|
Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall | | AFRODITES DJÄVULSCIRKEL | en historia författad av mig och en kompis 1993-94 - gott om interna skämt utlovas |
|
Sida 1 : Sida 2 : Sida 3 : Sida 4
Kapitel 3 "Fysik och (person)kemi" Mr El och mr Ess var tillbaka på SÄG där livet gick vidare, och alla små heliga änglar helgade den heliga mr Fieldman med heliga besvärjelser av typen y=kx+m och sin²x+cos²x=1. Mr Ess gick och la en helig spya i en helig toalett när han hörde dessa heligt hemska uttryck. Mr El försvann in i en datasal för att göra reklam för sig själv i jakten på mrs Princess, samtidigt så travade mr Ess in i en helig sal och där satt Hon, han fick inte en legobyggsats när han var liten så hans blyhet kröp fram utanför hans bräckliga skal av tomhet (detta enligt mr Ess psykolog som precis som andra psykologer härrör allt till ens barndom). Då kom mr Sandwich till hans räddning och skrek: -Vad stirrar du på din pitepalt, kom så går vi! Men mr Ess bara stod kvar, lyssnade efter dursången som frestade hans hjärta till berusning (oohhhh). Mr El såg från sin position vid datorn att mr Sandwich höll på att avslöja hemligheten så han tog snabbt fram sin bärbara gaskammare i hansaplast och började släppa ut tårgas. Detta fann han mycket lustigt (mr El var mycket depressiv vid detta tillfälle) och medan alla andra började stortjuta och hålla för ögonen hörde man ur röken någon som sjöng ledmotivet ur "Plutonen" och blåste i en festflärp. När röken hade skingrats bestämde sig mr Sandwich och mr Ess för att samarbeta och hjälpa mr El ur hans djupa, tunga depressivitet. Men var var han? De hittade honom i cafeterian där de visade videon "Varulvarnas blodiga natt". Mr El hade en flagga med texten "Heja Varulvarna" och en svart och vit rutig älg vid sin sida. Mr Ess insåg att något inte stod rätt till. Han tillkallade psyklogi-esset mr Gnuss, som slog fast att mr El hade fått en legobit i huvudet i unga år, och därför hade han vid ca: 19 års ålder ballat ur fullständigt. Någonting måste göras. Mr Sandwich ansåg att hypnos var enda utvägen, men mr Ess insisterade. Man vet aldrig vad man kan säga under hypnos. Efter långa överläggningar insåg mr Ess att lobotomi var enda utvägen, men då gjordes en hemsk upptäckt. Mr El hade försvunnit, igen (AJDÅ!). Efter att ha jagat diverse undliga kufer tillsammans med mr El så fick mr Ess anställa ett gäng undliga kufer för att hitta mr El. Ett tiotal personer samlades i sökcentrat "Våxnäs Hallen". Mr Ess beordrade ut mr Rimbojävel och mr Bikini norrut, mr Stav och mr Sandwich drog åt öster, mr Toffel och mr/mrs Ös-Trogen stack mot söder och mr Snyggve och mr ÅrjängsBonne beordrades mot väster. Själv tog mr Ess hand om allt annat. Genast droppade tips om att man hade sett en stor vilsen Biceps, men eftersom de kom från vitt skilda delar av världen så var de ganska ointressanta. Mr Ess skrek ut sin ångest till hela världen: -Mr El var är du?! En gråsparv svarade lite förstrött: -Kvitter, Kvitter! Inte mycket till spår, mr Ess sparkade till en tvärstripig ekorre (känd från Västerås), men den sa inte heller vart mr El höll till. -Men vart i helvete är han, ingenting kan försvinna, inte ens en Biceps med övernaturliga krafter. Då hörde han en dämpad musik från "Lemmings Gränd" som fick honom att haja till. Han kände mycket väl igen melodin. Det var D.Ä.P.P.I. (Depressiva Älskares Pina På Indonesien) alt. (Depressiva Älskare Provar På Instrumenttortyr), en samlingsskiva som endast spelades en gång i sitt ursprungsland Indonesien. Indonesien var då ett helt land utan öar men när denna skiva spelades började alla gråta så mycket att det blev öar av alltihop. Mr Ess antog att det var mr El som satt igång denna skiva och sprang genast dit för att ruska om honom och säga åt honom att skärpa sig. Men när han öppnade grinden var han borta och endast en bandspelare stod kvar. Plötsligt hörde han hur det började knäppa i lysrören och han tittade upp för att se vad det var. Då gick strömmen och det blev helt mörkt i hallen. Ett blått ljus började dock växa fram mitt i hallen efter ett tag och mr Ess började dra sig mot ljuset då det exploderade och en man stod där. Det var mr El. -I'm back, stronger than ever, sade han med mörk stämma och satte på sig ett par svarta solglasögon. Det tyckte mr Ess var konstigt eftersom det var mörkt i resten av hallen och han inte ens kunde se så mycket som ett omslag av den senaste friidrotts tidningen. -Vad är det som händer och fötter? sa mr Ess med en klurig betoning. -I'm back, on track. I'm strong, I have not wrong, rimmade mr El en aning lyriskt, innan han fortsatte på samma tungomål: -I can throw, I can eat and I can do anything. I'm cool. Mr Ess blev lika fundersam som mr Stav var lång och sa: -Hallå, i det blå, vad har hänt, är allt ett skämt? (Dansbands lyrik). -YO, my man, what´s up, my man, rappade mr El och dunkade huvudet i ett gymnastiskt tortyrredskap kallat barr (inte gran). Läget höll på att bli kritiskt, men plötsligt var mr El sig själv igen. Allt berodde på smällen mot barren (inte tall heller). -Hurra, jag är mig själv igen, livet kan gå vidare, vi går ut och jagar bäjbs, sa mr El samtidigt som ljuset tändes i hallen och mr SjuTioKamp kom in och sa: -Schysst va´? Schysst va´? Schysst va´? Schysst va´? Schysst va´? Mr El och mr Ess flydde fältet (inte det norra) och drog ut på jakt efter sina respektive offer för sin åtrå. De drog ut på stan för att söka och förhoppningsvis också finna. Mr El drog sig diskret undan i ett gathörn och såg cool ut, mr Ess gjorde precis tvärtom, han ställde sig kallt mitt på torget och såg ut som ett gathörn. Men allt var lugnt, så mr El tog av sig sina solglasögon men reaktionen förblev lika med noll. Mr Ess började sjunga en trivsam sång som han hade hört en gång för länge sen, men eftersom det fortfarande inte hände något så insåg mr El och mr Ess att det var bäst att söka upp ett ställe där densiteten av flickor var något högre än just detta torg, i denna stad. De gick genom den döda stan och märkte att allt inte var som förut. Inga glada människor, inga glada taxar som förnöjsamt lekte i parken. Mmm... de mindes den gamla goda tiden. (En tyst rad för att allt är så tungt) När de så gick över gångbron vid biblioteket kände de att förändringens vindar var på väg. Mr Ess var säker på sin sak och mr El var på gång. De skulle sätta igång den svåraste operationen en hjälte kan åta sig. Tillfredsställa deras behov av flicka (observera skillnaden från tidigare: flicka, ej flickor). Mr Ess hade målet inställt och skulle just till att skrika hennes namn högt när två "män" uppenbarade sig på bron. Det var mr Toffel och mr Sandwich. -So, we meet again, sade mr Sandwich vist (citat från StarWars). -Det ser inte bättre ut, sade mr Ess lugnt. -De ser definitivt inte bättre ut, fyllde mr El i. -Vi vill veta en sak, sade mr Toffel och tillade: -Namnen. -Det är två saker, replikerade mr El slugt. Mr Sandwich som hade varit någon Hannanstans med sina tankar återfick dem dock snabbt och räknade lika snabbt ut att: -Om man kvadrerar det så blir det fyra saker. Och om man drar roten ur det så blir det 1,41 saker. Bra va´? (OJ!). Mr Toffel började yra om några fysiska formler där 2 var ett användbart tal, och medan mr Toffel och mr Sandwich yrade på bron skrek mr Ess: -Halt, här får ingen passera, här kommer ingen förbi! (Die Mauer). Allt avstannade utom mr Toffel som konstaterade att: -Helium har atomnummer 2, 2 är ett bra tal, 2 är dubbelt så lite som 4 och hälften så mycket som 1. 2:or vill man inte ha i betyg, primtal är inte delbara med 2. Jag och mrs Snitzel är ett par, ett par är 2, två par i poker ger 2 poäng..... -KÄFT, DIN DUMME HEDNING, skrek mr El, mr Ess och mr Sandwich. Livet började så småningom återgå till det normala, folk vågade röra sig igen och mr Sandwich tog upp den tappade tråden: -Som sagt en liten sak, namnen! mr Toffel fyllde snabbt i: -Det är två saker, och 2 är en tredjedel av 6..... POFF! PANG! BOOM! CRASH! (CENSUR) mr Toffel tystnade kvickt. -Vilka namn? undrade mr El och såg ut som en klurig tofsvipa. -Va! Har ni glömt namnen? Vad ska vi nu psyka er om, utbrast mr Sandwich förskräckt. -Ta det lugnt ditt gamle gällivarehäng, han skämtar bara, sa mr Ess. -Men säg namnen, jag struntar i hur många det är, säg namnen för Guds skull, sa mr Sandwich som nu var megadesperat. -Okej, på ett villkor ska jag säga ett namn, men du måste lova att vara en snäll pojke resten av ditt liv. -O, ja, svarade mr Sandwich sanningstroget. -C... började mr Ess -Catarina, skrek mr Sandwich. -Ca... fortsatte mr Ess. -Det måste vara Catarina, skrek mr Sandwich. -Carl Bildt, är inte det namn du söker men förvisso ett namn, sade mr Ess vist. -Aaah!! mr Sandwich skrek till och sprang iväg till ett dike och började slita sitt hår. Mr El och mr Ess vandrade iväg förnöjsamt och funderade över livets möjligheter i ett vidare perspektiv. De två diskuterade hur de skulle gå tillväga för att "Hon med stort H" och "Prinsessan med stort P" skulle vandra deras väg genom livet. Mr El började filosofera om livets svårigheter: -Vägar som svänger är inte raka. -Djävlar, jag måste raka mig, vrålade mr Ess. -Och om vägen inte är rak, så är den kurvig, fortsatte mr El. -Eller ska jag anlägga helskägg, undrade mr Ess lite försiktigt. -Och kvinnor som är kurviga bör ha rakade ben, sa mr El. -Nej, nu är det nog, benen tänker jag absolut inte raka, sa mr Ess som psykiskt var helt borta. -Men om jag skulle ta och gå på fest i kväll, ska du med din gamle pitepalt? undrade mr El med en lurig min. -Jomenvisst ska jag med, sa mr Ess, jag ska bara raka mig först. -Är du säker på att du ska med? frågade mr El och såg frågande ut. -NEJ! NEJ! NEJ! Jag ska inte med någonstans, för F=mg! -VA! skrek mr El, vad händer? -F=ma och F=QBv och F=QE. Jag kan, jag kan, jag kan! skrek mr Ess och skenade hemåt i en rasande fart. -Hmmm, sa mr El och stod frågande ensam kvar på livets väg. Men då fick han se något skymta bortom horisonten, det var mr Stavs nuna som uppenbarade sig. Han hade varit i Paris och blivit kompis med Eiffeltornet. Mr El insåg att om han ville synas på en fest så var ju mr Stav rätt sällskap, i brist på bättre alltså. Så han sa följaktligen: -Mr Stav din inverterade lus, kom så går vi ut och tar älvkullen med storm, vi "glänsers of the dark". -Oh yes, svarade mr Stav från ovan. De gick till den illa beryktade SÄG-festen och började svira runt. Mr Stav körde med den trasiga lyktstolpetaktiken, alltså inte glänsa alls. Mr El blev lite smått självdestruktiv när han såg hur illa prinsessituationen såg ut, eller som mr Bikini uttryckte det: -De finns ju inga pök ju. Men när klockan så sensuellt slog halv elva så upptäckte den mycket skarpsynte mr Ös-Trogen att något hade kommit innanför älvingångens högst genomskinliga dörrar. -Din prinsessa har kommit, sade han informellt. -PRINSESSAN, kved mr El exalterat fram. Åhh... -Suck, sade mr Ös-Trogen och mr Stav i kör. De gick in igen och betedde sig som vuxna gummibollar tills det kom en lugn låt. Mr Ös-Trogen haffade första bästa tjej med mer än 90% hårspray av hårets totala massa. Mr Stav gick och ställde sig i ett hörn och förklädde sig till en oglänsade antidansanarkist med rätt att vägra. Mr El styrde sina steg mot prinsessan och frågade mycket elegant om hon ville dansa. Det ville hon. Det efterföljande var ingen direkt ljuv, sensuell dans utan mer en urballad NHL-match med psykopatiska hip-hopare men mr El njöt av stunden ändå och avslutade med en ytterst snoffsig, elegant axeltackling på en hip-hopare vars ordförråd utökades från att bara vara YO! till att också innehålla AJ! mr Stav och mr Ös-Trogen kom tillbaka från sina eskapader och de började igen med sina rytmiska spasmer. När så sista dansen kom så såg sig mr El om och såg att prinsessan stod alldeles ensam på dansgolvet. -Äh, vad tusan, tänkte han och gick fram, frågade inte om lov, utan som en aminosyra kommer till ett protein så smälte de ihop (personkemi). Mr Stav hade till sitt stora förtret inte lyckats med sin förklädnad som antidansanarkist så väl den här gången. En flicka hade nämligen inte sett att han var förklädd eftersom hans ansikte endast var förklätt och hon inte kunde se så långt upp. Efter en mycket nära dans så masade sig mr El och mr Stav iväg. Mr Stav tyckte att mr El skulle lägga in en stöt snart. Mr El svarade bara att han som en mycket skicklig taktiker väntade på rätt tillfälle. De kom hem trötta men nöjda. Mr Ess som hela kvällen suttit och rabblat fysiska formler hade slutligen fallit i koma, orsaken var enligt doktorn "Malinj kärlekskramp". Medan mr Ess låg i koma utspelade sig alltså ovanstående elände. Kapitel 4 "Judgement day" Dagar kom och dagar gick och tillslut så vaknade mr Ess med ett ryck. Han hade dock fått vissa men av sin koma, han var tvungen att gå på djupsinniga föreläsningar hela dagarna. Så mr Ess slet helt sonika med sig mr El, mr Sandwich och mr Toffel till "High-School" för att vidga sina vyer. Medan denna "Quartet of Glory" stod och väntade på en stor bullrande sak med fyra hjul, BUSSEN, så började plötsligt duvor kvittra, cittror spela och superhjältar tråna. Mr Ess smälte som en isbit i helvetet och missade bussen. Kvar stod två superhjältar, en WP:are (Women Power), en djupsinnig smöris och Hon med stort H. Mr Ess insåg att det måste vara ödet. De fem gick och tog en annan buss och mr Ess var smörigare än två paket Lätt & Lagom (reklam). Så småningom insåg busschauffören att det var bäst att åka till sin förutbestämda destination och "High-School" syntes långt borta i "ÅÖVLA". Den djupsinniga föreläsningen inleddes med ämnet kemi, eftersom mr Ess inte gillade ämnet så lät han personkemin med Hon med stort H växa exponentiellt med tiden. Mr El sa roliga saker till mr Sandwich som kreverade på läktaren. Mr Ess såg till att föra in mr Sandwich på en helt annan linje så han började att mobba mr El för prinsessan alias mrs Ajkoddajfårhör (förkortas i fortsättningen mrs Mmm (logiskt))³. Medan mr El och mr Sandwich satt och diskuterade vem som var blindast så smet mr Ess och mrs (X=Mmm²) iväg för att lämna de två kombattanterna i fred. De gick till datasalen på Sundsta för att ha datalektion. Tyvärr (lyckligtvis) så var det ingen där i datasalen men de satte sig trots det ner för att programmera. Till mr Ess stora glädje så böjde hon sitt sammetsljuva huvud mot honom och frågade honom med sensuell röst: -Hur löser jag det här problemet med if - then - else? -Hmm, det är lätt, svarade mr Ess och hjälpte henne. -Åh, jag känner mig så trygg när du hjälper mig. Jag blir alldeles hornifierad. Under tiden hade mr El utmanat mr Sandwich, mr Halvfot och mr Ös-Trogen på duell för deras orättfärdiga förtal av prinsessan. Dessutom hade mr El dragit fram en doktorsavhandling om att man blir blind och toffel av Hannabola Panselloider och det hade gjort mr Sandwich upprörd. De skulle utmana varandra i formelskrivning och det skulle ske på Plaza hotel, våning 5 i konferensrummet. Mr Sandwich formel: -sin alfa... där fick du! Mr Els formel: -(Ms+HP)²=sin alfa ( 255U+beta-+v)+k där k är kräkkonstanten (Larsson per Pansell). Formeln utgår givetvis från energiprincipen. Mr Els formel vann naturligtvis en överlägsen seger. Mr Sandwich, mr Halvfot och mr Ös-Trogen kände sig våldsamt slagna och slängde sig ner på knä och vrålade: -AVE MR. EL, VÅR GURU, OMMA-OMMA-OMMA! Mr El tackade för förtroendet och tog upp sin ELefon och ringde upp mr Ess som var i sitt esse där han satt och dreglade framför datorn. -Hallå din gamle galosch, sa mr El när mr Ess lyfte luren. -Tack det samma, svarade den sistnämnde olugnt och osansat. -Jag behöver din hjälp, jag är på väg att fånga prinsessan och du måste hjälpa mig, sa mr El. -Men.... -Inga men, kom fort och gör det nu. -Men (igen).... -Kom hit nu. -Men jag vill.... -Du vill ingenting. KOM HIT! Mr Ess började inse att den store, starke och Bicepsbeprydde mr El hade tappat tålamodet. Så med en resignerad SUCK (Stand-Up-Comedy-Klubben) reste han sig upp, funderade på att kyssa Hon med stort H men kunde inte finna det rätta modet, så han sa bara: -Jag måste gå. -Nej, gå inte, lämna mig inte ensam, svarade mrs Mmm². -Jag är ledsen, men jag kan inte stanna. Jag vill inte lämna dig! Efter en kort stunds utbyte av plågsamma blickar lämnade mr Ess mrs Mmm² och gick mot skåpen där prinsessan skulle finnas. Men där fanns ingen prinsessa, bara en lapp fastklistrad på ett skåp. Texten var skriven med bokstäver som var urklippta ur senaste numret av Starlet (eller någon annan småflicketidning). Bredvid stod mr El och såg ut som en urtankad oljecistern (tom alltså). Mr Ess läste lappen och förstod varför. Där stod: "Jag vill bara ha dig som kompis. Bion vi såg, maten vi åt, blickarna vi gav varandra, vykortet med de söta små orden jag skickade, telefonsamtalet jag ringde betydde ingenting. Synd va! Farväl - mrs Mmm." Mr El tog till orda: -För att citera den store poeten mr El. "Man skall inte bry sig om småsaker och småflickor." Mr Ess tyckte inte att han lät övertygande men tordes inte säga någonting. De gick i alla fall tillbaka till datasalen för att där finna att den var tom. På skärmen där Hon med stort H hade suttit stod skrivet ett meddelande. Där stod: "Jag vill bara ha dig som kompis. Har stuckit till Bahamas med en tapetserare. Du får min diskett som minne. Farväl - mrs Mmm²." -Va skoj, sade mr El och tittade på disketten. Det är någon som har skurit med en kniv rakt genom disketten. Den kan du inte använda. -Jätteskoj, mumlade mr Ess. -Tibet, here we come, ropade mr El och kastade sig ut genom dörren med mr Ess i bakhasorna. mr El och mr Ess jobbade som jakmjölkare i Tibet Mr Ess svarade jakande och tillade: -Chiang chong hook bahe schock! (Tibetanska som betyder: Min jak har fått skoskav). De båda superhjältarna vandrade i sakta jak (ursäkta mak ska det vara) tillbaka till platsen för brottet: SÄG, där ingenting hade förändrats. Alla datorer i datasalarna blinkade något om "Kompisar från förr", mr Toffel var lika tofflig som alltid, mr Stav var lång, mr Sandwich hög på Hannabola Panselloider och mr Bikini sa något om "De finns ju inga pök ju". Bara en sak hade hänt, mr HKax hade fått sin (Mar-)drömkvinna mrs Ugly Fat Girl, och han hade börjat konkurrera om titeln "Toffel Of The Year". Det var med blandade känslor som mr El och mr Ess beslöt sig för att göra slut på eländet, det fanns bara en sak att göra. De var tvungna att börja på: Kapitel 6 (Kapitel 5 stryks p.g.a. innehållslöshet!) "Preludium till trippen" Med tunga steg vandrade de båda in till den heliga byggnaden. Mr El kände genast igen ett av sina gamla offer, det var ett söndersparkat skåp i ett hörn i A-delen, även mr Ess sökte gamla minnesmärken men allt han fann var: Ingenting alls. Plötsligt tystnade allt, en dimma steg från golvet och de båda superhjältarna hörde åter dursången genom skolan, men de hade tur, det var bara en gammal reprissändning från ca: 2 år tillbaka. Mr El kände plötsligt en olustig känsla sprida sig från magen och han rusade in på en toalett och gav ifrån sig lustiga läten, när detta var klart skrek han: -Mr Ess, din gamle pølse, kom igen så drar vi till grötens förlovade land, landet för røde pølser, roligans och røde och hvide flaggor - Mot Danmark. -Okej, vi drar, skrek mr Ess och rusade ut ur lokalen med mr El strax bakom sig. Utanför stod mr Toffel och flummade i ett hörn. Han försökte få kontakt med sandalguden: -Aohm, aohm. Jag ser en 90-väg, en järnaffär, en färja och något Ann-at som jag inte kan se. Mr El tog ingen vidare notis till den utflippade mr Toffel men mr Ess sa: -Toffel, din gamle mört. Nu drar vi till landet där gröten är grötigare än någonsin. Vi ses, din gamle siare. -Aohm, svarade mr Toffel och däckade. De åkte tidigt i gryningen till det belovade Run-A-Well, platsen för avfärden. Mr Racer-Kell var en gång i tiden kvartersmästare i tvångsätning. Därför kände sig mr Stav manad att slita fram en smörgås för att utmana mr Racer-Kell. Men han ansåg att det var för tidigt så han avstod och lät mr Racer-Kell köra i sin egen takt, tyvärr. Mr El kände sig mycket nöjd med tillvaron som hopade sig runt om honom. Mr Snyggve hade glömt sina beige plyschtights och ett besviket sus spred sig över sällskapet i bussen. Mr Amiga började skriva en djup psykoanalys av Venedigs historia i Gondolform. Till sin hjälp hade han mr Stav, mr Snyggve och mr Kass-Parov. Mr Stav slet fram ett rutigt bräde som innehöll ett par svettiga strumpor och små mystiska träfigurer, som användes för att tillbedja den store guden mr 242-Framsida. Mr Ess insåg att det var guden att tillbe. Mr Racer-Kell körde genom öppna landskap (Gruvön, Slottsbron) och alla njöt av den fina utsikten. Mr Stav kände att hans tvådimensionella kropp behövde påfyllning och han började göda sin tunna lekamen innan den övergick till endimensionell. Mr Amiga och hans skildringar av Venedig hade avslutats och han plockade fram sin "Gå-Man" och började lyssna till underliga ljud som strömmade in i hans tomma hörlurar. Mr Racer-Kell hade nått en känslig punkt på resans gång, nämligen Säfl. Mr Ess kände rysningar gå genom hans pulserande ådror av glas. Eftersom Säfl inte är så långt så gick rysningarna inte över det tillåtna gränsvärdet för vad som är tillåtet. Eftersom Säfl försvann lika fort som det kommit så blev stämningen i bussen lika lyrisk som tidigare. Mr Stav slet återigen fram sitt rutiga bräde för att få intelligent stimulans. Mr El hade ett stort övertag i det rutiga spelets krig när plötsligt Racer-Kell nådde en rondell. De soldater i det rutiga spelet som inte hade en fast punkt i tillvaron rusade iväg (alltså allihop) och spelet avslutades bryskt. Racer-Kell lät dansbandsmusiken strömma ut i omgivningarna och de sex minderåriga (jämfört med Racer-Kell och mr Keeper) vred sig i plågor och vrålade om kanalbyte, men chauffören var obeveklig. Som tur var så vägrade han också att utöva den annars så käcka hobbyn karaoke (det är japanska och betyder "Sjung med, för faan"). Plötsligt så började Racer-Kell se syner. Lotta Engberg stod och liftade vid vägkanten med ett par kameltrosor i handen. Kapitel 5 (ville också vara med) "Minibussens segertåg" Racer-Kell och den blå bussen rullade (flög) in i Mellerud. Ytterligare en av alla klassiska platser utefter vägen från Kil till Göteborg. Mr El tänkte tillbaka på sin förfader Super-Guran som inte kunde avsluta sitt sista uppdrag som var i Mellerud och därefter dog i den tragiska dragkampsolyckan med det japanska snälltåget (som var ganska elakt). Mr El och mr Ess blev lyriska av sina tankar så de funderade på att sammanföra sina gamla Mega-Super-Hjältar men insåg att uppdraget skulle bli svårt att genomföra. Mr Stav blev filosofisk i sitt hörn av bussen. Han myste i allt välbehag när han såg en vindflöjel och kom på att jorden snurrade (teknist). Mr Stavs matbegär fick Racer-Kell att tänka till. Tillslut så överräckte han sin fina pokal från kvartersmästerskapet i tvångsätning till mr Stav som satt och matade sina husdjur, som hette Vommen, Lövmagen, Bladmagen och Binnikemask I & II. Mr Toffels spådomar hade bara slagit in till en fjärdedel. 90-skyltarna avlöste varann, men det rörde inte Racer-Kell ryggen. Han stod på igelkottar tycktes det eftersom siffrorna på skyltarna inte överensstämde med mätaren på bussen. Sedan så kom mr El och mr Ess på att det var termometern de tittade på. Plötsligt så gjorde Racer-Kell en halsbrytande manöver och jublet i bussen steg likt "Vrålet i Valbo". Racer-Kell kände sig tillfreds med tillvaron och bestämde sig för att göra fler vansinniga manövrer, till allas stora jubel. Brålanda svischade förbi och den lilla plåtlådan som kallas bilstereo spelade "Lilla fågel blå" på njurarna. Mr Stav öppnade sitt hjärta för mr El och mr Ess och berättade att han inte hade komplex för att han var så ful. Mr Ess önskade lycka till på livets stig som kan vara svår att vandra. Speciellt i en tillvaro fylld av svårförståelig "Hjärta & Smärta" musik. När Färgelanda hägrade i fjärran så började mr Ess känna att han behövde föda. Men Racer-Kell kunde inte hitta bromsen så färden gick vidare över nejden. Mr El såg den 21:a Statoilmacken sedan resan började och började fundera på oligopolets konsekvenser för den vardagliga människan. Plötsligt såg han en busshållsplats! Sedan kom han på att det var en gran och blev genast lugnare. Mr El hade svårt att förstå bussarnas betydelse i den svenska vardagen eftersom han hade egen bil som han åkte runt och prejade folk med. Mr Ess satt och filosoferade över när de skulle få se en järnaffär och en färja och vad var det som var thailändskt med mörka ögon som smälte honom som ett paket Lätta (Om du bestämt dig för att inte bli fet). Mr El hade svaret men ville inte såra mr Ess (mr El är ju så finkänslig). Greta Garbo alias mr Amiga satt och ansåg: -Jag ser inte er så ni ser inte mig! Racer-Kell höll på att svänga fel i rondellerna i Västergötland och de tappra åtta höll på att hamna i Örebro istället. Kapitel 7 "Färjekatastrofen" Racer-Kell, mannen med den elastiska gaspedalen manövrerade in bussen på mr Toffels siade färja som var stor och rostig. Genast så fick mr Ess syn på en "sandlåda" stor som hela Sahara (det är öken). En kvinna fager som få. Mr Ess smälte som smör i solsken. Mr El suckade och anade en stjärnas nedgång och fall. Mrs Another som denna öken heter kommer från Säfl (Thailand) och har varit i kontakt med mr Ess förut (en annan gång alltså). Mr El och mr Ess var båda helt i extas av denna orgie i sand. Mr Amiga stod däremot och höll sig i alla fasta punkter som fanns på båten p.g.a. hans obotliga höjdskräck. Mr Stav var precis som vanligt onödigt lång (och ful, han erkände själv). Mr El och mr Amiga kände att slaktardrifterna började ta tag i dem och de fann vad de behövde för att stilla dem. En maskin vid namn Metz kallade på dem med sina lockrop. Med glittrande ögon rusade de båda dit för att inleda slaktandet. I samma stund blev mr Stav överfallen av en enarmad bandit och gick segrande ur striden med ca: 50 riksdaler i vinst. Mr Ess kände sig som en boll i ett flipperspel (Eloise) och slet med sig mr El för att diskutera sina problem. Mr El var dock fortfarande påverkad av slaktandet på onda varelser så någon lösning var inte i sikte. De satte sig ner och såg utslagna och trötta ut. Efter tre timmars båtande kom Racer-Kell och skrek i falsett: -Jag har abstinensbesvär. Jag vill köra bil! De sju fördömda männen följde med honom till bussen och Racer-Kell drog ett djupt andetag och "trödde" gasen i botten. När de passerade tullen råkade Racer-Kell se ut som en polack och de blev stoppade. På stammande tunga svarade han: Från Sv-Sverige. Kil i Värmland. Jublet steg i bussen och tulltjänstemannen skrattade melankoliskt och lät "de galna svenskarna" passera. Återigen så lät Racer-Kell gaspedalen bli ett med golvet och bussen sköt iväg som en raket genom de danska alperna. Vägskyltarna kunde inte bestämma sig för avståndet till Aalborg och Budgetbussen med en Ann-an i hängde inte med i det fruktansvärt hårda tempo som Racer-Kell satte upp. För att det skulle bli lite match så väntade Racer-Kell in Budgetbussen vid vägkantens själ (bildligt) och utan att de visste ordet av så höjdes sandmängden vi landsvägen med hur många procent som helst. Plötsligt så skrek en stor skylt ut: -AALBORG! På något sätt verkade stinget gå ur Racer-Kell efter hans helt otroliga start från vägkanten. Budgetbussen drog ifrån för att sedan öka och Racer-Kell drabbades av prestationsångest som härrörde från hans barndom som professionell dansbanssångare i Kjells-Brells. Men för att komma över sin ångest så tog han på sig sina solglasögon och började sjunga med hög och klar röst: -I love you baby. I love you maybe, and maybe baby I love you I want you back. I need your smile. I will see your eyes. I maybe want to love you! Denna högst ovanliga text sjöngs för första gången 1994 av Racer-Kell och uppskattades föga av de dansbandsointresserade passagerarna. "I'm lost in Aalborg" hade varit en mycket bättre text eftersom de tappra hjältarna verkligen var helt väck, på flera sätt. Racer-Kell som bara hade följt efter mr Knäkross bestämde sig för att ta befälet och helt plötsligt var de mot alla odds både framme och helskinnade. Sida 1 : Sida 2 : Sida 3 : Sida 4 |