|
Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall | | AFRODITES DJÄVULSCIRKEL | en historia författad av mig och en kompis 1993-94 - gott om interna skämt utlovas |
|
Sida 1 : Sida 2 : Sida 3 : Sida 4
Av: Stefan Holm och Lars-Göran Nylén Kapitel 1: Början till slutet Kapitel 2: Söta Älvors Gömma Kapitel 3: Fysik och (person)kemi Kapitel 4: Judgement day Kapitel 6: Preludium till trippen Kapitel 5: Minibussens segertåg Kapitel 7: Färjekatastrofen Kapitel 8: Danmark och dess vilda liv Kapitel 9: The name of the game Kapitel 10: The return to Sweden Kapitel 11: The tale of mr Ess Kapitel 12: Mr El och gurkan Kapitel 13: Hmm...vad nu? Kapitel 14: Himmel och Helvete (pannkaka) Kapitel 15: Lule, Boden och vad som hände där Kapitel 16: Revanschen Kapitel 17: 4 ägg och ett val Kapitel 18: Den eviga kampen Kapitel 19: Grekisk mytologi Kapitel 20: Den slutliga förnedringen (för vem?) Vi vill tacka följande: Varandra, Lars-Göran Nylén och Stefan Holm Ett par ord till läsaren: Om du inte förstår någonting så misströsta ej. Vi är inte heller säkra på att vi visste vad vi gjorde.... Kapitel 1 "Början till slutet" In the beginning Det fanns en tid då hat och olaga brottslighet härskade och de få goda som fanns inte var värda mer än svanshåren på en räv. Då steg två gestalter upp i mörkret och bringade ljus och hopp åt mänskligheten. De var de utvalda som skulle föra den hårda kampen mot de onda. Självklart var de lika självgoda och sexuellt desperata som alla andra hjältar (Vilka andra hjältar?) men de skilde sig på en mycket viktig punkt. De hade oerhört mycket klatschigare namn! De hette nämligen.... Carola & Runar! (Nej, fel försök igen).... Batman & Robin! (Totalt fel).... Mr El och mr Ess (Jaa, jag har vunnit en färg-TV). Nå väl. Låt historien börja. The Continuing Mr El och mr Ess satt och lyssnade på polsktoppens etta "Min tjej är en krocktestdocka" när de avbröt programmet för ett viktigt meddelande. Det hade skett en kidnappning vid en av världens alla bortglömda hålor, nämligen Valbo. Naturligtvis så behövde infödingarna få se hjältarnas ankomst till byn. Så när dagen så poetiskt grydde i Valbo med omnejd så hördes ett öronbedövande dån av mr Els något världsberömda segelflygplan. Ekorrarna jublade, älgarna jublade, stenarna jublade, ja till och med Valbos alla invånare jublade. Mr Ess var först ut ur planet och tog emot jublet med ett helt eget vrål: -Bääääjbs, var är ni!!! (Sexfixeringen är total). Mr El gjorde en entré som skulle ha gjort N.K.O.T.B (minns någon dem?) gröna av avundsjuka. Aldrig har så många dyngbäjbs svimmat på så kort tid med så stort jubel. Anledningen till jublet var naturligtvis mr Els högra Biceps (vad annars). Mr Ess hävdade spydigt att någon måtta får det vara på superhjältetakterna, men han visade trots detta ändå upp ett par av sina inte så berömda body-building poser och reaktionen sjönk för att sedan avta. Mr El och mr Ess var beredda att ta itu med problemet. Första problemet var: Vad eller vem hade kidnappats? Andra frågan var: Vad eller vem hade gjort det? Tredje och viktigaste frågan var: Skulle mr Els Biceps bli större (lägg märke till att alla kroppsdelar i den här berättelsen tillhörande våra Superhjälters stavas med stor bokstav). (2 minuters paus för pennbyte). (Såja). Mr El och mr Ess började leta efter människor med tips och det dröjde inte länge förrän de hittade en ful liten man vid namn mr Speaker, en sådan som springer omkring och säger "Upp men inte riktigt loss" hela dagarna. Han sade att toppmodellen mrs Chooseliving (ibland mycket felaktigt kallad "Gävletjockis" eller "Fetsporterskan") hade blivit kidnappad av mr Ayatollah som nu var på väg med henne till Västerås i en buss där han tvingade henne att lösa "paragrafryttaren" hela tiden (är han helt känslokall?!?). Mr El och mr Ess bestämde sig för att följa efter och rädda mrs Chooseliving (det är inte lätt att kämpa emot en superhjältes primitiva drifter). Deras segelflygplan hade en älg mycket bryskt ätit upp så de gick in på Valbo IF:s kansli och faxade ner sig till Västerås. När de kom fram till Västerås så visade det sig att mr Els Biceps (jävla tjat om den) kom ut men inte riktigt loss ur faxen (intressant mening). Med ett inte så väl avvägt karateslag så övergick faxen till en IKEA-byggsats (med 73 skruvar för lite) och mr Els Biceps till verkligheten. The Jakt kunde beginna (eller nåt!). Åter igen behövdes tips, vart var mr Ayatollah och varför var han där? Och om han inte var där, vart var han då? och varför var han där, där han inte borde vara? Frågorna hopade sig likt antalet fel på ett "Paragrafryttaren" prov (aj, aj, aj). Skulle världen gå under. Nej naturligtvis inte, ty mr El och mr Ess var i Västerås (WOW!). Tipsen strömmade in från en så kallad mr Rimbojävel, en sån som dricker destillerade drycker hela dagarna. Mr Ayatollah hade skymtats på flera platser, dels Arosvallen (spår I) och dels på Scandic Hotell (Spår II). Mr Els primitiva drifter tog över och han vrålade: -Mot Stadshotellet! (alla vet väl.... lördagen den 18/9-93). Mr Ess som var en aning mer sofistikerad skrek: -Mot Sheerwood-Skogen! (Begåvat vrål). Eftersom det här inte är Robin Hood så vann mr Els förslag. De tog med sig tre medhjälpare som hette mr Stav, mr Bikini och mr Snyggve och gick in på Stadshotellet där de hängav sig åt allehanda aktiviteter som hoppande på stället och hoppande på folk (mr Snyggve gjorde given succé med sina beige plyschtights). Besvikelsen blev stor när en lugn låt kom och de inte kunde hoppa på folk utan anledning. Alla utom mr El lämnade dansgolvet eftersom han kom in i en livlig diskussion om vad smärtan av att få en bruten lilltå innebar med en ful liten bulgar. Då plötsligt kom någonting som fick mr El att glömma alla bulgarer i världen. En vacker kvinna tillbad mr Els primitiva drifter (inte svårt) om en dans. Mr El tackade naturligtvis ja (han är inte dum). Efter ett tag började hon viska: -Jag är mrs Chooseliving, oh du ädle hjälte. Mr Ayatollah står och vaktar mig därborta i hörnet. Hjälp mig, kved hon och fingrade på mr Els Biceps. Mr El kollade bort mot hörnet där en perfekt maskerad man stod och stirrade med längtansfulla blickar mot baren, han såg ut att tänka: -Bara en öl, jag kräver inte mer! Chansen att fly var uppenbar, men mr El var alldeles för hångelbenägen för att ta med sig mrs Chooseliving ut ur lokalen. Mr Els kind blev allt svettigare (förlåt om din kind blev svettig...). Mr Ess såg chansen, men att få med sig mr El och hans Biceps ut ur lokalen, nej det vore ett omöjligt uppdrag. Mr Ess drifter tog också över, men det fanns ingen som kunde besvara dem som hon med stort H kunde. Mr Ess gled in i tankar på vad som hände under sommarens ljusa månader. Medan mr Ess drömde så släppte mr El sin älskade och hon försvann tillsammans med mr Ayatollah. Mr Ess blev förbannad på mr El som var helt borta med vinden (fångad av en stormvind). Mr Stav var lång, mr Bikini stockholmsk, mr Snyggve enbart ful, mr Ess förbannad och mr El var bara kåt. Det var en intressant samling som gick mot Scandic Hotell när dagen blivit ny fast det var natt (öhhh...). Efter tre timmars oeffektiv sömn vaknade den intressanta samlingen, men bara två hade lyckats undkomma den farliga sjukdomen som man får när man sover dåligt. Alla utom mr El och mr Ess hade fått kronisk somna-om-kramp så de gav sig iväg till Arosvallen för att bli hjältar själva. På läktaren satt mrs Chooseliving med sin detinna (det var varken vän eller väninna). Bakom satt mr Ayatollah med sin perfekta förklädnad (en Sherlock Holmes-rock och ett par svarta solglasögon) och såg neutral ut. Mr El gick fram och började diskutera polsk filmhistoria med mrs Chooseliving (en lögn, snarare rysk filmhistoria) och mr Ess ställde sig och betraktade mr Ayatollah med kluriga gökögon. Plötsligt fick han se ett kort som stack upp ur mr Ayatollahs bröstficka. Det var en bild på en portugisisk bärplockerska som mr Ess hade träffat på ett dagis i somras. Kunde det vara så att mr Ayatollah är pappa till henne. Fullt möjligt men föga önskvärt (skulle nämligen försvåra upplösningen på ståryn). Mr Ayatollah hade nu sett att mr Ess sett och han ställde sig upp och gick fram emot honom och det såg ut som en harpunerad Guppy med skoskav när mr Ayatollah kom brunstande mot mr Ess. Vår hjälte drog ett djupt andetag för att säga något begåvat, allt han fick fram var: Chip och välkomna till HAJK.... (starkt) För en gångs skull så blev reaktionen inte sjunkande, (som den brukar bli vid mr Ess kommentarer) utan den blev enorm. Mr Ayatollah skrek, mr El tog mrs Chooseliving med sig och flydde. Mr Ess sökte klarhet i vissa fotografier och fortsatte: -.... idag ska vi prata om hästar.... mr Ayatollah vrålade: -Jag klarar inte mer! Men mr Ess gav sig inte: -.... Men inte vilka hästar som helst, utan flodhästar. Mr Ayatollah flydde och skrek något om: -Heja FIG Växjö, jag är inte värmlänning, jag har aldrig sett Bengt Alsterlind. Nu återstod tre problem. Ett: Vart var mr El? Två: Vart var den underbara (mr Ess ord) portugisiska flickan? Tre: Skulle mr Els Biceps växa ännu mer (helt klart viktigast)? Men då hände något underligt. En viss mr Toffel kom in på scenen och han visade sin berömda beslutsamhet genom att vråla: -Nja, nu ska vi inte förhasta oss och göra några onödiga distinktioner.... -Väck med dig, din kvinnopartist, jag skall bli hjälte, röt mr Ess och knuffade mr Toffel åt sidan. -Jag är faktiskt inte kvinnopartist, snyftade mr Toffel. Jag är faktiskt med i V.F.E.M.S. -Å va ä dä, värmländskade mr Ess. -Velournallar För Ett Mjukare Samhälle. -Suck, tänkte och yttrade mr Ess på samma gång och gav sig ut i vida världen för att söka rätt på mr El plus en kvinna som nu kunde gå säker från mr Ayatollah som stuckit till Växjö och blivit tossig. Somliga tycker nog att mr Els primitiva drifter skulle vara farligare än mr Ayatollah men jag har hört från säkra källor (mr El själv) att så inte är fallet. Plötsligt så fick han se en Bicepsbeprydd man komma mot honom. Det var mr El minus en kvinna som nu kunde gå säker från mr Ayatollah som stuckit till Växjö och blivit tossig. Mr El stannade upp en två meter från mr Ess. -Uppdraget är slutfört, ärade kollega, sade han. -Du har varit och fått "belöningen" förstår jag. -Jomenvisst, sa mr El med en otidsenlig norrländsk accent. -Ropen skalla, Velournalle åt alla, mr Toffel uttryckte sig igen. -Och vem i helvete är han? sa mr El helt obefogat. -Det är kvinnopartisten mr Toffel, sa mr Ess. -Jag är inte kvinna, jag är V.F.E.M.S:are, skrek mr Toffel samtidigt som han knästående dunkade händerna i golvet. -Och hur kom han hit? undrade mr El (obefogat igen!!!). -Han kom när du var och visade din nakenhet för mrs Chooseliving, sa mr Ess (mr El log brett, mun till öra). -Ropen skalla, Velournalle åt mig, vrålade mr Toffel (hmm!!). -Det rimmar ju för satan inte! skrek mr El och mr Ess i kör. -Det gör det väl, skalla - mig, sa mr Toffel osäkert. -Sluta gagga nu kärring, sa mr El. -Jag är inte kvinnopartist! åter igen antog mr Toffel "dunka-händer-i-golvet" ställningen (aj, aj, aj, ont i handen?) -Bevisa det, sa mr Ess (kan nog bli jävligt svårt), (JO!). -Okej, nästa vecka är det en manlig tiokamp i "The City Of Charlestown". Ställ upp där och om ni slår mig ska jag bilda K.K.K.K.K.K.Kp.K -Å va ä dä, värmländskade sig mr El (dålig imitation). -Karlstads - Kvinnliga - Kvinnors - Kvinnliga - Kvinno - Kommitté - Kvinnopartiet - Kvinnorna. -Håll dig på mattan Toffel, här är det vi som bestämmer, sa mr Ess och sparkade nonchalant på en tvärstripig ekorre som sprang omkring och letade föda. Nästa dag gick solen upp för ovanlighetens skull och 4 hjältemodiga män och en kvinnopartist ställde upp sig för att genomföra en äredådig 10-kamp. De fyra männen var: mr El, mr Ess, mr Sandwich och mr Mountain (och en kvinnopartist). Efter hjältemodiga insatser av alla (utom kvinnopartisten) lyckades alla (utom kvinnopartisten) med att våga ställa upp andra dagen. Mänskligheten kunde andas ut. Pust, Pust (inte alla). Följande rad stryks p.g.a. A4-virus: Mr El och mr Ess påbörjade sin färd mot Suun (ligger i Norrland) men vände när de glömt att mr Stav var med i tiokampen. Mr El tryckte på rewind och tiokampen spelades upp igen, även denna gång utan den där kvinnopartisten. Nu åkte de däremot till Suun och fortsatte med sina hjälte- AAAH! Författaren drabbades av tillfällig stroke p. g. a. oförutsedd kemilab, men hälsar att han kommer igen. Eftersom ingen längre förstår någonting så är det väl lika bra att gå över till något helt annat: Kapitel 2 "Söta Älvors Gömma" Mr El och mr Ess anlände en het sommardag till metropolen Suun, trodde de, i själva verket hade de kört fel med sitt under-jorden-gående JAS 39 Gripen (snart i var mans trädgård) så de hamnade i en helt annan metropol. Nämligen i Säfl som mr El inte hade mycket positivt att säga om, det hade däremot mr Ess, men när den förstnämnde spände sin Biceps fanns inget att göra. Färden gick vidare mot Suun. På vägen mot Suun lyckades mr El mala sönder en underjordisk pelikanalbino, som hade gått under jorden för att gömma sig för Suuns härskare, den store mr Ös-Trogen. Kunde det månne vara han som höll den portugisiska flickan fången? mr El styrde upp JAS-planet mot jordytan igen, och de båda superhjältarna anlände under ett negativt jubel, mr El lyckades navigera så att de dök upp i hål 12 på Suuns golfbana. Mr Ess som upptäckte "misstaget" garvade så att näsborrarna fladdrade i takt med mr Els Biceps-spänningar. Men eftersom ingen av dem visste varför de var i Suun (ingen har sagt det) så åkte de till Säfl istället eftersom mr Els primitiva drifter förvandlades till flytande kväve av blotta tanken på att vara i Suun och frestelsen att få mobba mr Ess var för stor. Väl i Säfl gick de till det illa täta torget för att se om några minderåriga portugisiskor hittat dit, men väl där såg de bara en thailändska som gick omkring med några brev i handen. Mr Ess hajade till. Han drog sig till minnes sin vilda ungdom när han skickade flörtiga brev till en flörtig flicka. Hajning nr II: Flörtig flicka = En thailändsk flicka. På andra sidan av torget fick mr El se en portugisisk flicka komma gående mot thailändskan, även hon med några brev i handen (mr El kände igen henne på bärrensaren). Mr Ess anade vad som var på gång. Thailändskan hade blivit svartsjuk (ej ett rasistiskt uttryck) och bestämt möte med portugisiskan på torget för att få över henne på sin sida. Nu var goda råd dyra. Visserligen hade mr El sin ultramegaspaciga missil på 0,5 MrElBicepskrafter (motsvarar ungefär 350 Megaton) men vapen hjälper inte mot svartsjuka kvinnor. Mr Ess tänkte febrilt och mr El blev febrig vid åsynen av två så söta flickor inom 1 kvadratmeter. Mr El fick plötsligt frossa och han frös snabbt till is. Mr Ess var ensam och han blev desperat, han tänkte intensivt, men kom inte fram till någonting. Han var tvungen att tina upp mr El. Han lyfte upp mr El och bar in honom till Runes grill där han la upp honom på grillen (Runes grill). Med ett "VOFF" så fick mr El tredje gradens brännskador, men det är ingen fara för en superhjälte. På två röda sekunder så var mr El hel igen. Framförallt så var hans Biceps hel, den hade till och med växt och hade nu samma omkrets som mr Ess midja. Mr El och mr Ess traskade ut ur Runes grill och fick se Feminist-Partiet-För-Kvinnligare-Män stå på torget. De var anförda av mr Ös-Trogen som kämpade för mäns rätt att föda barn (smart tjej). Mr El gav sig in i en djup diskussion med mr Ös-Trogen om den fysiska möjligheten att kasta 143,96 meter i spjut, medan mr Ess gav utlopp för sina primitiva drifter. Han gav sig ut på jakt efter den portugisiska flickan, och han fann henne bakom Runes snart världsberömda grill. Mr El och mr Ös-Trogen hade vid det här laget rykt ihop om möjligheten att kasta 143,96 meter i spjut, så mr El spände sin Biceps och bar upp mr Ös-Trogen till frihetsgudinnans topp och slängde sen iväg honom 143,96 meter, rakt ner. Mr Ess som inte fattade att man köper korv på framsidan av Runes grill försökte göra sig förstådd på något djungelspråk hos en oförstående bärplockerska men lyckades inte så bra. Plötsligt hörde de en duns, ett skrik och ett stön. Mr Ess och mrs Carlqvist (portugisiskans namn) rusade fram för att se vad som hänt och fick se mr (mrs) Ös-Trogen springa iväg med thailändskan under armen. Mr Ös-Trogen hade nämligen landat på thailändskan på ett mycket obscent sätt och hade tydligen träffat rätt eftersom de nu sprang iväg. Mrs Carlqvist började nu stortjuta men mr Ess var inte sen att trösta: -Seså, var inte ledsen lilla stumpan, pluttade han fram. -Men vad skall jag göra på nuet, utländskade hon. -Öhhm, jag vet, flirtade han mjukt fram. DESSA FEM RADER FÖR FLIRTIG FANTASI! (puss, puss) Mr El däremot var fortfarande uppe i frihetsgudinnan och körde Bicepscurl (3x630 kg). Han hade inte tid med några så tidsödande aktiviteter som flickor. Då steg plötsligt en av mr Els gamla flammor in i handlingen, nämligen mrs Suuntjockis. Mr El föll pladask (dock ej ut ur frihetsgudinnan(vad nu den gör i Säfl)) för henne. Eftersom både mr El och mr Ess var upptagna med annat så steg en ny superhjälteaspirant upp ur dyn (troligen chanslös) och försökte bringa ljus över folket. Det var mr Scania som var på jakt efter sin stora kärlek mrs Lök (även känd som Maria med lökarna). Men tyvärr så var mr Scania tvungen att rycka in i det militära så han avskrevs snabbt ur ståryn (Borta!). Mr El var fortfarande upptagen i frihetsgudinnan, men han bestämde sig plötsligt för att nu får det vara nog, och åter igen flög ett föremål genom luften. Mr Ess insåg att han var tvungen att släppa sin käresta och följa mr El ut på nya äventyr. De båda ensamma (de var ju två) superhjältarna begav sig till sitt högkvarter, där polsktoppen var oförändrad: Min tjej är en krocktestdocka. Min tjej är en krocktestdocka Jag har hål i min ena socka, Bilar krockar Jag behöver sockar, Åh, Åh, Åh, Yeah Min tjej är en krocktestdocka. Hon sitter i sitt säte Bilen krockar med ett roligt läte, Den krockar mot en vägg Om den ändå var full med drägg, Men, min tjej är en krocktestdocka.... Fönster som slås isär Om hon ändå inte var där, Dörrar som kraschar med ett dön Vilket sätt att förtjäna sin lön, För, min tjej är en krocktestdocka.... Bilen kraschar, och bitar den sprider Och jag står bara här och lider, Hon som gjorde allt rätt Nu är hon bara ett vitt skelett, För, min tjej var en krocktestdocka.... Åter igen så fick programmet avbrytas p.g.a. ett viktigt meddelande. Den psykopatiskt lagda mr Ayatollah hade gett sig av från Växjö och hade slutit pakt med en hemskt träningsovillig (med betoning på O) likaledes psykopatisk varelse, nämligen mr C5H2OH. Dessa båda individer måste till varje pris stoppas. Enligt signalementet så hade mr Ayatollah på sig ett tajt blått linne med "Sola i Kallsta" på, och i ena handen så höll han ett "paragrafryttaren" prov. Mr C5H2OH bar på en hemmagjord dildo (manligt organ i lös form), dessa båda personer (?) var inte riktigt kloka och totalt ofarliga för två träningsvilliga superhjältar så mr El och mr Ess gav sig ut på nya äventyr. Mr Ess för att leta efter Hon med stort H och mr El för att leta efter Prinsessan med stort P. De började med att leta på SÄG (Söta Älvor Gömmer sig), den heliga platsen helgad av självaste mr Fieldman. Tyvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvv-vvvvvvärr (skrivkramp, ursäkta) så fick mr El rökhosta när han skulle gå in i det heliga huset eftersom de heliga små änglarna till elever stod utanför och helgade den friska morgonluften med någon slags rökelse. Nåväl, inne i det heliga huset började de söka för att finna. De bestämde sig för att dela sig (på biologiavdelningen) och försöka att söka lyckan var den nu kunde finnas (inte på biologiavdelningen). Mr Ess började gå mot E-delen när plötsligt två inte alltför smarta korgossar hoppade fram och ville diskutera mr Ess något opposistiska syn på hip-hopare. Den ene var mr Hip och den andra var mr Hop. -Nåväl, mr Ess. Vi möts i alla fall till slut, sa mr Hop. Mr Ess som inte kunde se skillnad på hip-hopare såg frågande ut och började slå lite nonchalant på mr Hip. Sedan visade mr Ess upp sitt enorma skivstångsprogram så hip-hoparna sprang iväg och mr Ess kunde fortsätta sin jakt på Hon med stort H. Samtidigt som mr Ess uppehöll sig i E-delen så hade mr El full sjå att tillsammans med mrs Suck-Sow stoppa revolutionisten mr HKax från att avsätta den fruktansvärt avskyvärde mr Fieldman, som satt i det allra heligaste på hela SÄG, nämligen i Söta Älvors Gömma. Det var dit den heliga jakten måste gå. Mrs Suck-Sow fick syn på en helig hallick och försvann ut i vimlet och mr HKax fick ett "Stôllrôck" och drog iväg och hoppade stav med mr Sandwich. Mr El stod ensam och övergiven, han var tvungen att hitta till Söta Älvors Gömma, som enligt uppgift från mr Slyna (med skånskt uttal) låg i C-delens övervåning. Vad göra?? (faan vet!) (är du säker?). En hemskt helig klocka slog 8:40 och det var dags för alla Studerande Äckel Gymnasister att infinna sig till lektionen. Efter två sekunders orkanlikt tillstånd i korridorerna så stod mr El helt ensam, men hjälpen var nära. Mr Ess kom hoppande genom en lång korridor. Hjältarna var samlade, helt oenligt planen. Mr El fick en anti-idé och mr Ess var lika begåvad. Men då kom "räddningen" i form av en något flexibel mr HKax som tröttnat på stavhoppningen och nu hade bestämt sig för att spränga hela SÄG i luften. Återigen fick mr El stoppa honom, (okej, att han kan spränga SÄG, men då försvinner ju de Söta Älvorna också). Mr Ess ansåg att det var dags att handla (han köpte en mjölkliter) och han drog fram två paket gräddfil som genast fick mr HKax på andra tankar. The search for the holy girl had to continue. De gav sig iväg åt olika håll den här gången också. Mr El till fysikdelen (A) och mr Ess till Kemidelen (E). När mr El stod vid några oerhört proffsiga skåp fick han syn på vad han hade letat efter. Mrs Princess stod där med långt mörkt hår, glorian runt huvudet och en oskuldsfull uppsyn (hmmm.... jag hör duvor). Tyvärr så hjälper det ju inte med en oerhörd Biceps i sådana här situationer så mr El svimmade av. Under tiden hade mr Ess letat sig in i E37 och hade fått tag på en rökmaskin som han tyckte såg mycket lustig ut. Han blandade i läskeblasket som stod bredvid och tryckte på ON. När röken blev tät hörde han plötsligt cittror som spelade. I röken kunde han se en gestalt träda fram som han mycket väl kände igen. Det var hon i hans drömmar. Hon hade långt hår och hon hette mrs... nej, han svimmade av. När han vaknade låg han på en brits, fastsurrad. Bredvid på en annan brits låg mr El också han fastsurrad. Framför britsarna stod två män (nåja, nu ska vi inte överdriva) och flinade. Det var mr Sandwich och mr Toffel från popgruppen N.M.A.A (Not Men At All). -Säg vilka dessa flickor är så att vi kan ta över världen era k-kranka antihjältar, sa mr Toffel naivt. Mr Sandwich fortsatte helt antidestruktivt (nja...): -Vi vet allt om er verksamhet, vi vill bara ha två namn, och ni vet vilka de är (va så djävla lugn). -Men det gör inte vi, så kläm fram det, sa mr Toffel. Läget kunde ha varit betydligt mer kritiskt än det var, men faan vet hur. De fyra individerna befann sig i "The room of doom", A28. De två hjältarna var fastsurrade och mr Toffel fingrade diskret på en kemibok (SHIT!). -Vad ska vi göra med dem? det var en rak fråga från mr Sandwich till mr Toffel. -Nja, vi får ju inte förhasta oss, svarade den sistnämnde. -Vad sägs om lite hjärntvätt? mr Sandwich gick rakt på sak. Som sagt, vi vill ha två namn, fortsatte han. Mr Toffel lyfte kemiboken och höll den nu farligt nära mr Ess synfält. Mr El bestämde sig: -Nej, något måste hända, och det måste hända nu. -Som sagt, två namn.... Då hände det, och den klurige mr Sandwich hann inte längre, för mr El spände sin Biceps och repen runt hans atletiska kropp sprack. Mr Ess hade svimmat av vid åsynen av kemiboken och mr El flydde ut ur lokalen ensam. Kvar var mr Ess, avsvimmad, och mr Sandwich och mr Toffel. Vad skulle bli nästa drag. De båda N.M.A.A:arna behövde handla snabbt. För om de inte fick namnen nu, så skulle kanske mr El komma tillbaka, mr Ess började plötsligt att skratta högt. Mr Toffel anade oråd och sade: -Ditt skratt, gör mig matt. Avslöja nu din ögonskatt, innan vi gör dig platt -Toffel, din fule bult. Jag har hittat en knapp med texten "katapult", rimmade mr Ess till svar och sköt iväg sig till plats okänd där mr El redan befann sig. De hade dock problem. Skulle mr Sandwich och mr Toffel komma på vilka "Hon med stort H" och "Prinsessan med stort P" var innan mr El och mr Ess hade rott dem i land. Mr El och mr Ess skulle gå på SÄG-fest för att inte mr Toffel och mr Sandwich skulle kunna förstöra deras högtflygande kärleksplaner. De ryckte med sig mr Stav, den ökände TV-masten som försvar och gick in. Inga H:n eller P:n syntes till men mr Toffel var där med Blåkulla föreståndarinnan mrs Snitzel och mr Sandwich som dock inte hade någon med sig var hög på Hannabola Panselloider för att ommöjligt mäta sig med mr Stavs styrka och kunde inte sägas vara där mentalt. Efter ett tag stack mr Stav iväg med mrs Späd så mr El och mr Ess gick ut ett tag och kollade omgivningarna. Då fick de syn på två flickor som sprang åt olika håll, samtidigt som mr Sandwich hoppade på en EU-älskande högervriden pacifist. Mr Toffel höll sig oerhört diskret eftersom mrs Snitzel var med. Mr El sprang iväg mot höger efter "Prinsessan med stort P", medan mr Ess följaktligen drogs åt vänster (både bildligt och politiskt), han var på jakt efter "Hon med stort H" vars namn han hade glömt bort. Mr El försvann bort över nejden och mr Ess förföljde sitt "offer" till en helig plats kallad MansField (ej helgad av mr Fieldman). Men tyvärr så var han inte så hemma i såna delar av "storstan" så han tappade bort henne och hoppade på Buss 11 och drog in till city, där han fann mr El stå och se aggressiv ut (han var deppig). De två superhjältarna höll på att ge upp, men bestämde sig för att ge livet en ny chans. (Idé torka, motivationsproblem....) Sida 1 : Sida 2 : Sida 3 : Sida 4 |