt väl gömd, för ingenting hände i Göteborg heller (Jävla håla det oxå). På vägen hem till högkvarteret passerades åter igen Säfl, men den jävla hålan var lika död som Monty Pythons "sovande" papegoja! mr Ess som nu började anta vissa desperata former av kärlekskramp började nu fundera på vad han hade gjort för ont mot "denna bästa av världar" (som förresten också är en jävla håla) och fattade ett tungt beslut: -Jag måste sova en stund. Allt blir säkert bättre i morgon! Vår käre superhjälte höll på att tappa taget om den tillvaro som snurrade allt snabbare omkring honom. God natt! Kapitel 15 "Lule, Boden och vad som hände där" God morgon! mr Ess hade bestämt sig: mrs Another var glömd och livet kunde gå vidare. Färden skulle gå mot väglöst land, mot Norrland. En het onsdag klev ett gäng förväntansfulla killingar (Muuu?) på tåget mot norr. Mr El som var helt och hållet tillfreds med livet struntade i sådana eskapader och emigrerade till Suun. På vägen mot norr så fick Racer-Kell och mr Keeper evigt liv vilket hade till följd att deras söner slapp ärva deras skulder. När mr Amiga vaknade upp på torsdag morgon så såg han ut genom fönstret och konstaterade: -Det ser ju ut precis som i Sverige. Att sällskapet var i Norrland behöver väl knappast tilläggas. Torsdagen försvann utan vidare öden och äventyr och fredagen kom lika fort som torsdagen försvunnit. Mr Keeper, mr Ess, mr Stav och mrs Discus d.ä. drog till Lule för att överleva alla helvetets kval. Tyvärr så hade helvetet tagit ledigt och kvalen blev inställda. Men mr Ess fick ändå en känsla av att Norrland kan vara underbart. Helt plötsligt kom en helt underbar varelse som mr Ess hade sett en gång för länge sen fram och började prata med honom. Livet hade återvänt till det onormala. Mr Ess smälte som en snöboll i Sommarsverige och han konstaterade: -Jösses. Jag tror att jag är kär! Det fanns bara ett stort, fult och äckligt orosmoment - mr Sandwich. Han hummade oroväckande högt när han såg mr Ess stå och prata med underverket i fråga, men mr Sandwich var snart glömd. Trots att himlen var blå så svävade mr Ess runt på små rosaskimrande moln, men det är en annan historia. Efter ett lyckat JSM där koncentrationen av någon konstig anledning var en aning splittrad så var det dags för "Röj i Norrland". Mr Ess som kände att "han var på G i kväll" ville till Lule där han trodde att mrs Ume skulle finnas. Han blev dock nedröstad av mr Stav (förrädare), mrs Discus d.ä. och mrs Discus d.y. (jävla fruntimmer). Efter att ha röjt runt på Bodens gator i en vilt tutande bil så hittades ett disco och tre glada och en höjdhoppare gick in och lekte levande gummibollar en stund. När svetten rann och törsten törstade gick de fyra ut på en sval balkong och genast kom en manlig brunstig norrlänning fram till mr Stav och sa med bred norrländsk accent: -Vill du ha mig i kväll? Efter två sekunders tvekan svarade mr Stav nekande och norrlänningen mumlade något om: -Dumma lyktstolpar. Ingen vill ha mig! (Vilket ställe!) Kapitel 16 "Revanschen" Medan mr Ess och de andra kufarna roade sig kungligt uppe vid tundran satt mr El med sin älskade (IBM PS/2) och planerade en revansch i sin skumma lya. Han tyckte att det var orättvist att kufarna skulle få vara med på scenframträdanden och bli intervjuade av Karlstad tidningar av typ VF (Va Fan). Mr El bestämde sig för att programmera världens undergång och med hjälp av mr Pathrick göra busiga kopieringar av icke kopieringstillåtna program. Det sistnämnda utfördes till fullo medan undergången blev ett kul spel att fördriva tiden med på långtråkiga tisdagar (öhh). Mr El tränade upp sig (hur nu det är möjligt för en redan så vältränad man) ordentligt och tänkte att de skulle skratta lite mindre när de fick se hur en revansch skall tas. Samtidigt så kom mrs Kex ibland och lyste upp den blå vardagen, men inget kunde få hans beslutsamhet ur balans. Ur balans var däremot mr Ess som ännu inte hade kommit över var som inte hade hänt mellan honom och mrs Another som han i och för sig hade glömt (ööhhh). efter att ha provat på livet som mönstergosse i två dagar fick mr Ess ett konstigt uppdrag att lösa. Ett lurigt telegram stacks i hans hand och han läste: -SÄG N, SÄG 3, SÄG A. Efter tre timmars funderande kom mr Ess fram till att det måste ha något med tidigare nämnda SÄG att göra. Så en inte överdrivet solig dag begav sig mr Ess till det allra heligaste: Söta Älvors Gömma. Det första han fick syn på var mr Sandwich och mr Toffel som satt och flummade i varsitt hörn. Efter ett djupsinnigt tal av mr Fieldman så travade mr Ess in i "The new doom room" A20 och vad fick han se? Jo, han fick syn på mrs Mmm² (inte att förväxla med krocktestdockornas hit Mmm Mmm Mmm Mmm) och han konstaterade: -Hon har klippt sig. Efter en stunds klurigt tittande la han till: -Och hon är sötare än någonsin. Detta var inte bra. Mr Ess kände sig splittrad. Vem var han kär i egentligen. Portugisiskan mrs Carlqvist - som han inte träffat på ett år (ganska bortglömd alltså) (Vem?). Säfls skönhet no:1 - mrs Another som inte hade hört av sig på två månader (också ganska glömd). Flickan från norr - mrs Ume som han bara sett två-tre gånger i sitt liv (ganska inte så glömd) (hmm). Eller var det mrs Mmm² som han såg varje dag. Problemen fortsätter! Hur ska det gå? Mr Ess bestämde sig för att gå till den visa ankan Agda för att få råd om sitt svåra dilemma. I en mörk gränd i Skived mötte han henne och han satte sig framför henne väntandes på vad som skulle ske. Hon kväkte några gånger och hon värpte fyra ägg och kväkte några gånger till och värpte fram en papperslapp. Han läste: -Tre av äggen är ruttna, ett innehåller guld. Namnen på äggen är sammankopplade med äggens fysiska status. Vilket ägg du väljer kan inte jag avgöra eftersom ankor inte har något luktsinne. Lycka till! Mr Ess klappade ankan två gånger och begav sig hemåt för att fundera och lukta på ägg. När han kom hem luktade han på äggens skal och fann att det luktade ägg av dem allihop. -Aha, tänkte han. Det kanske är symboliskt, att alla kvinnor är ägg. Nej, så kan det inte vara. Kanske att man skall se på innanmätet och inte på skalet. Skall jag sprätta upp dem? Mr Ess var nu än mer konfunderad men han vågade inte öppna något av de märkta äggen. Han visste inte vilket han skulle välja. Hmm... Sida 1 : Sida 2 : Sida 3 : Sida 4 |